Filmen:"21 Gram"

Botgöring 

Starkt om botgöring
Regissören Iñárritu väljer att lägga ett raffinerat pussel i sin nya film 21 gram. En film utan kompromisser.

En kåkfarare som funnit Jesus och nu försöker predika Guds ord för värstingar i ett ruffigt kvarter. En matematiker som hamnat i Dödens väntrum och är i akut behov av en donator och ett nytt hjärta. En ung tvåbarnsmor som drabbas av en ofattbar sorg. I 21 gram är det dessa tre människoöden som vävs samman, men filmen är inte berättad i kronologisk ordning. Regissören Iñárritu väljer att lägga ett raffinerat pussel: ibland vet vi i publiken inte vad som förorsakat de dramatiska händelserna på bioduken, i andra scener vet vi mer än de medverkande, alltså vad händelserna kommer att leda till.
Till strukturen påminner 21 gram i viss mån om regissörens internationella genombrott Älskade hundar, men här finns också drag av Mystic River (miljöerna, filmens grundteman, Sean Penns medverkan) och, i det moraliska dilemma som uppstår när Paul Rivers (Penn) får ett nytt hjärta transplanterat, Michael Connellys deckarroman Blodspår.
Med 21 gram tar Iñárritu steget från Mexiko till USA, men till skillnad från flertalet utländska regissörer som försökt flytta karriären till Staterna låter sig Iñárritu inte manglas av Hollywoodmaskineriet och han gör inga kompromisser. Han ger med andra ord inte upp sin artistiska särprägel, vilket naturligtvis i stor utsträckning beror på att han omger sig med samma medarbetare som i Älskade hundar: scenografen Brigitte Broch, fotografen Rodrigo Prieto, filmmusikkompositören Gustavo Santaoialla och manusförfattaren Guillermo Arriaga (som från början tänkt att dramat skulle utspela sig i Mexico City, nu har handlingen flyttats till en icke namngiven amerikansk industristad).

I grund och botten handlar 21 gram om Gudstro, skuld, förlåtelse och botgöring. Och om att livet måste gå vidare. Den nyfrälste Jack Jordan (Benicio Del Toro) har lärt sig att Jesus ger och Jesus tar, att Jesus ser allt, ner till minsta lilla hårstrå. Jack är redo för den yttersta botgöringen, men hur skall det ske när Gud och hans änglar inte vill lyssna på det örat? Det är en av flera intressanta, komplexa frågeställningar i 21 gram, där titeln, som så mycket annat i filmen förklaras först i dramats slutskede. Ett grepp som förvisso stimulerar hjärncellerna, men jag, som är en smula otålig av mig på bio, är inte säker på att filmen skulle ha blivit direkt sämre om den berättats i kronologisk ordning.
Detta är i första hand skådespelarnas film. Att både Penn och Del Toro svarar för bländande skådespelarprestationer är inte förvånande, men jag blir överraskad av Naomi Watts väldiga kapacitet när hon gör ett plågsamt självutlämnande porträtt av en kvinna vars hela tillvaro rasar samman på ett ögonblick. Cristina Peck (Watts) är filmens nyckelroll och filmens katalysator. Watts uppfyller med lätthet kraven.

Annars är det klippningen, fotot (bleka bilder som har sin egen skönhet, genomgående använder sig fotograf Prieto av handkamera), den sparsmakade filmmusiken som imponerar mest. Och regin naturligtvis. Älskade hundar var en intensiv och kraftig film. I 21 gram är intensiteten mer återhållsam, vilket inte gör filmen mindre stark.

Filmen:"21 Gram"