Filmen "Lille Jacques från Nantes"

Barndomsskildring med lyster

I klassiska "Paraplyerna från Cherbourg" finns en scen där bilmekaniker sjunger i en verkstad. Filmen gjordes av den franske regissören Jacques Demy, som själv växte upp i Nantes, som son till en bilmekaniker. Demy levde i över trettio år tillsammans med en än mer känd filmare, Agnès Varda. Kort tid innan Demy dog 1990 gjorde Varda en film om hans liv, baserad på Demys egna minnen. Filmen hade fransk premiär 1991 men har fått svensk distribution först denna höst.

Lille Jacques från Nantes är en kärleksfilm i dubbel mening. Agnès Varda hyllar filmaren och människan Demy och gestaltar samtidigt sin och mannens kärlek till filmkonsten. Det är också en barndomsskildring med en alldeles speciell lyster.
Agnès Varda arbetar med flera tidsplan. Skildringen av Jacques barndom och ungdom i 30- och 40-talens Frankrike utgör filmens bärande berättelse. Den är gjord i svartvitt med färg på "förgyllda" och avgörande ögonblick.

I den tid som utgör berättelsens nu minns - i färg - den 59-årige Jacques Demy sin barndom. Vi ser honom på en strand. Han tar upp sand som rinner mellan hans fingrar som det flyende livet. Bara några månader återstår av hans tid på jorden, men om det nämns inget i filmen. I stället handlar det om hans livsverk och om hur bilmekanikergrabben från småstaden blev filmare.

I filmen finns också många klipp från Demys filmer, i övergångar från de verkliga berättelser ur vilka de fötts. Det här är inte minst en berättelse om hur människans kreativa krafter formas.

När filmen börjar 1939 lever Jacques i en harmonisk familj. Pappan sjunger under arbetet på sin bilverkstad. Mamman är hårfrisörska med en oändlig kärleksfull omvårdnad om Jacques och hans lillebror.
Men idyllen hotas. Frankrike ockuperas. Nazisterna intar staden - men Jacques kan ändå fortsätta med sin favoritsysselsättning att gå på bio. Efter en bombnatt 1943, då amerikanska plan angriper Nantes, evakueras pojkarna till en träskomakare på landet.

Jacques får efter återkomsten till hemstaden låna en filmprojektor och lyckas strax efter krigsslutet komma över en begagnad filmkamera. Snart gör han sina första egna filmer, med kompisarna framför kameran och som animerad film med enbildstagningar av dockor. Han lär sig ett nytt språk, bländare, slutare, skärpedjup...
Mamman uppmuntrar honom i hans filmdrömmar, pappan är skeptisk och kräver att han går ut yrkesskolan och får ett hederligt jobb som bilmekaniker.

"Lille Jacques från Nantes" är ett vemodsfyllt porträtt av en älskad och begåvad livskamrat, men än mer en berättelse om en ung man som grips av filmens oförlikneliga möjligheter och inte skyr något för att realisera sina orealistiska drömmar att själv bli filmare. Den "ger liv åt det förgångna", en formulering som i ett Baudelairecitat inleder filmen.


Filmen "Lille Jacques från Nantes"