Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Guldbaggenominerad för bästa foto Philip Øgaard.
Träffsäker bild av 60-talet
Regi: Martin Asphaug
Manus: Håkan Nesser
I rollerna: Jonas Karlsson, Helena af Sandeberg, Anton Lundqvist, Jesper Adelfelt.


När filmstjärnesnygga lärarvikarien Eva Kaludis (Helena af Sandeberg) kommer till den lilla staden i Närke förändras allt. Håkan Nessers hyllade roman har blivit en ännu bättre film. Tonträffen och 60-talskänslan är perfekt.

"Cancer, Kärlek, Knulla, Döden" ramsan går runt i 14-årige Eriks huvud. Ord som berättar om så stora saker att de inte riktigt går att ta in. Eriks mamma ligger och dör i cancer, pappan gråter vid sjukbädden. Medan storebrorsan Henry, ung fräck journalist med James Deancharm, är på väg att få ihop det med Kim Novak, det vill säga den undersköna blondinen och lärarvikarien Eva Kaludis.

Klibbig tonårsångest
Eriks klasskompis Edmund har det också kärvt, hans mamma är alkis. Det bestäms att Erik och Edmund skall tillbringa sommarlovet tillsammans i det gamla sommartorpet Genesaret. Henry lovar att se till dem medan han författar Den Stora Existentiella Romanen. Han behandlar killarna med lika delar nonchalans och omtanke.

Edmund är överentusiastisk. Han tror på en höjdarsommar. Bada i sjön, ro i ekan, cykla på grusvägarna. Smygröka och flukta i Pin-up-tidningar uppe på vinden.

Men så blir det inte. Något fruktansvärt inträffar, något som förändrar pojkarnas liv för all framtid.

Håkan Nessers bok, som utspelar sig i det tidiga 60-talet, har med varlig hand förts över till film. Det är inte bara Erik som är på väg in i vuxenlivet, hela Sverige (liksom övriga västvärlden) är på väg att mista oskulden, John F Kennedy har något år kvar att leva.

Boken är full av tidsmarkörer och filmen är inte sämre. Det är också något med själva ljussättningen och färgerna som verkligen kastar tillbaka åskådaren till 1962, Puchmopeder och klibbig tonårsångest.

Effektivt berättad
Filmen berättas effektivt i två tidsplan. Den vuxne Erik gestaltas av en sammanbiten Johan H:son Kjellgren, som på plats går igenom dramat en sista, slutgiltig gång. Den inbundne och grubblande 14-åringen gestaltas lika träffsäkert av Anton Lundqvist. Jonas Karlsson är ett perfekt val för den slängige och nervige Henry. Helena af Sandeberg är själva sinnebilden för en filmstjärna från denna epok.

Tonträffen är fantastisk. Pojkarnas dialog låter möjligen lillgammal för nytillkomna, men tro mig, just så här snackade tonåringar i det tidiga 60-talet.

Mina favoritscener utspelar sig i Lackaparken, en perfekt rekonstruktion av en folkparksidyll med vattenkammade frisyrer, fluffiga klänningar, skjutbana, raggarbilar och lövad dansbana. De två blyga fjortisarna vill inget hellre än att få fatt i varsin brud, men vågar naturligtvis inte bjuda upp. De får snällt nöja sig med att titta på och tröstar sig med spunnet socker och Loranga. Men så bryts idyllen när de bevittnar en brutal misshandel.

Det är så filmen fungerar. Den växlar mellan loj sommarlovskänsla, betraktande av vuxenlivets mysterier och undertryckt hot.

"Cancer, Kärlek, Knulla, Döden."

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö