måndag, januari 31, 2005


På fotot överst till vänster tittar jag som femåring ut i takåsfönstret på Luntgatan 14 i Norrköping.Fotot bredvid visar farmor Alma Andersson och jag som tittar ut över takåsarna från samma lägenhet. Nedre vänstra fotot visar mig som femåring. Till höger sitter min far Sigurd Arkrud född Andersson 1920 i samma lägenhets vardagsrum som fönstren ovan visar. Endast skuggan av min mor Britta Roos syns på väggen. Hon blev bortklippt från samtliga fotografier sedan hon lämnade hemmet på Luntgatan 1946. Min fars far var enligt kyrkoböckerna okänd, men enligt min farmor hette han Carl Irving. Han eftersöktes av landsfiskalen under flera år, men kunde inte återfinnas. Nu undrar jag om någon som läser detta känner till något om min försvunne farfar?  Posted by Hello

Finns det någon nu levande som vet något om min morfar och mormor? De hette Ernst och Greta Roos. De bodde i Norrköping på Norra Promenaden 123 och jag vill gärna komma i kontakt med event. släktingar. Posted by Hello

Finns det någon som känner igen eleverna och läraren på Manillaskolan i Stockholm? Posted by Hello

Min farmors syster som elev på Manillaskolan.


Finns det någon som känner igen någon av dessa elever och lärare på Manillaskolan i Stockholm? Posted by Hello

söndag, januari 30, 2005

Filmen:"På spaning med Bridget Jones"


Bridget Jones Posted by Hello

Bridget Jones är tillbaka! Om du gillade den första filmen, så kommer du älska den här. Bara du har rätt ställda förväntningar

Skådespelare: Renée Zellweger, Colin Firth, Hugh Grant, m.fl.
Regissör: Beeban Kidron
Manus: Andrew Davis m.fl.

Singeltjejen Bridget Jones, som vi lärt känna i både bokform och den förra filmen, är inte längre singel! Film nummer två tar vid där den första slutade - i armarna på Mark Darcy. Mannen som älskar henne precis som hon är! Och det är riktigt puttinuttigt. Jag upptäcker att jag sitter med ett fånleende på läpparna de första minuterna och tänker "Åh, hon förtjänar verkligen att vara lycklig!".
Men säg den lycka som varar för evigt. Och det skulle ju inte vara Bridget Jones om hon inte lyckades ställa till det. Mark Darcy är inte den ende mannen vi känner igen från första filmen. Bridgets gamla chef, Daniel Cleaver, spelar en avgörande roll även i film nummer två. Han har också blivit tv-reporter och lyckas sälja in idén att han och Bridget ska åka på reportageresa till Thailand tillsammans. Något som får förödande konsekvenser och föranleder Mark Darcy att rycka ut som den varmblodiga superhjälte han egentligen är.

Filmen är ganska trogen boken, så har man läst den vet man på ett ungefär vad som väntar. Med några små undantag, vilka de inbitna Bridget Jones-fansen kommer att upptäcka...

På spaning med Bridget Jones är en riktig feel good-film som man sitter och småfnissar en hel del till, men som även framkallar ett och annat högljutt gapflabb. Om inte annat så kan man ju alltid dra en lättnadens suck att ens liv inte är lika sjukt kaotiskt och fullt av galna händelser som Bridgets.

Problemet med skruvade komedier är att de riskerar att bli FÖR utflippade och så andfått uppskruvade till max att man börjar vrida sig av ansträngdhet i biofåtöljen. Personligen har jag oftast svårt för såna filmer, men med Bridget Jones vet man vad som väntar och kan ställa in sig på det från första filmrutan. Då är det lättare att svälja.

Och vem kan inte älska Bridget Jones precis som hon är?

Filmen:"På spaning med Bridget Jones"

lördag, januari 29, 2005

Filmen Masjävlar


Masjävlar Posted by Hello

Masjävlar är precis som på riktigt
Regi: Maria Blom
I rollerna:Sofia Helin, Kajsa Ernst, Ann Petrén, Inga Ålenius, Joakim Lindblad med flera.

Att komma tillbaka till hembyn efter att ha flyttat till storstan kan vara nog så traumatiskt. Även om man som Mia (Sofia Helin) har lyckats. Hon har ett kanonjobb på Ericson, äger bostadsrätt och BMW och roar sig ofta på Stockholms trendigaste krogar.
Men när hon kommer hem till Rättvik, till pappans 70-årskalas, då betyder sånt ingenting. Tvärtom anses det suspekt att hon flyttat från orten, och lever ensam i Stockholm. Och inga barn har hon heller, fast hon är nästan 30 år gammal. Mycket konstigt.
Det visar sig snart att en djupare kontakt saknas mellan Sofia och hennes äldre systrar Eivor (Kajsa Ernst) och Gunilla (Ann Petrén). Eivor är utåt sett den perfekta trebarnsmamman som kämpar för total kontroll av tillvaron, men det kostar på. Hon går ofta undan och gråter av vanmakt, fjättrad både av omgivningens och sina egna krav. Oförmögen att ta sig ur fällan pikar hon Mia för sitt ansvarslösa liv.
Gunilla är nyskild, och har därför varit utomlands för första gången i sitt liv. En upplevelse som hon upprepar med jämna mellanrum; hur annorlunda och speciellt allt var på Bali. Varje gång fnyser Eivor avundsjukt.
Frosten mellan systrarna blir riktigt tjock när föräldrarna skänker sjötomten till Mia. Hon som flyttat därifrån, som smitit, tycker Eivor.
Fast nu ska det ju bli fest, så då skjuter syskontrion sina trätor åt sidan så gott det går. Men på festen serveras alkohol, och här når filmen sin klimax, när känslorna inte längre går att hålla tillbaks. Efter den dagen kommer inget nånsin att vara sig likt igen för de inblandade.
Masjävlar lider inledningsvis av att vara rätt schablonmässig. Det blir mycket slentrianklichéer som staplas på varandra: Folk på byn vänder sig om och glor på nykomlingen, alla pratar med konstig och bred dialekt, smygrasismen frodas, det körs skoter, dricks kaffekask och bränns sprit.
Men efter en stund sjunker man in i berättelsen, och engageras i systrarnas öde. Det stora och allmängiltiga dilemmat ? att inte kunna säga till folk att man tycker om dem, till och med älskar dem, förrän det är för sent ? tar över och hugger tag i åskådaren.
Maria Blom visar det mycket skickligt och träffsäkert i sin film, så pass att man på slutet känner sig som en osynlig medlem av familjen, och gråter och skrattar med dem. För det är inte bara tråkigheter, det finns oerhört många roliga och dråpliga scener också.
Alla skådespelarna är utmärkta, främst Ann Petrén, denna fantastiska skådespelerska som kan gjuta liv i vilken karaktär som helst. Men hon och de övriga har haft ett förträffligt manus att jobba med, och Maria Blom är en god regissör som har bra hand med sina skådespelare. Alla som sett Kay Pollacks film Så som i himmelen borde se Maria Bloms familjekrönika; den är lika varm och gripande, men utan Pollacks teatrala gester och överdrivna effektsökande.
Masjävlar är mera på riktigt, helt enkelt.

Filmen Masjävlar kommer nu också att visas i New York, med regissören Maria Blom på plats där. Det är i samband med att filmsällskapet Film Society of Lincoln Center den 1-7 april visar upp det man kallar de nya ansiktena inom svensk film. Strålkastarljuset riktas specielltLukas Moodysson. Men även fyra andra regissörer, däribland Maria Blom, åker till New York för att presentera sina filmer.


Filmen;"Masjävlar"

fredag, januari 28, 2005

Internationella Brottsofferdagen 2005

BROTTSOFFERMYNDIGHETEN Box 470,901 09 Umeå Besöksadress:Storgatan 49
Telefon:090-70 82 00.Fax:090-17 83 53 E-post:registrator@brottsoffermyndigheten.se
Hemsida:www.brottsoffermyndigheten.se

ANMÄLAN TILL Internationella Brottsofferdagen 2005

Norra Latin,Drottninggatan 71 B,Stockholm Tisdag 22 februari 2005 kl.8.30 ? 16.15

Namn:......................................................................

Organisation/myndighet:...........................................

.................................................................................

Adress:.....................................................................

Postadress:................................................................

Telefon:.....................................................................

Telefax:.....................................................................

E-post:......................................................................

Jag vill delta i följande seminarium (kryssa för ett alternativ!)

. 1 .ECPAT Sveriges studie om barnsexhandel, Josephine Appelquist

. 2 .Krossförhör eller utredande intervju, Ulf Holmberg

. 3 .Bye bye pornstar,Therese Persson

. 4 .Socialtjänsten i skärningspunkten, Örjan Ohlström

. 5 .Brottsoffers rätt till ersättning,Ann Lundgren

. 6 .Skolans ersättningsansvar,Bill Dufwa

. 7 .Att mista en anhörig genom våldsbrott,RAV

. 8 .Barns röster i rättsprocessen,Anna Kaldal och Clara Gumpert

. 9 .Att ställa frågor om våld i samband med graviditet,Kristina Stenson

. 10 .I skuggan av våldet,Stefan Lindberg och Åsa Landberg

(Kopiera gärna sidan om Ni är fler intresserade!)

Anmälan skickas så fort som möjligt och senast fredag 11 februari 2005 till:

E-post: anna.wiberg@brottsoffermyndigheten.se


Fax: Faxnummer 090 -17 83 53

Mottagare:Anna Wiberg,

Brottsoffermyndigheten

Brev: Anna Wiberg

Brottsoffermyndigheten Box 470 901 09 Umeå

Internationella Brottsofferdagen Tisdag 22 februari 2005 Norra Latin,Drottninggatan 71 B,Stockholm

Dagens program arrangeras av Brottsoffermyndigheten i samarbete med ett antal ideella organisationer som också agerar för brottsoffer i Sverige.

Professionella frågor -om hur de kan ställas, besvaras och förvaltas

Tid:Tisdag 22 februari 2005,kl.8.30-16.15 Plats:Norra Latin,Drottninggatan 71 B,Stockholm

Anmälan:Anmälan görs på anmälningstalong via post,fax eller

e-post.Anmälan mottages genast och senast fredag 11 februari 2005.Antalet platser är begränsat så vänta inte för länge med Din anmälan!

Anmälningarna registreras i den ordning de kommer Brottsoffermyndigheten tillhanda och bekräftelse på anmälan skickas till Dig inom en vecka.Om det inte finns plats för Dig på det seminarium Du valt kommer Du att få plats på ett annat seminarium,detta meddelas i bekräftelsen.OBS ?ta med bekräftelsen,den gäller som inträdesbiljett!

Anmälan är bindande och ej utnyttjad plats debiteras med 200 kronor.Glöm därför inte att,om Du får förhinder,avboka Din plats senast 16 februari.

Kostnad:Ingen avgift tas ut för deltagande. För-och eftermiddagskaffe ingår liksom en pausfrukt.Ej utnyttjad plats debiteras med 200 kronor,glöm därför inte att avboka senast 16 februari!
Frågor angående anmälan besvaras av: Anna Wiberg,telefon 090-70 82 09 E-post:anna.wiberg@brottsoffermyndigheten.se

Andra frågor besvaras av: Gudrun Nordborg,telefon 090-70 82 32 E-post:gudrun.nordborg@brottsoffermyndigheten.se

Mari Printz Norell,telefon 090-70 82 33 E-post:mari.printz.norell@brottsoffermyndigheten.se

Programmet med möjlighet till anmälan finns även på Brottsoffermyndighetens hemsida:www.brottsoffermyndigheten.se.

Professionella frågor -om hur de kan ställas, besvaras och förvaltas

Brottsoffermyndigheten har tillsammans med en rad ideella organisationer etablerat en tradition att högtidlighålla den Internationella Brottsofferdagen.I år sker det
för sjätte gången.

Många brott sker i det fördolda.För att synliggöra och bevisa sådana brott krävs att offret orkar och vågar berättar om de kränkningar som skett.Hur berättelsen får framföras och hur den tas emot får ofta en avgörande betydelse.En väl genomförd berättelse är nödvändig som förutsättning för en relevant behandling i den efterföljande rättsprocessen och för möjligheten till rehabilitering och kompensation.

Vid brott har lagstiftning och myndighetsutövning sedan länge haft sitt fokus inställt på gärningsmännen. Trots reformer under de senaste decennierna råder fort-
farande brist på kompetens inom brottsofferområdet hos många berörda rkesutövare.Den som utsatts för brott blir oftast beroende av att få möta en "eldsjäl " för att ha
anledning att uppfatta sig som professionellt bemött.

Med årets tema om professionella frågor vill vi visa att förbättringar är möjliga och att det finns goda exempel på hur brottsofferfrågor kan och bör lyftas till professionella frågor.Vi låter praktiker,forskare och aktiva inom ideella organisationer bidra med sina erfarenheter för att medverka till att brottsoffer och deras anhöriga verkligen ska få den respekt och upprättelse som de har rätt att förvänta sig. Margareta Bergström,generaldirektör Brottsoffermyndigheten

Dagens program arrangeras av Brottsoffermyndigheten i samarbete med:
? Barnens Rätt i Samhället,BRIS

? Brottsofferjourernas Riksförbund,BOJ

? ECPAT Sverige

? HOPP,Riksorganisationen mot sexuella övergrepp

? Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade,RAV

? Riksorganisationen för Kvinnojourer och tjejjourer i Sverige,ROKS

? Rädda Barnen

? Svenska Röda Korset

? Sveriges Kvinnojourers Riksförbund,SKR 800 Ljuslyktor finns att tända på Norra Latins gård mot Norra Bantorget

PROGRAM

Förmiddag

8.30 Registrering och kaffe

9.00 Välkomstord och utdelning av Brottsoffermyndighetens utmärkelse för 2004 Margareta Bergström,generaldirektör,Brottsoffermyndigheten

Presentation av samarrangerande organisationer

9.15 Samverkan vid och efter gripandet av den s.k.Huddingepedofilen -ett multiprofessionellt nätverk

Lars Widén,polisen,Charlotta Marklund,socialtjänsten, Lotta Jerpseth,psykiatrin,Eva Kokkonen,åklagarmyndigheten samt representant från BUP i Huddinge

9.55 Förhör med barn som misstänks vara brottsoffer,med särskilt fokus på barn med olika handikapp

Ann-Christin Cederborg,leg.psykoterapeut och docent vid Institutionen för beteendevetenskap,Linköpings universitet

10.35 Paus med frukt

11.00 Filmen "I skuggan av våldet " ((34 min)

Introduktion av Stefan Lindberg,leg.psykoterapeut och enhetschef vid BUP Bågen i Stockholm och Charlotte Petri Gornitzka,generalsekreterare,Rädda Barnen

11.45 Lunch på egen hand

Eftermiddag

13.00 Parallella seminarier,tio olika att välja på! Gå direkt till Ditt seminarium.Salsnummer anslås vid registreringsbordet!

1.Presentation av ECPAT Sveriges studie med fokus på bristen på professionellt bemötande när det handlar om barnsexhandel

Josephine Appelquist,jurist och ledamot i ECPAT Sveriges styrelse

2.Krossförhör eller utredande intervju ? att stjälpa eller hjälpa brottsoffer

Ulf Holmberg,polis och .l.dr.i psykologi vid Högskolan i Kristianstad

3."Bye bye pornstar" Samtal under ledning av Therese Persson,vice ordf.i ROKS,med avstamp i en film (20 min)om en tjej som utsatts för våldtäkt

4.Socialtjänsten i skärningspunkten mellan principer i lagstiftningen och lokal prioritering

Örjan Ohlström,socialdirektör,Socialtjänst Gävle

5.Brottsoffers rätt till skadestånd och brottsskadeersättning Ann Lundgren,jurist och beslutsfattare vid Brottsoffermyndigheten

6.Skolans ersättningsansvar för elevers mobbning av skolkamrater Bill Dufwa,professor i försäkringsrätt vid Stockholms universitet

7.Att mista en anhörig genom våldsbrott Erfarenheter och röster från RAV

8.Barns röster i rättsprocessen -utredning och samtal med barn Anna Kaldal,doktorand i processrätt vid Juridiska institutionen vid Stockholms universitet och Clara Gumpert,med.dr.,specialist i barnpsykiatri och chef för Sektionen för rättspsykiatri vid Karolinska Institutet i Stockholm

9.Att ställa frågor om våld i samband med graviditet Kristina Stenson,med.dr.och barnmorska vid Rikskvinnocentrum

10.I skuggan av våldet Uppföljningsseminarium med samtal kring filmen som visas i aulan under förmiddagen.Samtalsledare är Stefan Lindberg,psykoterapeut,BUP Bågen och Åsa Landberg,psykolog,Rädda Barnen

14.10 Paus med kaffe

14.30 Offer för människohandel i Sverige Lise Tamm,åklagare vid Internationella åklagarkammaren i Stockholm

15.10 Where is the Child in Swedish Child Welfare?-Critical Perspectives on Family,Violence and Childhood in Sweden (föreläsning på engelska,svensk sammanfattning ges) Keith Pringle,gästprofessor,Institutionen för samhälls-och beteendevetenskap vid Mälardalens högskola,professor i socialt arbete vid Aalborgs universitet samt hedersprofessor vid universitetet i Warwick,UK

15.50 Avslutningsanförande Thomas Bodström,justitieminister

16.15 Slut i aulan och vi kan gå ut för att tända ljuslyktorna på nytt.










onsdag, januari 26, 2005

Filmen "Såsom i himmelen" oscarsnominerad!


Såsom i himmelen! Posted by Hello

Regi: Kay Pollak.
Producent: Hans Lönnerheden.
Skådespelare: Michael Nyqvist, Frida Hallgren, Helen Sjöholm, Lennart Jähkel, Niklas Falk, Ingela Olsson, Per Morberg, Lasse Pettersson med flera.

En världsberömd dirigent. En medioker kyrkokör i Norrland. Och aldrig skola deras vägar korsas. Om det inte vore för Kay Pollak. Efter 18 år kommer Pollak tillbaka som regissör och manusförfattare.
Och som han gör det. Jag kan inte annat än ställa mig i hyllningskören. Det här är så sydländskt intensivt men ändå så norrländskt lugnt. Pollak tar sig tid att berätta en historia. Han låter oss lära känna nästan ett helt samhälle med dess brister och förtjänster. Daniel Dareus heter den utbrände dirigenten som återvänder till sin barndomsby för att vila upp sig och förhoppningsvis hitta sig själv. Efter ett liv fyllt av berömmelse, men också stress och jäkt, har han tappat förmågan att engagera sig och att våga bejaka det vackraste av allt, kärleken.
Han får ett erbjudande att ta över som kantor och ledare av kyrkokören. Daniel hittar inte bara sig själv. Han hittar också vägen till hela körens hjärtan. Men i en liten by finns alltid avundsjukan och bitterheten närvarande. Någon känner sig alltid trampad på tårna även om lyckan sprider sig bland flertalet. Att Kay Pollak använder kyrkomiljön är inte heller oväntat. Tabun om att vi ska ha tråkigt kommer alltför ofta från just den kristna tron. Präster som lever kvar i gamla tider och tror att musikens glädje är satans påfund. Och som lika ofta visar sig vara hycklare.
Men "Så som i himmelen" visar hur viktigt det är att ledas av det lekfulla. Att våga vara sig själv och samtidigt våga bry sig om sina medmänniskor. Som ni förstår är det här en film som känns som att den träffat rakt in i den svenska folksjälen. Ett mästerverk för 2000-talet. Michael Nyqvist spelar på sätt och vis sin vanliga roll. Den snälle, lätt missförstådde mannen i medelåldern, som aldrig vågat ge sin hän åt sina lustar. Men han gör det bra och det är lätt att känna med honom. Jag gillar också Frida Hallgren som spelar Lena. En kvinna som svikits på ett grymt sätt och därför har svårt för långa förhållanden. Helen Sjöholm (Gabriella) är också en bättre skådespelare än jag trodde, dessutom kan hon verkligen sjunga. Niklas Falk spelar prästen Stig med just den bitterhet som krävs. Och Lennart Jähkel (Arne) kan använda sin bullriga framtoning utan att kännas malplacerad

Filmen "Såsom i himmelen"

tisdag, januari 25, 2005

Subscribe to datavantjansten


Eddie med sina bästa vänner! Posted by Hello

Filmen "Intima främlingar".


Intima främlingar? Posted by Hello

Varm romantik med nerv
Regi: Patrice Leconte
Manus: Jerome Tonnerre
I rollerna: Sandrine Bonnaire, Fabrice Luchini, Michel Duchaussoy, Anne Brochet

EN TRÅKIG skatterådgivare är kontorsgranne med en psykolog. En dag klampar en sexig kvinna in på hans kontor, slår sig ner och sätter igång att prata om sina äktenskapliga problem. Skattenissen lyssnar förstummat och fängslande vidare. Utan att rätta till missförståndet.

Franskt kammarspel

Upplägget låter klichéartat ur alla vinklar och vrår. Adam Sandler skulle kunna utnyttja det för sin nästa romantiska komedi med Drew Barrymore. Eller det skulle kunna vara ett franskt kammarspel av någon som Patrice Leconte. Ja, det till och med är ett franskt kammarspel av Patrice Leconte. Jag håller med om att det låter förutsägbart, en aning väl . . . franskt. Men likväl har gubben Leconte lyckats vända allt till sin fördel. "Intima främlingar" är en fantasieggande, varm, romantisk och rolig film med ett thrillerbetonat mullrande i bakgrunden. Lite Leconte möter lite Woody Allen möter lite Hitchcock möter lite Leconte och så vidare.

Under ytan

Patrice Leconte har framgångsrikt plaskat i de här vattnen tidigare. Han har exempelvis gjort "Hårfrisörskans make" och "Den fula gubben". Båda två behandlade ämnet förhäxade män som glupskt tittar på kvinnor, kvinnor som av olika anledningar låter dem göra det.

Sublimt samspel

Men det finns inget enkelt över Lecontes kamera eller hans karaktärer. Hans filmer går inte att förringa till påträngande voyeurism. Under ytan finns så mycket mer; humor, erotik och mänskliga sanningar.

Saker som förmedlas i det sublima samspelet mellan Sandrine Bonnaire och Fabrice Luchini. Bonnaire gestaltar den kvinnliga myten som ska förlösa den stelbente revisorn. Men befrielsen är inte enbart mannens även om Bonnaires karaktär är mer undflyende än Luchinis. Det är inte så lätt att veta vad som egentligen är verkligt i hennes berättelser. Där finns filmens spännande nerv.

Fantastiskt vad en kompetent regissör, en mästerlig fotograf, duktiga skådespelare och en underhållande dialog kan göra med en kliché.

Filmen "Intima främlingar".

måndag, januari 24, 2005

Moderaterna backar om pensionerna

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt backar om föreslagna försämringar för förtidspensionärer efter kraftig socialdemokratisk kritik från socialminister Berit Andnor.

Moderaterna tar tillbaka pensionsförslag
Fredrik Reinfeldt försvarade dock så sent som i torsdags moderaternas budgetföreslag där det står att alla förtidspensionerade över 61 år ska tvingas ta förtida pensionsuttag.

Det nya pensionssystemet möjliggör att man kan gå i pension tidigare. Då säger vi att man får använda pensionssystemet istället för förtidspension. Vi balanserar detta med andra förslag som uppmuntrar till att kunna arbeta deltid om någon arbetsförmåga finns kvar med skattelättnader och med möjligheter att förbättra sin ekonomi, sade Reinfeldt.

?För stora nedskärningar?
Socialminister Berit Andnor hävdar att moderaternas förslag skulle ge mellan 25 och 30 procents lägre ersättning till alla förtidspensionärer över 61 år. Hon grundar sin kritik på beräkningar som det tidigare Riksförsäkringsverket, numera försäkringskassan gjort.

Moderaternas förslag innebär kraftiga nedskärningar för förtidspensionärer. Det får oerhört allvarliga konsekvenser, säger Berit Andnor.

Men nu backar moderatledaren Fredrik Reinfeldt från det lagda förslaget. Han säger att moderaterna aldrig räknat med så stora besparingar som socialdemokraterna hävdar.

Vill inte längre tvinga
Enligt Reinfeldt vill Moderata samlingspartiet inte längre tvinga förtidspensionärerna till förtida pension från 61 års ålder. Moderaterna föreslår att förtidspensioneringen får finnas kvar men att staten upphör med att betala pensionsavgifter för de förtidspensionerade mellan 61 och 65 år och därmed sparar 2,2 miljarder kronor.

Det ger enligt Fredrik Reinfeldt upp till fem procent lägre pension för den som inte kan arbeta längre.

Det ger fem procent lägre pensionsnivå men det handlar absolut inte de 25 till 30 procents sänkningarna som socialdemokraterna talar om, säger moderatledaren Fredrik Reinfeldt.



Sveriges Radio - Ekot

söndag, januari 23, 2005

Filmen "Alexander"


Alexander Posted by Hello

Ojämnt om den store Alexander

Regi: Oliver Stone
I rollerna: Colin Farrell, Angelina Jolie, Val Kilmer, Anthony Hopkins, Rosario Dawson, Jared Leto, Jonathan Rhys-Meyers, Christopher Plummer

LIKSOM AKILLES (se "Troja") försökte makedoniern Alexander för mer än tvåtusen år sedan leva upp till rockmyten: "It?s better to burn than just fade away." Han lyckas också bli världsstjärna vid 25 för att sedan dö vid 33, ett slags krigskonstens Mozart. Det är så myter skapas.

Oliver Stone har gjort en storslagen men ojämn film om myten och -- främst -- människan Alexander. Han har lagt tyngden på det som inte har belysts så mycket tidigare, tiden efter de stora segrarna, innan Alex dör i feber (eller blir förgiftad). Helst ska man vara lite bevandrad i Alexanders liv, det blir ganska rörigt annars. Filmen hoppar friskt både geografiskt och kronologiskt.

Man med visioner

Som bäst skildrar filmen en man som hade stora visioner men som alla drömmare svårt att förverkliga dem i slutänden. Alexander, uppfostrad av bland andra Aristoteles, var en upplyst despot. En av hans drömmar var att ena väst och öst, stick i stäv med den rasism som redan då var stark.

Han är också en av de äldsta kända queerteoretikerna. Den enda som verkligen betydde något för honom var vapenbrodern Hefaistos (Jared Leto). Vänskapen skildras på ett så naturligt sätt att man egentligen inte tänker så mycket på hans bisexualitet. Skickligt gjort av Stone.

Colin Farrel gör Alexander gudalik i sin intensitet och viljekraft men ändå djupt mänsklig. Hans framtoning av mjuk macho passar fint som den mångfacetterade Alex.

Demonisk mamma

Med den uppväxten skulle vem som helst bli lite störd. Bakom varje framgångsrik man finns en överambitiös mamma. Så också för Alexander. Olympias spelas demoniskt av Angelina Jolie som lyckas få till rollen, även om parodin ligger på lut emellanåt.

Hon får i alla fall sin ättelägg att tro att han är gudason och ämnad för storverk. Hon är också den enda han fruktar under sitt liv och passar på att lägga år och tusentals mil mellan dem. Maktens baksidor och korruption framstår också tydligt. Alla sviker alla.

Antikens under

Tyvärr blir filmen en aning seg med sina tre timmar. De stora slagen -- här koncentrerade till Gaugamela och Hydaspes ? blir ganska förvirrade. Den militäre expert man haft med verkar inte vara speciellt insatt i makedoniernas stridskonst. Stone lyckas i alla fall undvika att det bara blir ett slags parallell till dagens stora erövrare, G W Bush, även om tanken hela tiden finns där.
Risken var annars stor då Alex också var en härförare från väst som lade under sig en stor del av den då kända världen, inte minst Iran och Irak.

På plussidan finns äventyret och stämningen. Inte minst gör tekniken att allt ser verkligt ut. Fascinerande att på det viset kunna "se" antikens under.

Om man får någon större förståelse efter filmen för Magno Alexandro får vara osagt. Men gillar man krigande män i minikjol, med en kvast på huvudet, är detta filmen.

Filmen "Alexander"

fredag, januari 21, 2005

Den amerikanske vännen av Sverige

Den amerikanske vännen av Sverige Blir en människa lyckligare av att ta ansvar för sin nästa? Vad vågar jag riskera för att bidra till en bättre värld? Harvardprofessorn Brian Palmer har engagerat amerikanska studenter med kurser om solidaritet och civilkurage. Nu flyttar han till Sverige och Lärarhögskolan i Stockholm.
Han är en sällsynt väl förberedd immigrant. Kurserna i svenska för invandrare är avklarade för länge sedan, och därefter har han skrivit en doktorsavhandling om Sverige.


40-årige Brian Palmer är socialantropolog och religionsvetare. Fältstudier under flera år i Sverige har bidragit till hans livsval att flytta hit.

Sverige är ett ovanligt solidariskt och mänskligt land att leva i, anser han. Men det inser inte svenskarna riktigt själva. Brian Palmer får ofta höra att det mesta här är som i andra länder, berättar han.

?Mitt svar är: Men hallå! Du lever i landet med det största fackliga engagemanget i världen, och det land som enligt FNs fattigdomsindex har den lägsta andelen fattiga. Ni har lagen mot aga, pappaledighet och sexköpslagen.

?Och Sveriges regler om kemikalier är de främsta i världen och hatade av industrin, tillägger han. Det vet jag eftersom min syster har arbetat med det.

Brian Palmers intresse för Sverige väcktes när han som ung student lyssnade på ett tal som Olof Palme höll på Harvarduniversitetet 1984. I Sveriges Radios sommarprogram den 4 juli 2004 beskriver Brian Palmer det starka intryck Palme gjorde, med sin tillförsikt om att samhällets gemensamma strävan kan ge individen frihet och livsutrymme.

Doktor på välfärdens försvarare

Brian Palmers avhandling är en etnologisk studie av engagerade svenskar som försvarar välfärdssamhället av skandinavisk modell: debattörer, gräsrotsaktivister och officiella företrädare som Barnombudsmannen. Titeln är »Wolves at the Door: Existential Solidarity in a Globalizing Sweden«. Den syftar på det hot som intervjupersonerna upplevde mot välfärdssamhället under 1990-talet.

?Nyliberala reformer gjorde Sverige mindre solidariskt än tidigare, instämmer Brian Palmer. Men skillnaderna mot andra länder behölls ändå, eftersom även de gick åt det hållet.

Fick arbete hos Ralph Nader

Brian Palmer bestämde sig tidigt i livet för att bli »politiskt involverad«. Flera samhällsintresserada lärare i skolan inspirerade. En gav honom extralektioner om de amerikanska ursprungsbefolkningarnas kamp mot nybyggarna, en annan berättade om tidiga fackliga strider i USA.

Efter gymnasiet reste han till Indien på ett seminarium för fredsaktivister. Han arbetade också med studenttidningen, och gjorde en intervju med den radikale debattören och sedermera presidentkandidaten Ralph Nader. Intervjun slutade med att Nader erbjöd honom arbete under sommaren.

?Det blev en mycket intensiv erfarenhet av amerikansk politik. Vi demonstrerade mot olika kongressledamöter och mot företags försök att skicka vinklade läromedel till skolorna. Ralph Nader blev en hjälte för mig!

Denna egna upplevelse blev grunden för en uppsats om mentorskap bland politiska aktivister.

?Mentorskapet ger självförtroende och hjälper en att bli en aktiv medborgare. Det handlar inte så mycket om rena kunskaper som om uppmuntran och en känsla av tillit.

För Brian fanns också föräldrarna, som var engagerade kväkare och pacifister, som förebilder. Uppväxten i kväkarmiljö i Brooklyn var trygg och tolerant, säger han.

?De hade en negativ inställning till tävling och konkurrens. Under en säsong när jag spelade fotboll gjorde jag bara två mål ? och båda var självmål... Men andan mot tävlande var så stark att jag inte blev mobbad för det.

Det kanske var det kombinerade intresset för andliga frågor och samhällsfrågor som föranledde honom att föreslå en kurs om kapitalism som religion, när han började sin bana som lärare på Harvard. Men institutionen tackade nej.

Kursstart den 12 september 2001

I stället blev temat globalisering och mänskliga värderingar. Studenterna var positiva i sina utvärderingar, men flera tyckte att den var alltför abstrakt. De efterlyste en kurs som började där de var som individer.

?Jag tyckte att det lät spännande. Det var också en tid med mycket aktivitet på campus. Så jag höll en kurs om vad vanliga individer kan göra för att förändra samhället.

Dagen före den planerade kursstarten, den 11 september 2001, ändrades världens framtid av flygplanskapare i amerikanskt luftrum. Brian Palmer skrev om sin introduktionsföreläsning. Han citerade Dag Hammarsköld, som skrev i sin dagbok när han blivit FNs generalsekreterare: »Gud har användning för Dig också om det icke tycks passa Dig för ögonblicket.«

Gensvaret på kursen blev överväldigande.

?Det var så många som ville gå på den att vi fick byta upp till större lokaler fyra gånger. Många studenter såg det som ett sätt att hitta en väg att göra något för världen, säger Brian Palmer.

På kursen höll studenterna intervjuer med förberedda frågor till gäster från olika håll. En del var kända debattörer som Naomi Klein, Noam Chomsky och Bill Clintons arbetsmarknadsminister Robert Reich. Men studenterna fick också samtala med städerskor och andra anställda i servicesysslor på Harvard. Även fackliga företrädare för personalen intervjuades.

?Delvis var det ett försök att se förbindelser med den stora världen utanför campus. Jag ville hjälpa studenterna att tänka mer kritiskt på socialiseringsprocesserna i deras utbildningar. Det är särskilt viktigt på Harvard, som är landets främsta plantskola för makteliten.

?Det var ofta de icke kända gästerna som påverkade studenterna mest, tillfogar han.

Bytte Wall Street mot Gambia

I en intervju för den amerikanska tidningen Christian Science Monitor förklarar Brian Palmer att han vill få studenterna att reflektera över till vem de ska låna ut sin förmåga. »Få människor skulle säga att det världen behöver mest i dag är fler börsmäklare eller affärsjurister.«

Och en del studenter ändrade sina politiska värderingar under utbildningen.

?Jag fick e-post från en tidigare student som nu är biståndsarbetare i Gambia. Han hade planerat att sitta på Wall Street. Hans föräldrar kanske hatar mig, säger Brian Palmer och ler milt.

I vår är det svenska studenters tur att möta Brian Palmers utmaning. Föreläsningarna i hans 5-poängskurs »Lusten till engagemang: Lärande för civilkurage och demokrati« börjar i mars på Lärarhögskolan i Stockholm. De har för säkerhets skull bokats in på den stora Konradsbergsaulan.

Mod är smittsamt

Kursen hålls på tidig kvällstid och Brian Palmer hoppas att den ska kunna vara öppen, så att även arbetande människor ska kunna ta vägen förbi efter jobbet.

Men kan man lära sig civilkurage och mod? Ja, det är den amerikanske gästprofessorn övertygad om.

?Det är något smittsamt med mod. När man träffar någon som försökt dokumentera en massaker i Östtimor och blivit attackerad av soldater, är den första frågan varför man tar sådana risker. Men nästa fråga brukar vara hur man själv kan bli en sådan person. Det är märkligt, men det brukar faktiskt vara så.

Även i Sverige finns risker med engagemang, men de är mindre än i exempelvis USA, påpekar han.

?En bra välfärdsstat minskar risken, eftersom man klarar sig även om man förlorar jobbet på grund av sitt engagemang.

En annan skillnad mellan Sverige och USA är vår större ovana vid det individualistiska tilltal Brian Palmer använder. Han har redan fått kommentarer från svenskar om att detta är något typiskt amerikanskt.

?Och det är typiskt amerikanskt, konstaterar han. Men särskilt för studenter är det viktigt att börja med det, och bygga upp mod, energi och engagemang.

Facket har betytt mest i Sverige

Brian Palmer vill med eldsjälar som exempel visa hur spännande livet kan vara när man använder sitt mod. Det betyder inte att det stannar vid ett individuellt handlande, anser han.

?När man börjat bli intresserad kommer frågan om samarbete med andra, att gå med i facket, att bilda förening med andra som har samma intresse.

I Sverige är det den fackliga rörelsen som betytt mest som försvarare av välfärdssamhället och en stark offentlig sektor, hävdar han.

?Där har man spelat en större roll än det socialdemokratiska partiet. Dessutom har många socialdemokrater blivit nyliberala och givit upp idéer om full sysselsättning och om välfärdssystem som täcker alla oavsett samhällsklass.

Han anser det särskilt viktigt att facket är en plats för deltagande demokrati, eftersom det finns allt mindre av det inom de politiska partierna.

Men facket måste också rusta sig i den offentliga debatten. Näringslivet har haft bättre förståelse för vikten av opinionskanaler, och satsar stora summor på opinionsbildning och medieträning.

?Det borde vara värt priset för facket också, det är en långtidsinvestering som kan vinna viktiga politiska strider. Det är inte för sent än.

Brian Palmer
* Amerikansk socialantropolog och religionsvetare
* Aktiv kväkare

* Doktorsavhandling om svenska aktivister för ett solidariskt samhälle

* Omtalad lärare på Harvarduniversitetet

* Håller i vår en kurs på Lärarhögskolan i Stockholm om civilkurage och demokrati

* Anser att facket är välfärdssamhällets starkaste försvarare



ST Press

Filmen:"Fader Amaros synder"


Fader Amaro Posted by Hello


Hyckleri i Guds namn
Regi: Carlos Carrera.
Producenter: Alfredo Ripstein och Daniel Birman Ripstein.
Skådespelare: Gael Garcia Bernal, Sancho Gracia, Ana Claudia Talancon, Anjelica Aragon, Luisa Huertas, Andres Montiel med flera.

Präst med problem. Gael Garcia Bernal gör en fin insats som Amaros i den mexikanska filmen "Fader Amaros synder". Det är på många sätt en uppgörelse med hyckleri i Guds namn.

Det är verkligen roligt med film för cineaster.

Det ger oss en helt annan möjlighet att vidga våra kulturella vyer. Den här gången är det mexikanskt på menyn.

Och det är verkligen en film som väcker tankar om viktiga saker i våra liv som kärlek och gudstro. Men också obehagliga saker som utnyttjande och svek.

DET HANDLAR OM den unge prästen Amaro, en man med ett stort samvete. Han ser arbetet som sitt kall. Han är en rättrådig människa som inte tvekar att sträcka ut sin hand för att ge hjälp till en människa i nöd.

Men när han skickas ut på sitt första uppdrag, i den lilla staden Los Reyes, hamnar han i en värld där det gäller att blunda för vissa saker och ställa upp för de som bestämmer i andra frågor. Och då tänker jag inte på vår andlige ledare utan de världsliga herrarna.

FÖR EN KATOLSK PRÄST finns också en annan samvetsfråga. Celibatet är lagstadgat men vad gör man om den sexuella lusten kommer? I fader Amaros fall ställs det på sin spets när han träffar Amelia, en vacker, levnadsglad men också kristen tjej.

Ska han låta känslorna ta över eller är det viktigare att leva upp till sina egna mål och visioner? Eller det kanske rent av går att kombinera. Samtidigt finns verkligheten hela tiden runt omkring honom.

Hur ska man ställa sig till stora summor pengar som ställs till förfogande av knarkbaroner. Helgar ändamålen medlen? Ska man låta folk förtryckas för att det gynnar kyrkan?

FADER AMAROS har det med andra ord inte lätt. Och min avsky för de som säger en sak och gör en helt annan, har aldrig växt sig så stark. Hyckleri i Guds namn är faktiskt den värsta formen av mänsklig ondska.

Det här är med andra ord en film som långsamt växer till ett drama av mycket hög klass. Gael Garcia Bernal har huvudrollen som Amaros. Han sköter sin uppgift perfekt. Han förmedlar ett sådant lugn samtidigt som hans samvete måste vara i fullständigt uppror.

Ana Claudia Talancon har också kvaliteter i rollen som Amelia. En gudfruktig ung kvinna som älskar både Gud och hans sändebud på jorden.

Filmen:"Fader Amaros synder"

tisdag, januari 18, 2005

Junilistan

.: Junilistan 041124 Nils Lundgren

Junilistan: "Svenskarna är entydigt emot det politiska etablissemangets linje om hur vi ska fatta beslut om EU-grundlagen"

Sveriges Radio - Ekot

Pensionärer i massprotester i Ryssland
I flera dagar har tiotusentals pensionärer i Ryssland demonstrerat i protest mot indragna förmåner
.

Protesterna har pågått i flera dagar
Det började i presidentens hemstad Sankt Petersburg men har nu spridit sig till ett 15-tal städer över hela landet. Trots Vladimir Putins löften om högre pensioner fortsätter protesterna.

? Vi har redan protesterat en vecka och tänker fortsätta till slutet och det är inte otänkbart att detta är början på en kraftfull revolution, säger Irina, en av pensionärerna som protesterat i flera dagar i Rysslands andra stad Sankt Petersburg.

Demonstranter slog med slevar i tomma grytor och höll plakat med slagord mot president Putin i händerna.

Förmåner drogs in
Protesten utlöstes vid nyåret när en rad förmåner drogs in för pensionärer, krigsveteraner, handikappade och militärer.

Istället för gratis resor, läkarvård, tandläkare, medicin och lägre hyror och telefon skulle pengar betalas ut. Men pengarna motsvarar inte värdet av förmånerna, hävdar demonstranterna som fler och fler blockerat vägar och järnvägar över hela landet.

Protester över hela landet
Demonstrationer rapporteras från över 15 städer från Sankt Petersburg till sibiriska Novosibirsk. Där la sig gamla människor framför bussar och bilar på de snöiga gatorna i centrum.

? Hur ska vi ha råd med mat och resor? Vi har varken råd med buss eller spårvagn med våra pensioner, förklarade en av Rysslands alla fattigpensionärer, Igor Melnikov i Novosibirsk.

I Moskva kompenseras förmånerna fullt ut men det har de flesta andra orterna inte råd med. President Vladimir Putin skyller protesterna på sin egen regering och på lokala myndigheter.

Presidenten lovar mer
Putin lovar nu 200 rubel högre pensioner redan i mars i ett försök att häva protesten. Men de extra pensionspengarna räcker inte. Fler protester planeras.

Protesterna är den första stora missnöjesyttringen mot president Vladimir Putin.


Sveriges Radio - Ekot: "Pensionärer i massprotester i Ryssland

Politikerbroilern och finansministern Pär Nuder

Jag får bekräftelse på att politikerbroilern och finansministern Pär Nuder
(s) -inte- har suttit i Österåkers kommunfullmäktige, varken som ordinarie
eller ersättare. Han har däremot suttit i kommunstyrelsen under alla dessa
år ( 1982-1994 ) på samma sätt som ex. Rigmor Weichert (v) gjorde under
några år utan att vara vald av väljarna.

Hur många andra sitter där utan att vara valda av oss väljare?

Flertalet frågor avgörs redan i kommunens regering ( kommunstyrelsen ) innan
de formellt endast klubbas i kommunens fullmäktige ( riksdag ). Det borde
väl vara tvärtom, om jag rätt förstår vad demokrati ( folkstyre ) står för?




måndag, januari 17, 2005

Tal av Pär Nuder den 14 januari 2005.


Pär Nuder i talarstolen. Posted by Hello

Tal av Finansminister Pär Nuder vid Kommun- och landstingsdagarna i Uppsala den 14 januari 2005

Ärade konferensdeltagare!

För några år sedan förkunnades från talarstolar och ledarsidor den nya individualismens lära. Man utgick från att solidaritetstanken hade tjänat ut och sökte hänvisa människan till sig själv. Nu skulle den nya individualismen tillämpas. Då hette det att människorna mera borde tänka på vad de kan göra för sig själva.

Förkunnelsen blomstrade ett tag men vissnade snart nog och har inte längre någon förankring i människornas sinnen. Det har på nytt bekräftats under dagarna efter jordbävningskatastrofen i Sydostasien. Viljan att hjälpa har varit mycket stark.

Företag, organisationer och, inte minst, svenska folket har ställt upp. På bara en dag mobiliserade de tv-sända insamlingarna 330 miljoner kronor till stöd för tsunamins offer. Det var rekord. Men pengar har fortsatt strömma in. Hittills har svenska folket skänkt mer än 500 miljoner till de drabbade länderna och folken.

Få, om ens någon, tvekade att ställa upp och göra en insats. Nu gällde det att hålla samman och ge stöd. Bidragande har sannolikt varit att var fjärde svensk känner någon som direkt berörts av katastrofen, nära släktingar, vänner, arbetskamrater, skolkompisar, grannar. Vi kommer alla, jag och ni och våra närmaste, på något sätt att möta kvinnor, män och ungdomar som bär på upplevelser av katastrofen.

Hittills har nio svenska omkomna anlänt till Sverige. Många, många, alldeles säkert flera hundratal ytterligare, kommer att anlända hit till Uppsala och till Ärna flygplats. Många andra omkomna kanske inte alls kommer att återvända till Sverige. Vi vet inte. Det enda jag vet är vi har tunga veckor, säkert månader, framför oss.

Kanske borde den insikten leda till slutsatsen att skruva ned tonläget en smula. Eftertanke, reflektion, nyanser, att inte ha så förfärligt bråttom finns det plats för sådana värden i realtidens samhälle? Skall lågmäldheten tillåtas offras på medieljusets altare? Skriker du inte, hörs du inte. Syns du inte, finns du inte. Vill vi verkligen att vårt samhälle skall byggas på de maximerna?

Alldeles uppenbart och väldigt hoppingivande är ändå att solidariteten är stark.

Den viktigaste förklaringen till varför svenska folket tills nu har mobiliserat sådan medkänsla med de drabbade är att just solidariteten är en av vårt samhälles grundläggande värderingar. Det är också solidariteten, förmågan till samling, som är bästa skyddet när samhället utsätts för enorma påfrestningar av det slag som vi är mitt uppe i.

Solidaritetens bud är enkelt: Tänk inte bara på vad du kan göra för dig, tänk också på vad vi människor kan göra för varandra.

Nu börjar vardagen på nytt att göra sig påmind. Våra vardagsuppgifter pockar på uppmärksamhet. Allesammans ska vi gå vidare. Det måste vi, trots att år 2005 började så mörkt och tungt. Vi ska inte glömma, det kan vi naturligtvis inte göra. Men vi återgår till vardagen i vetskap om att det är våra och alla andras dagliga insatser som bestämmer samhällsutvecklingen.

* * *

Ärade konferensdeltagare!

Jag bjöds från början in till denna konferens för att tala om framtidens samhällsorganisation. Som samordningsminister hade jag tillsatt och skrivit direktiv till två viktiga utredningar, Ansvarskommittén och Författningsutredningen.

Sedan november i fjol har jag inte längre det politiska huvudansvaret för dem och de frågor som dessa utredningar grubblar över. Men det må ändå vara mig tillåtet att säga en mening eller två om det. Fyra aspekter:

För det första: Kartan över det offentliga Sverige är svåröverskådlig för den enskilde medborgaren. Det är inte lätt att veta hur man skall orientera sig mellan kommuner, länsstyrelser, myndigheter, försäkringskassor, regioner, kommundelsnämnder och EU-kommissionen. Vem gör vad? Vem ansvarar för vad? Denna osäkerhet är skäl nog att försöka göra gränserna tydliga.

För det andra: Regeringsformen säger inte bara att riksdagen är folkets främsta företrädare utan också att demokratin förverkligas genom kommunalt självstyre. Det har med tiden blivit uppenbart att det i grundlagen finns en inbyggd spänning mellan enhetsstatens krav på lika rättigheter och skyldigheter över hela landet och den kommunala självstyrelsens förutsättning, att det ska få finnas lokala och regionala skillnader. Var ska balanspunkten ligga? Hur ska medborgarnas insyn och chans till ansvarsutkrävande beaktas? Den oklarhet som i dag råder om statens och kommunernas uppgifter och ansvar är inte bra utan den bör, som jag ser det, skingras. Värt att beakta i det sammanhanget är stödet för principen om lika levnadsvillkor för alla medborgare i hela landet är mycket starkt bland medborgarna. Låt mig återkomma till detta.

För det tredje: Ämbetsverken har utvecklat en självständighet som enligt bedömare går långt utöver vad grundlagsfäderna tänkte sig när de under sextiotalet diskuterade en revision av regeringsformen. Företrädare för kommuner och näringsliv är missnöjda därför att de anser att olika statliga myndigheter gör skilda bedömningar och drar åt olika håll. Några kräver av regeringen att den ska regera mer effektivt, styra riket som det heter med regeringsformsprosa, samtidigt som andra hojtar om ministerstyre om ett statsråd så ens viskar att regeringen faktiskt enligt grundlagen är överordnat sina myndigheterna.

Det finns i dag flera hundra statliga myndigheter. Under 1990-talet gjordes försök att renodla uppgifterna och förbättra samordningen, men jag måste ändå ställa frågan om någon har möjlighet till överblick.

Statsbudgetens anslag, instruktioner, regleringsbrev och mål- och resultatdialoger i all ära, men är det möjligt att styra över alla dessa myndigheter och verk på ett ändamålsenligt och effektivt sätt?

För det fjärde: Hälso- och sjukvården är kanske den enskilt viktigaste sektorn av den offentliga verksamheten, både mänskligt och ekonomiskt. Att hälso- och sjukvården fungerar väl spelar en huvudroll för hela den svenska välfärdsmodellens legitimitet. Jag ska inte föregripa Ansvarskommitténs analys och bedömningar men jag vill ändå säga något om debatten om sjukvårdens organisation.

Jag är rädd att vi hamnar snett och att vi framkallar onödiga låsningar om vi börjar med att tvista om landstingen ska läggas ned eller leva vidare. Det viktiga är verksamheten. Vi måste i stället diskutera hur hälso- och sjukvården ska organiseras i framtiden för att fungera optimalt. Bör kommunerna helt ta över primärvården? Skulle det innebära fördelar för medborgarna? Ska ansvaret för universitetssjukhusen föras över på staten för att underlätta den nationella samordningen? Blir det bättre och billigare? Eller är det i stället klokare att hålla ihop den så kallade vårdkedjan? Är det bara så det går att fördela resurserna vettigt mellan den förhållandevis enkla vården och den mer avancerade? Det är sådana frågor vi måste diskutera noga och fördomsfritt.

Jag har för min del inte tänkt färdigt då hade inte regeringen tillsatt Ansvarskommittén. Men ett är säkert, och det är att vi måste våga tänka om, ompröva och ändra oss när det var påkallat sedan vi inhämtat nya fakta och mött nya argument.

Den högsta politiska dygden är inte ställa ut kategoriska löften för framtiden, inte att låtsas samstämmighet när grundläggande åsiktsskillnader i själva verket finns under ytan. Bättre är att eftersträva en intellektuell hållning till politiken, både att utveckla förmågan att i tid upptäcka nya omständigheter och att kunna förklara innebörden av de viktiga målkonflikter vi hela tiden ställs inför. Vi måste våga säga klart ut att det inte alltid finns enkla lösningar på svåra problem.

* * *

Låt mig även säga några korta ord om Författningsutredningen.

I somras tillsatte regeringen efter samråd och i samförstånd med riksdagspartierna en parlamentarisk kommitté och gav den uppdraget att göra en samlad översyn av regeringsformen. Syftet med utredningen är trefaldigt:

Vi vill stärka och fördjupa folkstyrelsen, vi vill öka medborgarnas förtroende för demokratins funktionssätt och vi vill höja valdeltagandet.

Jag har fått kritik för att jag i utredningsdirektiven sagt att kommitténs arbeta ska syfta till att höja valdeltagandet. Det ligger fortfarande högt internationellt sett men det har sjunkit de senaste åren.

1976 deltog 91,8 procent i riksdagsvalet men vid valet 2002 var motsvarande siffra bara 80,1 procent. Vid EU-valet i juni 2004 ansåg inte mer än 37,2 procent att det var lönt att rösta.

Ett maximalt valdeltagande kan knappast räknas till demokratins grundläggande värden, anser viss kritiker. Ett högt deltagande skulle signalera att den parlamentariska demokratins befann sig i ett feberartat krisillstånd. Jag är tveksam till det resonemanget.

Jag kan inte förstå att det ska anses positivt att medborgarna visar likgiltighet inför samhällsfrågorna. Jag kan inte heller godta hypotesen att passivitet och bristande engagemang ska tolkas som ett utryck för att folk är nöjda och belåtna. Kan inte passivitet vara uttryck för vanmakt?

Jag tycker mig här kunna se elitistens bockfot skymta fram i dörröppningen. Ibland uttrycks denna uppfattning inte inlindad i statsvetarprosa på en debattsida, utan rått, rakt och oförblommerat. Hör här:

(---)

Ett högt valdeltagande är tvärtom för mig ett värde i sig och ett slags mått på medborgarnas förtroende för demokratins institutioner. Det är definitivt ett mått på engagemang och vilja att ta gemensamt ansvar. Att valdeltagandet minskar är därför en allvarlig signal.

I författningsutredningens uppdrag ligger att bl.a. utvärdera valkretsarnas storlek och indelning samt utformningen av personvalet. Likaså har utredningen mandat att se över fyraprocentsspärren och reglerna för extraval.

Jag tror att en viktig förutsättning för översynen är den långa tid som kommittén har på sig. Förhoppningen därmed är att partierna skall kunna lyfta sig från sina dagsaktuella ståndpunkter för att i slutändan kunna nå det en så brett förankrad kompromiss som det bara går om demokratins spelregler.

