Folke Karlsson dog i Alunda i januari 2004. Han efterlämnade ett enkelt bo och avlägsna arvingar. På grund av sjukdom och geografiska avstånd valde de efterlevande att ge begravningsbyrån Fonus fullmakt att agera i deras intresse.
Här kan du läsa allt om vår granskning av hur Fonus levde upp till förpliktelserna i den fullmakten.
Du kan också få veta hur reportaget gjordes, lyssna på de som hördes i programmet och titta på dokument som inte gått att publicera i radio.
Vill du börja med att ta reda på bakgrunden till reportaget?
Fyra kilometer utanför Alunda ligger avtaget in mot Golvsta. Precis i korsningen finns ett grått eternithus. Här levde och dog Erik Folke Karlsson. Några hus bort bor numera Folkes enda riktigt nära efterlevande - den döve boxern Bobby.
Bobby stod och skällde sig hes, i januari förra året, tills polisen bröt sig in och hittade Folke i källaren. Han hade plockat fram stegen och klättrat ner för att fixa varmvattenberedaren. En hjärtattack gjorde att han aldrig mer klättrade upp. Folke blev 76 år gammal.
Idag bor Bobby hos grannen. Ett ungt par har flyttat in i huset borta vid vägen. Snön smälter för andra året i rad på Folkes grav vid Alunda kyrka. Men arvsskiftet efter Folke är fortfarande inte avslutat.
Alunda kyrka. Foto: Alunda församling
Den barnlöse änklingen Folke lämnade efter sig ett enkelt bo - en hund, ett hus, en bil. Och det fanns inga juridiska hakar. Men de avlägsna släktingarna på annan ort har hittills fått veta att begravningsbyråns arbete med dödsboet kommer att kosta dem drygt 70 000 kronor.
Kvittot dröjde två månader
Systrarna Ann Warting och Lena Carlsson bor på Hisingen i Göteborg. Folke var deras fars bror. Ett drygt år efter Folkes död, i början av februari 2005, ringer Lena till Begravningsbyrån och ber om ett kvitto på byråns arbete, en tidsredovisning.
Det tar nästan två månader, Lena ringer två gånger och undrar varför det dröjer. Inget händer. Till slut ringer Kaliber och frågar samma sak, när kommer tidsredovisningen?
Svaret vi får är att det inte varit prioriterat. En vecka efter det samtalet landar ett brev hemma hos arvtagarna. Inuti ligger en lista, fyra sidor utskrivna från ett vanligt ordbehandlingsprogram på datorn, och den kommer vi att få titta närmare på flera gånger. Nu stannar vi vid en post noterad på sista sidan.
Kvittot kostar 5 000
Så här ser tidsredovisningens sista sida ut
I spalten för nedlagda juristtimmar, à 995 kronor, står fem timmar uppsatta för tidsredovisning. Och sen en halv timma för utskick av samma tidsredovisning.Tidsredovisningen som länk
Kvittot som tog två månader att leverera ska alltså kosta dem som frågat efter det 5 472 kronor och 50 öre.
Kan det vara lagligt att ta betalt för ett kvitto? undrar Lena Carlsson. Ska vanliga butiker också ta betalt för det då eller?
Nej, det ska de inte.
I konsumenttjänstlagen står följande:
?40 § Näringsidkaren är skyldig att på konsumentens begäran ställa ut en specificerad räkning för tjänsten. Räkningen skall göra det möjligt för konsumenten att bedöma det utförda arbetets art och omfattning. I den mån tjänsten inte har utförts mot fast pris skall det även framgå av räkningen hur priset har beräknats.?
Läs hela Konsumenttjänstlagen
Alla kunder har alltså rätt att få veta vad de betalar för. Och alla uttolkare håller med om att den rätten inte rimligen ska kosta kunden något.
Kvittot är inte ett vanligt kvitto
Och det finns fler märkligheter med det här kvittot. Det ser inte ut som det ska. En före detta chef på begravningsbyrån som bedömt underlaget för Kalibers räkning säger att det ser ut som ?en efterkonstruktion?. ?Det här kunde Astrid Lindgren skrivit?, säger vår källa.
För att få svar på de här ? och många andra frågor ? kring Folke Karlssons dödsbo, gör vi som vi brukar. Kontaktar de ansvariga och ber om en intervju. Det blir en dans med många turer.
Juristen som handlagt ärendet i Uppsala hänvisar till sin marknadsområdeschef, som hänvisar till regionjuristen, som hänvisar till VD, som i sin tur hänvisar vidare.
Svar från ledningen
Stefan Liljeskog, chef affärsområde juridik på Fonus. Foto: FonusAnsvaret för att svara på Kalibers frågor landar till sist hos Stefan Liljeskog, chef för det som heter Affärsområde Juridik på Fonus huvudkontor i Stockholm. Han lägger ner stor omsorg på vårt möte. I flera timmar går vi tillsammans igenom de frågor som finns kring dödsboet. I många fall svarar han att han inte vill kommentera det enskilda fallet, men de svar han trots allt ger räcker långt.
Det ska ju inte kosta något extra att få ett kvitto, säger han, det ska ju ligga i det hela. Normalt sett kommer det ju ur en maskin.
Så om man får en tidsredovisning där det står att den tagit fem timmar á 995 kronor, är det korrekt då tycker du?
Vad sa du, att tidsredovisningen tagit fem timmar att göra? Ja, får man en sådan så avviker det från mitt sätt att betrakta det hela, det kan jag ju säga.
Redovisningen ska alltså komma automatiskt, ur datorn. Bokförd efter hand, inte i efterhand. Det kvitto Folkes släktingar fått är inte som det ska. Det är uppenbarligen inte framtaget automatiskt ? det är skrivet under fem långa arbetstimmar och tog två månader att leverera.
Normalt sett ska man ju kunna få det omeddelbart, säger Stefan Liljeskog.
Vi har ju ett fall här där det tagit två månader. Vad tycker du om det?
Jag tycker det är mindre bra. Jag tycker man ska få det snabbt.
Fonus kändes tryggt
På kyrkogården i Alunda finns en rödrosa sten, med guldskrift: Folke Karlsson 1927-2004. Det är planterat och vårfåglarna kvittrar runtikring. Det var det här som var det viktiga för Ann Warting när hon fick dödsbudet i januari förra året, att Folke skulle få komma i jorden.
Jag hade inga tankar på vad som skulle hända efter det.
Hur kom det sig att du valde Fonus?
Ja... Det var internet; Alunda; Begravningsbyråer. Det kändes som ett genuint och bra märke, ungefär som Coop Forum och Kapp Ahl, säger Ann Warting.
Folkrörelseägda Fonus är idag marknadsledande på begravningsuppdrag i Sverige. Det grundades 1945, som ett alternativ till de privata byråerna, som av rörelsen ansågs profitera på folks lidande. Fonus skulle vara folkets alternativ. En prispressare utan vinstkrav.
Ulf Helsing, vd Fonus. Foto: FonusFonus VD Ulf Helsing är i sina policydokument tydlig med Fonus särskilda roll. Under rubriken ?Etiska ställningstaganden? skriver Helsing:
?Att som kooperativt företag vara det största och därmed det normgivande företaget i branschen förpliktar. Detta ställer stora krav på såväl öppenhet och ärlighet som krav på en väl genomtänkt etisk grundsyn och klart uttalade etiska regler.?
Läs hela dokumentet
Fonus fick fullmakt
Folke Karlssons arvingar är på många vis klassiskt svaga konsumenter. De närmaste är gamla och sjuka, nästa led är spridda för vinden. De gav byrån fullmakt att sköta allt. Vi frågar företagsledningens Stefan Liljeskog vad en sån betyder:
Ja, att man har uppdraget att avveckla boet på ett rationellt och effektivt sätt, i förhållande till kunden naturligtvis.
Att agera för dennes bästa?
Ja, naturligtvis.
Lena Carlsson tycker inte att byrån levt upp till det:
Vi gav ju dem ett förtroende att göra det på ett bra sätt. De ska ju sköta det som om det vore deras egna räkningar. Men jag hade aldrig burit mig så illa åt!
Tomt hus drog 20 000 i el
Ja, det finns mer än kvittot som satt myror i huvet på arvingarna. Varför avbokades inte Folkes prenumerationer?Varför ställdes inte bilen av? Varför tickade elen på i det tomma huset?
Det är helt otroligt; en tom kåk som får elräkningar på över 20 000 kronor. Ett tomt hus! Jag kan inte förstå det, säger Ann Warting.
När de tittar på tidsredovisningen undrar systrarna varför den dyra juristen har gjort sådant som sekreteraren kunde ha gjort, och varför känns det som om varje gång de ringt med kritik eller frågor som t ex varför tar det sådan tid och måste det kosta så mycket ? så har det i sig ökat på både tiden och kostnaden.
Fler med samma erfarenhet
Kåre Klang i Östersund är en annan undrande Fonus kund. Det gäller ett annat dödsbo, handlagt på ett annat kontor, under andra förhållanden men kritiken är densamma.
Jag reagerade starkt därför att det verkade som om de tog betalt för att vi ringde och frågade varför det inte hände någonting.
Fick du bekräftelse på det?
Ja, de har ju själva sagt att det berodde på att dödsbodelägarna ställde så många frågor.
Vad tänker du om det?
Ja, vi hade inte behövt ställa frågor om de hade skött ärendet på ett vettigt sätt.
Men hur är det nu med detta då? Två av varandra HELT oberoende kunder med samma uppfattning. Kostar det kunden mer ju sämre de tycker att Fonus sköter sitt jobb?Tillbaks till huvudkontoret:
Ja, uppdraget utförs ju på uppdrag av kunden, säger Stefan Liljeskog. Hur stort det blir avgörs många gånger av kunden. Så att finasieringen ligger ju där.
Så om kunden frågar ?Varför händer det ingenting?, ska det kosta kunden någonting?
Nä, inte bara för det. Men det finns ju tusen andra frågor.
Men om man har kritik och svaret innebär ett merarbete, innebär det att man får betala för bemötandet av kritiken?
Inte kritiken som sådan, men kritiken kan ju innebära ny uppgifter.
Men kan man hamna i ett läge där ju sämre Fonus sköter sitt jobb, desto mer får man betala för att man hela tiden får ligga på, och då kostar det?
Nej, det kan jag inte se. Men kompletterande arbetsuppgifter kan ju innebäöra en större kostand för uppdragsgivaren.
Kåre Klang i Östersund pratade med en tidning om sitt fall. Han vidtog inga rättsliga åtgärder, gjorde ingen reklamation. Men direkt efter artikeln kom ett brev där Fonus meddelade att dom felfakturerat honom. Minus 15 000, utan särskild motivering.
Ingen förklaring alls. Jag försökte få en, men jag har ännu inte fått det.
Vad drar du för slutsats av det?
Ja, den första är väl att de inser att de inte gjort det jobb man kan kräva. Det andra är väl misstanken att de kanske tar till, när det inte finns några nära anhöriga som har direktkontakter. Men det här är spekulationer, det är bara det att när de inte svarar så ökar ju spekulationerna.
Vi lägger ett tredje fall till funderingarna. Lena Hjalmarsson, som gick till allmänna reklamationsnämnden, efter Fonus arvsskifte efter Lenas gamla moster. Nämnden gav byrån bakläxa. Minus 10 000 kronor.
Tre fall av avlägsna släktingar. Liknande kritik från arvtagarna mot hanteringen. Och en uppenbar marginal i prissättningen. Nå, Fonus?
Jag tror inte att det har något samband, alltså rimligen finns det inget, säger Stefan Liljeskog.
Minnet av Folke
Hemma på Hisingen sitter Lena Carlsson och Ann Warting och tittar på en liten gulnad semesterbild och minns sin farbror.
Ja, den här lille gubben på 1.52 som vägde 70-75 kilo. Det var ju en rejäl mage han hade som hoppade när han skrattade sitt kluckande skratt... hö, hö, hö. Jättesöt! säger Ann.
Och i Alunda minns Bobbys nya matte Ann-Helene Stafgård första gången hon mötte sin hund.
Vi hade väl bott här i en vecka kanske så kom det en liten rund gubbe, som såg ut som en liten mops, som ledde en boxer, skrattar hon. Och så stannade de utanför och stirrade i tjugo minuter. Sen såg vi dem varje dag. Och de stannade alltid, och då förstod jag att det inte var oss de stirrade på, de behövde bara vila sig.
Mannen med hunden. Folke och Bobby. Minnet av dem är ett egensinnigt par, lite udda. Huset lämnade de efter sig i en enda röra. Och deras släktingar var som sagt inte aktiva och på plats när allt skulle ordnas upp.
Men om vi återgår till det där med marginalen i prissättningen, den som bevisats i både Kåre Klangs och Lena Hjalmarssons fall, hur är det med den här? Är 70 000 kronor rätt och riktigt för efterarbetet till en man som lämnade efter sig ett skruttigt hus, en gammal hund, och en nästan ny bil?
Bouppteckningen anmärkningsvärd tycker Fonus
22 000 kronor hör till själva bouppteckningen och den siffran fick chefsjuristen Stefan Liljeskog att studsa.
Ja, det är en hög kostnad. Normalt torde det ligga runt 5-6 000 kronor. Jag har förståelse för att man är intresserad av vari kostnaderna ligger.
Vad kan vara skäl till att det kostar fyra gånger mer än vanligt?
Ja, antingen är det ett juridiskt komplext fall, eller torde det vara fråga om kommunikation i olika avseenden.
Men hela alltet KAN vara riktigt, i det här fallet, eller? Det kan vara rätt att det kostar 22 000, det kan vara rätt att juristen gör enklare arbetsuppgifter, det kan vara rätt att det tar två månader för ett kvitto, det kan vara rätt att ett enkelt bo kostar 70 000 att få hjälp med?
Ja, det kan vara rätt. Men då måste man dissekera varje enskilt moment. Det behöver inte vara någon felaktighet i det.
Det KAN alltså vara rätt med dyra räkningar. Men då måste något av följande gälla: antingen är fallet juridiskt komplicerat - och det är inte Folke Karlssons dödsbo. Eller har det varit mycket, som Liljeskog säger, ?kommunikation? ? alltså många samtal från arvingarna, mycket att reda ut, tjat.
Tjatiga kunder?
De som suttit i varsin ända av luren under den kommunikationen vet svaret på detta. Den ena parten får vi inte fråga - handläggaren i Uppsala företräds av högsta ledningen. Men den andra kan vi fråga ? systrarna på Hisingen.
Nej, svarar Ann Warting, det hon sa i början var att om inte fullmakterna kommer in så får ni ta det i tingsrätten, och DET blir dyrt. Men sen löste vi ju det och hon har inte någonstans gett indikationer på att det här kommer att dra iväg och kosta er 70 000 spänn för vår förvaltning. Det är inte vettigt!
Mot bakgrund av Fonus speciella roll, prispressaren på de svagas sida, frågar vi Stefan Liljeskog om hur det känns att just sådana kunder känner sig skinnade, att en sjuksköterska på Hisingen säger ?aldrig mer Fonus?.
Ja, det är hemskt trist. Det är trist, säger han.
Sveriges Radio P1 - Kaliber
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar