Gråta med ett leende

Värdigare blir det inte på bio


Totalförlamade Ramón (Javier Bardem) vill lämna livet men livet vägrar släppa honom. Fullständigt osentimentalt skildrat.

Regi: Alejandro Amenábar
Medverkande: Javier Bardem, Belén Rueda, Lola Duenas med flera

Det här är filmen som besegrade "Så som i himmelen" vid Oscarsgalan.

Rätt så. Det är stort att lyckas få repliken "det blir regn i morgon" att kännas betydelsebärande. Jag skojar inte nu. Men, vi tar det från början. "Gråta med ett leende" handlar om Ramón som är totalförlamad efter en dykolycka. För 26 år sedan. Han vill dö. Men det vore ett brott att hjälpa honom. Mitt liv saknar värdighet, säger Ramón. Med ett leende. Runt honom finns en sliten spansk familj i ett slitet hus nära havet det oändliga, som evigheten dit han längtar. Nära honom finns också advokaten som ställer upp gratis för att driva Ramóns kamp för rätten att bestämma över sin egen död; ingen som försöker begå självmord och misslyckas blir åtalad efteråt, argumenterar juristerna.
Nära finns en ung kvinna som säger att hon älskar honom. Svägerskan Manuela tvättar, byter kateter, matar. Brodern och fadern i huset har i det närmaste tystnat ("det blir regn i morgon"), tonårssonen kommer instormande och vill se fotbollsmatch på tv ihop med sin förlamade farbror som är en självklar del av hans liv. Du anar ett drama som dryper av bitterhet och sentimentalitet? Det var ju ändå filmen som tilltalade Oscarsjuryn. Men ingenting sånt stämmer. "Gråta med ett leende" talar trots sin svenska titel till förnuft och inte känsla. Filmen har verklighetsbakgrund, Ramón Sanpedro fanns. Men inte ens detta faktum lurar in regissören Amenábar i någon primitiv övertalningskampanj för dödshjälp. Ingenting är så enkelt. Just det. För en tid sedan dog den hjärnskadade amerikanskan Terri Schiavo efter att ha legat orörlig i en säng i 15 år. En domstol tillät att sondmatningen som hållit henne vid liv skulle upphöra. En annan situation än Ramóns. Men "Gråta med ett leende" svarar inte på frågorna om vem som avgör vilket liv som är värt att leva, utan ställer var och en av oss inför dem. "Så som i himmelen" har, trots sin titel, mycket litet att komma med i den saken. Till sist. För människorna som skildras så vackra och kloka. För allt det enkla som blir stort. För allt det komplicerade som blir tydligt. Högsta betyg. Alejandro Amenábar andas liv i en film om en man som bara i sina svindlande drömmar kan resa sig ur sin säng.