Pensionärernas tandvårdskostnader för implantat, broar och kronor har ökat. Både Folktandvården och privattandläkarna har börjat ta mer betalt för material som inte omfattas av högkostnadsskyddet. Det visar en ny rapport från Försäkringskassan.
För den enskilde har det blivit dyrare. Bengt Wiberg som är patient hos specialisttandläkarna på Sofiahemmet i Stockholm tycker dock att den nya bryggan i överkäken varit värd sina pengar.
Absolut. Det är helt otroligt. Det är lättskött och jag behöver nu aldrig ha tandvärk. Man tänker aldrig på att det är en brygga. De duger att bita de godaste köttbitarna med, säger han.
Vad tycker du om att de tar mer betalt?
Det är väl inte bra, men jag tycker att de tar betalt för det de gör, säger patienten Bengt Wiberg.
Försäkringskassan har tittat på högkostnadsskyddet för tandvård. Det handlar om den ersättning som personer över 65 år får konstgjorda tänder i form av implantat, broar och kronor.
Det visar sig att under 2004 har patienterna själva fått stå för en ökad del av de kostnader som inte ingår i högkostnadsskyddet på 7 700 kronor.
Komponenter har blivit dyrare
Det är materialet i form av ädel- och gjutmetaller och titankomponenter som både Folktandvård och privattandläkare tagit mer betalt för.
Vi kommer titta närmare på det och granska 200 ärenden för att se vad skälen till detta kan vara. Till exempel vet vi att kostnaden för titankomponenten under 2004 inte har stigit för vårdgivaren, säger Lars Olsson som ansvarar för tandvårdsförsäkringen på Försäkringskassan.
Har inte höjt priserna
På det privata Sofiahemmet i Stockholm där specialisttandläkaren Roland Nilsson jobbar har man inte höjt priserna. Att tandläkarnas inköpsmaterial inte skulle ha blivit dyrare håller Roland Nilsson inte med om.
Där man använder gjutmetall i form av tandguld har priserna gått upp ganska mycket senaste året. Då blir det dyrare också för oss och för patienten. Priset för implantatkomponenterna har också gått upp från leverantörerna. Jag tror att det rör sig om runt fem procent, säger Roland Nilsson, specialisttandläkare på Sofiahemmet i Stockholm.
Försäkringskassans rapport bygger på försäkringstandläkares handläggning och telefonsamtal.
Har inget förtroende för rapporten
På intresseorganisationen Privattandläkarna som representerar omkring 3 300 tandläkare har man inte stort förtroende för Försäkringskassans rapport.
Tandläkaren Anders Wikander som sitter i Privattandläkarnas styrelse efterlyser mer fakta. Men han säger samtidigt att det blir på materialet som tandläkarna tar ut de kostnadsökningar de ändå har.
Sveriges Radio - Ekot
lördag, april 30, 2005
fredag, april 29, 2005
Filmen:"Ladder 49"
Regi: Jay Russell
Skådespelare: Joaquin Phoenix, John Travolta, Jacinda Barrett, Robert Patrick med flera
Om man frågar en femårig kille vad han vill bli när han blir stor blir svaret oftast polis eller brandman.
Jack Morrison (Joaquin Phoenix) är en brandman som fastnar i ett brinnande hus när han räddar en person som fastnat i det, och under tiden tänker han tillbaka på sitt liv, sitt jobb och sin hustru. Samtidigt leder Mike Kennedy (John Travolta) insatsen för att få ut honom.
Ladder 49 skildrar brandmännen som människor och inte som odödliga superhjältar som klarar allt. Jag vågar säga att skådespelarna vet vad de gör. Joaquin Phoenix gör en utmärkt roll som Jack och John Travolta håller bra klass. I rollen som Jacks fru spelar Jacinda Barret trovärdigt.
Även Robert Patrick som spelar Lenny Richter är mycket duktig.
De skådespelare som spelar de andra brandmännen på Ladder 49 är också duktiga men deras roller är inte i fokus speciellt ofta vilket jag tycker är synd.
Handlingen är det inte heller något fel på även om allting är lite väl amerikanskt med personer som har perfekta liv. Jag väntar med spänning på en film om en deprimerad brandman som får skäll av kollegerna hela tiden istället för att bjuda kamraterna på barnens födelsedagskalas.
För mycket specialeffekter kan lätt förstöra den här typen av filmer eftersom man till slut får ont i ögonen men även där har man gjort precis rätt blandning med lagom mycket specialeffekter.
Filmen kan sammanfattas som en film där brandmännens heroiska status är handlingen, trots skildringen som människor med vanliga liv och det gillar jag inte. Filmer där USAs brandmän, poliser, agenter och militärer hyllas finns det faktiskt nog av. Även om det inte finns speciellt många filmer om brandmän lyckas man ofta trycka in detta i andra filmer.
Söker man efter enkel underhållning eller något att se med sin son eller kusin i elvaårsåldern funkar Ladder 49 utmärkt utan att du behöver ha tråkigt under tiden.
Filmen:"Ladder 49"
Skådespelare: Joaquin Phoenix, John Travolta, Jacinda Barrett, Robert Patrick med flera
Om man frågar en femårig kille vad han vill bli när han blir stor blir svaret oftast polis eller brandman.
Jack Morrison (Joaquin Phoenix) är en brandman som fastnar i ett brinnande hus när han räddar en person som fastnat i det, och under tiden tänker han tillbaka på sitt liv, sitt jobb och sin hustru. Samtidigt leder Mike Kennedy (John Travolta) insatsen för att få ut honom.
Ladder 49 skildrar brandmännen som människor och inte som odödliga superhjältar som klarar allt. Jag vågar säga att skådespelarna vet vad de gör. Joaquin Phoenix gör en utmärkt roll som Jack och John Travolta håller bra klass. I rollen som Jacks fru spelar Jacinda Barret trovärdigt.
Även Robert Patrick som spelar Lenny Richter är mycket duktig.
De skådespelare som spelar de andra brandmännen på Ladder 49 är också duktiga men deras roller är inte i fokus speciellt ofta vilket jag tycker är synd.
Handlingen är det inte heller något fel på även om allting är lite väl amerikanskt med personer som har perfekta liv. Jag väntar med spänning på en film om en deprimerad brandman som får skäll av kollegerna hela tiden istället för att bjuda kamraterna på barnens födelsedagskalas.
För mycket specialeffekter kan lätt förstöra den här typen av filmer eftersom man till slut får ont i ögonen men även där har man gjort precis rätt blandning med lagom mycket specialeffekter.
Filmen kan sammanfattas som en film där brandmännens heroiska status är handlingen, trots skildringen som människor med vanliga liv och det gillar jag inte. Filmer där USAs brandmän, poliser, agenter och militärer hyllas finns det faktiskt nog av. Även om det inte finns speciellt många filmer om brandmän lyckas man ofta trycka in detta i andra filmer.
Söker man efter enkel underhållning eller något att se med sin son eller kusin i elvaårsåldern funkar Ladder 49 utmärkt utan att du behöver ha tråkigt under tiden.
Filmen:"Ladder 49"
torsdag, april 28, 2005
Filmen:"De feta åren är förbi ( Die fetten Jahre sind vorbei )"
Peter och hans vän Jan, är unga idealister som upprörs över de sociala orättvisorna i samhället. De gör nattliga räder i förmögna människors hem utan att stjäla något. I stället möblerar de om för att skapa oro och lämnar efter sig meddelanden som talar om att "de feta åren är förbi".
Med:Julia Jentsch, Stipe Erceg, Daniel Brühl
Regi:Hans Weingartner
Antiglobaliseringskomedi. Smaka på ordet. Inte så upphetsande, inte så lovande. Men De feta åren är förbi är mycket mer än vad den bisarra genrebeteckningen antyder.
Peter och Jan har tröttnat på affischklistrandet och demonstrerandet. De vill göra något större, något som förändrar världen på riktigt. Lösningen blir att gå rakt på de rika och välbärgade för att skapa rädsla och osäkerhet. De bryter sig in i fashionabla villor utan att stjäla något, men bygger torn av möbler, lägger dyrbara porslinsfigurer i toaletten, stoppar tavlor i frysen och lämnar lappar med texten "de feta åren är förbi" alternativt "du har för mycket pengar" och undertecknar med "Uppfostrarna".
Jule har hamnat i en skuldfälla efter att ha krockat med en direktörs flådiga bil i miljonklassen. Hon arbetar som servitris och passar upp på kräsna rika människor samtidigt som hon blir vräkt från sin lägenhet. Hon flyttar in med Peter och Jan som tillsammans triggar varandra och till slut hamnar i en riktig soppa.
Filmen är fullproppad med politiska slagord och kapitalistkritiska argument som säkert får pophögerförfattaren Erik Zsiga och hans Timbrovänner att konvulsera och spasmera sig ut ur biografen.
Men även om den kanske inspirerar några vänsterungdomar att bege sig till Djursholm för att stapla rokoko, så är politiken långt ifrån hela behållningen. En ärlig ton, en vital och smart samhällskritisk injektion och samtidigt en väl avvägd dos kärlek och dramatik gör De feta åren är förbi till en av de mest kompletta filmerna på den här sidan årsskiftet. Full av smittande energi och en idealism som är svår att värja sig mot.
Samtidigt är inget hugget i sten. Jan, Peter och Jule tvingas hela tiden reflektera över såväl målet som medlen och skådespelarna skänker trovärdighet åt både brinnande idealism och det triangeldrama som uppstår. Daniel Brühl (från bland annat Goodbye Lenin!) i rollen som Jan är strålande.
Enda invändningen är att filmen bär på något slags ungdomskomplex. I sin iver att vara hipp och poppig så blir det lite för mycket alternativrock som känns ihopplockad utan syfte. Och schablonartartade frihetsvrål ut genom bilfönstret är direkt onödiga.
Men tyska lämpar sig väl som filmspråk och ett slut som innehåller flera vändningar gör det här till en film för alla. Oavsett om man vill reclaima gatan eller kapitalet.
Filmen:"De feta åren är förbi ( Die fetten Jahre sind vorbei)"
Med:Julia Jentsch, Stipe Erceg, Daniel Brühl
Regi:Hans Weingartner
Antiglobaliseringskomedi. Smaka på ordet. Inte så upphetsande, inte så lovande. Men De feta åren är förbi är mycket mer än vad den bisarra genrebeteckningen antyder.
Peter och Jan har tröttnat på affischklistrandet och demonstrerandet. De vill göra något större, något som förändrar världen på riktigt. Lösningen blir att gå rakt på de rika och välbärgade för att skapa rädsla och osäkerhet. De bryter sig in i fashionabla villor utan att stjäla något, men bygger torn av möbler, lägger dyrbara porslinsfigurer i toaletten, stoppar tavlor i frysen och lämnar lappar med texten "de feta åren är förbi" alternativt "du har för mycket pengar" och undertecknar med "Uppfostrarna".
Jule har hamnat i en skuldfälla efter att ha krockat med en direktörs flådiga bil i miljonklassen. Hon arbetar som servitris och passar upp på kräsna rika människor samtidigt som hon blir vräkt från sin lägenhet. Hon flyttar in med Peter och Jan som tillsammans triggar varandra och till slut hamnar i en riktig soppa.
Filmen är fullproppad med politiska slagord och kapitalistkritiska argument som säkert får pophögerförfattaren Erik Zsiga och hans Timbrovänner att konvulsera och spasmera sig ut ur biografen.
Men även om den kanske inspirerar några vänsterungdomar att bege sig till Djursholm för att stapla rokoko, så är politiken långt ifrån hela behållningen. En ärlig ton, en vital och smart samhällskritisk injektion och samtidigt en väl avvägd dos kärlek och dramatik gör De feta åren är förbi till en av de mest kompletta filmerna på den här sidan årsskiftet. Full av smittande energi och en idealism som är svår att värja sig mot.
Samtidigt är inget hugget i sten. Jan, Peter och Jule tvingas hela tiden reflektera över såväl målet som medlen och skådespelarna skänker trovärdighet åt både brinnande idealism och det triangeldrama som uppstår. Daniel Brühl (från bland annat Goodbye Lenin!) i rollen som Jan är strålande.
Enda invändningen är att filmen bär på något slags ungdomskomplex. I sin iver att vara hipp och poppig så blir det lite för mycket alternativrock som känns ihopplockad utan syfte. Och schablonartartade frihetsvrål ut genom bilfönstret är direkt onödiga.
Men tyska lämpar sig väl som filmspråk och ett slut som innehåller flera vändningar gör det här till en film för alla. Oavsett om man vill reclaima gatan eller kapitalet.
Filmen:"De feta åren är förbi ( Die fetten Jahre sind vorbei)"
onsdag, april 27, 2005
Pensionärer vill gå på mobiltelefonkurs
Svår att använda.
Mobiltelefonkurser för pensionärer sprider sig snabbt över landet, och väntas bli riktigt stort till hösten. I exempelvis Valbo utanför Gävle måste vårens kurs dubbleras, sedan oväntat många äldre anmält sig.
De äldre vill ha färre finesser
Maj-Britt Eriksson är en av dem som gått vilse bland finesser som adressböcker, sms och olika ringsignaler.
? Jag och min man fick en mobil för tre år sedan. Jag har synnedsättning och det var väldigt besvärligt att läsa manualen, som dessutom stod på norska, säger hon.
Telefoner med få finesser
Med förstoringsglaset i den ena handen och mobilen i den andra blev det svårt för Majbritt Eriksson att klara telefonerandet. Hennes recept blev enklare telefon och just enklare telefoner är något Mats Emanuelsson efterlyser.
? Det som vore bäst för oss tror jag vore en telefon med väldigt lite finesser. För det ska vara lättare att använda den för oss lite äldre.
Mats Emanuelsson är en av cirkelledarna i mobiltelefonkursen vid PRO i Valbo. Sådana kurser startar nu på nästan varje ort och studieförbundet ABF tror att det blir en riktigt stor hit till hösten.
I Valbo blev vårens kurs överfull, så extra cirkelledare fick kallas in. Ture Larsson är en av deltagarna:
? Sedan när jag kom hem skulle jag ju leka och greja med den där. Nu är den spärrad. Det är pinkod och grejer och det gick inte, säger han.
De flesta är över 70
Lika många män som kvinnor har sökt sig till kursen, de flesta sjuttio plus.
? Att börja fingra på knapparna för att man ska få fram dagböcker och grejer som ungdomarna kan i ett nafs, det är inte så lätt för oss, säger Ture Larsson.
Ringa kan de kanske, men sms och att ställa in personlig ringsignal är inte lika lätt.
? Det är sådant som man inte har klarat av, utan det är barnbarnet som har ställt in. När vi slå på telefonerna så är det ju liv i luckan, berättar Mats Emanuelsson, cirkelledare för mobiltelefonkursen i Valbo.
Sveriges Radio - Ekot
Mobiltelefonkurser för pensionärer sprider sig snabbt över landet, och väntas bli riktigt stort till hösten. I exempelvis Valbo utanför Gävle måste vårens kurs dubbleras, sedan oväntat många äldre anmält sig.
De äldre vill ha färre finesser
Maj-Britt Eriksson är en av dem som gått vilse bland finesser som adressböcker, sms och olika ringsignaler.
? Jag och min man fick en mobil för tre år sedan. Jag har synnedsättning och det var väldigt besvärligt att läsa manualen, som dessutom stod på norska, säger hon.
Telefoner med få finesser
Med förstoringsglaset i den ena handen och mobilen i den andra blev det svårt för Majbritt Eriksson att klara telefonerandet. Hennes recept blev enklare telefon och just enklare telefoner är något Mats Emanuelsson efterlyser.
? Det som vore bäst för oss tror jag vore en telefon med väldigt lite finesser. För det ska vara lättare att använda den för oss lite äldre.
Mats Emanuelsson är en av cirkelledarna i mobiltelefonkursen vid PRO i Valbo. Sådana kurser startar nu på nästan varje ort och studieförbundet ABF tror att det blir en riktigt stor hit till hösten.
I Valbo blev vårens kurs överfull, så extra cirkelledare fick kallas in. Ture Larsson är en av deltagarna:
? Sedan när jag kom hem skulle jag ju leka och greja med den där. Nu är den spärrad. Det är pinkod och grejer och det gick inte, säger han.
De flesta är över 70
Lika många män som kvinnor har sökt sig till kursen, de flesta sjuttio plus.
? Att börja fingra på knapparna för att man ska få fram dagböcker och grejer som ungdomarna kan i ett nafs, det är inte så lätt för oss, säger Ture Larsson.
Ringa kan de kanske, men sms och att ställa in personlig ringsignal är inte lika lätt.
? Det är sådant som man inte har klarat av, utan det är barnbarnet som har ställt in. När vi slå på telefonerna så är det ju liv i luckan, berättar Mats Emanuelsson, cirkelledare för mobiltelefonkursen i Valbo.
Sveriges Radio - Ekot
söndag, april 24, 2005
Filmen:"Som man bäddar"
Regi: Maria Essen
Skådespelare: Eric Ericson, Sanna Bråding, Mikael Persbrandt, Alexander Skarsgård, Lisa Werlinder med flera.
Jag kör inte taxi, jag spelar inte i ett garageband, jag har inga småbarn och är i synnerhet inte pappaledig. Trots att det är allt och inget mer i "Som man bäddar" handlar om lyckas den binda mig, framkalla småfniss och smeta ett tjockt lager glädje över mitt ansikte under hela vistelsen i biosalongen.
Jonas har lovat sin fru att ta pappaledigt från jobbet som taxichaufför och lägga de halvseriösa planerna på en karriär som rockmusiker på hyllan. Det kan ju bli hur bra som helst, han får mer tid för sin dotter och kan sitta hemma och slappa hela dagarna. Det blir inte lika bra när det visar sig att taxifirman är nära konkurs och att han måste jobba och sköta sin dotter samtidigt.
Det funkar att köra taxi på nätterna medan dottern Vilma vaggas till sömns av ett hemmabygge bestående av en köksmixer, ett par hängslen och oräkneligt många gummisnoddar. Det blir desto knepigare då Jonas inser att det är en dum idé att vara vaken 23 timmar om dygnet samtidigt som mixern går sönder och man måste söva en skrikande Vilma halv tre på natten.
Jonas får stöd av MC-killen Jocke som också är pappaledig med sin son Bruce, en liten wannabe-tuff-som-pappa-grabb i samma ålder som Vilma. Jocke spelas av Mikael Persbrandt som gör en lite ovanlig roll om man ser till hans tidigare rollfigursarkiv. Det känns till en början ovant att se den som brukar vara en kall och hårdför polis som varm och gullig småbarnspappa, Mikael Persbrandt lyckas dock efter bara några bildrutor bevisa att hans möjliga karaktärsarkiv sträcker sig längre än från Ulf i Tre Solar till Gunvald Larsson. Med snyggt skådespeleri övertygar han som motorcyklist med ambitioner att ge männen mer rättigheter och papporna ensamrätt på föräldraledighet.
Manusförfattare Stefan Ahnhem visar pappaledigheten ur ett nytt, fräscht och kul perspektiv och filmmakarna lyckas med sparsam teknik skapa en film som får publiken att tänka ett par minuter längre än de 91 minuter som den håller på. Riktigt duktiga och erfarna skådespelare kommer att ge svenska biobesökare mycket glädje under de kommande månaderna då jag redan nu kan påstå att detta är en av de bättre svenska komedierna denna vår. Det aktuella ämnet till trots är Som man bäddar på det stora hela en ordinär svensk komedi som presterar i klass med vad som förväntas.
Filmen:"Som man bäddar"
Skådespelare: Eric Ericson, Sanna Bråding, Mikael Persbrandt, Alexander Skarsgård, Lisa Werlinder med flera.
Jag kör inte taxi, jag spelar inte i ett garageband, jag har inga småbarn och är i synnerhet inte pappaledig. Trots att det är allt och inget mer i "Som man bäddar" handlar om lyckas den binda mig, framkalla småfniss och smeta ett tjockt lager glädje över mitt ansikte under hela vistelsen i biosalongen.
Jonas har lovat sin fru att ta pappaledigt från jobbet som taxichaufför och lägga de halvseriösa planerna på en karriär som rockmusiker på hyllan. Det kan ju bli hur bra som helst, han får mer tid för sin dotter och kan sitta hemma och slappa hela dagarna. Det blir inte lika bra när det visar sig att taxifirman är nära konkurs och att han måste jobba och sköta sin dotter samtidigt.
Det funkar att köra taxi på nätterna medan dottern Vilma vaggas till sömns av ett hemmabygge bestående av en köksmixer, ett par hängslen och oräkneligt många gummisnoddar. Det blir desto knepigare då Jonas inser att det är en dum idé att vara vaken 23 timmar om dygnet samtidigt som mixern går sönder och man måste söva en skrikande Vilma halv tre på natten.
Jonas får stöd av MC-killen Jocke som också är pappaledig med sin son Bruce, en liten wannabe-tuff-som-pappa-grabb i samma ålder som Vilma. Jocke spelas av Mikael Persbrandt som gör en lite ovanlig roll om man ser till hans tidigare rollfigursarkiv. Det känns till en början ovant att se den som brukar vara en kall och hårdför polis som varm och gullig småbarnspappa, Mikael Persbrandt lyckas dock efter bara några bildrutor bevisa att hans möjliga karaktärsarkiv sträcker sig längre än från Ulf i Tre Solar till Gunvald Larsson. Med snyggt skådespeleri övertygar han som motorcyklist med ambitioner att ge männen mer rättigheter och papporna ensamrätt på föräldraledighet.
Manusförfattare Stefan Ahnhem visar pappaledigheten ur ett nytt, fräscht och kul perspektiv och filmmakarna lyckas med sparsam teknik skapa en film som får publiken att tänka ett par minuter längre än de 91 minuter som den håller på. Riktigt duktiga och erfarna skådespelare kommer att ge svenska biobesökare mycket glädje under de kommande månaderna då jag redan nu kan påstå att detta är en av de bättre svenska komedierna denna vår. Det aktuella ämnet till trots är Som man bäddar på det stora hela en ordinär svensk komedi som presterar i klass med vad som förväntas.
Filmen:"Som man bäddar"
Filmen:"Hide and Seek"
Regi: John Polson
Skådespelare: Elisabeth Shue, Famke Janssen, Amy Irving, Dakota Fanning, Robert De Niro.
Trailern till Hide and Seek ser ut precis som vanligt när det gäller amerikanska ?blockbusters?. En mörk jättespännande röst som rabblar filmens namn trettiotvå (ungefär) gånger. Lite snabba klipp och regn, massor av regn. I thrillers regnar det alltid. Jag fattar att det är nåt slags trick för att skapa stämning. Men om man som jag sitter där i biofåtöljen och väl har börjat tänka på det, redan innan filmen har startat, kan det inte bli annat än komiskt att så fort det blir en spännande scen så ska det regna.
Men allt med Hide and Seek är inte mörkt och blött. Det finns en hel del kvalitativ spänning också.
Robert De Niro spelar pappa till lilla Amy, och är en högutbildad psykologprofessor med en hel del kulor på banken och en ny och fin Volvo kombi. Amy är en glad elvaåring som älskar att busa med mamma. Men. Mamman dör i något som ser ut som ett självmord. Tillsammans med pappan flyttar nu Amy ut på landet för att börja ett nytt liv.
I det stora men slitna kråkslottet, som omges av skumma grannar och nyfikna lantispoliser börjar nu en rad händelser av mystisk karaktär.
Amy flyr allt längre in i sig själv och hittar sin mörka sida tillsammans med låtsaskompisen Charlie. Medan pappa psykolog gör allt för att rädda flickan undan allt ont. John Polson har i Hide and Seek gjort en snygg historia av ett ganska mediokert manus. Robert De Niro är härligt gubbtjock och övertygande som intellektuell familjefar, och lilla Amy (Dakota Fanning) är endast 11 år gammal redan sällsynt övertygande i rollen som Amy.
Spännande, välgjord och skönt befriat från misslyckade dataanimerade specialeffekter. En av de bästa rysarna/thrillers som gjorts hittills under det här filmåret.
Filmen:"Hide and Seek"
Skådespelare: Elisabeth Shue, Famke Janssen, Amy Irving, Dakota Fanning, Robert De Niro.
Trailern till Hide and Seek ser ut precis som vanligt när det gäller amerikanska ?blockbusters?. En mörk jättespännande röst som rabblar filmens namn trettiotvå (ungefär) gånger. Lite snabba klipp och regn, massor av regn. I thrillers regnar det alltid. Jag fattar att det är nåt slags trick för att skapa stämning. Men om man som jag sitter där i biofåtöljen och väl har börjat tänka på det, redan innan filmen har startat, kan det inte bli annat än komiskt att så fort det blir en spännande scen så ska det regna.
Men allt med Hide and Seek är inte mörkt och blött. Det finns en hel del kvalitativ spänning också.
Robert De Niro spelar pappa till lilla Amy, och är en högutbildad psykologprofessor med en hel del kulor på banken och en ny och fin Volvo kombi. Amy är en glad elvaåring som älskar att busa med mamma. Men. Mamman dör i något som ser ut som ett självmord. Tillsammans med pappan flyttar nu Amy ut på landet för att börja ett nytt liv.
I det stora men slitna kråkslottet, som omges av skumma grannar och nyfikna lantispoliser börjar nu en rad händelser av mystisk karaktär.
Amy flyr allt längre in i sig själv och hittar sin mörka sida tillsammans med låtsaskompisen Charlie. Medan pappa psykolog gör allt för att rädda flickan undan allt ont. John Polson har i Hide and Seek gjort en snygg historia av ett ganska mediokert manus. Robert De Niro är härligt gubbtjock och övertygande som intellektuell familjefar, och lilla Amy (Dakota Fanning) är endast 11 år gammal redan sällsynt övertygande i rollen som Amy.
Spännande, välgjord och skönt befriat från misslyckade dataanimerade specialeffekter. En av de bästa rysarna/thrillers som gjorts hittills under det här filmåret.
Filmen:"Hide and Seek"
fredag, april 22, 2005
Filmen:"Gosskören ( Les Choristes )"
Regissör: Christophe Barratier
Manus: Christophe Barratier & Philippe Lopes-Curval
Skådespelare: Gérard Jugnot, François Berléand, Kad Mérad, Jacques Perrin
Musik och kärlek mot ondskan
Christophe Barratier debuterar starkt med en film fylld av kampen mellan det goda och det onda. En kamp där musiken används som motstånd. Pojkarna på en ungdomsvårdskola blir stärkta i sin tro av en ny lärare som anländer för att genom musiken kämpa emot rektorns tyranni, alltid på pojkarnas sida. Men kan musiken verkligen vinna över ondskan?
Som debutfilm är Gosskören (Les choristes) mycket imponerande. Regissören ger ett erfaret intryck och vet hur man använder sig av kameran och bildmåleri för att visa ett skeende i all sin prakt. Då bakgrunden är sent 40-tal i ett litet franskt samhälle, kunde förutsättningarna heller inte vara bättre. Med en känsla för nostalgi, sådan som går att finna hos små pojkar som tagna ur ett fotografi av Henri Cartier-Bresson, instängda bakom gallren kring en ungdomsvårdanstalt, ger Barratier oss en historia full av värme och engagemang. Handlingen, som bygger på Jean Drévilles film La Cage aux Rossignols från 1945, påminner lite om Truffauts De 400 slagen (mest filmens sista tredjedel), trots att den socialrealistiska stilen här ersatts av en mer sockersöt beskrivning av situationen, utan att den blir översentimental.
Filmen, som är Frankrikes officiella Oscarbidrag, påminner faktiskt lite om utgångspunkten i Sveriges Oscarbidrag Såsom i himmelen. För även här handlar det om en man, dessutom en musiker som hoppat av karriären, som kommer till ett litet samhälle, här en skola, för att frälsa invånarna med musikens kraft.
Det centrala är den nye lärarens, tillika kompositörens och körledarens nya undervisningsmetoder vilka skiljer sig från den klassiskt sadistiske rektorns syn på eleverna. Skolans motto är (på franska) ?Action?Reaction!? Vilket innebär att så fort en pojke gjort ett otyg, eller är misstänkt för att gjort ett otyg skall han straffas. Gärna genom piskrapp eller isolering i något som närmast liknar en fängelsecell. Den nye lärarens mer humana metoder gentemot pojkarna ses på med misstänksamhet, men han ges ändå fria händer. Detta resulterar i att han skapar en gosskör av sin klass, vilka på detta sätt lär sig att samarbeta och känna glädjen och kraften i att skapa musik tillsammans. I klassen finns också en pojke som med sin änglaröst får lärarens speciella uppmärksamhet. Speciell uppmärksamhet får också pojkens vackra mor, som är så där vacker som endast medelålders fransyskor kan vara. Dessutom framträder lärarens speciella omtanke och kärlek för klassens minsta och mest blyga elev, Pépinot (filmen inleds för övrigt med att dessa två pojkar femtio år senare ser tillbaka på denna tid, som presenteras i retrospektiv).
Vänskapen mellan läraren och Pépinot ger samma varma känsla som vänskapen mellan Alfredo och den lille pojken i Tornatores Cinema Paradiso. Skådespeleriet är också lika naturligt och okonstlat som i ovanstående film. Den specialkomponerade filmmusiken stärker denna känsla som bibehålls genom hela filmen.
Får man ge ett så högt betyg till en så positiv, feel-good och egentligen ganska konventionell film som denna? Handlingen är egentligen inget man inte sett i annan form tidigare, men det som förvånar är just det att man slås av denna värme och denna känsla av att det goda ibland faktiskt segrar över det onda. Som filmvetare kan man känna av en oskriven regel att de filmer som får lysande recensioner är just de som är dystra och som avslöjar svarta människosjälar, såsom i Dancer in the dark och La Pianiste. Här befinner vi oss dock på den andra sidan av känsloskalan. Det var länge sen jag såg en film som fick mig att mysa av människors godhet och nästan fälla en tår av lycka i slutet. Film är också till för att glädja.
Filmen Gosskören ( Les Choristes )
Manus: Christophe Barratier & Philippe Lopes-Curval
Skådespelare: Gérard Jugnot, François Berléand, Kad Mérad, Jacques Perrin
Musik och kärlek mot ondskan
Christophe Barratier debuterar starkt med en film fylld av kampen mellan det goda och det onda. En kamp där musiken används som motstånd. Pojkarna på en ungdomsvårdskola blir stärkta i sin tro av en ny lärare som anländer för att genom musiken kämpa emot rektorns tyranni, alltid på pojkarnas sida. Men kan musiken verkligen vinna över ondskan?
Som debutfilm är Gosskören (Les choristes) mycket imponerande. Regissören ger ett erfaret intryck och vet hur man använder sig av kameran och bildmåleri för att visa ett skeende i all sin prakt. Då bakgrunden är sent 40-tal i ett litet franskt samhälle, kunde förutsättningarna heller inte vara bättre. Med en känsla för nostalgi, sådan som går att finna hos små pojkar som tagna ur ett fotografi av Henri Cartier-Bresson, instängda bakom gallren kring en ungdomsvårdanstalt, ger Barratier oss en historia full av värme och engagemang. Handlingen, som bygger på Jean Drévilles film La Cage aux Rossignols från 1945, påminner lite om Truffauts De 400 slagen (mest filmens sista tredjedel), trots att den socialrealistiska stilen här ersatts av en mer sockersöt beskrivning av situationen, utan att den blir översentimental.
Filmen, som är Frankrikes officiella Oscarbidrag, påminner faktiskt lite om utgångspunkten i Sveriges Oscarbidrag Såsom i himmelen. För även här handlar det om en man, dessutom en musiker som hoppat av karriären, som kommer till ett litet samhälle, här en skola, för att frälsa invånarna med musikens kraft.
Det centrala är den nye lärarens, tillika kompositörens och körledarens nya undervisningsmetoder vilka skiljer sig från den klassiskt sadistiske rektorns syn på eleverna. Skolans motto är (på franska) ?Action?Reaction!? Vilket innebär att så fort en pojke gjort ett otyg, eller är misstänkt för att gjort ett otyg skall han straffas. Gärna genom piskrapp eller isolering i något som närmast liknar en fängelsecell. Den nye lärarens mer humana metoder gentemot pojkarna ses på med misstänksamhet, men han ges ändå fria händer. Detta resulterar i att han skapar en gosskör av sin klass, vilka på detta sätt lär sig att samarbeta och känna glädjen och kraften i att skapa musik tillsammans. I klassen finns också en pojke som med sin änglaröst får lärarens speciella uppmärksamhet. Speciell uppmärksamhet får också pojkens vackra mor, som är så där vacker som endast medelålders fransyskor kan vara. Dessutom framträder lärarens speciella omtanke och kärlek för klassens minsta och mest blyga elev, Pépinot (filmen inleds för övrigt med att dessa två pojkar femtio år senare ser tillbaka på denna tid, som presenteras i retrospektiv).
Vänskapen mellan läraren och Pépinot ger samma varma känsla som vänskapen mellan Alfredo och den lille pojken i Tornatores Cinema Paradiso. Skådespeleriet är också lika naturligt och okonstlat som i ovanstående film. Den specialkomponerade filmmusiken stärker denna känsla som bibehålls genom hela filmen.
Får man ge ett så högt betyg till en så positiv, feel-good och egentligen ganska konventionell film som denna? Handlingen är egentligen inget man inte sett i annan form tidigare, men det som förvånar är just det att man slås av denna värme och denna känsla av att det goda ibland faktiskt segrar över det onda. Som filmvetare kan man känna av en oskriven regel att de filmer som får lysande recensioner är just de som är dystra och som avslöjar svarta människosjälar, såsom i Dancer in the dark och La Pianiste. Här befinner vi oss dock på den andra sidan av känsloskalan. Det var länge sen jag såg en film som fick mig att mysa av människors godhet och nästan fälla en tår av lycka i slutet. Film är också till för att glädja.
Filmen Gosskören ( Les Choristes )
tisdag, april 19, 2005
Filmen:"Kocken".
Lysande Bergqvist väcker löje och skräck
Värd en Guldbagge? Kjell Bergqvist är lysande som patetisk och farlig kock ombord på fartyget "Snow Drift" på väg mot Kapstaden.
Regi: Mats Arehn
Manus: Rolf Börjlind
I rollerna: Kjell Bergqvist, Henrik Lundström, Peter Viitanen
I byssan (köket) driver förstekocken Peter Stein (Kjell Bergqvist) ett terrorregemente och de unga kompisarna Martin (Henrik Lundström) och Sundsvall (Peter Viitanen) tvingas underkasta sig Steins brutala och osynliga regelverk.
På något sätt fattar Stein ändå tycke för Martin och visar även mjukare sidor.
Han slår in en kil i vänskapen mellan Martin och Sundsvall och knyter successivt Martin allt närmare till sig. Martin slits mellan två världar, skall han blint lyda Steins minsta vink eller vara solidarisk med sig själv och sin kamrat?
Framme i Kapstaden ställs allting på sin spets och historien tar en dramatisk vändpunkt.
Relationsdrama
Någon bred, episk skildring av livet till sjöss erbjuder inte "Kocken". Det är snarare ett relationsdrama, ett kammarspel med utsökt skådespeleri. Rollen som den både patetiske och livsfarlige Stein verkar helt skräddarsydd för Kjell Bergqvist. Han är helt suverän i sin tillkämpade självbehärskning och väcker både löje och skräck med sin fåfänga och hänsynslöshet. Även Henrik Lundström, som för två år sen sågs i "Ondskan", är övertygande i sin ambivalenta hållning och sitt sökande efter sig själv.
Några svackor
Det är ingen fläckfri film, den har ett par svackor och håller inte riktigt ihop ända till slutet. Men sammantaget en skön comeback för Mats Arehn, som jag minns bäst från 70- och 80-talsfilmer som "En kärlekssommar" och "Papphammar".
Filmen:"Kocken".
Värd en Guldbagge? Kjell Bergqvist är lysande som patetisk och farlig kock ombord på fartyget "Snow Drift" på väg mot Kapstaden.
Regi: Mats Arehn
Manus: Rolf Börjlind
I rollerna: Kjell Bergqvist, Henrik Lundström, Peter Viitanen
I byssan (köket) driver förstekocken Peter Stein (Kjell Bergqvist) ett terrorregemente och de unga kompisarna Martin (Henrik Lundström) och Sundsvall (Peter Viitanen) tvingas underkasta sig Steins brutala och osynliga regelverk.
På något sätt fattar Stein ändå tycke för Martin och visar även mjukare sidor.
Han slår in en kil i vänskapen mellan Martin och Sundsvall och knyter successivt Martin allt närmare till sig. Martin slits mellan två världar, skall han blint lyda Steins minsta vink eller vara solidarisk med sig själv och sin kamrat?
Framme i Kapstaden ställs allting på sin spets och historien tar en dramatisk vändpunkt.
Relationsdrama
Någon bred, episk skildring av livet till sjöss erbjuder inte "Kocken". Det är snarare ett relationsdrama, ett kammarspel med utsökt skådespeleri. Rollen som den både patetiske och livsfarlige Stein verkar helt skräddarsydd för Kjell Bergqvist. Han är helt suverän i sin tillkämpade självbehärskning och väcker både löje och skräck med sin fåfänga och hänsynslöshet. Även Henrik Lundström, som för två år sen sågs i "Ondskan", är övertygande i sin ambivalenta hållning och sitt sökande efter sig själv.
Några svackor
Det är ingen fläckfri film, den har ett par svackor och håller inte riktigt ihop ända till slutet. Men sammantaget en skön comeback för Mats Arehn, som jag minns bäst från 70- och 80-talsfilmer som "En kärlekssommar" och "Papphammar".
Filmen:"Kocken".
måndag, april 18, 2005
Filmen:"Miss Secret Agent 2 - Armed and Fabulous
Regi: John Pasquin
Medverkande: Sandra Bullock, Regina King, Enrique Murciano m fl
I kvällstidningarna deklarerar Olinda att hon är en glamourfeminist, typ "man behöver inte ha bruna kläder för att vara feminist". Nej, det behöver man ju inte. Inte heller behöver man vara FBI-agent, ha en stor pistol och kunna sparka ner folk. Men det gör det kanske lättare. "Miss Secret Agent 2" är en sån där film som man ska sitta och sucka sig igenom. Tycka att det är astrist och jättetöntigt att Sandra Bullock omvandlas från från slubbig FBI-agent till snofsig lady med blankkammat hår, som sitter och ler och säger att "folk bryr sig om folk som bryr sig om sig själva".
Problemet är bara att det inte riktigt blir så, jovisst agent Hart sitter där och är iordninggjord och beter sig väldigt kvinnligt, men hon gillar det inte vidare värst för hon förställer sig ju. Så är själva moralen att man inte ska vara nån annan än sig själv och det handlar var och varannan film om så what´s the point? Jo, poängen är att det faktiskt är skitkul att se ett par tuffa kvinnor som reder ut brott och det handlar inte om att de måste porra till sig eller bete sig väldigt flickigt eller nånting utan de gör precis som alla män gör i alla filmer - listar ut vilka skurkarna är och fångar dem (och slår ner dem). Inte glamourfeministiskt direkt. Men inte precis motsatsen heller. Att det hela utspelar sig i galna Las Vegas och att en och annan paljettklänning och plym skymtar förbi gör dessutom det hela till nåt som påminner en del om sköna "Starsky and Hutch". Helt okej alltså. Och Sandra Bullock är på nåt konstigt vis rätt kul i all sin stelhet.
Filmen:"Miss Secret Agent 2 - Armed and Fabulous"
Medverkande: Sandra Bullock, Regina King, Enrique Murciano m fl
I kvällstidningarna deklarerar Olinda att hon är en glamourfeminist, typ "man behöver inte ha bruna kläder för att vara feminist". Nej, det behöver man ju inte. Inte heller behöver man vara FBI-agent, ha en stor pistol och kunna sparka ner folk. Men det gör det kanske lättare. "Miss Secret Agent 2" är en sån där film som man ska sitta och sucka sig igenom. Tycka att det är astrist och jättetöntigt att Sandra Bullock omvandlas från från slubbig FBI-agent till snofsig lady med blankkammat hår, som sitter och ler och säger att "folk bryr sig om folk som bryr sig om sig själva".
Problemet är bara att det inte riktigt blir så, jovisst agent Hart sitter där och är iordninggjord och beter sig väldigt kvinnligt, men hon gillar det inte vidare värst för hon förställer sig ju. Så är själva moralen att man inte ska vara nån annan än sig själv och det handlar var och varannan film om så what´s the point? Jo, poängen är att det faktiskt är skitkul att se ett par tuffa kvinnor som reder ut brott och det handlar inte om att de måste porra till sig eller bete sig väldigt flickigt eller nånting utan de gör precis som alla män gör i alla filmer - listar ut vilka skurkarna är och fångar dem (och slår ner dem). Inte glamourfeministiskt direkt. Men inte precis motsatsen heller. Att det hela utspelar sig i galna Las Vegas och att en och annan paljettklänning och plym skymtar förbi gör dessutom det hela till nåt som påminner en del om sköna "Starsky and Hutch". Helt okej alltså. Och Sandra Bullock är på nåt konstigt vis rätt kul i all sin stelhet.
Filmen:"Miss Secret Agent 2 - Armed and Fabulous"
Filmen:"Maskens återkomst (sv. tal)"
Regissör:Lawrence Guterman
I rollerna:Bob Hoskins, Alan Cumming, Jamie Kennedy
En dag kommer Tims vovve hem med en underlig grön sak. Den visar sig vara en magisk mask som kommer väl till pass då Halloween står för dörren. Men när Tim tar på sig masken förvandlas han till en halvgalen halvgud som rockar fett och gör Tims flickvän med barn. Dessutom är maskens rättmätige ägare den helgalne guden Loke beredd att göra vad som helst för att få tillbaka sin gröna leksak, för annars blir pappa Oden så där rysligt arg så det slår blixtar. Svenska kritikerkåren har sågat "Maskens återkomst". De utländska recensenterna har inte varit särskilt nådigare. Men barnen i salong verkar vara av en annan uppfattning. De sitter spikraka i ryggen (så där som ungar gör innan de börjat skolan), ögonen är som tefat och popcornen och Coca-colan glöms bort när gamla asagudar som Oden och Loke gör entré på bioduken.
Filmen är en så kallad "fristående uppföljare" till succén "The Mask", med bland andra Jim Carrey. Det vill säga: "Maskens återkomst" har i stort sett inte ett dyft att göra med vare sig originalfilmen eller Jim Carrey. Men Masken är med, och det är huvudsaken (när originalfilmen kom, 1994,).
Det negativa är att Jim Carrey inte bytts ut mot någon annan stjärna, utan mot den mer eller mindre okände Jamie Kennedy, vars karisma, intensitet och talang inte på långa vägar kan mäta sig med Carreys. I situationer där Carrey skapar nyans och uppfinningsrikedom, förmår Kennedy bara skrika och gapa, utan minsta variation.
Det positiva är att krutet (pengarna) istället lagts på specialeffekter. Dataanimatörerna har fått glädjefnatt, och fyrar av ett färgsprakande fyrverkeri av fiffigheter, som genomgående håller god klass och rimmar väl med den sanslösa storyn.
Roligast är flörtarna med ordspråk som "pennan är vassare än svärdet", Frankensteins monsters mångbottnade limbodans, och Loke som förvandlar sig till Clintan och skjuter skarpt.
Filmen:" Maskens återkomst (sv. tal)
I rollerna:Bob Hoskins, Alan Cumming, Jamie Kennedy
En dag kommer Tims vovve hem med en underlig grön sak. Den visar sig vara en magisk mask som kommer väl till pass då Halloween står för dörren. Men när Tim tar på sig masken förvandlas han till en halvgalen halvgud som rockar fett och gör Tims flickvän med barn. Dessutom är maskens rättmätige ägare den helgalne guden Loke beredd att göra vad som helst för att få tillbaka sin gröna leksak, för annars blir pappa Oden så där rysligt arg så det slår blixtar. Svenska kritikerkåren har sågat "Maskens återkomst". De utländska recensenterna har inte varit särskilt nådigare. Men barnen i salong verkar vara av en annan uppfattning. De sitter spikraka i ryggen (så där som ungar gör innan de börjat skolan), ögonen är som tefat och popcornen och Coca-colan glöms bort när gamla asagudar som Oden och Loke gör entré på bioduken.
Filmen är en så kallad "fristående uppföljare" till succén "The Mask", med bland andra Jim Carrey. Det vill säga: "Maskens återkomst" har i stort sett inte ett dyft att göra med vare sig originalfilmen eller Jim Carrey. Men Masken är med, och det är huvudsaken (när originalfilmen kom, 1994,).
Det negativa är att Jim Carrey inte bytts ut mot någon annan stjärna, utan mot den mer eller mindre okände Jamie Kennedy, vars karisma, intensitet och talang inte på långa vägar kan mäta sig med Carreys. I situationer där Carrey skapar nyans och uppfinningsrikedom, förmår Kennedy bara skrika och gapa, utan minsta variation.
Det positiva är att krutet (pengarna) istället lagts på specialeffekter. Dataanimatörerna har fått glädjefnatt, och fyrar av ett färgsprakande fyrverkeri av fiffigheter, som genomgående håller god klass och rimmar väl med den sanslösa storyn.
Roligast är flörtarna med ordspråk som "pennan är vassare än svärdet", Frankensteins monsters mångbottnade limbodans, och Loke som förvandlar sig till Clintan och skjuter skarpt.
Filmen:" Maskens återkomst (sv. tal)
Pensionsbeskeden kan få varningstext
Pensionsbeskeden kan få varningstext
Pensionsprognoserna i Försäkringskassans orange kuvert kan spricka om pensionssystemets så kallade broms slår till.
Systemets överskott är nu lägre än någonsin och Curt Malmborg, kassans generaldirektör, kan tänka sig att varna landets löntagare för bromsen i kommande orange kuvert.
De orange kuverten delas ut en gång per år. I dem får löntagarna en prognos av hur stor pension de får.
Men prognosen tar inte hänsyn till den så kallade bromsen - eller den automatiska balanseringen som det egentligen heter.
Bromsen slår till om skulderna i pensionssystemet är större än tillgångarna. Syftet är att själva pensionssystemet ska vara stabilt. Bromsen sänker därför uppräkningen av löntagarnas pensionsrätter och pensionärernas pensioner, så att tillgångarna åter blir större än skulden.
År 2004 var tillgångarna fortfarande större än skulderna, men överskottet var endast 9 miljarder kronor, en försämring med 49 miljarder jämfört med 2003. Då ska man ha i minnet att systemet omfattar nästan 6 300 miljarder kronor. Överskottet var alltså endast 0,14 procent av tillgångarnas värde.
Det finns flera anledningar till försämringen jämfört med 2003. En väsentlig orsak är att sysselsättningen är för låg, eller med andra ord: för få arbetar och de som arbetar har inte tillräckligt långa yrkesliv.
Vi börjar arbeta allt senare i livet, konstaterade Curt Malmborg när pensionssystemets årsredovisning presenterades på onsdagen.
Han slog dock fast att han inte kan säga om och när bromsen slår till.
Det kan jag inte bedöma i dagsläget, det är för komplext, sade han.
Det är sannolikt få av löntagarna som känner till att bromsen kan sänka deras pensionsprognoser, det medger Curt Malmborg för DN efter presskonferensen.
Men prognoserna spricker om bromsen slår till?
Ja, visst är det så.
Behövs det inte då mer information om effekterna?
Vi har all anledning att se över informationsgivningen. Vi har ju ingen anledning att skyla över något.
Är det inte dags att informera om bromsen i de orange kuverten - att om bromsen aktiveras så håller helt enkelt inte prognoserna?
Det är en konkret och jättebra idé. Det kan vi komma att göra.
I fjol ville regeringen föra över 100 miljarder kronor från AP-fonderna - som ingår i pensionssystemet - till statsbudgeten.
Det förslaget stoppades då de borgerliga sade nej; sådana åtgärder kräver enighet bland de fem partier som står bakom det nya pensionssystem et.
Hade överföringen gjorts hade det uppstått ett rejält underskott i 90-miljardersklassen. Och då hade pensionsrätter och pensionsutbetalningar sannolikt sänkts.
Det var ett klokt beslut att avvakta med överföringen, sade Malmborg på onsdagen.
Pensionsbeskeden kan få varningstext
Pensionsprognoserna i Försäkringskassans orange kuvert kan spricka om pensionssystemets så kallade broms slår till.
Systemets överskott är nu lägre än någonsin och Curt Malmborg, kassans generaldirektör, kan tänka sig att varna landets löntagare för bromsen i kommande orange kuvert.
De orange kuverten delas ut en gång per år. I dem får löntagarna en prognos av hur stor pension de får.
Men prognosen tar inte hänsyn till den så kallade bromsen - eller den automatiska balanseringen som det egentligen heter.
Bromsen slår till om skulderna i pensionssystemet är större än tillgångarna. Syftet är att själva pensionssystemet ska vara stabilt. Bromsen sänker därför uppräkningen av löntagarnas pensionsrätter och pensionärernas pensioner, så att tillgångarna åter blir större än skulden.
År 2004 var tillgångarna fortfarande större än skulderna, men överskottet var endast 9 miljarder kronor, en försämring med 49 miljarder jämfört med 2003. Då ska man ha i minnet att systemet omfattar nästan 6 300 miljarder kronor. Överskottet var alltså endast 0,14 procent av tillgångarnas värde.
Det finns flera anledningar till försämringen jämfört med 2003. En väsentlig orsak är att sysselsättningen är för låg, eller med andra ord: för få arbetar och de som arbetar har inte tillräckligt långa yrkesliv.
Vi börjar arbeta allt senare i livet, konstaterade Curt Malmborg när pensionssystemets årsredovisning presenterades på onsdagen.
Han slog dock fast att han inte kan säga om och när bromsen slår till.
Det kan jag inte bedöma i dagsläget, det är för komplext, sade han.
Det är sannolikt få av löntagarna som känner till att bromsen kan sänka deras pensionsprognoser, det medger Curt Malmborg för DN efter presskonferensen.
Men prognoserna spricker om bromsen slår till?
Ja, visst är det så.
Behövs det inte då mer information om effekterna?
Vi har all anledning att se över informationsgivningen. Vi har ju ingen anledning att skyla över något.
Är det inte dags att informera om bromsen i de orange kuverten - att om bromsen aktiveras så håller helt enkelt inte prognoserna?
Det är en konkret och jättebra idé. Det kan vi komma att göra.
I fjol ville regeringen föra över 100 miljarder kronor från AP-fonderna - som ingår i pensionssystemet - till statsbudgeten.
Det förslaget stoppades då de borgerliga sade nej; sådana åtgärder kräver enighet bland de fem partier som står bakom det nya pensionssystem et.
Hade överföringen gjorts hade det uppstått ett rejält underskott i 90-miljardersklassen. Och då hade pensionsrätter och pensionsutbetalningar sannolikt sänkts.
Det var ett klokt beslut att avvakta med överföringen, sade Malmborg på onsdagen.
Pensionsbeskeden kan få varningstext
Männen vann tvisten om Viagra
Männen vann tvisten om Viagra
Kammarrätten i Stockholm har nu avgjort den segslitna tvisten mellan Läkemedelsförmånsnämnden (LFN) och läkemedelsföretagen bakom potensmedlen Viagra, Cialis och Levitra.
De svenska männen tog hem segern - preparaten ska finnas med på listan över subventionerade läkemedel.
Domstolen upphävde underinstansernas tidigare avgöranden, vilket innebär att potensmedlen ska ingå i läkemedelsförmånerna för patienter med diagnosen svår erektil dysfunktion (ED) oavsett bakomliggande sjukdom. Läkare med specialistkompetens i urologi ska skriva ut preparaten med möjlighet för patientens ordinarie läkare att förnya receptet.
Domen är klar och tydlig. Kammarrätten har snävat in när den säger att subventionerna bara ska gälla män med svår ED och inga andra. Men sedan är det en komplikation hur man ska bedöma vad som är svår ED, säger Anna Märta Stenberg som är ställföreträdande generaldirektör vid LFN.
Nämnden har ännu inte tagit ställning till om domen kommer att överklagas.
Men det finns behov av ett auktoritativt uttalande från Regeringsrätten i frågan, anser Stenberg.
Kammarrätten har vidare beslutat att läkemedelsföretagen, inom två år från det att domen vunnit laga kraft, ska redovisa till LFN hur medlen används i klinisk praxis.
Domstolen bestämmer också priset på preparaten till 237 kronor för förpackningar om fyra tabletter. En dubbelt så stor förpackning ska kosta 483 kronor.
I slutet av juni förra året beslöt länsrätten i Stockholm att tre aktuella potensmedlen skulle subventioneras för patienter med exempelvis högt blodtryck eller diabetes. Preparaten var bland dem som lyftes ur subventionssystemet i april 2001 sedan läkemedelskostnaderna skenat i höjden. Länsrättens dom överklagades av LFN som sedan hösten 2002 är den myndighet som beslutar om vilka läkemedel som ska subventioneras.
Från TT
Männen vann tvisten om Viagra
Kammarrätten i Stockholm har nu avgjort den segslitna tvisten mellan Läkemedelsförmånsnämnden (LFN) och läkemedelsföretagen bakom potensmedlen Viagra, Cialis och Levitra.
De svenska männen tog hem segern - preparaten ska finnas med på listan över subventionerade läkemedel.
Domstolen upphävde underinstansernas tidigare avgöranden, vilket innebär att potensmedlen ska ingå i läkemedelsförmånerna för patienter med diagnosen svår erektil dysfunktion (ED) oavsett bakomliggande sjukdom. Läkare med specialistkompetens i urologi ska skriva ut preparaten med möjlighet för patientens ordinarie läkare att förnya receptet.
Domen är klar och tydlig. Kammarrätten har snävat in när den säger att subventionerna bara ska gälla män med svår ED och inga andra. Men sedan är det en komplikation hur man ska bedöma vad som är svår ED, säger Anna Märta Stenberg som är ställföreträdande generaldirektör vid LFN.
Nämnden har ännu inte tagit ställning till om domen kommer att överklagas.
Men det finns behov av ett auktoritativt uttalande från Regeringsrätten i frågan, anser Stenberg.
Kammarrätten har vidare beslutat att läkemedelsföretagen, inom två år från det att domen vunnit laga kraft, ska redovisa till LFN hur medlen används i klinisk praxis.
Domstolen bestämmer också priset på preparaten till 237 kronor för förpackningar om fyra tabletter. En dubbelt så stor förpackning ska kosta 483 kronor.
I slutet av juni förra året beslöt länsrätten i Stockholm att tre aktuella potensmedlen skulle subventioneras för patienter med exempelvis högt blodtryck eller diabetes. Preparaten var bland dem som lyftes ur subventionssystemet i april 2001 sedan läkemedelskostnaderna skenat i höjden. Länsrättens dom överklagades av LFN som sedan hösten 2002 är den myndighet som beslutar om vilka läkemedel som ska subventioneras.
Från TT
Männen vann tvisten om Viagra
söndag, april 17, 2005
Fonus - en granskning av en dyr död
Folke Karlsson dog i Alunda i januari 2004. Han efterlämnade ett enkelt bo och avlägsna arvingar. På grund av sjukdom och geografiska avstånd valde de efterlevande att ge begravningsbyrån Fonus fullmakt att agera i deras intresse.
Här kan du läsa allt om vår granskning av hur Fonus levde upp till förpliktelserna i den fullmakten.
Du kan också få veta hur reportaget gjordes, lyssna på de som hördes i programmet och titta på dokument som inte gått att publicera i radio.
Vill du börja med att ta reda på bakgrunden till reportaget?
Fyra kilometer utanför Alunda ligger avtaget in mot Golvsta. Precis i korsningen finns ett grått eternithus. Här levde och dog Erik Folke Karlsson. Några hus bort bor numera Folkes enda riktigt nära efterlevande - den döve boxern Bobby.
Bobby stod och skällde sig hes, i januari förra året, tills polisen bröt sig in och hittade Folke i källaren. Han hade plockat fram stegen och klättrat ner för att fixa varmvattenberedaren. En hjärtattack gjorde att han aldrig mer klättrade upp. Folke blev 76 år gammal.
Idag bor Bobby hos grannen. Ett ungt par har flyttat in i huset borta vid vägen. Snön smälter för andra året i rad på Folkes grav vid Alunda kyrka. Men arvsskiftet efter Folke är fortfarande inte avslutat.
Alunda kyrka. Foto: Alunda församling
Den barnlöse änklingen Folke lämnade efter sig ett enkelt bo - en hund, ett hus, en bil. Och det fanns inga juridiska hakar. Men de avlägsna släktingarna på annan ort har hittills fått veta att begravningsbyråns arbete med dödsboet kommer att kosta dem drygt 70 000 kronor.
Kvittot dröjde två månader
Systrarna Ann Warting och Lena Carlsson bor på Hisingen i Göteborg. Folke var deras fars bror. Ett drygt år efter Folkes död, i början av februari 2005, ringer Lena till Begravningsbyrån och ber om ett kvitto på byråns arbete, en tidsredovisning.
Det tar nästan två månader, Lena ringer två gånger och undrar varför det dröjer. Inget händer. Till slut ringer Kaliber och frågar samma sak, när kommer tidsredovisningen?
Svaret vi får är att det inte varit prioriterat. En vecka efter det samtalet landar ett brev hemma hos arvtagarna. Inuti ligger en lista, fyra sidor utskrivna från ett vanligt ordbehandlingsprogram på datorn, och den kommer vi att få titta närmare på flera gånger. Nu stannar vi vid en post noterad på sista sidan.
Kvittot kostar 5 000
Så här ser tidsredovisningens sista sida ut
I spalten för nedlagda juristtimmar, à 995 kronor, står fem timmar uppsatta för tidsredovisning. Och sen en halv timma för utskick av samma tidsredovisning.Tidsredovisningen som länk
Kvittot som tog två månader att leverera ska alltså kosta dem som frågat efter det 5 472 kronor och 50 öre.
Kan det vara lagligt att ta betalt för ett kvitto? undrar Lena Carlsson. Ska vanliga butiker också ta betalt för det då eller?
Nej, det ska de inte.
I konsumenttjänstlagen står följande:
?40 § Näringsidkaren är skyldig att på konsumentens begäran ställa ut en specificerad räkning för tjänsten. Räkningen skall göra det möjligt för konsumenten att bedöma det utförda arbetets art och omfattning. I den mån tjänsten inte har utförts mot fast pris skall det även framgå av räkningen hur priset har beräknats.?
Läs hela Konsumenttjänstlagen
Alla kunder har alltså rätt att få veta vad de betalar för. Och alla uttolkare håller med om att den rätten inte rimligen ska kosta kunden något.
Kvittot är inte ett vanligt kvitto
Och det finns fler märkligheter med det här kvittot. Det ser inte ut som det ska. En före detta chef på begravningsbyrån som bedömt underlaget för Kalibers räkning säger att det ser ut som ?en efterkonstruktion?. ?Det här kunde Astrid Lindgren skrivit?, säger vår källa.
För att få svar på de här ? och många andra frågor ? kring Folke Karlssons dödsbo, gör vi som vi brukar. Kontaktar de ansvariga och ber om en intervju. Det blir en dans med många turer.
Juristen som handlagt ärendet i Uppsala hänvisar till sin marknadsområdeschef, som hänvisar till regionjuristen, som hänvisar till VD, som i sin tur hänvisar vidare.
Svar från ledningen
Stefan Liljeskog, chef affärsområde juridik på Fonus. Foto: FonusAnsvaret för att svara på Kalibers frågor landar till sist hos Stefan Liljeskog, chef för det som heter Affärsområde Juridik på Fonus huvudkontor i Stockholm. Han lägger ner stor omsorg på vårt möte. I flera timmar går vi tillsammans igenom de frågor som finns kring dödsboet. I många fall svarar han att han inte vill kommentera det enskilda fallet, men de svar han trots allt ger räcker långt.
Det ska ju inte kosta något extra att få ett kvitto, säger han, det ska ju ligga i det hela. Normalt sett kommer det ju ur en maskin.
Så om man får en tidsredovisning där det står att den tagit fem timmar á 995 kronor, är det korrekt då tycker du?
Vad sa du, att tidsredovisningen tagit fem timmar att göra? Ja, får man en sådan så avviker det från mitt sätt att betrakta det hela, det kan jag ju säga.
Redovisningen ska alltså komma automatiskt, ur datorn. Bokförd efter hand, inte i efterhand. Det kvitto Folkes släktingar fått är inte som det ska. Det är uppenbarligen inte framtaget automatiskt ? det är skrivet under fem långa arbetstimmar och tog två månader att leverera.
Normalt sett ska man ju kunna få det omeddelbart, säger Stefan Liljeskog.
Vi har ju ett fall här där det tagit två månader. Vad tycker du om det?
Jag tycker det är mindre bra. Jag tycker man ska få det snabbt.
Fonus kändes tryggt
På kyrkogården i Alunda finns en rödrosa sten, med guldskrift: Folke Karlsson 1927-2004. Det är planterat och vårfåglarna kvittrar runtikring. Det var det här som var det viktiga för Ann Warting när hon fick dödsbudet i januari förra året, att Folke skulle få komma i jorden.
Jag hade inga tankar på vad som skulle hända efter det.
Hur kom det sig att du valde Fonus?
Ja... Det var internet; Alunda; Begravningsbyråer. Det kändes som ett genuint och bra märke, ungefär som Coop Forum och Kapp Ahl, säger Ann Warting.
Folkrörelseägda Fonus är idag marknadsledande på begravningsuppdrag i Sverige. Det grundades 1945, som ett alternativ till de privata byråerna, som av rörelsen ansågs profitera på folks lidande. Fonus skulle vara folkets alternativ. En prispressare utan vinstkrav.
Ulf Helsing, vd Fonus. Foto: FonusFonus VD Ulf Helsing är i sina policydokument tydlig med Fonus särskilda roll. Under rubriken ?Etiska ställningstaganden? skriver Helsing:
?Att som kooperativt företag vara det största och därmed det normgivande företaget i branschen förpliktar. Detta ställer stora krav på såväl öppenhet och ärlighet som krav på en väl genomtänkt etisk grundsyn och klart uttalade etiska regler.?
Läs hela dokumentet
Fonus fick fullmakt
Folke Karlssons arvingar är på många vis klassiskt svaga konsumenter. De närmaste är gamla och sjuka, nästa led är spridda för vinden. De gav byrån fullmakt att sköta allt. Vi frågar företagsledningens Stefan Liljeskog vad en sån betyder:
Ja, att man har uppdraget att avveckla boet på ett rationellt och effektivt sätt, i förhållande till kunden naturligtvis.
Att agera för dennes bästa?
Ja, naturligtvis.
Lena Carlsson tycker inte att byrån levt upp till det:
Vi gav ju dem ett förtroende att göra det på ett bra sätt. De ska ju sköta det som om det vore deras egna räkningar. Men jag hade aldrig burit mig så illa åt!
Tomt hus drog 20 000 i el
Ja, det finns mer än kvittot som satt myror i huvet på arvingarna. Varför avbokades inte Folkes prenumerationer?Varför ställdes inte bilen av? Varför tickade elen på i det tomma huset?
Det är helt otroligt; en tom kåk som får elräkningar på över 20 000 kronor. Ett tomt hus! Jag kan inte förstå det, säger Ann Warting.
När de tittar på tidsredovisningen undrar systrarna varför den dyra juristen har gjort sådant som sekreteraren kunde ha gjort, och varför känns det som om varje gång de ringt med kritik eller frågor som t ex varför tar det sådan tid och måste det kosta så mycket ? så har det i sig ökat på både tiden och kostnaden.
Fler med samma erfarenhet
Kåre Klang i Östersund är en annan undrande Fonus kund. Det gäller ett annat dödsbo, handlagt på ett annat kontor, under andra förhållanden men kritiken är densamma.
Jag reagerade starkt därför att det verkade som om de tog betalt för att vi ringde och frågade varför det inte hände någonting.
Fick du bekräftelse på det?
Ja, de har ju själva sagt att det berodde på att dödsbodelägarna ställde så många frågor.
Vad tänker du om det?
Ja, vi hade inte behövt ställa frågor om de hade skött ärendet på ett vettigt sätt.
Men hur är det nu med detta då? Två av varandra HELT oberoende kunder med samma uppfattning. Kostar det kunden mer ju sämre de tycker att Fonus sköter sitt jobb?Tillbaks till huvudkontoret:
Ja, uppdraget utförs ju på uppdrag av kunden, säger Stefan Liljeskog. Hur stort det blir avgörs många gånger av kunden. Så att finasieringen ligger ju där.
Så om kunden frågar ?Varför händer det ingenting?, ska det kosta kunden någonting?
Nä, inte bara för det. Men det finns ju tusen andra frågor.
Men om man har kritik och svaret innebär ett merarbete, innebär det att man får betala för bemötandet av kritiken?
Inte kritiken som sådan, men kritiken kan ju innebära ny uppgifter.
Men kan man hamna i ett läge där ju sämre Fonus sköter sitt jobb, desto mer får man betala för att man hela tiden får ligga på, och då kostar det?
Nej, det kan jag inte se. Men kompletterande arbetsuppgifter kan ju innebäöra en större kostand för uppdragsgivaren.
Kåre Klang i Östersund pratade med en tidning om sitt fall. Han vidtog inga rättsliga åtgärder, gjorde ingen reklamation. Men direkt efter artikeln kom ett brev där Fonus meddelade att dom felfakturerat honom. Minus 15 000, utan särskild motivering.
Ingen förklaring alls. Jag försökte få en, men jag har ännu inte fått det.
Vad drar du för slutsats av det?
Ja, den första är väl att de inser att de inte gjort det jobb man kan kräva. Det andra är väl misstanken att de kanske tar till, när det inte finns några nära anhöriga som har direktkontakter. Men det här är spekulationer, det är bara det att när de inte svarar så ökar ju spekulationerna.
Vi lägger ett tredje fall till funderingarna. Lena Hjalmarsson, som gick till allmänna reklamationsnämnden, efter Fonus arvsskifte efter Lenas gamla moster. Nämnden gav byrån bakläxa. Minus 10 000 kronor.
Tre fall av avlägsna släktingar. Liknande kritik från arvtagarna mot hanteringen. Och en uppenbar marginal i prissättningen. Nå, Fonus?
Jag tror inte att det har något samband, alltså rimligen finns det inget, säger Stefan Liljeskog.
Minnet av Folke
Hemma på Hisingen sitter Lena Carlsson och Ann Warting och tittar på en liten gulnad semesterbild och minns sin farbror.
Ja, den här lille gubben på 1.52 som vägde 70-75 kilo. Det var ju en rejäl mage han hade som hoppade när han skrattade sitt kluckande skratt... hö, hö, hö. Jättesöt! säger Ann.
Och i Alunda minns Bobbys nya matte Ann-Helene Stafgård första gången hon mötte sin hund.
Vi hade väl bott här i en vecka kanske så kom det en liten rund gubbe, som såg ut som en liten mops, som ledde en boxer, skrattar hon. Och så stannade de utanför och stirrade i tjugo minuter. Sen såg vi dem varje dag. Och de stannade alltid, och då förstod jag att det inte var oss de stirrade på, de behövde bara vila sig.
Mannen med hunden. Folke och Bobby. Minnet av dem är ett egensinnigt par, lite udda. Huset lämnade de efter sig i en enda röra. Och deras släktingar var som sagt inte aktiva och på plats när allt skulle ordnas upp.
Men om vi återgår till det där med marginalen i prissättningen, den som bevisats i både Kåre Klangs och Lena Hjalmarssons fall, hur är det med den här? Är 70 000 kronor rätt och riktigt för efterarbetet till en man som lämnade efter sig ett skruttigt hus, en gammal hund, och en nästan ny bil?
Bouppteckningen anmärkningsvärd tycker Fonus
22 000 kronor hör till själva bouppteckningen och den siffran fick chefsjuristen Stefan Liljeskog att studsa.
Ja, det är en hög kostnad. Normalt torde det ligga runt 5-6 000 kronor. Jag har förståelse för att man är intresserad av vari kostnaderna ligger.
Vad kan vara skäl till att det kostar fyra gånger mer än vanligt?
Ja, antingen är det ett juridiskt komplext fall, eller torde det vara fråga om kommunikation i olika avseenden.
Men hela alltet KAN vara riktigt, i det här fallet, eller? Det kan vara rätt att det kostar 22 000, det kan vara rätt att juristen gör enklare arbetsuppgifter, det kan vara rätt att det tar två månader för ett kvitto, det kan vara rätt att ett enkelt bo kostar 70 000 att få hjälp med?
Ja, det kan vara rätt. Men då måste man dissekera varje enskilt moment. Det behöver inte vara någon felaktighet i det.
Det KAN alltså vara rätt med dyra räkningar. Men då måste något av följande gälla: antingen är fallet juridiskt komplicerat - och det är inte Folke Karlssons dödsbo. Eller har det varit mycket, som Liljeskog säger, ?kommunikation? ? alltså många samtal från arvingarna, mycket att reda ut, tjat.
Tjatiga kunder?
De som suttit i varsin ända av luren under den kommunikationen vet svaret på detta. Den ena parten får vi inte fråga - handläggaren i Uppsala företräds av högsta ledningen. Men den andra kan vi fråga ? systrarna på Hisingen.
Nej, svarar Ann Warting, det hon sa i början var att om inte fullmakterna kommer in så får ni ta det i tingsrätten, och DET blir dyrt. Men sen löste vi ju det och hon har inte någonstans gett indikationer på att det här kommer att dra iväg och kosta er 70 000 spänn för vår förvaltning. Det är inte vettigt!
Mot bakgrund av Fonus speciella roll, prispressaren på de svagas sida, frågar vi Stefan Liljeskog om hur det känns att just sådana kunder känner sig skinnade, att en sjuksköterska på Hisingen säger ?aldrig mer Fonus?.
Ja, det är hemskt trist. Det är trist, säger han.
Sveriges Radio P1 - Kaliber
Här kan du läsa allt om vår granskning av hur Fonus levde upp till förpliktelserna i den fullmakten.
Du kan också få veta hur reportaget gjordes, lyssna på de som hördes i programmet och titta på dokument som inte gått att publicera i radio.
Vill du börja med att ta reda på bakgrunden till reportaget?
Fyra kilometer utanför Alunda ligger avtaget in mot Golvsta. Precis i korsningen finns ett grått eternithus. Här levde och dog Erik Folke Karlsson. Några hus bort bor numera Folkes enda riktigt nära efterlevande - den döve boxern Bobby.
Bobby stod och skällde sig hes, i januari förra året, tills polisen bröt sig in och hittade Folke i källaren. Han hade plockat fram stegen och klättrat ner för att fixa varmvattenberedaren. En hjärtattack gjorde att han aldrig mer klättrade upp. Folke blev 76 år gammal.
Idag bor Bobby hos grannen. Ett ungt par har flyttat in i huset borta vid vägen. Snön smälter för andra året i rad på Folkes grav vid Alunda kyrka. Men arvsskiftet efter Folke är fortfarande inte avslutat.
Alunda kyrka. Foto: Alunda församling
Den barnlöse änklingen Folke lämnade efter sig ett enkelt bo - en hund, ett hus, en bil. Och det fanns inga juridiska hakar. Men de avlägsna släktingarna på annan ort har hittills fått veta att begravningsbyråns arbete med dödsboet kommer att kosta dem drygt 70 000 kronor.
Kvittot dröjde två månader
Systrarna Ann Warting och Lena Carlsson bor på Hisingen i Göteborg. Folke var deras fars bror. Ett drygt år efter Folkes död, i början av februari 2005, ringer Lena till Begravningsbyrån och ber om ett kvitto på byråns arbete, en tidsredovisning.
Det tar nästan två månader, Lena ringer två gånger och undrar varför det dröjer. Inget händer. Till slut ringer Kaliber och frågar samma sak, när kommer tidsredovisningen?
Svaret vi får är att det inte varit prioriterat. En vecka efter det samtalet landar ett brev hemma hos arvtagarna. Inuti ligger en lista, fyra sidor utskrivna från ett vanligt ordbehandlingsprogram på datorn, och den kommer vi att få titta närmare på flera gånger. Nu stannar vi vid en post noterad på sista sidan.
Kvittot kostar 5 000
Så här ser tidsredovisningens sista sida ut
I spalten för nedlagda juristtimmar, à 995 kronor, står fem timmar uppsatta för tidsredovisning. Och sen en halv timma för utskick av samma tidsredovisning.Tidsredovisningen som länk
Kvittot som tog två månader att leverera ska alltså kosta dem som frågat efter det 5 472 kronor och 50 öre.
Kan det vara lagligt att ta betalt för ett kvitto? undrar Lena Carlsson. Ska vanliga butiker också ta betalt för det då eller?
Nej, det ska de inte.
I konsumenttjänstlagen står följande:
?40 § Näringsidkaren är skyldig att på konsumentens begäran ställa ut en specificerad räkning för tjänsten. Räkningen skall göra det möjligt för konsumenten att bedöma det utförda arbetets art och omfattning. I den mån tjänsten inte har utförts mot fast pris skall det även framgå av räkningen hur priset har beräknats.?
Läs hela Konsumenttjänstlagen
Alla kunder har alltså rätt att få veta vad de betalar för. Och alla uttolkare håller med om att den rätten inte rimligen ska kosta kunden något.
Kvittot är inte ett vanligt kvitto
Och det finns fler märkligheter med det här kvittot. Det ser inte ut som det ska. En före detta chef på begravningsbyrån som bedömt underlaget för Kalibers räkning säger att det ser ut som ?en efterkonstruktion?. ?Det här kunde Astrid Lindgren skrivit?, säger vår källa.
För att få svar på de här ? och många andra frågor ? kring Folke Karlssons dödsbo, gör vi som vi brukar. Kontaktar de ansvariga och ber om en intervju. Det blir en dans med många turer.
Juristen som handlagt ärendet i Uppsala hänvisar till sin marknadsområdeschef, som hänvisar till regionjuristen, som hänvisar till VD, som i sin tur hänvisar vidare.
Svar från ledningen
Stefan Liljeskog, chef affärsområde juridik på Fonus. Foto: FonusAnsvaret för att svara på Kalibers frågor landar till sist hos Stefan Liljeskog, chef för det som heter Affärsområde Juridik på Fonus huvudkontor i Stockholm. Han lägger ner stor omsorg på vårt möte. I flera timmar går vi tillsammans igenom de frågor som finns kring dödsboet. I många fall svarar han att han inte vill kommentera det enskilda fallet, men de svar han trots allt ger räcker långt.
Det ska ju inte kosta något extra att få ett kvitto, säger han, det ska ju ligga i det hela. Normalt sett kommer det ju ur en maskin.
Så om man får en tidsredovisning där det står att den tagit fem timmar á 995 kronor, är det korrekt då tycker du?
Vad sa du, att tidsredovisningen tagit fem timmar att göra? Ja, får man en sådan så avviker det från mitt sätt att betrakta det hela, det kan jag ju säga.
Redovisningen ska alltså komma automatiskt, ur datorn. Bokförd efter hand, inte i efterhand. Det kvitto Folkes släktingar fått är inte som det ska. Det är uppenbarligen inte framtaget automatiskt ? det är skrivet under fem långa arbetstimmar och tog två månader att leverera.
Normalt sett ska man ju kunna få det omeddelbart, säger Stefan Liljeskog.
Vi har ju ett fall här där det tagit två månader. Vad tycker du om det?
Jag tycker det är mindre bra. Jag tycker man ska få det snabbt.
Fonus kändes tryggt
På kyrkogården i Alunda finns en rödrosa sten, med guldskrift: Folke Karlsson 1927-2004. Det är planterat och vårfåglarna kvittrar runtikring. Det var det här som var det viktiga för Ann Warting när hon fick dödsbudet i januari förra året, att Folke skulle få komma i jorden.
Jag hade inga tankar på vad som skulle hända efter det.
Hur kom det sig att du valde Fonus?
Ja... Det var internet; Alunda; Begravningsbyråer. Det kändes som ett genuint och bra märke, ungefär som Coop Forum och Kapp Ahl, säger Ann Warting.
Folkrörelseägda Fonus är idag marknadsledande på begravningsuppdrag i Sverige. Det grundades 1945, som ett alternativ till de privata byråerna, som av rörelsen ansågs profitera på folks lidande. Fonus skulle vara folkets alternativ. En prispressare utan vinstkrav.
Ulf Helsing, vd Fonus. Foto: FonusFonus VD Ulf Helsing är i sina policydokument tydlig med Fonus särskilda roll. Under rubriken ?Etiska ställningstaganden? skriver Helsing:
?Att som kooperativt företag vara det största och därmed det normgivande företaget i branschen förpliktar. Detta ställer stora krav på såväl öppenhet och ärlighet som krav på en väl genomtänkt etisk grundsyn och klart uttalade etiska regler.?
Läs hela dokumentet
Fonus fick fullmakt
Folke Karlssons arvingar är på många vis klassiskt svaga konsumenter. De närmaste är gamla och sjuka, nästa led är spridda för vinden. De gav byrån fullmakt att sköta allt. Vi frågar företagsledningens Stefan Liljeskog vad en sån betyder:
Ja, att man har uppdraget att avveckla boet på ett rationellt och effektivt sätt, i förhållande till kunden naturligtvis.
Att agera för dennes bästa?
Ja, naturligtvis.
Lena Carlsson tycker inte att byrån levt upp till det:
Vi gav ju dem ett förtroende att göra det på ett bra sätt. De ska ju sköta det som om det vore deras egna räkningar. Men jag hade aldrig burit mig så illa åt!
Tomt hus drog 20 000 i el
Ja, det finns mer än kvittot som satt myror i huvet på arvingarna. Varför avbokades inte Folkes prenumerationer?Varför ställdes inte bilen av? Varför tickade elen på i det tomma huset?
Det är helt otroligt; en tom kåk som får elräkningar på över 20 000 kronor. Ett tomt hus! Jag kan inte förstå det, säger Ann Warting.
När de tittar på tidsredovisningen undrar systrarna varför den dyra juristen har gjort sådant som sekreteraren kunde ha gjort, och varför känns det som om varje gång de ringt med kritik eller frågor som t ex varför tar det sådan tid och måste det kosta så mycket ? så har det i sig ökat på både tiden och kostnaden.
Fler med samma erfarenhet
Kåre Klang i Östersund är en annan undrande Fonus kund. Det gäller ett annat dödsbo, handlagt på ett annat kontor, under andra förhållanden men kritiken är densamma.
Jag reagerade starkt därför att det verkade som om de tog betalt för att vi ringde och frågade varför det inte hände någonting.
Fick du bekräftelse på det?
Ja, de har ju själva sagt att det berodde på att dödsbodelägarna ställde så många frågor.
Vad tänker du om det?
Ja, vi hade inte behövt ställa frågor om de hade skött ärendet på ett vettigt sätt.
Men hur är det nu med detta då? Två av varandra HELT oberoende kunder med samma uppfattning. Kostar det kunden mer ju sämre de tycker att Fonus sköter sitt jobb?Tillbaks till huvudkontoret:
Ja, uppdraget utförs ju på uppdrag av kunden, säger Stefan Liljeskog. Hur stort det blir avgörs många gånger av kunden. Så att finasieringen ligger ju där.
Så om kunden frågar ?Varför händer det ingenting?, ska det kosta kunden någonting?
Nä, inte bara för det. Men det finns ju tusen andra frågor.
Men om man har kritik och svaret innebär ett merarbete, innebär det att man får betala för bemötandet av kritiken?
Inte kritiken som sådan, men kritiken kan ju innebära ny uppgifter.
Men kan man hamna i ett läge där ju sämre Fonus sköter sitt jobb, desto mer får man betala för att man hela tiden får ligga på, och då kostar det?
Nej, det kan jag inte se. Men kompletterande arbetsuppgifter kan ju innebäöra en större kostand för uppdragsgivaren.
Kåre Klang i Östersund pratade med en tidning om sitt fall. Han vidtog inga rättsliga åtgärder, gjorde ingen reklamation. Men direkt efter artikeln kom ett brev där Fonus meddelade att dom felfakturerat honom. Minus 15 000, utan särskild motivering.
Ingen förklaring alls. Jag försökte få en, men jag har ännu inte fått det.
Vad drar du för slutsats av det?
Ja, den första är väl att de inser att de inte gjort det jobb man kan kräva. Det andra är väl misstanken att de kanske tar till, när det inte finns några nära anhöriga som har direktkontakter. Men det här är spekulationer, det är bara det att när de inte svarar så ökar ju spekulationerna.
Vi lägger ett tredje fall till funderingarna. Lena Hjalmarsson, som gick till allmänna reklamationsnämnden, efter Fonus arvsskifte efter Lenas gamla moster. Nämnden gav byrån bakläxa. Minus 10 000 kronor.
Tre fall av avlägsna släktingar. Liknande kritik från arvtagarna mot hanteringen. Och en uppenbar marginal i prissättningen. Nå, Fonus?
Jag tror inte att det har något samband, alltså rimligen finns det inget, säger Stefan Liljeskog.
Minnet av Folke
Hemma på Hisingen sitter Lena Carlsson och Ann Warting och tittar på en liten gulnad semesterbild och minns sin farbror.
Ja, den här lille gubben på 1.52 som vägde 70-75 kilo. Det var ju en rejäl mage han hade som hoppade när han skrattade sitt kluckande skratt... hö, hö, hö. Jättesöt! säger Ann.
Och i Alunda minns Bobbys nya matte Ann-Helene Stafgård första gången hon mötte sin hund.
Vi hade väl bott här i en vecka kanske så kom det en liten rund gubbe, som såg ut som en liten mops, som ledde en boxer, skrattar hon. Och så stannade de utanför och stirrade i tjugo minuter. Sen såg vi dem varje dag. Och de stannade alltid, och då förstod jag att det inte var oss de stirrade på, de behövde bara vila sig.
Mannen med hunden. Folke och Bobby. Minnet av dem är ett egensinnigt par, lite udda. Huset lämnade de efter sig i en enda röra. Och deras släktingar var som sagt inte aktiva och på plats när allt skulle ordnas upp.
Men om vi återgår till det där med marginalen i prissättningen, den som bevisats i både Kåre Klangs och Lena Hjalmarssons fall, hur är det med den här? Är 70 000 kronor rätt och riktigt för efterarbetet till en man som lämnade efter sig ett skruttigt hus, en gammal hund, och en nästan ny bil?
Bouppteckningen anmärkningsvärd tycker Fonus
22 000 kronor hör till själva bouppteckningen och den siffran fick chefsjuristen Stefan Liljeskog att studsa.
Ja, det är en hög kostnad. Normalt torde det ligga runt 5-6 000 kronor. Jag har förståelse för att man är intresserad av vari kostnaderna ligger.
Vad kan vara skäl till att det kostar fyra gånger mer än vanligt?
Ja, antingen är det ett juridiskt komplext fall, eller torde det vara fråga om kommunikation i olika avseenden.
Men hela alltet KAN vara riktigt, i det här fallet, eller? Det kan vara rätt att det kostar 22 000, det kan vara rätt att juristen gör enklare arbetsuppgifter, det kan vara rätt att det tar två månader för ett kvitto, det kan vara rätt att ett enkelt bo kostar 70 000 att få hjälp med?
Ja, det kan vara rätt. Men då måste man dissekera varje enskilt moment. Det behöver inte vara någon felaktighet i det.
Det KAN alltså vara rätt med dyra räkningar. Men då måste något av följande gälla: antingen är fallet juridiskt komplicerat - och det är inte Folke Karlssons dödsbo. Eller har det varit mycket, som Liljeskog säger, ?kommunikation? ? alltså många samtal från arvingarna, mycket att reda ut, tjat.
Tjatiga kunder?
De som suttit i varsin ända av luren under den kommunikationen vet svaret på detta. Den ena parten får vi inte fråga - handläggaren i Uppsala företräds av högsta ledningen. Men den andra kan vi fråga ? systrarna på Hisingen.
Nej, svarar Ann Warting, det hon sa i början var att om inte fullmakterna kommer in så får ni ta det i tingsrätten, och DET blir dyrt. Men sen löste vi ju det och hon har inte någonstans gett indikationer på att det här kommer att dra iväg och kosta er 70 000 spänn för vår förvaltning. Det är inte vettigt!
Mot bakgrund av Fonus speciella roll, prispressaren på de svagas sida, frågar vi Stefan Liljeskog om hur det känns att just sådana kunder känner sig skinnade, att en sjuksköterska på Hisingen säger ?aldrig mer Fonus?.
Ja, det är hemskt trist. Det är trist, säger han.
Sveriges Radio P1 - Kaliber
fredag, april 15, 2005
Filmen: "Brudens son"
Argentinsk feel good om Rafael, en medelålders, stressad och frånskild restaurangägare som försummar dottern, den unga flickvännen och sin alzheimersjuka mamma.
En tragisk barndomskompis dyker upp från ingenstans och det inträffar saker som gör att Rafael omvärderar sin livssituation.
Kväljande ord som varm och mänsklig kommer oundvikligen upp i skallen efter att jag sett filmen, så jag skriver dem trots att det tar emot.
För ?Brudens son? är en fin och älskvärd bagatell utan onödig sentimentalitet ? men den hade gärna fått vara lite kortare.
www.bioprogrammet.nu - Info om filmen Brudens son
En tragisk barndomskompis dyker upp från ingenstans och det inträffar saker som gör att Rafael omvärderar sin livssituation.
Kväljande ord som varm och mänsklig kommer oundvikligen upp i skallen efter att jag sett filmen, så jag skriver dem trots att det tar emot.
För ?Brudens son? är en fin och älskvärd bagatell utan onödig sentimentalitet ? men den hade gärna fått vara lite kortare.
www.bioprogrammet.nu - Info om filmen Brudens son
torsdag, april 14, 2005
Robotar underlättar i japansk äldrevård.
Robotar underlättar i japansk äldrevård
Japan har världens snabbast åldrande befolkning och alldeles för få unga som kan ta hand om pensionärerna. Nu prövar Japan att använda robotar och maskiner i åldringsvården.
Tvättmaskin för äldre japaner
P1-morgon: Robotarna kan rädda liv
Se en bild här
Det bubblar och surrar i tvättmaskinen för pensionärer och 82-årige Teiichi Usui ser ut att njuta av det varma vattnet som virvlar runt hans kropp.
Jag brukar bada i den här maskinen varannan dag. Det är skönt att bada så här, säger Usui.
Lampor blinkar
Hans vithåriga huvud är allt som sticker ut ur en öppning ovanpå maskinen, lampor blinkar på den elektroniska manöverpanelen.
Tvättmaskinen för pensionärer har utvecklats här i Japan av elektronikjätten Sanyo och kostar ungefär 350 000 kronor. Den har redan tjänat in sitt pris, säger ålderdomshemsföreståndaren Kazunari Mori.
I stället för två anställda räcker det med en person som övervakar maskinen. Personalen slipper tunga lyft, och det är säkrare både för dem och för dem som badas, säger han.
Rullas in i maskinen
Pensionären sitter i en rullstol och rullas sedan in i maskinen och omsluts av en lucka, sedan startar tvätt- och sköljcyklerna automatiskt.
Sanyo säger att över hundra ålderdomshem redan köpt maskinen, det kommer nu studiebesök från Europa. Maskinen kan även användas för handikappade.
Hjälper gamla bo kvar hemma
En rad andra japanska företag utvecklar nu avancerade maskiner och robotar som kan hjälpa gamla att bo kvar längre i sina hem.
Ett biträde på det här ålderdomshemmet, Ryota Takahashi, säger att en del gamla är lite rädda i början, särskilt när luckan på tvättmaskinen stängs om dem.
Men han säger att alla sedan snabbt blir förtjusta i att omslutas av bubblande varmt vatten. Takahashi säger att han själv önskar att han fick använda maskinen innan han går hem på kvällen.
Japan: Japan Seeks Robotic Help in Caring for the Aged
Japan har världens snabbast åldrande befolkning och alldeles för få unga som kan ta hand om pensionärerna. Nu prövar Japan att använda robotar och maskiner i åldringsvården.
Tvättmaskin för äldre japaner
P1-morgon: Robotarna kan rädda liv
Se en bild här
Det bubblar och surrar i tvättmaskinen för pensionärer och 82-årige Teiichi Usui ser ut att njuta av det varma vattnet som virvlar runt hans kropp.
Jag brukar bada i den här maskinen varannan dag. Det är skönt att bada så här, säger Usui.
Lampor blinkar
Hans vithåriga huvud är allt som sticker ut ur en öppning ovanpå maskinen, lampor blinkar på den elektroniska manöverpanelen.
Tvättmaskinen för pensionärer har utvecklats här i Japan av elektronikjätten Sanyo och kostar ungefär 350 000 kronor. Den har redan tjänat in sitt pris, säger ålderdomshemsföreståndaren Kazunari Mori.
I stället för två anställda räcker det med en person som övervakar maskinen. Personalen slipper tunga lyft, och det är säkrare både för dem och för dem som badas, säger han.
Rullas in i maskinen
Pensionären sitter i en rullstol och rullas sedan in i maskinen och omsluts av en lucka, sedan startar tvätt- och sköljcyklerna automatiskt.
Sanyo säger att över hundra ålderdomshem redan köpt maskinen, det kommer nu studiebesök från Europa. Maskinen kan även användas för handikappade.
Hjälper gamla bo kvar hemma
En rad andra japanska företag utvecklar nu avancerade maskiner och robotar som kan hjälpa gamla att bo kvar längre i sina hem.
Ett biträde på det här ålderdomshemmet, Ryota Takahashi, säger att en del gamla är lite rädda i början, särskilt när luckan på tvättmaskinen stängs om dem.
Men han säger att alla sedan snabbt blir förtjusta i att omslutas av bubblande varmt vatten. Takahashi säger att han själv önskar att han fick använda maskinen innan han går hem på kvällen.
Japan: Japan Seeks Robotic Help in Caring for the Aged
onsdag, april 13, 2005
Sveriges Radio - Ekot
Äldre nekas att ta banklån
Åldersgränser för lån gör att äldre kan ha svårt att få låna pengar. Möjligheterna för pensionärer att få låna varierar också stort beroende på vilken bank man vänder sig till, visar en undersökning som programmet P1 Konsument har gjort.
73-årige Bengt i Borås är en av de äldre som känner sig diskriminerad på grund av sin ålder. Trots att han har en ordnad ekonomi, så nekades han ett lån hos ICA-banken.
Personligen känner jag mig diskriminerad men jag tycker också att man har diskriminerat alla 70+ om jag uttrycker mig så, säger Bengt.
Fick nej från ICA-banken
Bengt, som egentligen heter något annat, har relativt god inkomst, trots att han är pensionär och har inga betalningsanmärkningar. Ändå blev beskedet från ICA-banken blankt nej.
Först när han ringde banken fick han veta varför han egentligen nekats lån.
Då fick jag reda på att jag inte alls skulle känna mig upprörd eller kränkt över deras beslut därför att det berodde på att jag hade fyllt 70 år, säger han.
Har generell åldersgräns
Enligt Bo Lagergren, informationschef på ICA-banken, beror åldersgränsen på att det generellt ses som en större risk att låna ut pengar till äldre.
Det är ungefär som en försäkring från bankens sida så att vi inte tar på oss en för stor riskexponering utifall att det skulle hända något, säger Bo Lagergren.
Den bedömningen delar banken även med andra så kallade nischbanker, medan storbanker som Nordea, Föreningssparbanken och SE-banken inte säger sig ta några hänsyn till ålder när de avgör vem som ska få låna pengar.
Inga lagliga hinder
Ännu finns inga lagliga hinder för banker att ha åldersgränser av det här slaget. Senast nästa år måste Sverige anta ett EU-direktiv om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av ålder.
Nu undersöks också på EU-nivå om samma typ av regler också ska gälla för varor och tjänster.
Barbro Westerholm, ordförande för Sveriges pensionärsförbund, är delaktig i det arbetet. Hon ser nischbankernas åldersgränser som ett tydligt exempel på att sådan lagstiftning behövs.
Jag skulle önska att vårt pensionärsförbund också driver den frågan, att vi får den typ av lagstiftning som man har på Irland där alla former av diskriminering av äldre, också när det gäller varor och tjänster, är förbjuden i lag. Vi måste få bort den här myten att det är antal år man levt som är avgörande. Vi är alla olika, också i äldregruppen, säger Barbro Westerholm, ordförande för Sveriges pensionärsförbund.
Sveriges Radio - Ekot
Åldersgränser för lån gör att äldre kan ha svårt att få låna pengar. Möjligheterna för pensionärer att få låna varierar också stort beroende på vilken bank man vänder sig till, visar en undersökning som programmet P1 Konsument har gjort.
73-årige Bengt i Borås är en av de äldre som känner sig diskriminerad på grund av sin ålder. Trots att han har en ordnad ekonomi, så nekades han ett lån hos ICA-banken.
Personligen känner jag mig diskriminerad men jag tycker också att man har diskriminerat alla 70+ om jag uttrycker mig så, säger Bengt.
Fick nej från ICA-banken
Bengt, som egentligen heter något annat, har relativt god inkomst, trots att han är pensionär och har inga betalningsanmärkningar. Ändå blev beskedet från ICA-banken blankt nej.
Först när han ringde banken fick han veta varför han egentligen nekats lån.
Då fick jag reda på att jag inte alls skulle känna mig upprörd eller kränkt över deras beslut därför att det berodde på att jag hade fyllt 70 år, säger han.
Har generell åldersgräns
Enligt Bo Lagergren, informationschef på ICA-banken, beror åldersgränsen på att det generellt ses som en större risk att låna ut pengar till äldre.
Det är ungefär som en försäkring från bankens sida så att vi inte tar på oss en för stor riskexponering utifall att det skulle hända något, säger Bo Lagergren.
Den bedömningen delar banken även med andra så kallade nischbanker, medan storbanker som Nordea, Föreningssparbanken och SE-banken inte säger sig ta några hänsyn till ålder när de avgör vem som ska få låna pengar.
Inga lagliga hinder
Ännu finns inga lagliga hinder för banker att ha åldersgränser av det här slaget. Senast nästa år måste Sverige anta ett EU-direktiv om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av ålder.
Nu undersöks också på EU-nivå om samma typ av regler också ska gälla för varor och tjänster.
Barbro Westerholm, ordförande för Sveriges pensionärsförbund, är delaktig i det arbetet. Hon ser nischbankernas åldersgränser som ett tydligt exempel på att sådan lagstiftning behövs.
Jag skulle önska att vårt pensionärsförbund också driver den frågan, att vi får den typ av lagstiftning som man har på Irland där alla former av diskriminering av äldre, också när det gäller varor och tjänster, är förbjuden i lag. Vi måste få bort den här myten att det är antal år man levt som är avgörande. Vi är alla olika, också i äldregruppen, säger Barbro Westerholm, ordförande för Sveriges pensionärsförbund.
Sveriges Radio - Ekot
Filmen;"Lemony Snicket's berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv".
Kul Carrey gör hela filmen
Regi:Brad Silbering
I rollerna: Jim Carrey som greve Olaf, Jude Law, Emily Browning som Violet och Liam Aiken som Klaus Baudelaire.
Tänk dig en blandning av "Dum och dummare" och "Harry Potter" kryddad med en obeskrivlig resa mellan dåtid och framtid -- och du har ringat in precis vad det här är för slags film.
Jim Carrey spelar den fruktansvärde greve Olaf som får uppgiften att ta hand om de stackars syskonen Baudelaire vars föräldrar precis har dött. Paret Baudelaire lämnade kvar en stor förmögenhet som släktingen Olaf gärna vill lägga vantarna på. Barnen är först med att förstå hans ondska och använder all sin kraft för att hindra honom.
Kul textning
Syskonen Baudelaire har olika egenskaper; Klaus läser ofantligt mycket och kommer ihåg precis allt, medan storasyster Violet är en grym uppfinnare och helt fenomenal på att lösa nödsituationer.
Sist men inte minst, eller jo, hon är minst, har vi lilla Sunny på ett och ett halvt år som biter i allt hon kommer åt. Hårt. Endast Violet och Klaus (och biopubliken) förstår vad lillasyster Sunny säger och det blir ganska roligt när man får reda på att "gurgel bla blubb" betyder "skit på dig" eller "han är ju skvatt galen".
Carrey gör det bra
Jim Carrey gör en himla rolig karaktär av greve Olaf. I själva verket gör Carrey hela filmen. Hans spel i "Eternal sunshine of the spotless mind" fick mig att tro att han har blivit nästan normal. Nu inser jag att han kan spela vilken roll som helst. Och att han gör det bra.
Filmen:"Lemony Snicket's berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv
Regi:Brad Silbering
I rollerna: Jim Carrey som greve Olaf, Jude Law, Emily Browning som Violet och Liam Aiken som Klaus Baudelaire.
Tänk dig en blandning av "Dum och dummare" och "Harry Potter" kryddad med en obeskrivlig resa mellan dåtid och framtid -- och du har ringat in precis vad det här är för slags film.
Jim Carrey spelar den fruktansvärde greve Olaf som får uppgiften att ta hand om de stackars syskonen Baudelaire vars föräldrar precis har dött. Paret Baudelaire lämnade kvar en stor förmögenhet som släktingen Olaf gärna vill lägga vantarna på. Barnen är först med att förstå hans ondska och använder all sin kraft för att hindra honom.
Kul textning
Syskonen Baudelaire har olika egenskaper; Klaus läser ofantligt mycket och kommer ihåg precis allt, medan storasyster Violet är en grym uppfinnare och helt fenomenal på att lösa nödsituationer.
Sist men inte minst, eller jo, hon är minst, har vi lilla Sunny på ett och ett halvt år som biter i allt hon kommer åt. Hårt. Endast Violet och Klaus (och biopubliken) förstår vad lillasyster Sunny säger och det blir ganska roligt när man får reda på att "gurgel bla blubb" betyder "skit på dig" eller "han är ju skvatt galen".
Carrey gör det bra
Jim Carrey gör en himla rolig karaktär av greve Olaf. I själva verket gör Carrey hela filmen. Hans spel i "Eternal sunshine of the spotless mind" fick mig att tro att han har blivit nästan normal. Nu inser jag att han kan spela vilken roll som helst. Och att han gör det bra.
Filmen:"Lemony Snicket's berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv
torsdag, april 07, 2005
Filmen:"The Last Days"
Amerikansk dokumentär i regi av James Moll, med bl a Alice Lok Cahana, Renée Firestone, Bill Basch, Irene Zisblatt och Tom Lantos.
Vittnesmål från Förintelsen. Fem överlevande judar från Ungern berättar om sina upplevelser från 1944 när Hitler satsade stora resurser på att skicka folk till läger och utrotning när det militära nederlaget var nära. Vi möter de överlevande i dag när de berättar, och de åker tillbaka till Tyskland. Vi ser dem med deras familjer, vi ser dem i resterna av läger, vi möter en läkare som arbetade i ett dödsläger.
Hans handlande och frikännande ifrågasätts av Renée Firestone, som håller honom ansvarig för hennes systers död.
Steven Spielbergs stiftelse Survivors of the Shoah visual history har producerat filmen, som vann en Oscar som bästa dokumentär.
Varje människa har sin historia. Här är det bl a detaljer, en blick, ett klädesplagg, som gör berättelserna gripande. Enskilda öden och känslor som levandegör världshistoriens skeenden.
Alla fem flyttade till USA, en av dem, Tom Lantos, blev kongressman för Kalifornien. De har mycket gemensamt, men har också reagerat olika. En berättar hur tron försvann av grymheterna man fick se.
?Det var då jag slutade prata med Gud?.
Filmen:"The Last Days!
Vittnesmål från Förintelsen. Fem överlevande judar från Ungern berättar om sina upplevelser från 1944 när Hitler satsade stora resurser på att skicka folk till läger och utrotning när det militära nederlaget var nära. Vi möter de överlevande i dag när de berättar, och de åker tillbaka till Tyskland. Vi ser dem med deras familjer, vi ser dem i resterna av läger, vi möter en läkare som arbetade i ett dödsläger.
Hans handlande och frikännande ifrågasätts av Renée Firestone, som håller honom ansvarig för hennes systers död.
Steven Spielbergs stiftelse Survivors of the Shoah visual history har producerat filmen, som vann en Oscar som bästa dokumentär.
Varje människa har sin historia. Här är det bl a detaljer, en blick, ett klädesplagg, som gör berättelserna gripande. Enskilda öden och känslor som levandegör världshistoriens skeenden.
Alla fem flyttade till USA, en av dem, Tom Lantos, blev kongressman för Kalifornien. De har mycket gemensamt, men har också reagerat olika. En berättar hur tron försvann av grymheterna man fick se.
?Det var då jag slutade prata med Gud?.
Filmen:"The Last Days!
onsdag, april 06, 2005
Den lede fi..................
Fi hamnade i FI:s datorer
Finansinspektionens (FI) intranät, det interna kommunikationsnätet, brukar innehålla de vanliga artiklarna om missnöjda försäkringskunder, nya kapitaltäckningsregler och annat som kan tänkas intressera FI:s anställda.
Men på måndagen fick de också läsa artiklar om patriarkatet och könsmaktsordningen.
Nejdå, det var ingen feministisk kupp - bara starten på den nya organisationen Feministiskt initiativ, som också förkortas FI.
Även om det troligen blir så att organisationen kommer att förkortas (fi) i artiklar, så har det ännu inte slagit igenom i de sökmotorer som letar fram artiklar åt inspektionen på nätet.
FI har i varje fall inga planer på att stämma (fi) för varumärkesintrång - trots vissa likheter i de båda organisationernas logotyper.
- Men vi får väl hoppas att de bildar ett politiskt parti och ändrar namn till Feministiskt parti, säger Helena Östman, informationschef på FI. Fast även det skulle kunna tänkas ställa till problem.
Folkpartiledaren Lars Leijonborg lär inte stillatigande acceptera att det nya partiet tar partibeteckningen (fp).
DN - Nyheter - Fi hamnade i FI:s datorer
Finansinspektionens (FI) intranät, det interna kommunikationsnätet, brukar innehålla de vanliga artiklarna om missnöjda försäkringskunder, nya kapitaltäckningsregler och annat som kan tänkas intressera FI:s anställda.
Men på måndagen fick de också läsa artiklar om patriarkatet och könsmaktsordningen.
Nejdå, det var ingen feministisk kupp - bara starten på den nya organisationen Feministiskt initiativ, som också förkortas FI.
Även om det troligen blir så att organisationen kommer att förkortas (fi) i artiklar, så har det ännu inte slagit igenom i de sökmotorer som letar fram artiklar åt inspektionen på nätet.
FI har i varje fall inga planer på att stämma (fi) för varumärkesintrång - trots vissa likheter i de båda organisationernas logotyper.
- Men vi får väl hoppas att de bildar ett politiskt parti och ändrar namn till Feministiskt parti, säger Helena Östman, informationschef på FI. Fast även det skulle kunna tänkas ställa till problem.
Folkpartiledaren Lars Leijonborg lär inte stillatigande acceptera att det nya partiet tar partibeteckningen (fp).
DN - Nyheter - Fi hamnade i FI:s datorer
söndag, april 03, 2005
Män kan också behöva hormoner,
Finns det manliga klimakteriet?
Det diskuteras i veckans Fråga Doktorn som gästas av Stefan Arver, androlog vid Karolinska universitetssjukhuset. Att männen har en övergångsålder av samma typ som kvinnor förnekar han. Däremot kan män drabbas av hormonbrist som ger liknande besvär.
Bland män över 60 år har 20-30 % så låga nivåer att det ger symptom.
Men det är inget klimakterium i det att en livsfas avslutas som för kvinnorna, eftersom männens könskörtlar fortsätter att arbeta livet ut.
Andelen män som får hormonbrist ökar med stigande ålder. Bristen på manligt könshormon testosteron ger en mängd symtom, men ofta blir den drabbade orkeslös och får en allmän trötthet. Men det är inte främst den sexuella förmågan som tacklar av, utan det märks mest på kroppssammansättningen.
Minskar könshormonnivåerna till häften då tappar man automatiskt två till fyra kilo muskulatur som ersätts av fett, oavsett vad man gör, förklarar Stefan Arver, det är en påtaglig följd av hormonbristen.
Däremot kan svårigheter med potensen ofta vara den första varningssignalen för att man har en begynnande kärlsjukdom.
Tappar intresset för sex.
Riktigt låga nivåer för med sig att mannen helt tappar intresset för sex.
Just potens och sexuell förmåga är beroende av så många saker, allt från att ha en partner som väcker känslor till att det ställer väldigt höga krav på kärlsystemets funktion. Det är allt tydligare idag att förändringar i potensen hänger tydligt samman med hjärt-kärlsjukdomar. Därför kan doktorn fråga om erektionsförmågan blivit sämre och på så sätt få en indikation på hur cirkulationen fungerar. Erektionsförmågan blir sämre eftersom själva svällkroppsvävnaden påverkas. Då hjälper inte ens Viagra.
Om hormontillskott i längden kan vara skadligt för kvinnor, finns det liknande risker för män?
Nej, det är faktiskt skillnad på män och kvinnor.
En kvinnas normala livscykel innebär att hon slutar producera östrogen när hon blir äldre. Det är normalt. Tillskott ändrar det normala, och det är inte bra i längden. Män däremot har normalt samma värden hela livet.
Finns det inga risker?
Vi har diskuterat om det finns risk för prostatacancer, men det vet vi inte. Det finns inte tillräckligt med studier. Därför är vi försiktiga och behandlar inte män som har prostatacancer med hormontillskott.
Men vi vet att man inte får prostatacancer av behandlingen. Vissa data talar faktiskt för en minskad risk, säger Stefan Arver
svt.se - Fråga doktorn
Det diskuteras i veckans Fråga Doktorn som gästas av Stefan Arver, androlog vid Karolinska universitetssjukhuset. Att männen har en övergångsålder av samma typ som kvinnor förnekar han. Däremot kan män drabbas av hormonbrist som ger liknande besvär.
Bland män över 60 år har 20-30 % så låga nivåer att det ger symptom.
Men det är inget klimakterium i det att en livsfas avslutas som för kvinnorna, eftersom männens könskörtlar fortsätter att arbeta livet ut.
Andelen män som får hormonbrist ökar med stigande ålder. Bristen på manligt könshormon testosteron ger en mängd symtom, men ofta blir den drabbade orkeslös och får en allmän trötthet. Men det är inte främst den sexuella förmågan som tacklar av, utan det märks mest på kroppssammansättningen.
Minskar könshormonnivåerna till häften då tappar man automatiskt två till fyra kilo muskulatur som ersätts av fett, oavsett vad man gör, förklarar Stefan Arver, det är en påtaglig följd av hormonbristen.
Däremot kan svårigheter med potensen ofta vara den första varningssignalen för att man har en begynnande kärlsjukdom.
Tappar intresset för sex.
Riktigt låga nivåer för med sig att mannen helt tappar intresset för sex.
Just potens och sexuell förmåga är beroende av så många saker, allt från att ha en partner som väcker känslor till att det ställer väldigt höga krav på kärlsystemets funktion. Det är allt tydligare idag att förändringar i potensen hänger tydligt samman med hjärt-kärlsjukdomar. Därför kan doktorn fråga om erektionsförmågan blivit sämre och på så sätt få en indikation på hur cirkulationen fungerar. Erektionsförmågan blir sämre eftersom själva svällkroppsvävnaden påverkas. Då hjälper inte ens Viagra.
Om hormontillskott i längden kan vara skadligt för kvinnor, finns det liknande risker för män?
Nej, det är faktiskt skillnad på män och kvinnor.
En kvinnas normala livscykel innebär att hon slutar producera östrogen när hon blir äldre. Det är normalt. Tillskott ändrar det normala, och det är inte bra i längden. Män däremot har normalt samma värden hela livet.
Finns det inga risker?
Vi har diskuterat om det finns risk för prostatacancer, men det vet vi inte. Det finns inte tillräckligt med studier. Därför är vi försiktiga och behandlar inte män som har prostatacancer med hormontillskott.
Men vi vet att man inte får prostatacancer av behandlingen. Vissa data talar faktiskt för en minskad risk, säger Stefan Arver
svt.se - Fråga doktorn
fredag, april 01, 2005
Sälunge övergiven i Åkersberga
Sälunge övergiven i Åkersberga
Den här lilla gulliga sälungen vill ha kontakt med sin mamma så snart som möjligt.
Att sälungen är vit betyder inte att den är albino eller unik på något annat sätt. Gråsälen föder en enda, vid födseln vit unge. När sälungen är tre veckor gammal tappar den sin vita päls.
Det är litet oroväckande att ungen är ensam, som det verkar på bilden. Efter födseln ska ungen dias i tre veckor, och det är viktigt att inte sälmamman och ungen störs under den tiden. Därför bör man inte gå i närheten av dem då, säger Anna Roos, biolog på Naturhistoriska Riksmuseet.
DN - Nyheter - Sälunge övergiven i Åkersberga
Den här lilla gulliga sälungen vill ha kontakt med sin mamma så snart som möjligt.
Att sälungen är vit betyder inte att den är albino eller unik på något annat sätt. Gråsälen föder en enda, vid födseln vit unge. När sälungen är tre veckor gammal tappar den sin vita päls.
Det är litet oroväckande att ungen är ensam, som det verkar på bilden. Efter födseln ska ungen dias i tre veckor, och det är viktigt att inte sälmamman och ungen störs under den tiden. Därför bör man inte gå i närheten av dem då, säger Anna Roos, biolog på Naturhistoriska Riksmuseet.
DN - Nyheter - Sälunge övergiven i Åkersberga
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)