Filmen "2046".

Regissör: Wong Kar-Wai
I rollerna: Tony Leung, Gong Li, Maggie Cheung

Alla minnen är spår av tårar

Ibland finns en replik som kan sammanfatta hela filmen. I "2046" är det när huvudpersonen Chow säger att kärlek handlar om slump, inget annat. Med det menar han att man ska ha tur om man får den man älskar. Annars får man, som de flesta, älska den man får.
Kanske inte särskilt upplyftande, men smärtsamt logiskt.
Den originella intrigen i ?2046? kretsar kring författaren Chow som flyttar till Hongkong, tar in på hotell och börjar skriva sexnoveller för att försörja sig. I rum 2046, som ligger mittemot, händer mycket. Först blir en gammal bekant mördad, sedan flyttar en hemlighetsfull och vacker kvinna in där i stället.
Chow lånar siffrorna och skriver en science fiction-historia om ett samhälle där ett tåg då och då åker till 2046. Dit beger sig bara passagerare som vill återuppliva sina förlorade minnen. Och ingen återvänder. Förutom en man som vill förändras.
Ungefär så är hela filmen uppbyggd. Först händer något i författarens liv - sedan gör han om personer och händelser till skriven fiktion. Eller tvärtom.
Upplägget gör att historien löper framåt via två parallella plan. En mindre skicklig filmmakare hade bara slagit knut på sig själv i sin iver att vara smart och förvalta en god idé. Regissören och manusförfattaren Wong Kar-Wai, som tidigare gjort "As tears go by" och "In the mood for love", gör inga sådana misstag. Han använder det udda berättargreppet för att skapa klarhet i stället för förvirring.
Därmed inte sagt att "2046" är någon vanlig film. Den är mycket originell, men utan att bli en uppvisning i konsten att berätta historier som ingen annan. En mängd duktiga skådespelare gör också att intrigen känns trovärdig. Extra förtjust är jag i Zhang Ziyi, som tidigare varit med i "Crouching tiger, hidden dragon" och "Hero".
Även om "2046" till stor del handlar om att kärlek kan få människor att härda ut när livet känns meningslöst, så är det stråken av sorg och svek som gör starkast intryck. Är jag sjuk i huvudet som gillar en film där ingen är lycklig?

Filmen "2046"