Filmen "Alexander"

Alexander 

Ojämnt om den store Alexander

Regi: Oliver Stone
I rollerna: Colin Farrell, Angelina Jolie, Val Kilmer, Anthony Hopkins, Rosario Dawson, Jared Leto, Jonathan Rhys-Meyers, Christopher Plummer

LIKSOM AKILLES (se "Troja") försökte makedoniern Alexander för mer än tvåtusen år sedan leva upp till rockmyten: "It?s better to burn than just fade away." Han lyckas också bli världsstjärna vid 25 för att sedan dö vid 33, ett slags krigskonstens Mozart. Det är så myter skapas.

Oliver Stone har gjort en storslagen men ojämn film om myten och -- främst -- människan Alexander. Han har lagt tyngden på det som inte har belysts så mycket tidigare, tiden efter de stora segrarna, innan Alex dör i feber (eller blir förgiftad). Helst ska man vara lite bevandrad i Alexanders liv, det blir ganska rörigt annars. Filmen hoppar friskt både geografiskt och kronologiskt.

Man med visioner

Som bäst skildrar filmen en man som hade stora visioner men som alla drömmare svårt att förverkliga dem i slutänden. Alexander, uppfostrad av bland andra Aristoteles, var en upplyst despot. En av hans drömmar var att ena väst och öst, stick i stäv med den rasism som redan då var stark.

Han är också en av de äldsta kända queerteoretikerna. Den enda som verkligen betydde något för honom var vapenbrodern Hefaistos (Jared Leto). Vänskapen skildras på ett så naturligt sätt att man egentligen inte tänker så mycket på hans bisexualitet. Skickligt gjort av Stone.

Colin Farrel gör Alexander gudalik i sin intensitet och viljekraft men ändå djupt mänsklig. Hans framtoning av mjuk macho passar fint som den mångfacetterade Alex.

Demonisk mamma

Med den uppväxten skulle vem som helst bli lite störd. Bakom varje framgångsrik man finns en överambitiös mamma. Så också för Alexander. Olympias spelas demoniskt av Angelina Jolie som lyckas få till rollen, även om parodin ligger på lut emellanåt.

Hon får i alla fall sin ättelägg att tro att han är gudason och ämnad för storverk. Hon är också den enda han fruktar under sitt liv och passar på att lägga år och tusentals mil mellan dem. Maktens baksidor och korruption framstår också tydligt. Alla sviker alla.

Antikens under

Tyvärr blir filmen en aning seg med sina tre timmar. De stora slagen -- här koncentrerade till Gaugamela och Hydaspes ? blir ganska förvirrade. Den militäre expert man haft med verkar inte vara speciellt insatt i makedoniernas stridskonst. Stone lyckas i alla fall undvika att det bara blir ett slags parallell till dagens stora erövrare, G W Bush, även om tanken hela tiden finns där.
Risken var annars stor då Alex också var en härförare från väst som lade under sig en stor del av den då kända världen, inte minst Iran och Irak.

På plussidan finns äventyret och stämningen. Inte minst gör tekniken att allt ser verkligt ut. Fascinerande att på det viset kunna "se" antikens under.

Om man får någon större förståelse efter filmen för Magno Alexandro får vara osagt. Men gillar man krigande män i minikjol, med en kvast på huvudet, är detta filmen.

Filmen "Alexander"