Filmen "Trasdockan" ("Night of the Hunter")

Gastkramning i svartvitt

Regi: Charles Laughton

Manus: James Agee

I rollerna: Robert Mitchum, Shelley Winters, Lillian Gish

Svenska Filminstitutet har i flera år satsat på att släppa klassiker i nya fräscha filmkopior. De har gett oss möjligheten att mästerverk som "De sju samurajerna" och "Taxi Driver". Kvalitetsmässigt inga missar men också lite som att slå in öppna dörrar.

Därför tycker jag att nypremiären av filmen "Trasdockan" ("Night of the Hunter") känns som den bästa insatsen hittills. Personligen upptäckte jag den här spännande thrillern ganska sent men den har levt med mig sedan dess.

Speciellt mästerverk

"Trasdockan" är ett speciellt mästerverk i utkanten av alla utstakade stigar. Temat är mörkt, huvudrollsinnehavaren är ond och regissören en debutant som aldrig mer återvände till regissörsstolen. Ändå är det ingen okänd debutant, Charles Laughton var under lång tid en av Hollywoods och Englands mest pålitliga skådespelare och Oscarsnominerats både före och efter sin regissörsdebut.

Imponerande insats

Med tanke på sin remarkabla regiinsats är det märkligt att det aldrig blev några fler filmer som regissör. Kanske berodde det på att det tog ganska lång tid innan "Trasdockan" fick sitt stora erkännande. Exempelvis fick filmen inte en enda Oscarsnominering vid premiären 1955. Många borde ha fått det; regissören, manusförfattaren, fotografen och framför allt skådespelarna.

Robert Mitchum är helt fantastisk som den diaboliske men oemotståndligt fängslande predikaren Harry Powell. En karaktär vars handtatuering med "Love" och "Hate" och tillhörande monolog om kampen mellan gott och ont har blivit mer kända än filmen. Tillsammans med en gastkramande historia om girighet och mord och en fasansfull jakt på barn gör det "Trasdockan" till en av de där gamla svartvita filmerna ingen bör missa.

När ni väl ser filmen, för det ska ni, lägg också märke till den imponerande insatsen av den åldrade stumfilmsstjärnan Lillian Gish. Hennes rollprestation visar att en riktig skådespelare är en skådespelare, med eller utan ljud, ung som gammal. Och att bra film är bra film, i färg eller svartvitt , nu som då.

Filmen Trasdockan