Filmen Masjävlar

Masjävlar

Masjävlar är precis som på riktigt
Regi: Maria Blom
I rollerna:Sofia Helin, Kajsa Ernst, Ann Petrén, Inga Ålenius, Joakim Lindblad med flera.

Att komma tillbaka till hembyn efter att ha flyttat till storstan kan vara nog så traumatiskt. Även om man som Mia (Sofia Helin) har lyckats. Hon har ett kanonjobb på Ericson, äger bostadsrätt och BMW och roar sig ofta på Stockholms trendigaste krogar.
Men när hon kommer hem till Rättvik, till pappans 70-årskalas, då betyder sånt ingenting. Tvärtom anses det suspekt att hon flyttat från orten, och lever ensam i Stockholm. Och inga barn har hon heller, fast hon är nästan 30 år gammal. Mycket konstigt.
Det visar sig snart att en djupare kontakt saknas mellan Sofia och hennes äldre systrar Eivor (Kajsa Ernst) och Gunilla (Ann Petrén). Eivor är utåt sett den perfekta trebarnsmamman som kämpar för total kontroll av tillvaron, men det kostar på. Hon går ofta undan och gråter av vanmakt, fjättrad både av omgivningens och sina egna krav. Oförmögen att ta sig ur fällan pikar hon Mia för sitt ansvarslösa liv.
Gunilla är nyskild, och har därför varit utomlands för första gången i sitt liv. En upplevelse som hon upprepar med jämna mellanrum; hur annorlunda och speciellt allt var på Bali. Varje gång fnyser Eivor avundsjukt.
Frosten mellan systrarna blir riktigt tjock när föräldrarna skänker sjötomten till Mia. Hon som flyttat därifrån, som smitit, tycker Eivor.
Fast nu ska det ju bli fest, så då skjuter syskontrion sina trätor åt sidan så gott det går. Men på festen serveras alkohol, och här når filmen sin klimax, när känslorna inte längre går att hålla tillbaks. Efter den dagen kommer inget nånsin att vara sig likt igen för de inblandade.
Masjävlar lider inledningsvis av att vara rätt schablonmässig. Det blir mycket slentrianklichéer som staplas på varandra: Folk på byn vänder sig om och glor på nykomlingen, alla pratar med konstig och bred dialekt, smygrasismen frodas, det körs skoter, dricks kaffekask och bränns sprit.
Men efter en stund sjunker man in i berättelsen, och engageras i systrarnas öde. Det stora och allmängiltiga dilemmat ? att inte kunna säga till folk att man tycker om dem, till och med älskar dem, förrän det är för sent ? tar över och hugger tag i åskådaren.
Maria Blom visar det mycket skickligt och träffsäkert i sin film, så pass att man på slutet känner sig som en osynlig medlem av familjen, och gråter och skrattar med dem. För det är inte bara tråkigheter, det finns oerhört många roliga och dråpliga scener också.
Alla skådespelarna är utmärkta, främst Ann Petrén, denna fantastiska skådespelerska som kan gjuta liv i vilken karaktär som helst. Men hon och de övriga har haft ett förträffligt manus att jobba med, och Maria Blom är en god regissör som har bra hand med sina skådespelare. Alla som sett Kay Pollacks film Så som i himmelen borde se Maria Bloms familjekrönika; den är lika varm och gripande, men utan Pollacks teatrala gester och överdrivna effektsökande.
Masjävlar är mera på riktigt, helt enkelt.

Filmen Masjävlar kommer nu också att visas i New York, med regissören Maria Blom på plats där. Det är i samband med att filmsällskapet Film Society of Lincoln Center den 1-7 april visar upp det man kallar de nya ansiktena inom svensk film. Strålkastarljuset riktas speciellt på Lukas Moodysson. Men även fyra andra regissörer, däribland Maria Blom, åker till New York för att presentera sina filmer.


Filmen;"Masjävlar"