Filmen:"En öm kyss"

En öm kyss 

En öm kyss(Ae fond kiss): Sjuder av liv

Regi: Ken Loach
Med Atta Yaqub, Eva Birthistle, Shabana Bakhsh & Shamshad Akhtar

I en av filmens nyckelscener går lärarinnan Roisin, som undervisar i musik på en katolsk skola, till den lokale prästen för att få ett lämplighetsintyg. Prästen tvärvägrar (Roisin lever i synd, menar han) och med scenen visar Ken Loach att det finns fundamentalister inom alla religioner, man skall inte vara för snabb med att döma andra och det finns inga säkra svar på vad som är rätt och vad som är fel.
En öm kyss handlar om den ambitiöse discjockeyn Casim och hans familj. De är pakistanier och muslimer, men också Glasgowbor och britter. När Casims militanta unga syster Tahara håller ett brandtal i plugget och kritiserar västvärldens förenklade syn på muslimer, slipper hon mothugg. När hon i nästa stund avslöjar att hon håller på Rangers, i en skola där alla stödjer Celtic, blir det däremot en himla liv. Scenen är typisk för Loach: med humorn som vapen får han publiken att reflektera över politik, religion och fördomar samtidigt.
För Casim är hela livet utstakat av hans hårt arbetande föräldrar. De har redan hittat Casims blivande brud, en kusin bosatt i Pakistan, och därför håller man på att bygga ut huset, så att paret skall ha någonstans att bo. Men kärleken kan slå till när och hur som helst. Casim förälskar sig i den irländska tjejen Roisin. Att avslöja romansen för föräldrarna skulle betyda skam för familjen, ett inställt bröllop och att Casim i princip skulle klippa av banden med hela släkten.
Med En öm kyss (Ae fond kiss: namnet på en kärleksdikt av Robert Burns) avlutar Loach och manusförfattaren Paul Laverty Glasgowtrilogin som inleddes med Mitt namn är Joe och fortsatte med Sweet sixteen. Alla tre filmerna sjuder av liv, men i den sista delen handlar det inte om arbetslöshet, misär och samhällets förlorare utan en hyfsat välmående medelklass. I första hand är En öm kyss en kärleksfilm, fylld av både glädje och smärta, kryddad med situationskomik.
Ken Loach är inte längre lika ung och arg som på 1960-talet, men han är konsekvent i sitt engagemang för "den vanliga människan". Politiska pekpinnar har han aldrig gillat varför En öm kyss, som alla regissörens filmer, har ett öppet slut, men det är ett slut som i Loachs humanistiska, och faktiskt optimistiska, anda inger hopp om framtiden, och människan.

Filmen:"En öm kyss"