Henrik Georgsson
I rollerna:
Aliette Opheim, Andrej Lunusjkin, Lia Boysen
Du vet hur det brukar vara med ungdomsfilmer. En trött, uttråkad och osäker tonårstjej dricker en kvarting fulsprit, suger av en kille på fyllan, blir kallad hora i skolan - och gråter sig till sömns på kvällarna. Sedan läser hon och kompisarna Vecko-Revyn på flickrummet när morsan kommer in i Ullaredoverall och spelar luftgitarr till ?Hotel California?.
Nej, inte den här gången.
?Sandor slash Ida? är något så ovanligt som en svensk ungdomsfilm som saknar: a) störande moralkakor, b) groteskt överspel och c) överambitiösa repliker av en 45-årig manusförfattare som tror att alla under 20 år bara säger ?typ?, ?liksom? och ?fitta?.
Filmen bygger på en roman av Sara Kadefors och handlar om en partytjej i Stockholm (Ida) och en balettkille i Göteborg (Sandor). Båda känner sig ensamma och utan riktiga vänner. På kvällarna chattar de på nätet - och det är också där som de får kontakt med varandra.
De två utvecklar en skakig kompisrelation och diskuterar med varandra de problem som de på varsitt håll inte vågar dryfta med någon annan. Sandor har en krävande mamma som vill att han ska förverkliga hennes dansdrömmar medan Ida har en mamma som helt saknar drömmar - hon är deprimerad och ligger mest och sover.
Relationen mellan tonåring och förälder blir sällan särskilt lyckad på film. Det är svårt att inte fastna i klichéer och enkla lösningar om att allt fixar sig bara man dricker te på kvällarna och har en öppen diskussion om preventivmedel.
I ?Sandor slash Ida? har Sara Kadefors och regissören Henrik Georgsson klarat balansgången. Det beror mycket på de duktiga skådespelarna. Främst gäller det Eva Röse-kopian Aliette Opheim (Ida) och Andrej Lunusjkin (Sandor). Men Lia Boysen är också duktig och gestaltar den livströtta mamman med stor finess.
Det enda som stör är den där förbannade cykelscenen som dyker upp i alla filmer med nyförälskade par. Givetvis har Ida en något för stor herrskjorta på sig när hon sitter på pakethållaren och slänger med håret i vinden.
Den detaljen är dock lätt att förlåta men däremot inte det dåliga ljudet som snarare är en regel i svensk film.
">Filmen:"Sandor/Ida"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar