Superhjälten Mr. Incredible bildar familj med Elstaikaflickan och beslutar sig för att leva ett helt vanligt liv, men blir efterhand alltmer frusterad i sin "svenssontillvaro" och antar därför ett tvivelaktigt superhjälteuppdrag.
Pixars nya animerade äventyr är den ultimata actionfilmen.
Mina damer och herrar, här har ni den ultimata actionfilmen. Och spela roll att den är dataanimerad. Hell, det är ju alla actionfilmer nu för tiden ändå. Dessutom har Superhjältarna skrivits och regisserats av Brad Bird, mannen med åtta år med The Simpsons på sin CV, så komiken är stundtals sylvass.
Nu får Du äntligen veta vad som händer med superhjältar som tvingas sluta tvärt. De dör inte en praktfull död för att rädda världen. De tvingas gå i förtidspension och får nya, skyddade identiteter som vanliga dödliga. Som paret Parr, som blivit lönnfeta, smått bittra på livet och fastnat i rollerna som frustrerade föräldrar. Barnen har ärvt deras supergener och bråken vid middagsborden handlar om vanliga saker, men utspelas på mycket ovanliga sätt. Pappa Parr kan, trots sin hustrus förmaningar, inte motstå frestelsen att göra superhjältedåd i smyg. Och när hans hemlige uppdragsgivare visar sig vara en ny superskurk tvingas hela familjen dra på sig trikåerna för att rädda världen
Handlingen är enkel. Men precis som ett riktigt bra avsnitt av The Simpsons finns det lager på lager av smarthet under ytan. Som dessutom strösslats med glittrande one-liners och färgstarka karaktärer.
Jag skulle kunna babbla i evighet om de tekniska underverken som den här filmen utgör. Jag skulle också kunna mala på om hur snyggt gjord den är, rent estetiskt. Men allt det där förväntar ni er ju redan i dessa CGI-tider: att baxna och inte kunna fatta att det inte är på riktigt. Det viktigaste med Superhjältarna är att den har ett hjärta. Brad Bird har levt med ideén i tio år innan den förverkligades. Det märks att han älskar de här figurerna. Och han förmedlar den kärleken alldeles utmärkt.
Filmen Superhjältarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar