söndag, december 25, 2005

Berättelsen om Narnia - Häxan och Lejonet




The Chronicles of Narnia: The Lion, The Witch and The Wardrobe

Den grymma och maktgalna häxan Jadis spelas av den skotska skådespelerskan Tilda Swinton ( Orlando)


Filmen bygger på Häxan och Lejonet, en av C.S. Lewis sju berättelser om Narnia som publicerades 1950. Vi får följa barnen Peter, Susan, Edmund och Lucy som genom ett klädskåp finner en väg in till en annan värld - en värld som kallas Narnia. Här möter de lejonet Aslan som kämpar mot den vita häxans ondska.

Osökt går tankarna och jämförelserna direkt till Peter Jacksons Sagan om ringen när man ser Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet. Författarna C.S. Lewis och J.R.R Tolkien var vänner och ovänner om vartannat i vänkretsen "The Inklings" och påstås ha lånat idéer från varandra. Precis som Peter Jackson kommer Narnias regissör Andrew Adamson från Nya Zeeland. Narnia har dessutom anlitat samma specialeffektsföretag WETA.

Man kan direkt konstatera att Narnia inte riktigt är lika vass som Sagan om ringen. Den vänder sig också främst till något yngre åskådare. Flera koncept som finns i bibeln presenteras under filmens gång och berättelsen kan sägas vara ett sätt att nå ut med bibelns budskap på ett för barn underhållande sätt.

När kriget kommer är det, som vi också såg tidigare i höst i Josef Fares Zozo, vanligt att barn flyr in i en fantasivärld. Narnia blir barnens fantasivärld när familjen Pevensie splittras under andra världskrigets England. Tyska bombplan tar över skyn och bombar London i filmens skrämmande inledning.

Alla fyra barnen skickas iväg från krigets London med tåg till ett gods, där en mystisk professor bor. Under en kurragömmalek hittar barnen ett klädskåp. Där inne hänger pälsar och längst in finns Narnia. Först att hitta dit blir Lucy som spelas fantastiskt bra av debuterande 10-åriga fyndet Georgie Henley. Snön faller ner i ansiktet på henne och hon springer orädd ut i äventyret.

Narniavärlden är inte riktigt som den värld barnen är vana vid. Men det bjuds på te och fish and chips precis som hemma i England. I Narnia skakar man dock inte tass och här bor inga människor. Många i Narnia tror istället att människan bara är en myt. Andra vet bättre och har speciella planer för besökarna, planer som inte är så trevliga. I Narnia lever fantasivarelser som tex kentaurer och fauner sida vid sida med talande djur vi känner igen som tex bävrar. En skojig och välanimerad bäver står för övrigt för mycket av filmens humor.

Barnen blir snart involverade i en kamp mot Narnias onda krafter. En profetia talar om att barnen har kommit för att göra Narnia fritt från den vita häxans skräckvälde. Häxan känner sig hotad och planerar att döda alla barnen så fort hon får möjlighet.

Inte ens ett spår av romantik går att finna i Narnia. Religionen spelar istället en central roll för berättelsen. Barnen kallas i Narnia för barn av Adam och Eva. Jultomten kommer på besök och det talas om profetior. C.S. Lewis spred mer än gärna det kristna evangeliet. I Narnia finns också en skapare, lejonet Aslan en Jesusfigur som direkt avgudas av barnen.

Filmen Narnia har en hel del extremt sevärda specialeffekter. Den är också välspelad av många okända ansikten. Magin och fantasin är dock klart starkare i Sagan om ringen.

Berättelsen om Narnia - Häxan och Lejonet

måndag, december 19, 2005

Crash

Regi: Paul Haggis
Skådespelare: Sandra Bullock, Ryan Phillippe, Matt Dillon m fl.
I rasismens och klassamhällets Los Angeles
En bilolycka leder till att en grupp okända människors liv knyts samman.


Det börjar i en bilkö på en av Los Angeles motorvägar. Långt där framme har tydligen en trafikolycka inträffat. Den svarte polismannen (spelad av Don Cheadle) som sitter i sin bil ska snart komma fram till olycksplatsen och vandra ner för sluttningen och upptäcka en manskropp han omedelbart känner igen.

Men till det ögonblicket är det fortfarande närmare två timmar och en resa fram och tillbaka genom en stad vars människor lever sina liv oupphörligen konfronterade av verklighetens sociala klyftor och levande rasism.

Crash är regisserad, skriven och producerad av debuterande drygt 50-årige Paul Haggis. Det är en fenomenal debut. Visserligen har Haggis en lång framgångsrik karriär inom amerikansk television bakom sig och först för några år sedan övergick han till manusskrivande i Hollywood där han fick sitt stora lyft som manusförfattare till Clint Eastwoods boxningssaga "Million Dollar Baby" men ändå. Detta är nämligen amerikansk film när den är som allra bäst.

Formmässigt knyter "Crash" an till Robert Altmans moderna klassiker, den stilbildande "Short Cuts". Detta är åter en av dessa cirklande episodfilmer som binder samman olika människor och händelser utan någon kronologisk tvångströja. Men där Altmans film närmast var helvit och i första hand handlade om människors familjerelationer, konfronterar "Crash" det amerikanska samhällets kollektiva livslögner. Det är en brännande politisk film som låter sitt växande persongalleri och sin dramatik ha rötterna djupt ner i rasismens klassamhälle. Detta är Rodney Kings Los Angeles med brutala och korrupta snutar, svart underklass, rasism mellan folkgrupper, medelklasskräck för brottslingar och så vidare. Ett skoningslöst Amerika där verkligheterna ständigt frontalkrockar på den motorväg av offentliga lögner som varje politiskt tal av guvernör Schwarzenegger utgör. Haggis skickar oss ner under ytan av alla demokratiska proklamationer och låter oss ta del av individernas existentiella brottningsmatch med orättvisorna. Haggis förtätade bygge av små scener och dramatiska händelser, alla förknippade på olika sätt med den där trafikolyckan, är lika spännande som oroväckande. Redan tio minuter in i filmen elektrifierar han berättelsen med en ofattbart välspelad scen.

En framgångsrik svart tv-regissör är på väg hem i sin bil, den kommer sedermera bli stulen och vi kommer lika sedermera få inblickar i den underliggande rasismen i den av honom regisserade såpaserien, tillsammans med sin älskade kvinna. De stoppas av ett par vita poliser, som sedermera kommer att anlända till viss olycksplats, som nu genomför en förnedrande kroppsvisitation som på bara några minuter skapar en explosiv stämning av förnedring och desperation.

Matt Dillon har mig veterligen aldrig varit bättre och till och med Sandra Bullock, som i en helt annan del av staden samtidigt avskedar ännu ett av sina mexikanska hembiträden, gör en magnifik rollprestation som den frustrerade och ensamma överklasskvinnan i sitt stora vackra hus av förlorade drömmar. Och då har jag fortfarande bara nämnt några av alla de individer som var för sig ger relief åt detta Los Angeles mitt i det USA som vi alla har tätt inpå oss. Varje sekvens, varje biroll, varje ny pusselbit, allt faller på plats. Mosaiken vidgar sig och glittrar och det färdiga pusslet visar sin skrämmande bild.

Jag har inte sett en lika imponerande amerikansk film sedan Paul Thomas Andersons "Magnolia" för fem år sedan. Visserligen når inte "Crash" upp till den filmens stilmässiga säkerhet, men å andra sidan är detta en film som går djupare och mer konsekvent ner i den sociala verkligheten utan att förlora ett uns av spänningsmomenten.

Trafikolyckans kombination av slump och lagbundenhet, vi vet alla att de sker varje dag och hoppas bara att vi själva inte ska behöva vara just där just då, är i sig naturligtvis en symbol också för en orkan som drar in och ödelägger en annan amerikansk storstad med stor svart befolkning där rasismen och klassamhället är synliggjorda som vrakgods i den översvämmade staden.

I "Crash" faller allt inte bara på plats till slut och blir uppenbarat. Filmen låter oss bevittna ännu en trafikolycka och sänder oss därmed ut ur biografen med uppmaningen att våga betrakta världen så som den ser ut och inte som en påstås vara. Det är riktigt stort.

Crash

söndag, december 11, 2005

Wallace & Gromit, varulvskaninens förbannelse.





Regi: Steve Box & Nick Park
Röster: Peter Sallis/Hasse Jonsson, Ralph Fiennes/Mattias Knave & Helena Bonham Carter/Pernilla WahlgrenStorbritannien, 2005

Smått oemotståndligt med det animerade radarparet Wallace & Gromit.

Det är något oemotståndligt charmigt med de två polarna Wallace och Gromit. Kanske är det den milda, varma humorn bestående av lika delar snygga visuella gags, allmän slapstick och en påtaglig svaghet för ordvitsar. Kanske är det att historierna utspelas i en brittisk efterkrigsmiljö som känns lika trygg och välbekant tweedmysig som en kopp te. Kanske är det själva leranimationen, så påtagligt organisk mitt bland alla slickt datoranimerade produktioner att man i närbilderna bokstavligen kan se animatörernas fingeravtryck i leran. Eller så är det bara att de är två sköna typer.

Radarparet som klev ut ur Nick Parks fantasi i några älskade kortfilmer har fått ta steget till bioduken i en färsk långfilm, och det håller glädjande nog precis lika bra som i kortformat.
Wallace och Gromit bekämpar skadedjur, i synnerhet kaniner, genom sin firma Anti-Pesto. De är flitigt anlitade, i synnerhet inför den årliga grönsakstävlingen på Tottington Hall. När grannskapet en natt drabbas av en mystisk varelse som ödelägger odlingarna ställs Wallace och Gromit inför en svår utmaning. Och frågan är om deras humana metoder rår på monstret, eller om byborna hellre förlitar sig på den slemmige Victor Quartermaines mer skjutglada strategi...

Wallace & Gromit, Varulvskaninens förbannelse är ett så perfekt exempel på bra allåldersunderhållning som man kan tänka sig. Nick Park och hans medarbetare har sytt ihop en fartfylld och fantasifull intrig som aldrig tappar tempo och ständigt bjuder på nya infall och uppslag. För de yngre dräller det av gulliga kaniner, tokiga jyckar, knasiga uppfinningar och livliga äventyrssekvenser. Vuxna kan dessutom ha kul åt smarta små vitsigheter, referenser till diverse filmer från King Kong till The Matrix samt aningen överraskande i sammanhanget en handfull mycket oskyldiga men dock sexuella anspelningar när Wallace faller för Lady Tottingtons ("Call me Totty") charm.

Alltihop är dessutom oklanderligt snyggt, och Park & kompani låter sig inte begränsas av att det är leranimation man jobbar med: här finns bildlösningar och kameraåkningar lika raffinerade som i vilken vanlig äventyrsfilm som helst. En av de stora fördelarna med animation visar sig dessutom när man skapar några varulvsförvandlingar som på alla plan är mer lyckade än något som Hollywoods specialeffektsfantomer lyckats åstadkomma under de senaste 25 åren.

Har du inte roligt åt det här så är det i alla fall inte filmen det är fel på

Wallace & Gromit, varulvskaninens förbannelse

torsdag, december 08, 2005

Ray

Regi: Taylor Hackford
Manus: Taylor Hackford, James L. White
Foto: Pawel Edelman
Musik: Craig Armstrong, Ray Charles
Skådespelare: Jamie Foxx, Regina King, Kerry Washington, Clifton Powell, Larenz Tate, Harry Lennix, med flera

Ray Charles föddes 1930 och dog 2004. Han var ett musikaliskt geni och en av de riktigt stora amerikanska blues-, country-, soul- och rocksångarna samt pianisterna under 1900-talet.
Men han var också en aktiv och hänsynslös heroinist under drygt två decennier och en man med sina väldigt egna värderingar när det handlade om trohet inom äktenskapet.
Ray Charles hade flera utomäktenskapliga barn (totalt efterlämnade han tolv barn; legitima och illegitima), även om bara ett av dem nämns i den aktuella och mestadels helt lysande filmbiografin kring de väsentliga åren i hans liv.
Det var länge också en oskriven lag att Ray Charles alltid skulle provköra de körtjejer som prövade för en plats i hans kompgäng The Raelettes (To Let Ray blev snabbt en accepterad sanning i det sammanhanget). Så det går knappast att beskriva Ray Charles; som drabbades av ett trauma som ledde till en ögonsjukdom som i unga år gjorde honom helt blind, efter att han sett sin yngre bror drunkna i en tvättbalja, som någon helt okomplicerad eller självklart snäll människa.
Men det visas också i filmen Ray, som bara tar några snabba genvägar ibland och förutom ett väl summariskt slut (men hans sista decennier kan ändå aldrig ens jämföras med de som verkligen betydde något 50 och 60-talet) och en viss i sammanhanget säkert helt oundviklig melodramatik, är en starkt lysande filmbiografi.
Detta beror i sin tur väldigt mycket på Jamie Foxx helt och sant suveräna insats, i titelrollen som Ray Charles.
Och här måste en gammal klyscha användas. Eftersom den för en gångs skull faktiskt äger fullständig relevans: Jamie Foxx spelar inte Ray Charles här. Han är Ray Charles. Den Oscar han erövrade tidigare i år kan inte ens för ett ögonblick ifrågasättas.
Foxx har, intill den fullständiga perfektionens gräns, studerat in alla kroppsliga tics och gester som Charles var innehavare av och använde sig av. En blind person går på ett visst sätt. En drogberoende person har inte alltid full kontroll över sina rörelser. Det här har Foxx nitat dit på ett djupt imponerande sätt. Och även bakom pianot är han Ray Charles. Helt och fullt och totalt.
Taylor Hackfords film innehåller många stora ögonblick. Som när Charles, i början av 50-talet, ändrar på sin hittillsvarande stil och kommer loss med Mess around. Stort.
Likaväl som när han, rätt påtänd, improviserar fram What?d I say. Eller till sin troende hustrus förfäran sätter sig och spelar I got a woman, för henne.
Hela atmosfären på rökiga (inte enbart av tobak) musikklubbar, inte sällan i sydstaterna, under 50-talet, är infångad på ett direkt exakt sätt. Musikerna kring Charles; samt skivbolaget Atlantics betydelsefulla frontmän Ahmet Ertegun, Jerry Wexler och Tom Dowd, likaså.
Och Ray Charles själv sentimentaliseras knappast alls. Han var inte alltid någon Mr. Nice Guy och det kompromissar man inte med. Han visas upp som han var.
Ray

lördag, december 03, 2005

Harry Potter och den flammande bägaren




Regissör: Mike Newell
I rollerna: Daniel Radcliffe, Rupert Grint, Alan Rickman, Maggie Smith

En varg gick lös i Stockholm under fullmånen. Han är död nu. Alla Harry Potterfans vet förstås att det är professor Lupin och att det är den tiden i månaden. Han kunde ju inte vara med i nya filmen, denne koftbärare som alltid kommer med chokladen.
Jo, det är mycket jag befarade att jag skulle sakna denna gång när Harry Potter begår sin fjärde film. Inte bara förre regissören Alfonso Cuaróns coola handlag från favoritpotterrullen (nr 3).
Men faktum är att nye Mike Newell öppnar med samma 70-taliga motljus och skakiga handkamerakänsla som honom, och att alla manliga elever på Hogwarts har fått ännu längre frisyrer än förra gången. Och det går alldeles utmärkt.
Som någon sa, det är inte ofta man får se så många högklassiga brittiska skådespelare samlade på ett ställe, och dessutom med olika dialekter allihop. Att marknadsföra det hela med att Gary Oldman är med när han bara gör en futtig voiceover, är lite fånigt, men å andra sidan får vi några ljuvliga Snapescener där Alan Rickman särar på de krökta läpparna utan att säga något över huvud taget en liten present till både hans kvinnliga och manliga beundrare.
Förlåt, men det här är verkligen en hormonell och slashig film med repliker som ?If you?ll show me yours I?ll show you mine? (och de menar trollstavar).
Äldre kvinnor drar in Harry i trånga skrubbar eller försöker förföra honom i prefekternas badrum. Mr Filch kelar med sin katt på ett ytterst tvetydigt sätt och till och med jätten Hagrid dansar tryckare.
De pinsamma dataanimationerna från föregående filmer slipper vi också. Harrys flygande närkamp med en drake i ?The Triwizard Tournament? är oväntat lyckad, och filmens favorittrick, ?morfa huvudet?, får sin kulmen i en dansant Voldemort/Ralph Fiennes, här utan den berömda näsan men iklädd kaftan.
Mike Newell klarar till och med balansakten mellan sorg och överdrivet snyft på slutet. Det är mer än vad J. K. Rowling gör.
Hoppas att han får göra femman också.

Harry Potter och den flammande bägaren

Eurostars filmvisningar i Åkersberga, Österåkers kommun.

2 December 19:00 Harry Potter Och Den Flammande Bägaren
7 och 8 December 19:00 Ray
11 December 15:00 Wallace & Gromit - Varulvskaninen
14 och 15 December 19:00 EN ÖM KYSS
18 December 19:00 Crash
21 December 15:00 Narnia - Häxan Och Lejonet
30 December 13:00 Pettson Och Findus - Tomtemaskinen
30 December 19:00 Flightplan
4 Januari 19:00 I Hennes Skor
8 Januari 19:00 Buss Till Italien
10 Januari 19:00 Pistvakt
11 och 12 Januari 19:00 Gråta med ett leende
13 Januari 19:00 Stockholm Boogie
15 Januari 19:00 The Constant Gardener
17 Januari 19:00 Kim Novak Badade Aldrig I Genesarets Sjö
För daglediga
18 Januari 13:00 Såsom i himlen
18 och 19 Januari 19:00 Dagbok från en motorcykel
20 Januari 19:00 King Kong
24 Januari 19:00 Den Bästa Av Mödrar

25 och 26 Januari 19:00 EN LÅNGVARIG FÖRLOVNING
27 Januari 19:00 Mastermind
29 Januari 15:00 Det Levande Slottet

31 Januari 19:00 Ninas Resa
För daglediga 1 Februari 13:00 Masjävlar
7 Februari 19:00 Lilla Kycklingen
8 och 9 Februari 19:00 HOTEL RWANDA
FREDAG 10 FEBRUARI KL.19:00 BESATT
SÖNDAG 12/2 OCH TISDAG 14/2 KL. 19 VARANNAN VECKA
För daglediga 15 Februari 13:00 Steget efter
15 och 16 Februari 19:00 DEN TREDJE MAKTEN
FREDAG 17/2 och SÖNDAG 19/2 KL.19 CASANOVA
SÖNDAG 19/2 KL. 15 ALFONS OCH MILLA
TISDAG 21/2 KL.19 STÖRST AV ALLT
2 och 23 Februari 19:00 UNDERGÅNGEN HITLER OCH TREDJE RIKETS FALL
FREDAG 24/2 KL. 17 BAMBI 2
FREDAG 24/2 KL. 19 LILLA KYCKLINGEN
För daglediga 1 Mars kl 13 Kärlek och fördom
FREDAG 3/3 KL.19 THE 40-YEAR OLD VIRGIN
SÖNDAG 5/3 KL.19 EN GEISHAS MEMOARER
TISDAG 7/3 KL.19 MIN FRUS FÖRSTE ÄLSKARE
8 och 9 Mars 19:00 BEING JULIA
FREDAG 10/3 OCH SÖNDAG 12/3 KL.19 ATT GÖRA EN PUDEL
SÖNDAG 12/3 KL.15 PETTSON & FINDUS
TISDAG 14/3 KL. 19 STORM
För daglediga 15 Mars 13:00 Kameliadamen
15 och 16 Mars 19:00 HEMLIGT BEGÄR
FREDAG 17/3 KL.19 INTO THE BLUE
SÖNDAG 19/3 KL.13 & 15.15 OCH TISDAG 21/3 KL.19 LILLA JÖNSSONLIGAN
SÖNDAG 19/3 KL.19 FUN WITH DICK & JANE
FREDAG 24/3 OCH SÖNDAG 26/3 KL. 19 MÛNCHEN
SÖN 26/3 KL.15 LILLA KYCKLINGEN
TISDAG 28/3 KL.19 PINGVINRESAN
För daglediga 29 Mars 13:00 Fyra veckor i juni
29 och 30 Mars 19:00 SE MIG
För daglediga 5 April 13:00 Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
5 och 6 April 19:00 MANNEN PÅ TAKET Sverige 1976, Widerberg. Realistisk och rappt berättad polisfilmklassiker med övertygande spel där kommissarie Beck och hans medhjälpare ska lösa det brutala mordet på en illa omtyckt polis. Carl-Gustaf Lindstedt, Håkan Serner
19 och 20 April 19:00 JÄRN 3:AN Sydkorea 2004, Kim Ki-duk Ung man gör intrång i hem, ertappas och får sällskap av misshandlad gift kvinna på sin fortsatta odyssé i detta visuellt stillsamma, fantasieggande och närmast ordlösa drama mellan dröm och verklighet.

fredag, december 02, 2005

Maria Full of Grace


Regissör: Joshua Marston
Manus: Joshua Marston
Skådespelare: Guilied Lopez, Catalina Sandino Moreno, Patricia Rae, Orlando Tobon, John Álex Toro, Yenny Paola Vega mfl



Tonårstjej som Colombiansk knarksmugglare
Maria Alvarez är 17 år och bor på Colombias landsbygd i ett trångt hus med sin familj, eller snarare tre generationer av sin släkt. Hon är lyckligt lottad som har ett jobb på ett rosenplantage, men känner sig inte lycklig eftersom hon inte trivs där. Hon försörjer genom sitt jobb sin familj. Det dröjer inte länge förrän hon gör några ödesdigra felbeslut och blir knarkkurir. Ett hopp om en bättre tillvaro hägrar. Hennes uppdrag är att svälja en stor mängd kapslar som innehåller heroin och föra dessa till USA i sin mage. Går någon kapsel sönder dör hon.

Maria Full of Grace berättas på ett övertygande osentimentalt och rakt sätt av långfilmsdebuterande amerikanen Joshua Marston som både skrivit manus och regisserat filmen. Huvudrollen Maria Alvarez spelas helt sensationellt bra av också debuterande Catalina Sandino Moreno. Hon har fullständig närvaro och är helt säker i sin roll. Det är mycket tack vare hennes insatser som den här karaktärsdrivna filmen är en så stark upplevelse. Själva karaktären är också stark, en tjej som är beredd att leva med konsekvenserna av sina val.

Filmen utsågs först till Colombias oscarbidrag, men är egentligen mer amerikansk, så den accepterades inte av Oscarakademien i kategorin bästa utländska film. Inspelningarna av filmen är gjorda i Ecuador på grund av oroligheter i Colombia. Många av skådespelarna är ändå colombianska, bland annat Catalina Sandino Moreno och Yenny Paolo Vega som spelar Marias vän Blanca. Båda hittades genom auditions i Colombia. Dialogen är nästan helt på spanska.

Steven Soderberghs Traffic är väl den film som beskrivit hela kedjan av inblandade i knarkhandeln bäst. Den var ju uppdelad i tre delar. Maria Full of Grace fokuserar nästan uteslutande på själva smugglaren, Maria. Det känns äkta, obehagligt och intressant. Helt klart en av årets starkaste filmer.

Maria Full of Grace

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Guldbaggenominerad för bästa foto Philip Øgaard.
Träffsäker bild av 60-talet
Regi: Martin Asphaug
Manus: Håkan Nesser
I rollerna: Jonas Karlsson, Helena af Sandeberg, Anton Lundqvist, Jesper Adelfelt.


När filmstjärnesnygga lärarvikarien Eva Kaludis (Helena af Sandeberg) kommer till den lilla staden i Närke förändras allt. Håkan Nessers hyllade roman har blivit en ännu bättre film. Tonträffen och 60-talskänslan är perfekt.

"Cancer, Kärlek, Knulla, Döden" ramsan går runt i 14-årige Eriks huvud. Ord som berättar om så stora saker att de inte riktigt går att ta in. Eriks mamma ligger och dör i cancer, pappan gråter vid sjukbädden. Medan storebrorsan Henry, ung fräck journalist med James Deancharm, är på väg att få ihop det med Kim Novak, det vill säga den undersköna blondinen och lärarvikarien Eva Kaludis.

Klibbig tonårsångest
Eriks klasskompis Edmund har det också kärvt, hans mamma är alkis. Det bestäms att Erik och Edmund skall tillbringa sommarlovet tillsammans i det gamla sommartorpet Genesaret. Henry lovar att se till dem medan han författar Den Stora Existentiella Romanen. Han behandlar killarna med lika delar nonchalans och omtanke.

Edmund är överentusiastisk. Han tror på en höjdarsommar. Bada i sjön, ro i ekan, cykla på grusvägarna. Smygröka och flukta i Pin-up-tidningar uppe på vinden.

Men så blir det inte. Något fruktansvärt inträffar, något som förändrar pojkarnas liv för all framtid.

Håkan Nessers bok, som utspelar sig i det tidiga 60-talet, har med varlig hand förts över till film. Det är inte bara Erik som är på väg in i vuxenlivet, hela Sverige (liksom övriga västvärlden) är på väg att mista oskulden, John F Kennedy har något år kvar att leva.

Boken är full av tidsmarkörer och filmen är inte sämre. Det är också något med själva ljussättningen och färgerna som verkligen kastar tillbaka åskådaren till 1962, Puchmopeder och klibbig tonårsångest.

Effektivt berättad
Filmen berättas effektivt i två tidsplan. Den vuxne Erik gestaltas av en sammanbiten Johan H:son Kjellgren, som på plats går igenom dramat en sista, slutgiltig gång. Den inbundne och grubblande 14-åringen gestaltas lika träffsäkert av Anton Lundqvist. Jonas Karlsson är ett perfekt val för den slängige och nervige Henry. Helena af Sandeberg är själva sinnebilden för en filmstjärna från denna epok.

Tonträffen är fantastisk. Pojkarnas dialog låter möjligen lillgammal för nytillkomna, men tro mig, just så här snackade tonåringar i det tidiga 60-talet.

Mina favoritscener utspelar sig i Lackaparken, en perfekt rekonstruktion av en folkparksidyll med vattenkammade frisyrer, fluffiga klänningar, skjutbana, raggarbilar och lövad dansbana. De två blyga fjortisarna vill inget hellre än att få fatt i varsin brud, men vågar naturligtvis inte bjuda upp. De får snällt nöja sig med att titta på och tröstar sig med spunnet socker och Loranga. Men så bryts idyllen när de bevittnar en brutal misshandel.

Det är så filmen fungerar. Den växlar mellan loj sommarlovskänsla, betraktande av vuxenlivets mysterier och undertryckt hot.

"Cancer, Kärlek, Knulla, Döden."

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Filmer för pensionärer och andra daglediga.

Seniorbio i Åkersberga våren 2006. Filmerna börjar kl 13.00 och kostar 35 kr.

Välkommen till biografen FACKLAN


18/1 Såsom i himlen 2 tim. 20 min. Regi: Kay Pollak, Sverige 2004
I rollerna: Michael Nyqvist, Frida Hallgren, Helen Sjöholm, Lennart Jähkel m fl.
Efter en hjärtinfarkt avbryter världsdirigenten Daniel sin karriär och flyttar hem till sin barndomsby i Norrland för att få lugn och ro. Snart leder han kyrkokören, men alla tycker inte att hans närvaro är positiv för det lilla samhället.

1/2 Masjävlar 1 tim. 38 min. Regi: Maria Blom, Sverige 2004. I rollerna: Sofia Helin, Kajsa Ernst, Ann Petrén m fl
Handlingen kretsar kring tre systrar som är uppvuxna i en by i Dalarna. Yngsta systern Mia, som för länge sedan flytt till storstan, återvänder för att fira sin fars 70-årsdag. Hemma möter hon systrarna Eivor, lika duktig och otrevlig som vanligt och Gunilla, nyskild men glad ändå.

15/2 Steget efter 1 tim. 41 min. Regi: Birger Larsen, Sverige 2004. I rollerna: Rolf Lassgård, Marie Richardson, Christer Fant m fl
Tre ungdomar hittas ihjälskjutna under det att de spelat rollspel en sommarnatt. Strax därpå mördas en av de poliser som utreder morden. Kurt Wallander inser att den mördade polisen kände dessa ungdomar och att mördaren filmat dådet.

1/3 Kärlek och fördom1 tim. 52 min. Regi: Gurinder Chadha, UK, USA 2004
I Amritsar, Indien bor en familj med 4 vackra giftasvuxna döttrar som framför allt modern försöker gifta bort med rika män i väst. Den amerikanske hotellmagnaten Will dyker upp och väcker mammans och döttrarnas intresse.

15/3 Kameliadamen1 tim. 49 min. Regi: George Cukor, USA 1936. I rollerna: Greta Garbo, Robert Taylor, Lionel Barrymore m fl.
Marguerite Gautier lever i ett kallt förhållande med en rik baron när hon möter den stora kärleken i den fattige unge Armand. De upplever en kort tid av lycka tillsammans innan hon motvilligt överger honom för att inte förstöra hans framtid.

29/3 Fyra veckor i juni 1 tim. 56 min. Regi: Henry Meyer, Sverige 2005. I rollerna: Tuva Novotny, Ghita Nörby, Jessica Zandén m fl.
En ung kvinna med stökigt förflutet döms till samhällstjänst och installeras i en rivningsfastighet, men bygger där upp en betydelsefull relation men en äldre kvinna som är kvar i huset.

5/4 Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö 1tim.36 min. Regi: Martin Asphaug, Sverige 2005. I rollerna: Anton Lundqvist, Jesper Adefelt, Helena af Sandberg, Jonas Karlsson m fl
Fjortonårige Erik är på sommarstället Genesaret med sin storebror Harry och vännen Edmund. En skön sommar tillbringas med funderingar kring döden, sex och kärlek.


Eddie Vivenius, hemtel.: 08 540 239 08 eller mobiltel.: 070-436 1199 eller 070-753 4569
Med reservation för ändringar.

Österåkers kommun - Seniorbio