Såsom i himmelen!
Regi: Kay Pollak.
Producent: Hans Lönnerheden.
Skådespelare: Michael Nyqvist, Frida Hallgren, Helen Sjöholm, Lennart Jähkel, Niklas Falk, Ingela Olsson, Per Morberg, Lasse Pettersson med flera.
En världsberömd dirigent. En medioker kyrkokör i Norrland. Och aldrig skola deras vägar korsas. Om det inte vore för Kay Pollak. Efter 18 år kommer Pollak tillbaka som regissör och manusförfattare.
Och som han gör det. Jag kan inte annat än ställa mig i hyllningskören. Det här är så sydländskt intensivt men ändå så norrländskt lugnt. Pollak tar sig tid att berätta en historia. Han låter oss lära känna nästan ett helt samhälle med dess brister och förtjänster. Daniel Dareus heter den utbrände dirigenten som återvänder till sin barndomsby för att vila upp sig och förhoppningsvis hitta sig själv. Efter ett liv fyllt av berömmelse, men också stress och jäkt, har han tappat förmågan att engagera sig och att våga bejaka det vackraste av allt, kärleken.
Han får ett erbjudande att ta över som kantor och ledare av kyrkokören. Daniel hittar inte bara sig själv. Han hittar också vägen till hela körens hjärtan. Men i en liten by finns alltid avundsjukan och bitterheten närvarande. Någon känner sig alltid trampad på tårna även om lyckan sprider sig bland flertalet. Att Kay Pollak använder kyrkomiljön är inte heller oväntat. Tabun om att vi ska ha tråkigt kommer alltför ofta från just den kristna tron. Präster som lever kvar i gamla tider och tror att musikens glädje är satans påfund. Och som lika ofta visar sig vara hycklare.
Men "Så som i himmelen" visar hur viktigt det är att ledas av det lekfulla. Att våga vara sig själv och samtidigt våga bry sig om sina medmänniskor. Som ni förstår är det här en film som känns som att den träffat rakt in i den svenska folksjälen. Ett mästerverk för 2000-talet. Michael Nyqvist spelar på sätt och vis sin vanliga roll. Den snälle, lätt missförstådde mannen i medelåldern, som aldrig vågat ge sin hän åt sina lustar. Men han gör det bra och det är lätt att känna med honom. Jag gillar också Frida Hallgren som spelar Lena. En kvinna som svikits på ett grymt sätt och därför har svårt för långa förhållanden. Helen Sjöholm (Gabriella) är också en bättre skådespelare än jag trodde, dessutom kan hon verkligen sjunga. Niklas Falk spelar prästen Stig med just den bitterhet som krävs. Och Lennart Jähkel (Arne) kan använda sin bullriga framtoning utan att kännas malplacerad
Filmen "Såsom i himmelen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar