Regi: Jay Roach
Manus: Jim Herzfeld, Marc Hyman, John Hamburg
Foto: John Schwartzman
Musik: Randy Newman
Skådespelare: Robert De Niro, Ben Stiller, Dustin Hoffman, Barbra Streisand, Blythe Danner, Teri Polo, Shelley Berman, Owen Wilson
Släkten är värst var en ofta direkt livsfarligt roande film, med Ben Stiller som ständigt missförstådd svärson in spe till Robert De Niros svårt kontrollbenägne före detta CIA-agent och Teri Polo som tillkommande brud, respektive dotter.
Men uppföljaren Familjen är värre utdistanserar sin föregångare.
Faktum är att jag absolut inte har skrattat fullt så gott, länge, högljutt, hjälplöst och mycket på bio sedan... ja, jag ber att få återkomma någon annan gång när det kan ha varit.
Nu ska Greg och Pam gifta sig. Men först ska familjerna Byrnes (De Niro och Blythe Danner, för övrigt mor till Gwyneth Paltrow) och Focker (Dustin Hoffman och Barbra Streisand) för första gången mötas. Och där kolliderar verkligen två gentemot varandra väsensfrämmande livsstilar, när den strikte och så gott som ständigt i smårutig skjorta skrudade De Niro konfronteras med den utlevande ex-hippien Focker och hans sexterapeutiska hustru.
Det blir, för att uttrycka det synnerligen milt, i princip hur roligt som helst. Speciellt Dustin Hoffman befinner sig i otroligt fin form och växlar mellan subtila skämtsamheter och den allra som mest flagrant flabbframkallande form av bredsideshumor.
Barbra Streisand hänger på. Och exempelvis i den scen när hon ger ryggmassage till De Niro (som även han ger en av sina mera sammanhållna rollprestationer på länge) skapar hon komisk sensation.
Det finns också en synnerligen rolig liten baby med här, samt en katt och en hund som också faller in i sammanhangen galant.
Mot slutet av filmen dyker Ben Stillers parhäst från så många filmer, Owen Wilson, upp som flummig präst också.
Bara ytterligare en anledning att ge sig hän och skratta sig svimfärdig åt Familjen är värre är det roligaste på bio hittills i år.
Filmen:"Familjen är värre"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar