Regi: Kim Ki-Duk
Med Yeong-su Oh, Jong-Ho Kim & Jae-kyeong Seo
Sydkorea/Tyskland, 2003 (103 min)
Om konsten att leva. Den yttre handlingen i Kim Ki-Duks film är genialt enkel. Samtidigt är den bedövande vacker och manar till eftertanke.
Drama. I fyra kapitel, och en epilog, får vi följa en pojkes förvandling till man, en lärjunge som med åren själv kommer att bli en mästare, och i varje kapitel (de har fått namn efter de fyra årstiderna) gives en lektion i konsten att leva. En åldrad munk och hans unge adept lever isolerade från omvärlden i ett litet tempel förlagt till en flotte mitt ute i en sjö, och där utspelas större delen av filmen.
I det första kapitlet får pojken lära sig att leva i harmoni med naturen, att alla former av liv är lika mycket värda. I nästa kapitel är pojken tonåring och han utsätts för frestelser när en ung flicka, som behöver frid i sin själ, bor hos munken och pojken under ett par sommarmånader. I det tredje kapitlet handlar det om begär, ägande, om att fördriva ilskan ur sitt hjärta och då utvecklas filmen, för en stund, överraskande, men ändå logiskt, till en kriminalhistoria med ett par milt humoristiska scener (de två poliserna som skjuter prick på en flytande tomburk till exempel). I det sista kapitlet förklaras filmens titel.
Det finns scener i filmen som återkommer. Porten som öppnas och stängs är porten mellan "människornas värld" och munkens (intressant nog ett visuellt filmlån från John Fords västern Förföljaren). Snarlika händelser vid det kristallklara vattnet, där fiskar kan fångas med bara händerna, men för varje gång som scenen återkommer har det skett en tids- och rollförskjutning.
Jag skall villigt erkänna att mina kunskaper om djursymboliken (till exempel fiskens och ormens betydelser) i koreansk zenbuddhism är begränsade, men måste man förstå precis allt i en film för att uppskatta den? Jag tror inte det, för vem förstår precis allt av vad livet går ut på? Filmens humanistiska budskap finns där dock för alla människor att ta del av, och Livets hjul är en meditativ film med sparsmakad dialog och en film där scenerna får ta den tid de tar.
Magnifika panoramascener över det väldiga landskapet avslutar filmen och då är människan reducerad till en liten, liten prick långt borta i fjärran. En buddhastaty blickar ner från toppen av ett berg. Det är bedövande vackert och manar till eftertanke.
Filmen:"Livets hjul"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar