Filmen:"Fyra nyanser av brunt"

Svensk komedi i regi av Tomas Alfredson, med Killinggänget, Anna Björk, Ulf Brunnberg, Elisabet Carlsson m fl.

Först såg jag filmen på TV men har nu blivit än mer styrkt i min uppfattning att film alltid skall ses på bio.

Det är något helt annat och resultatet blir helt fantastiskt. På TV visades de fyra historier som filmen består av var för sig. De har inget med varandra att göra. Men på biograffilmen har de korsklippts

Killinggängets första biofilm liknar, förstås, inget annat.
Nästan tre och en halv timme lång inkl. 15 min. paus. Den börjar med läckra flygbilder över allt som är vackert i Sverige. Och fortsätter med att Killinggänget visar upp ett känslomässigt frostskadat land, där likriktningen och smaklösheten har brett ut sig.
http://images.google.com/images?q=tbn:i_wLXnrX6ZwJ:www.filmfestivalrotterdam.com/photo/film/029705a/s-380.jpg

1. Tre söner i Dalarna ska begrava sin pappa, en legendarisk travkusk och kvinnokarl. Han berättar historien från graven (rösten tillhör Peter Carlsson, han med Blå Grodorna). En lyckad blandning av burlesk och mer traditionell Killinggängs-humor.
2. Ägaren (Henrik Schyffert) till ett flott strandhotell får det körigt när hans trollande föräldrar, mammans älskare och en trägubbe som liknar Hadar Cars anländer. Mycket träffsäkert och underfundigt roligt om dem som är livrädda för att den flotta fasaden ska spricka. Schyffert är oväntat bra som seriös skådis och i sin flintskalleperuk liknar han en smal Ulf Larsson.
3. En matlagningskurs i Göteborg blir snarare djupanalys av några vanliga Medel-Svensson-liv. Börjar småsegt, blir sedan både roligt och djupt tragiskt. Sofia Helin tar revansch för den bleka insatsen i "Rånarna". Innehåller också en av de sjukaste sexscener som skådats.
4. En vanlig skånsk familjs liv sätts på hårda prov. Robert Gustafsson/Maria Kulle är föräldrarna som skaffat fadderbarn fast de inte kan ta hand om sin egen son. Regissören Tomas Alfredson blev medlem 1999 inför "Fyra små filmer" och visar här samma prov på formmässig säkerhet. Regi, foto, skådespeleri, klippning, val av musik - allt håller högsta klass.
   Då Killinggänget tycks sakna sympati för många av dem de skildrar, blir man kanske mer imponerad än berörd. Men sällan har en så dyster film samtidigt varit så rolig.
   
   Filmen:"Fyra nyanser av brunt"