* * *

Men Sverige kan inte bara med lag ens med grundlag! byggas. Det krävs ekonomiska resurser för att förverkliga det goda samhälle som vi eftersträvar. Och med detta konstaterande kliver finansministern upp i talarstolen!

Tillsammans med våra nordiska grannar intar Sverige en ledande position i fråga om välfärd, enligt internationella undersökningar. Det är naturligtvis till stor del följden av att vi haft en hög ekonomisk tillväxt vilket i sin tur inneburit en ökad materiell välfärd för de flesta.

I Sverige har bruttonationalprodukten per innevånare mer än trefaldigats de senaste femtio åren. De senaste tio åren har den genomsnittliga årliga tillväxten i Sverige överträffat både OECD-snittet och EU-snittet. Också de andra nordiska länderna har haft hög tillväxt. Det är tydligt att välfärd och tillväxt fungerar väl tillsammans och är varandras förutsättningar.

Financial Times formulerade sig träffsäkert i en ledare i höstas:

Om någonting så tenderar ekonomier med starka välfärdsstater att vara duktiga på att möta globaliseringen och ha lite regleringar, därför att de lyckas kombinera flexibla arbetsmarknader med ekonomisk trygghet i stället för att försöka skydda löntagare genom att kasta grus i företagsmaskineriet.

Den andel av våra inkomster som går till vård, skola och omsorg samt till transfereringssystemen har växt. När Ernst Wigforss avgick som finansminister 1949 hade den samlade skattenivån ökat till cirka 20 procent av BNP. Nu är siffran något över 50 procent. Det vittnar om en väldig ambitionshöjning för det gemensamma åtagandet.

Åren 1950-1990 höjdes skatterna nästan kontinuerligt. Därefter har skattenivån legat i stort stilla. Hur blir det i framtiden? Hur ska välfärden finansieras? Ska vi höja skatterna på nytt, dvs hålla fast vid den gemensamma finansieringen via skattsedeln? Eller ska vi låta människor bekosta sin välfärd själva, individuellt, direkt via avgifter?

Vi kommer inte undan de enkla, men svåra frågorna. Vi vet nämligen att befolkningen om tio år kommer att vara avsevärt äldre än vad den är i dag. Det föds relativt få barn även om nativiteten glädjande nog ökar. Men framför allt, vilket är lika glädjande: människor lever längre.

Redan 2007 beräknas den andel av befolkningen som är i, som det heter, arbetsför ålder, dvs mellan 20 och 64 år, minska från i dag 59 procent för att om ett par årtionden plana ut vid 54 procent. Samtidigt stiger andelen pensionärer. I dag är den andelen 17 procent, men den kommer gradvis att öka till 23 procent. På bara ett par årtionden kommer antalet riktigt gamla, män och kvinnor som är över 80 år, att öka från i dag 500 000 till 900 000.

Ju äldre befolkningen blir, desto högre blir av naturen efterfrågan på vård och omsorg. Antalet pensionärer ökar kraftigt, samtidigt som antalet förvärvsarbetande blir färre. Om inte alltför många år kommer anspråken att skärpas på kommuner och landsting eftersom män och kvinnor som tidigare betalade rätt mycket i skatt inte längre kommer att göra det.

Vi vet också att personalintensiva verksamheter som vård, skola och omsorg blir allt dyrare över tiden relativt tillverkningsindustrin och andra högteknologiska verksamheter. Det går naturligtvis att öka produktiviteten också i den offentliga sektorn, men inte lika mycket och lika snabbt som på områden där maskiner spelar en stor roll för tillverkningen.

Under senare år tror jag att allt fler har börjat ställa frågan: Kommer välfärden att finnas där när jag och mina närmaste väl behöver den? Hur blir det med tryggheten när välfärden tenderar att bli dyrare med tiden, när den efterfrågas allt mer och när den skall produceras och finansieras av allt färre?

I min föreställningsvärld och den delas nog av väldigt många svenskar ska vård, skola och omsorg förbli gemensamma angelägenheter. Medborgarna ska ha tillgång till välfärd och service oavsett om de växt upp i fina och rymliga villor eller i trånga hyreslägenheter. Varken boendet eller plånboken ska avgöra möjligheten att få del av välfärden. Därför måste vi gemensamt betala notan.

Individuell finansiering betyder växande klyftor. Utan skatter ingen välfärd och ingen jämlikhet inget Sverige såsom vi har vant oss vid att det bör vara.

För att möta framtidens krav måste vi öka den offentliga sektorns inkomster och samtidigt måste vi använda resurserna mera effektivt.

Bästa sättet att stärka den offentliga sektorns ekonomi är att få fler människor i arbete. Sverige har visserligen redan många i arbete. Sysselsättningsgraden för personer mellan 15 och 64 år är hos oss 76,6 procent. Bland de forna femton EU-länderna är den 65 procent. Ändå måste vi öka antalet som är reguljärt sysselsatta.

Allt för många, inte minst invandrare, möter stängda dörrar när de går ut på arbetsmarknaden och söker jobb. Och många av dem som gått i pension kanske redan vid 60-års ålder kan och vill fortsätta arbeta. Lägg därtill andra stora grupper, de arbetslösa och de sjukskriva, så framgår tydligt att vi har stora lediga resurser att ta tillvara.

Om vi når regeringens mål, en sysselsättningsgrad på 80 procent av befolkningen mellan 20 och 64 år, skulle den offentliga konsumtionen kunna öka med uppemot sex procent. 80-procentsnivån betyder ett resurstillskott på över 50 miljarder kronor.

Svaret på frågan om välfärdens framtid bestäms av hur framgångsrika vi kommer att vara i att öka sysselsättningen och höja produktiviteten i den offentliga sektorn. Det är stora utmaningar; stora men inte omöjliga. Vi kan möta dem och vi ska möta dem.

Jag vill emellertid för egen del göra följande markering:

Om 20 år kommer vi inte att nöja oss med dagens standard på läromedel, dagisgruppernas storlek eller antalet vårdplatser lika lite som vi för 1985 sedan accepterade 60-talets välfärdsnivå.

I takt med att vi bli rikare i framtiden kommer vi att ställa allt högre krav på kvaliteten och omfattningen av välfärden. Därmed ställs vi på nytt inför att avstå en del av det ökade privata konsumtionsutrymmet till välfärdskonsumtion. Det i sin tur kan komma att innebära ett ökat skatteuttag om vi även i fortsättningen vill att vården, skolan och omsorgen skall tillkomma alla och envar genom att välfärden är gemensamt finansierad och tillhandahålls av den offentliga sektorn.

Framför oss ligger dessutom en dubbel utmaning:

Att på en och samma gång möta den ökade efterfrågan på vård och omsorg och samtidigt kunna rekrytera en ny generation välfärdsarbetare till just vården och omsorgen. Och även den senare utmaningen kommer med all sannolikhet att kräva ökade resurser. Jag är nämligen övertygad om att morgondagens barnskötare och sjukvårdsbiträden inte kommer att acceptera de arbets- och lönevillkor som gäller i offentlig sektor idag.

***

Till sist.

Vad är typiskt svenskt?

Frågan ställs allt oftare. Kanske på grund av att tillvaron blir alltmer globaliserad och den nationella identiteten alltmer diffus.

Ett svar är att beskriva svenskens karaktärsdrag. Vi påstås vara arbetsvilliga och en smula reserverade; präglade av vårt lutherska arv, ett genomrationaliserat samhälle och ett kallt klimat. Naturromantiker är ett annat epitet som ofta dyker upp.

Kanske finns det ett uns av sanning i dessa beskrivningar. Kanske är det humbug.

Frågan kan dock besvaras på ett annat sätt. Inte utifrån svenskens egenskaper utan utifrån hur vårt samhälle är beskaffat.

Många svenskar har en positiv föreställning om sitt land. Sverige är ett demokratiskt samhälle utan djupa klassklyftor.

Skolan är gratis för alla barn. De flesta ungdomar läser vidare i gymnasiet. Snart kommer varannan person att kunna läsa vid högskolan.

Den som blir långvarigt sjuk eller arbetslös behöver inte lämna sitt hem. A-kassan och sjukersättningen är tillräckligt generösa för att skydda den drabbade från sådana konsekvenser.

Allemansrätten ger alla möjligheten att njuta av stilla vattendrag och gröna skogar. Tillgången till naturen styrs inte av privata intressen.

Dessa fenomen sammanfattas bäst i ett enda begrepp: välfärd.

Kanske är det välfärden som skiljer ut Sverige från stora delar av omvärlden. Kanske är det välfärden som mer än mycket annat konstituerar det vi kallar för Sverige. Inte undra på att alla partier, från höger till vänster, åtminstone på det retoriska planet, är anhängare av välfärdspolitik.

Men denna självbild som byggts upp under decennier av möda och slit fick sig en rejäl törn under 1990-talet, när det var kris i de offentliga finanserna och arbetslösheten nådde rekordnivåer.

Oron har smugit sig på oss. Har skolan tillräckligt med resurser för att undervisa mina barn? Kommer vårdapparaten att fungera den dag jag är gammal och sjuk?

Frågorna är relevanta. Men jag tror inte att vi behöver vara för oroliga över detta. Sveriges ekonomi är stark. Det råder inget tvivel om att den är starkare i dag för tio år sedan.

Tillväxten var i fjol mellan 3,5 och 4 procent. De offentliga finanserna är bättre i Sverige än i omvärlden. I EU är det bara ett fåtal länder som har överskott i de offentliga finanserna. Inflationen är låg, mycket låg. I industrin är produktiviteten mycket stark.

Under detta år kommer Sverige ha högre tillväxt, lägre inflation, lägre arbetslöshet och starkare offentliga finanser än övriga EU. Vi är ekonomiskt väl rustade inför framtiden.

Nej, det är nog inte ekonomin som kommer att vara avgörande under de kommande åren. Det är den politiska viljan som avgör om Sverige även i framtiden ska kunna vara den välfärdsstat som vi vill att Sverige skall vara.

I år genomför vi flera åtgärder för att stärka välfärden.

Kommunerna och landstingen får sex miljarder kronor i ett särskilt sysselsättningsstöd. Resurserna ska användas för att anställa fler så att kvaliteten och tillgängligheten förbättras inom den offentliga sektorn. Skolan och förskolan får en miljard kronor var för att anställa personal så att klasserna och barngrupperna blir mindre och undervisningen bättre. I höst införs en vårdgaranti i hela landet. Ingen ska behöva stå i långa köer för att få nödvändig vård.

Särskilda satsningar genomförs för att skapa ett tryggare samhälle. Polisen och rättsväsendet får förstärkningar för att stävja brottsligheten. Barn och ungdomar i riskmiljöer får ett ökat stöd. Mer resurser anslås för att förhindra missbruk av alkohol och narkotika.

Regeringen och min företrädare fick kritik när budgeten presenterades i september. Den var för expansiv, sa man. Riksbanken skulle omgående höja räntan, hette det. Men kritikerna hade en annan syn på arbetslösheten än regeringen; de såg arbetslösheten som en restpost i kalkylen, den får bli vad den blir. Jag ser det inte så.

Även om AMS nu rapporterat om ljusglimtar är arbetslösheten alltför hög. Den kan pressas tillbaka och den ska pressas tillbaka. Min bedömning är att sysselsättningen tar fart under de kommande två åren när konjunkturuppgången och den exportledda tillväxten flyttas över till den inhemska ekonomin.

Vi ska investera i framtiden, satsa på infrastruktur, forskning och utbildning, satsa på trygghetssystem som rustar människor att möta de stora förändringar som kan komma framöver.

Åtgärderna är viktiga inte bara för att de leder till ett rättvisare och tryggare samhälle utan även för att de stärker tilltron till välfärdssamhället, så att våra barn om 20 till 30 år lika självklart som vi under många år kunde besvara frågan vad som är typiskt svensk med ett kärnfullt: det är välfärden och tryggheten.

Och därmed sluts cirkeln:

Kanske är den aktuella debatten om katastrofens konsekvenser och hantering ett uttryck för den starka tilltro till gemensamma lösningar som finns i Sverige. Bildligt talat vill vi att telefonnumret 112 skall fungera var helst vi befinner oss när vi är i nöd. Tryggheten skall finnas där och den kräver kollektiva insatser så även när vi befinner oss på andra sidan jordklotet.

söndag, januari 16, 2005

Filmen:" Babusjka Kära Mormor".


Babuskja-kära mormor Posted by Hello


Den mjuka gumman Tossia står i centrum i en berättelse om människorna i gamla och nya Ryssland. Hon har uppfostrat både barn och barnbarn, men när dottern blir sjuk tvingas hon att flytta. Då börjar en krokig resa i jakten på släktingar som kan ta emot henne, i ett Ryssland där det inte längre finns tid och plats för det gamla sättet att leva. En stor del av filmen utspelar sig i systern Annas by och förutom mormor får man följa olika invånare i den fattiga miljön, ömt skildrat av fotografen.
Filmen rymmer humor och mycket kärlek, men första delen av filmen är dåligt sammanhållen. Ibland vinglar den åt pilsnerfilm med hyttande nävar, ibland åt symbolik. Skådespelarinsatserna är ojämna och huvudpersonen görs allt för helgonlik.
Resultatet blir knackigt, men i slutet lyckas Bobrova koncentrera handlingen och skärskådar modern västerländsk syn på ålderdom som matchar Carin Mannheimers Solbacken.

Filmen Babusjka:"Kära Mormor"

lördag, januari 15, 2005

Filmen:"Ocean's Twelve"


Ocean´s Twelve Posted by Hello

Tre år efter eleganta Ocean's 11, som var en remake på Ratpack-filmen Storslam i Las Vegas (1960), har de elva blivit plus en (Julia Roberts).

Casinoägaren från "elvan" (Andy Garcia) tvingar Ocean och hans gäng att samlas igen för att göra nya stötar i b.la. Amsterdam och Rom. Mot sig har de en fransk mästertjuv och en detektiv (Catherine Zeta-Jones).

Ytterst njutbar, välspelad, rolig och elegant kuppfilm. Bruce Willis och Johan Widerberg (!) gör cameos. Superunderhållning!

Filmen:"Ocean's Twelve"

fredag, januari 14, 2005

GUE / NGL

Klimatförändringar och framtiden
EU-parlamentets politiska grupper antog en gemensam resolution under måndagen vid sessionen i Strasbourg. Bakgrund är kommissionens uttalande om den nyligen genomförda konferensen kring klimatförändringar i Buenos Aires, där bland andra Jonas Sjöstedt deltog. Miljökommissionären Stavros Dimas var närvarande i plenasalen och talade om att viss framgång hade nåtts vid konferensen, även om förväntningarna från början egentligen inte var särskilt höga. Kommissionen sade sig även vilja verka för ett närmande med en del nyckelaktörer såsom Indien, Kina, USA och Ryssland. I de politiska gruppernas resolution talades om att EU borde åta sig ledande roll i det internationella arbetet med att bekämpa klimatförändringar, samt att unionen skall verka för att länder som till exempel USA som ännu inte ratificerat Kyotoprotokollet snarast skall göra det.

Parlamentet omfamnar konstitutionen, GUE/NGL säger nej
På onsdagen röstade 500 ledamöter för och 137 mot det aktuella betänkandet kring parlamentets omfamning av konstitutionen. Ledamöter från vänstergruppen GUE/NGL röstade nästan enhälligt mot förslaget. Ur socialistgruppen var det blott Anna Hedh som röstade emot förslaget i sin helhet. Jonas Sjöstedt menar att utfallet av omröstningen var väntat och säger i en kommentar " Det enda hoppet i den här situationen är de kommande folkomröstningarna och kampen mot konstitutionen är en kamp för demokrati. Vi kommer att göra vad vi kan för att stödja de krafter utanför parlamentet som arbetar för ett nej i de olika folkomröstningskampanjerna".

Kommissionens uttalande gällande Asienkatastrofen
José Manuel Barroso uttalade på onsdagen sitt och kommissionens stöd till de drabbade i Sydostasien. Barroso sade sig vara stolt över européernas snabba gensvar till de berörda i katastrofområdet. Kommissionen avsatte veckan efter katastrofen 450 miljoner euro för återuppbyggnad. Många EU-parlamentariker uttryckte sin oro för att redan påbörjade biståndsprojekt - i synnerhet stödet till Afrika - skulle frysa inne, vilket Barroso tydligt markerade inte var fallet. Kritiker från främst GUE/NGL-gruppen kritiserade Barroso för att bara omfördela och inte skjuta till nya "färska" pengar. Vidare uttrycktes krav på att biståndet inte fick vara knutna till några politiska intressen och att de berörda ländernas utlandsskulder skulle avskrivas utan premisser. Gruppen betonade mänsklig och ekologisk säkerhet framför militär dito.

GUE / NGL

torsdag, januari 13, 2005

Gör Österåker tryggare!

Hjälps vi åt kan vi göra Österåker tryggare, gärna med fler poliser men det räcker inte.

Hur många poliser behöver vi ha för att Österåker skall kännas tryggt att bo och leva i?


Att ta emot fler poliser är att göra det för enkelt. Att tro att det är fler poliser som är den viktigaste insatsen för att göra Österåker tryggare.

Skall Österåker bli tryggare, vilket vi alla vill, så krävs det först och främst att alla i Österåker tar ett gemensamt ansvar för detta. Var och en och alla vi tillsammans.
Det får inte vara så att beslut av en myndighet, en kommun eller landstinget, skall leda till att man i nästa andetag ropar på fler poliser.

1. En psykiatrireform som innebär att fler psykiskt sjuka personer skall bo i eget boende. Tanken var väl inte att detta skulle betyda en oerhört ökad belastning på poliskåren. Tanken var väl att kommunerna och landstinget gemensamt skulle se till att de psykiskt sjuka skulle få den vård de behöver i en annan miljö än tidigare.
Nu har reformen betytt att kraven på fler poliser har ökat.

2. När kommuner drar ner resurser i skolans värld så ökar kraven på att poliser skall finnas i skolan i större utsträckning än tidigare. Det kan väl inte vara kommunernas mening att indragna skolkuratorer, skolvärdar o s v skall ersättas av poliser?

I polismyndighetens verksamhetsplan för 2005 prioriteras arbete med unga brottslingar, drogrelaterade brott, vardagsbrottslighet. Ett nytt prioriterat område som nu kommit till är arbetet mot den organiserade mc-brottsligheten som äter sig in i Stockholms län. Trafikövervakningen skall intensifieras för att i första hand komma åt fler av de personer som kör onyktra eller är påverkade av andra droger och utgör en fara för sig och sin omgivning.

De anställda i polismyndigheten gör ett bra jobb med de resurser de förfogar över men för att göra Storstockholm tryggare måste vi gemensamt ta vårt ansvar.

Du som enskild individ måste exempelvis förhindra kompisen från att köra rattfull, grannen från att sälja "tysköl", och släktingen från att slå sin fru. Du måste ha mod att våga vittna om sådant du har sett och be om stöd om det behövs. Genom att vi alla tar ansvar så kan polisens insatser ske där de som bäst behövs.

Kommunen måste se till att den miljö som kommuninvånarna befinner sig i utformas på ett så tryggt sätt som möjligt när det gäller belysning, bostadsområden o s v.
Kommunen måste också se till att den värld där barnen befinner sig i - dagis, skola och fritids - blir mobbningsfria och drogfria områden.

Landstinget måste se till att vården av de som behöver vård blir sådan att det inte krävs poliser i stället för den uteblivna vården.
Olika trygghetsskapande projekt måste prioriteras varhelst de kan uppstå.
Exempelvis ett klassmorfarprojektet med ett antal äldre gentlemän som arbetar på grund- och gymnasieskolan i Österåker där man genom sin närvaro kunde göra tillvaron tryggare för barnen.

Fler sådana projekt är på sikt minst lika bra som fler poliser.
Hjälps vi åt kan vi göra Österåker tryggare, gärna med fler poliser men det räcker inte.

Den viktigaste insatsen är den som Du själv gör.











tisdag, januari 11, 2005

"Revolution i välfärdsstaten".

Fyra personer i Västmanland har i dag åtalats för bland annat förberedelse till terroristbrott. Nazistcellen upprättade ett dokument kallat "Revolution i välfärdsstaten". Planen var bland annat att utföra attentat mot riksdagen och regeringskansliet.

Expo

DN - Nyheter - Nykomlingar ökar spänningen

Nykomlingar ökar spänningen

Det är jämnt skägg mellan höger- och vänsterblocken när det nya inrikespolitiska året inleds. Men den förväntade långa dragkampen fram till valet den 17 september 2006 kan snabbt förbytas i förvirring - om planerna på tre nya partier blir verklighet.......................

lördag, januari 08, 2005

Dagens ETC

Till slut håller v:s ledning med!
Vänsterpartiets faktiska politik har fört politiken åt höger, inte åt vänster. I sitt sista inlägg skriver Bäckström/Gustafsson att vi har rätt, menar Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren i den sista artikeln i budgetdebatten.


Dagens ETC

Välkommen till Golden retrieverklubbens hemsida

Välkommen till Golden retrieverklubbens hemsida

Gör hemsida med Blogger!

Stockholms Fria Tidning

Försäkringskassans kampanj Hela Sverige halva sjukfrånvaron fortsätter att väcka starka känslor. Några som reagerat mot tonen i kampanjen är Smärt-guiden, ett forum på nätet. I ett öppet brev kräver de nu att Försäkringskassan drar tillbaka kampanjen och vill att före detta generaldirektören för Riksförsäkringsverket Anna Hedborg ber de sjukskrivna om ursäkt. Men från Försäkringskassans håll har man inte brytt sig om att svara på brevet.

Stockholms Fria Tidning

Stockholms Fria Tidning

Det krävdes en förödande tsunami som tog över 150 000 liv i ett dussin länder runt Indiska oceanen för att påminna passagerarna på det sårbara rymdskeppet jorden om att de är beroende av varann och att de delar samma öde.


Stockholms Fria Tidning

Filmen: "Polarexpressen"

En fascinerande tågresa mot julen!
Regi: Robert Zemeckis.

För mig är mycket av julstämning på film "Karl-Bertil Jonsson".
Ni vet killen som delar ut de rikas julklappar till fattiga och behövande.
Den amerikanska traditionen i den här genren är inte riktigt likadan.
Där är det i stället mer pompa och ståt, lite tårögda barn och en skrattande jultomte.

"Polarexpressen" är i och för sig en fantastisk dataanimerad film.
Det är egentligen helt suveränt hur filmskaparna lyckats skapa en värld som känns så fylld av trolsk sagostämning och en alldeles fascinerande tågresa.
För som ni kanske förstår av titeln handlar det om "Polarexpressen", ett lok som går rakt fram till Nordpolen utan att Norrbottniabanan behövt byggas.

Sekvenserna när tåget rusar fram i ödemarken känns otroligt pirrande, det är som värsta bergochdalbanan.
Konduktören är en klok man som gärna kommer med visdomsord.
Med på tåget finns några barn som behöver den här resan av olika orsaker.
Pojken, som spelar huvudrollen, jag uppfattar aldrig något namn, börjar tvivla på julens budskap.
Finns det verkligen en tomte som bryr sig om barnen?
Holly är tjejen som är en ledare, hon som vågar pröva nya saker men behöver lite självförtroende.
Billy är den fattiga pojken som saknar vänner och behöver känna tillit.

Det kanske låter allvarligt, men som tur var finns det också några tokstollar som lättar upp stämningen. Inte minst lokföraren och hans eldare som har ett skägg som visar sig vara en fantastisk renvissla.
Det bjuds också på en fascinerande föreställning av serveringspersonalen.
Så visst är det här rätt kul att se på, även om jag gärna sett ändå mer av det busiga och mindre av det traditionella.
Mest kanske för barnens skull...


Filmen:"Polarexpressen"

fredag, januari 07, 2005

Filmen: "Collateral"

Regi: Michael Mann Knivskarpt!
Med Tom Cruise, Jamie Foxx & Jade Pinkett Smith

Enkelt och effektivt fångar Michael Mann intresset i första sekunderna av Collateral, en rasande skickligt berättad thriller med doft av de stora västernfilmerna.

Suddiga ansikten, möjligen på en flygplats, plötsligt fångar kameran ett i skärpa (Cruise) och så ännu ett. De båda stöter ihop, som av en slump, ursäktar sig och går vidare. Med utbytta väskor.
Så enkelt och effektivt har Michael Mann fångat intresset i första sekunderna av Collateral, en rasande skickligt berättad thriller med doft av de stora västernfilmerna, där tillfälligheternas spel styr händelserna. En taxichaffis är nära att missa en kund, men ropar honom tillbaka och så är en lång natts färd mot dag igång. Och den får ta sin tid. Från en plats ovan hustaken ses taxibilen glida fram i nattrafiken, till tonerna av en fjäderlätt pianoversion av Air.
Ännu en slump senare inser chauffören att passageraren inte är affärsman på vänbesök utan yrkesmördare på uppdrag. Varje stopp innebär ett streck på hans lista, och en kropp för Los Angeles-polisen att hitta. Och kameravinkel och musik har ändrats.
Mann går sina egna vägar i Hollywood. Hans regi alltid lika knivskarp. Ren, i brist på bättre ord. I stället för bomber och granater lägger han krutet på karaktärerna. Spelet mellan den amoraliske mördaren Vincent (Cruise) som inte ser någon mening i något och den desillusionerade chauffören Max (Foxx) som efter tolv år fortfarande intalar sig själv att taxijobbet bara är tillfälligt är det som bär berättelsen.
Likt så många Hitchcock-figurer, dras den vanlige mannen in i händelser han egentligen inte kan hantera. Men det ofrivilliga mötet väcker slumrande tankar till liv. Tankar om att inte leva på rutin, ingen vet ändå något om framtiden. Banalt kanske, men jävulskt skickligt iscensatt.
Kameran är aktiv, letar upp en detalj, byter fokus och tvingar tittaren att omvärdera det den ser. Berättelsen skyndar inte men spänningen lurar hela tiden och våldet blixtrar plötsligt till. Oväntat och obönhörligt.
Möjligen blir Mann onödigt tydlig någon gång men så kommer ögonblicket när allt stannar upp och tystnar och tanken får fritt spelrum. Inte olikt ögonblicket då paddorna börjar falla i Magnolia. Några sekunder ren filmmagi, helt enkelt. Årets bästa thriller.

Filmen:"Collateral"

Filmen; "En prinsessas dagbok 2"

Trött uppföljare om prinsessan

Prinsessan Mia (Anne Hathaway) letar efter en blivande make i "En prinsessas dagbok 2".
Regi: Garry Marshall.
I rollerna: Anne Hathaway, Julie Andrews, Hector Elizondo

"EN PRINSESSAS DAGBOK", som kom för fyra år sedan, hade en viss charm, när den berättade om San Francisco-tjejen Mia som fick veta att hon var av kungligt blod och tränades upp för att en dag kunna överta tronen i det fiktiva europeiska landet Genovia. Filmen blev en stor kommersiell framgång, och nu kommer den oundvikliga uppföljaren.

Nu är det dags för Mia (Anne Hathaway) att ta över tronen när hennes farmor drottning Clarisse (Julie Andrews) tänker abdikera. Men för att få inta tronen måste Mia ha utsett en make och nu börjar diverse konspirerande i det lilla kungariket.

Det är förvisso lite småkul att se hur man i USA tror att europeiska kungadömen fungerar, men i övrigt känns denna del två tämligen trött. Det finns några roande scener och det är alltid kul att få se Julie Andrews igen (hon har en tveklös utstrålning som aldrig tycks minska), och Hathaway har sina ögonblick. Men förutom det känns "En prinsessas dagbok 2" som en film som man har svängt ihop bara för att tjäna lite ytterligare pengar på konceptet, inte för att det funnits någonting som helst nytt att säga.


Filmen;"En prinsessas dagbok 2"

måndag, januari 03, 2005

Kommuner vill ha listor på saknade och döda.

Kommunerna är frustrerade över att inte få ut listor över saknade och döda efter naturkatastrofen i Sydostasien. Kommunförbundet trycker på UD.

? Vi har stor förståelse för att kommunerna behöver listorna nu, säger Anita Sundin, utredare på Kommunförbundet och en av de ansvariga för hanteringen av frågor kring katastrofen.

Vid en telefonkonferens på förmiddagen tog hon upp behovet av listor med UD som dock fortfarande hänvisar till brister i de förteckningar som finns och de uppgifter som samlats in.

En ny diskussion kring listorna kommer att föras vid nästa telefonsammanträde klockan 16 på måndag. Där deltar också socialstyrelsen, polisen och några landsting/regioner.

? På förmiddagen lät det som om UD vacklade i publiceringsfrågan, säger Anita Sundin.

Under måndagen sprids listor via länspolisen till kommunernas Posom-grupper över dem som kommit hem till Sverige från de katastrofdrabbade områdena. Hittills har 14 000 personer kommit hem.

Men i ett stort antal kommuner görs nu egna kartläggningar över saknade och försvunna, i väntan på listorna från UD.

? Vi svävar fortfarande i stor ovisshet, säger Bosse Wedlund, samordnare i Södertäljes Posom-grupp. Det är mycket frustrerande. Vi försöker skapa en egen bild genom kontakter med alla kommunens chefer och med företagen i Södertälje.

Bland de förmodat saknade inom kommunen fanns vid middagstid på måndag även sju kommunanställda.

Kommunen har öppnat ett kriscenter för alla drabbade och anhöriga. Personal finns också placerad på Arlanda flygplats. Socialtjänsten ringer upp alla som kommit hem med plan från Thailand.

Den samlade bilden hos Kommunförbundet och statliga myndigheter är att den lokala beredskapen är mycket god. På vissa håll, bland annat i Stockholms läns landsting, talas i dag om viss överorganisation.

För många lokala Posom-grupper är belastningen för närvarande låg, enligt rapportering till Kommunförbundet.
skriver Magnus Wrede på "Dagens Samhälle"

lördag, januari 01, 2005

Official Thai Tsunami Information Center

Official Thai Tsunmi Information Center

Thailand is one of the countries that faced Tsunami natural disaster on 26 December 2004. This event has caused great loss to the injured, the lost, and the dead. In order to keep the reporting up to the minute, both private organizations and public sectors have collaboratively established the "Official Thai Tsunami Information Centre", at which to consolidate information from all related units. The data network system has also been set up to provide victims? relatives and other organizations with the fast, correct and accurate information. This centre will also be the information desk for the lost and properties of the victims

Enligt uppgift i SR:s ekosändningar så klarar Sverige av nationella kriser inom landet, som drabbar den egna befolkningen. Men vi saknar resurser att klara av internationella kriser som drabbar en mindre del av den egna befolkningen på andra sidan jordklotet. Var och en som beger sig på resa till andra sidan jordklotet borde väl förstå detta?

En naturkatastrof påminner oss alltid om ojämlikheter i världen. Även om döden är lika för alla drabbas fattiga överlevande alltid mycket hårdare än rika. För dem som kämpar för jämlikhet inom det egna landet väcks frågor om man inte borde koncentrera mer krafter på de stora rättvisefrågorna.
Om inte turistorterna drabbats skulle rapporteringen om tsunamin ha liknat det som berättades om de stora skalven i Kina - snabbt bortglömda av de flesta européer.
Inte ens reseförsäkringar och/eller vaccinationer hjälper i ett fall som detta med force majeure eg. "större makt", term som inom juridiken används för att ange sådana omständigheter som kan befria en part från att behöva fullgöra ett ingånget avtal. Force majeure kan även befria från skadeståndsansvar för sen eller felaktig prestation. Ett motsvarande uttryck i äldre svensk lagtext är "händelser de av högre hand komma" ( Act of God ). Med hänsyn till önskemålet att bättre precisera de ansvarsbefriande omständigheterna förses avtal ofta med force majeure- eller befrielseklausuler.

Denna naturkatastrof kan i människoliv enbart för Sveriges del vara i paritet med vad USA råkade ut för i samband med WTC 2001. Men mot naturkatastrofer ( Act of God ) kan man inte gå i krig som USA gjorde mot muslimska länder som ansågs ligga bakom angreppet mot WTC 2001.


Official Thai Tsunami Information Center