Filmen:"Closer"

CLOSER
Cyniskt om kärlek, sex och svek

Regi: Mike Nichols.
Manus: Patrick Marber efter sin pjäs (med svensk titel: Närmanden).
Foto: Stephen Goldblatt.
Scenografi: Tim Hatley.
Kostym: Ann Roth.
I rollerna: Julia Roberts, Jude Law, Natalie Portman, Clive Owen.

Musik ur Mozartoperan Cosí fan tutte ljuder i bakgrunden till några av scenerna och givetvis är nog detta ingen tillfällighet. Operan handlar just om två par och hur de hanterar trohet och otrohet.

Mike Nichols började som teaterregissör och hans väg gick via Broadway till filmen, där han sedan fortsatt med att filma pjäser som Vem är rädd för Virginia Woolf (1966) med Elizabeth Taylor och Richard Burton, Mandomsprovet (1967). Hans senaste verk, tv-produktionen Angels in America, prisbelönades och visades även i svensk tv under hösten. Pjäsen Closer har bland annat spelats på Dramaten (1998) under titeln Närmanden.

Kammarspelskänslan finns kvar i filmversionen, trots att de fyra aktörerna rör sig i mondän Londonmiljö. Det handlar om en kvartett tämligen självcentrerade personer. Spelet är mer elegant än laddat. Det handlar om att markera positioner och göra schackliknande drag, åtminstone för styckets båda män. Kvinnorna tycks vara mer i händerna på "ödet". De omvittnat eleganta replikerna klingar kyligt. Alla tycks dela Hjalmar Söderbergs gamla devis om "köttets lust och själens obotliga ensamhet".

Closer är en sorgsen och lite distanserad film. Mellan dessa fyra människor ekar önskningarna om mer närhet ganska stumt. Att spela fram det bra är faktiskt också en konst. Det är ingen tillfällighet att både Natalie Portman och Clive Owen Oscarsnominerats för bästa biroller i denna film.

Filmen:"Closer"