Flicka med pärlörhänge
En bultande vacker melodram
Regi: Peter Webber
Manus: Olivia Hetreed
I rollerna: Scarlett Johansson, Colin Firth, Tom Wilkinson
Land: Storbritannien, Luxemburg
NÄR SCARLETT Johansson hade filmat klart med Sofia Coppola i det modernistiska Tokyo åkte hon hem, packade om väskan och satte sig på ett plan till Luxemburg. En snabb omsminkning och kostymutprovning senare stegar hon in i 1600-talets Holland som tjänsteflickan Griet.
Livligt konstnärsporträtt
Hon gör det utan de långa och överdrivna förberedelser som många unga Hollywoodskådisar förlorar sig i när de ställs inför seriösa dramer. I stället litar Scarlett Johansson på sin känsla. Hennes otvungna gestaltning av Griet är ett huvudskäl till varför "Flicka med pärlörhänge", något överraskande, inte är en tråkig kostymfilm utan ett livligt pulserande konstnärsporträtt.
I sin simplaste form är filmen en hypotetisk beskrivning av tillkomsten av Jan Vermeers berömda tavla "Flicka med pärlörhänge". Det låter kanske inte särskilt upphetsande men genom oerhört vackra bilder och endast antydd sexualitet mullrar något mörkt och thrilleraktigt i djupet. Historien är relativt långsamt berättad, utan kalkylerat klimax, men där man ändå drivs framåt mot slutet med hjärtat i halsgropen.
Fångar karisman
Många filmer har försökt att fånga kunskapen och karisman hos ett kreativt geni utan att lyckas. Fördelen med Vermeer är att man inte vet så mycket om honom, inte ens experterna. Han har bara efterlämnat små spår av sitt liv och drygt 30 omsorgsfullt målade tavlor. Utifrån de bitarna konstruerade författaren Tracy Chevalier en historia om hur hon såg på Vermeer och tillkomsten av tavlan "Flicka med pärlörhänge".
Boken har insiktsfullt förvandlats till film av (kvinnliga) manusförfattaren Hetreed och debuterande långfilmsregissören Webber. De har motstått tankar om exhibitionistiska scener och koncentrerat sig på atmosfären. De har förstått att det endast antydda ofta är starkare än det utbasunerade.
När filmen till slut låter Vermeer börja det porträtt som gett berättelsen dess namn är alla bitarna på plats. Förarbetet är gjort och trots att inget egentligen hänt bultar hjärtat av anspänning. Det spelar ingen roll att detta är ren spekulation, och inte ens särskilt trolig sådan. När Scarlett Johanson sätter en turban på huvudet, vänder sig om och med energisk blick tittar mot konstnären och förvandlas till "Flicka med pärlörhänge" då pirrar det i kroppen och jag vill att denna vackra och välspelade melodram ska vara sanningen.
Filmen Flicka med pärlörhänge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar