Filmen:"Cinderella Man"

Regi Ron Howard
Med Russell Crowe, Renée Zellweger

Cinderella Man (Askungemannen) är den sanna historien om den amerikanske boxaren James J. Braddocks omtumlande karriär. Och tack vare Russell Crowes fantastiska tolkning av nämnde Braddock växer filmen till någonting alldeles fantastiskt.
Han har gjort det förr, Russell Crowe. Tolkat kända ansikten på ett minnesvärt sätt. För sin roll som Nobelpristagaren John Forbes Nash Jr. i "A Beautiful Mind" belönades Crowe med en Oscar. Den filmen regisserades av Ron Howard, samme man som står bakom "Cinderella Man".

Det är tidigt 30-tal i USA, depressionen håller nationen i ett fast grepp. Åtskilliga miljoner arbetslösa och allmän misär i landet. En av alla drabbade är James J. Braddock som en gång såg en lysande framtid gå till mötes, men som fastnade någonstans på vägen och nu, med brutna händer och stukat självförtroende, av allt fler är sedd som en föredetting. Samtidigt är Braddock pappa till tre barn och han, frun Mae (Renée Zellweger) och barnen lever sannerligen ingen dans på rosor. Men James när en dröm: att ta sig tillbaka för att en gång för alla stå högst på tronen igen.

Om det är några som förtjänar en Oscar allra mest för sina insatser i den här filmen är det varken regissören eller någon av karaktärerna utan rollbesättarna. Crowe och Zellwegers begåvning är omskrivna sedan tidigare medan Paul Giamatti (senast i "Sideways") är mer av en rising star. Just Giamatti är stundtals makalös i sin rolltolkning av boxningspromotorn Joe Gould.

Filmens boxningsscener kan rentav bli ett inlägg i den svenska proffsboxningsdebatten. De är fylliga, deskriptiva och på sina håll väldigt råa. Men realistiska? Nej. Lägg därtill att det här är en film man inte ser för att uppleva ett spännande slut, snarare för att se vägen fram till det. Man behöver inte säga mer än så.

Men med trovärdiga och tidsenliga miljöer och sinnesstämningar uppbackat av ett genomarbetat regi- och manusarbete uppbackat av gediget skådespelararbete är succén given. Radarparet Crowe och Howard står i och med den här filmen för en ny klassiker.
Det viktigaste med "Cinderella Man" är att bilden av den fantastiske Braddock återuppväcks för gemene man, framförallt amerikanerna. Att sedan denna bild, så här nästan 80 år senare, är i form av en film som i alla fall undertecknad lär se om och om igen, lär väl knappast missgynna alla de som minns depressionen som någonting annat än arbetslöshet och misär. Utan snarare som en tid då hela landet följde en mans långa väg till toppen. En man som inte tog sig dit på knockout. Men väl på poäng.

Filmen:"Cinderella Man"