Crash

Regi: Paul Haggis
Skådespelare: Sandra Bullock, Ryan Phillippe, Matt Dillon m fl.
I rasismens och klassamhällets Los Angeles
En bilolycka leder till att en grupp okända människors liv knyts samman.

Det börjar i en bilkö på en av Los Angeles motorvägar. Långt där framme har tydligen en trafikolycka inträffat. Den svarte polismannen (spelad av Don Cheadle) som sitter i sin bil ska snart komma fram till olycksplatsen och vandra ner för sluttningen och upptäcka en manskropp han omedelbart känner igen.

Men till det ögonblicket är det fortfarande närmare två timmar och en resa fram och tillbaka genom en stad vars människor lever sina liv oupphörligen konfronterade av verklighetens sociala klyftor och levande rasism.

Crash är regisserad, skriven och producerad av debuterande drygt 50-årige Paul Haggis. Det är en fenomenal debut. Visserligen har Haggis en lång framgångsrik karriär inom amerikansk television bakom sig och först för några år sedan övergick han till manusskrivande i Hollywood där han fick sitt stora lyft som manusförfattare till Clint Eastwoods boxningssaga "Million Dollar Baby" men ändå. Detta är nämligen amerikansk film när den är som allra bäst.

Formmässigt knyter "Crash" an till Robert Altmans moderna klassiker, den stilbildande "Short Cuts". Detta är åter en av dessa cirklande episodfilmer som binder samman olika människor och händelser utan någon kronologisk tvångströja. Men där Altmans film närmast var helvit och i första hand handlade om människors familjerelationer, konfronterar "Crash" det amerikanska samhällets kollektiva livslögner. Det är en brännande politisk film som låter sitt växande persongalleri och sin dramatik ha rötterna djupt ner i rasismens klassamhälle. Detta är Rodney Kings Los Angeles med brutala och korrupta snutar, svart underklass, rasism mellan folkgrupper, medelklasskräck för brottslingar och så vidare. Ett skoningslöst Amerika där verkligheterna ständigt frontalkrockar på den motorväg av offentliga lögner som varje politiskt tal av guvernör Schwarzenegger utgör. Haggis skickar oss ner under ytan av alla demokratiska proklamationer och låter oss ta del av individernas existentiella brottningsmatch med orättvisorna. Haggis förtätade bygge av små scener och dramatiska händelser, alla förknippade på olika sätt med den där trafikolyckan, är lika spännande som oroväckande. Redan tio minuter in i filmen elektrifierar han berättelsen med en ofattbart välspelad scen.

En framgångsrik svart tv-regissör är på väg hem i sin bil, den kommer sedermera bli stulen och vi kommer lika sedermera få inblickar i den underliggande rasismen i den av honom regisserade såpaserien, tillsammans med sin älskade kvinna. De stoppas av ett par vita poliser, som sedermera kommer att anlända till viss olycksplats, som nu genomför en förnedrande kroppsvisitation som på bara några minuter skapar en explosiv stämning av förnedring och desperation.

Matt Dillon har mig veterligen aldrig varit bättre och till och med Sandra Bullock, som i en helt annan del av staden samtidigt avskedar ännu ett av sina mexikanska hembiträden, gör en magnifik rollprestation som den frustrerade och ensamma överklasskvinnan i sitt stora vackra hus av förlorade drömmar. Och då har jag fortfarande bara nämnt några av alla de individer som var för sig ger relief åt detta Los Angeles mitt i det USA som vi alla har tätt inpå oss. Varje sekvens, varje biroll, varje ny pusselbit, allt faller på plats. Mosaiken vidgar sig och glittrar och det färdiga pusslet visar sin skrämmande bild.

Jag har inte sett en lika imponerande amerikansk film sedan Paul Thomas Andersons "Magnolia" för fem år sedan. Visserligen når inte "Crash" upp till den filmens stilmässiga säkerhet, men å andra sidan är detta en film som går djupare och mer konsekvent ner i den sociala verkligheten utan att förlora ett uns av spänningsmomenten.

Trafikolyckans kombination av slump och lagbundenhet, vi vet alla att de sker varje dag och hoppas bara att vi själva inte ska behöva vara just där just då, är i sig naturligtvis en symbol också för en orkan som drar in och ödelägger en annan amerikansk storstad med stor svart befolkning där rasismen och klassamhället är synliggjorda som vrakgods i den översvämmade staden.

I "Crash" faller allt inte bara på plats till slut och blir uppenbarat. Filmen låter oss bevittna ännu en trafikolycka och sänder oss därmed ut ur biografen med uppmaningen att våga betrakta världen så som den ser ut och inte som en påstås vara. Det är riktigt stort.

Crash