Surftips - Seniorer

Surftips - Seniorer

Medborgarbildning- en distansutbildning?

I en studiecirkel baserad på boken "Resan till Berg" diskuterar vi i Åkersberga Kyrkliga Centrum i Österåker bl.a. den enskildes delaktighet i samhällsbygget. Samt ansvaret för att samhället äger bestånd? Cirkeln handlar om människors behov och praktiska lösningar på problem. Hur man gör för att ordna något tillsammans? Politiken-det kollektiva mot eller med den enskilde individen?

De flesta människor i Sverige har sina rötter på landsbygden. Man vill ha kvar det öppna landskapet med skogsgläntor, ängar och blommande vägkanter. Bokens författare Thage G. Peterson har mött entusiaster och eldsjälar och många som blivit kvar på landsbygden. Med drömmar och förhoppningar. Och ensamhet! Finns det ett motstånd på landsbygden mot den nya tiden? Peterson var i regeringen ansvarig för kampanjen "Hela Sverige ska leva". Ska vi behålla landsbygden till varje pris? Alla tycker faktiskt inte att landsbygden är nödvändig! Men vad händer om EU drar ner jordbruksstödet? Om postbilen slutar köra? Och bensinpriset blir 20 kronor? Vill moster Anna ha bredband? Hinner det unga IT-folket känna doften av sommarens blommor? Kan de njuta av hasselbuskens skönhet? Eller tänker de bara på pengar? Peterson skriver i boken om vad tycker man i "Kyrksoffans Parlament" i Småland om "dom där uppe i Stockholm"? Det fanns ju en värld också utanför Stockholm. Men hur är det idag? Ett hus som inte underhålls blir efter hand grått och trist. Och fullt av skavanker. Debatten är demokratins själ. Peterson älskar debatten. Och Peterson älskar att riva upp känslor litet här och var. Vad blev egentligen kvar av den kommunala demokratin efter den stora kommunslakten? Över tvåtusen kommuner försvann i ett par hugg.Tiotusentals förtroendeuppdrag gick ju i graven. Debatten om demokratins hus är skral, nästan obefintlig. Riksdagen måste reformeras. Liksom regeringen. De politiska partierna. Folkrörelserna. Hur kan demokratin bli meningsfull igen?

Är Ni intresserade av att starta en utbildning i samhällsfrågot för inv i Sthlmsregionen?

Jag har haft kontakt per telefon i dag med Vuxenskolan, Stina-Britt Björk 0522 65 33 33 och Ni får använda Er av deras koncept fullt ut utan några som helst restriktioner.


Pressmeddelande och kursplan

Medborgarbildning

- en distansutbildning vid Vara Folkhögskola

Varför är det på detta viset ?

Vara Folkhögskola startar i samarbete med studieförbunden ABF, Medborgarskolan och Vuxenskolan en unik Medborgarbildning.

Målet är att ge regionens invånare bättre kunskaper och insyn i hur det kommunala politiska arbetet fungerar. Man vill öka den demokratiska och politiska bildningen hos "vanligt folk", utan att de ska behöva söka sig till de politiska partierna först.

Vi vill nå dem som funderat på att engagera sig politiskt, men som kanske inte vill börja med att ansluta sig till ett politiskt parti. Vi vill också nå dem som sitter hemma vid köksbordet och har en massa funderingar kring hur det ser ut i samhället i dag, men som inte vet vart man ska vända sig för att kunna påverka, säger Lars Hallberg, en av kursledarna på Vara Folkhögskola.
Björn Elmbrant, författare och politisk kommentator på P1 och Ingela Thalén, tidigare minister och partisekreterare för socialdemokraterna, är några som kommer att vara engagerade i utbildningen, liksom kommunala politiker från hela regionen.

I en demokrati ska alla helst vara med, också de i vagnarna längst bak. Men ska lokföraren lyfta upp folk på tåget? Vill vi att konduktören ska packa väskorna åt oss? Det vill vi förstås inte. Demokratin bygger ju på att det finns många tänkande och aktiva medborgare. Men hindren är många. Mitt bidrag till den här Medborgarbildningen är att tala om hur dessa hinder kan övervinnas, säger Björn Elmbrant.
Kursen startar den 19 november och vänder sig till samtliga regionens invånare. Avslutas sen i april 2005. Det blir en distanskurs där mycket av arbetet och diskussionerna sker på nätet men den innehåller också fyra fysiska träffar på Vara Folkhögskola under kurstiden.

Det här upplägget gör det oändligt mycket lättare att vara med, om man har begränsat med tid. Vårt samarbete med studieförbunden innebär också att vi kan hålla ner kurskostnaden till noll kronor. Ingen ska behöva avstå från att delta för att man inte har råd, säger Lars Hallberg.
För mer information:

Vara Folkhögskola Lars Hallberg 0706 59 38 15
Carl-Magnus Bengtegård 0706 36 58 62
Vuxenskolan Stina-Britt Björk 0522 65 33 33
ABF Dan Nyberg 0520 48 80 60
Medborgarskolan Hans Ulfner 033 13 00 40



Kursplan

Kursen är en distanskurs med fyra fysiska träffar på Vara Folkhögskola. Träffarna är lagda på helger, för att kursdeltagarens egna kostnader ska hållas nere. Under helgträffarna får deltagarna övernattning och helpension kostnadsfritt.

Under tiden mellan träffarna pågår kursverksamheten på nätet. På nätet finns alltså diskussionerna mellan deltagarna i grupp och enskilt. Här finns också möjligheten för deltagaren att prata med kursledningen, ställa frågor till en referensgrupp av aktiva kommunpolitiker i regionen och kanske också diskutera med föredragshållarna efter föreläsningarna.

Viss litteratur kommer att läsas och diskuteras. Litteraturen är också utan kostnad för deltagarna.

På Internet använder vi oss av Folkbildningsnätet (www.folkbildning.net) och deras konferensplattform First Class. Alla deltagare får vid första träffen en timmes utbildning i att använda First Class. Det behövs absolut inga speciella dataförkunskaper, First Class är enkelt att använda!

Den arbetsinsats som krävs för att det ska fungera bra är att delta på de fyra träffarna och att sen avsätta cirka två timmar i veckan för verksamheten på nätet och viss litteraturläsning.

Den här kursen kommer att ta upp politiskt arbete och demokratin på kommunnivå. Finns det intresse vill vi gärna starta en steg-2 kurs, som tar upp hur politiskt arbete fungerar inom Västra Götalandsregionen. En steg-3 variant med rikspolitiken i fokus är också aktuell.

Tidsplan och innehåll

Första träffen på Vara Folkhögskola 19-20 november(fredag - lördag)

Start 19/11 kl 18.00 - slut 20/11 kl 16.00
Innehåll:
- Politiskt arbete i en kommun. Hur fungerar det? (föreläsning o diskussion)
- Demokrati som begrepp (föreläsning)
- Genomgång av First Class

Mellanperioden 21/11-14/1 - 2005 (verksamheten på nätet)

Diskussion kring grundläggande demokratiska frågor. Varje deltagare har också i uppdrag att formulera en frågeställning kring kommunalt politiskt arbete, som han/hon kan jobba med på egen hand. Det kan till exempel vara något aktuellt ärende i den egna hemkommunen, eller något politiskt beslut som har tagits där, som man kanske vill ifrågasätta eller veta mer om. För svar på frågor och för allmän information finns referensgruppen av politiker till hands.

Andra träffen 15-16 januari (lördag-söndag)

Start lördag 10.00 - söndag 15.00
Innehåll:
- Marknaden och demokratin, ett maktspel (föreläsning)
- Politiskt arbete, politiker- och tjänstemannarollen. (föreläsning o diskussion)
- Uppföljning av nätarbetet.

Mellanperioden 17/1-11/3

Arbetet med egna frågeställningar fortsätter. Vissa jobbar vidare med sin första fråga, andra formulerar nya. Referensgruppen finns tillgänglig som tidigare.
Litteraturstudier kring ekonomi och politik och gruppdiskussioner kring detta.

Tredje träffen 12-13 mars (lördag-söndag)

Start lördag 10.00 - söndag 16.00
Innehåll:
- Fortsättning politiker- tjänstemän (föreläsning o diskussion)
- Var och av vem kan ansvar för politiska beslut utkrävas? (föreläsning o disk.)
- Uppföljning av nätarbetet.

Mellanperioden 14/3-15/4

Fortsatt arbete med egna konkreta politiska/demokratiska frågeställningar. Diskussion om demokratiskt ansvar ur flera aspekter.
Viss litteraturläsning, artikelmaterial.

Fjärde och sista träffen 16 april (lördag 10.00 - 16.00)

Innehåll:
- Uppföljning av nätarbetet.
- Utvärdering av kursen
- Diskussion kring eventuell fortsättning. Ny kurs om politiskt arbete på region och/eller riksnivå.
- Avslutande föreläsning eller debatt.

Anm.
För att kunna delta i kursen krävs tillgång till en dator med Internetuppkoppling.

Anmälan

Sista anmälningsdag 10 nov 2004.
Anmälningsblankett i pdf-format. Att skriva ut, fylla i för hand och sedan sända med post.
Anmälningsblankett i wordformat. Att fylla i på datorn för att sedan spara ner på den egna hårddisken. För att sedan skicka via mail som en bifogad fil till rektorsexp@vara.fhsk.se

Har du frågor kring kursen?

Då kan du vända dig till

Vara Folkhögskola
Lars Hallberg 0512 579 70
Carl-Magnus Bengtegård 0512 579 70

Studieförbunden
Stina-Britt Björk Vuxenskolan 0522 65 33 33
Dan Nyberg ABF 0520 48 80 60
Hans Ulfner Medborgarskolan 033 13 00 40


Med vänlig hälsning
Eddie Vivenius
eddie.vivenius@tele2.se
http://vivenius.blogspot.com/

http://www.geocities.com/vivenius1/

www.1000svenskar.se

Sörahemsvägen 36
184 37 Ã…kersberga

Telefon 08 540 239 08

Filmen "Requiem for a Dream"

Regi: Darren Aronofsky
Manus: Hubert Selby Jr., Darren Aronofsky novell: Hubert Selby Jr.
Producent: Eric Watson, Palmer West m fl
Skådespelare: Ellen Burstyn, Jared Leto, Jennifer Connelly, Marlon Wayans, Christopher McDonald, Louise Lasser, Marcia Jean Kurtz, Janet Sarno, Suzanne Shepherd, Joanne Gordon, Charlotte Aronofsky, Michael Kaycheck, Jack O'Connell, Chas Mastin, Ajay Naidu m fl
Längd: 102 min

Rekviem för en dröm
Sara är änka och lever ett trist och innehållslöst liv tills hon plötsligt får möjligheten att vara med på TV. För att bli snygg och smal när hon får sina 15 minuter i rampljuset luras hon till en livsfarlig pillerdiet. Ellen Burstyn Oscarnominerades för sin roll i Requiem for a dream och belönades med pris vid Stockholm Film Festival år 2000.

Vackra bilder av en stadsmiljö tagna med en fast kamera på stativ. En brandpost i förgrunden och det gyllene skenet från en solnedgång. Den snygga flickvännen i relief mot en frodig gräsmatta. Klipp. Klipp. Klipp. Vackra ungdomar som silar och röker på. Som skrattar när kicken kommer. Dansar till hippa vinylplattor. Fastforward. Fastforward. Klipp.

Innan intrigen kommer igång hotar bildspelet att bli pretentiöst. Fasta vackra bilder blandas med snabbspolade scener klippta i högt tempo. Och innan intrigen kommer igång vilar en gloria över droganvändandet. Men det här är innan jag har förstått vart filmen är på väg. Den är inte någon drogglorifiering, den är den obehagligaste och starkaste skildring av missbruk vita duken någonsin presenterat.

Kanske hotar ett fåtal scener i filmens början att bli pretentiösa, kanske visar de allt för uppenbart karaktärernas sinnesstämningar, men när intrigen kommer igång är regin perfekt och jag förstår avsikten bakom de där få scenerna i filmens början. Regin genomgår liksom karaktärerna en resa och en förändring. Historien och regin går hand i hand.

Harry och Marion är ett par vars största intresse är att knarka. Harrys bästa vän Tyrone har samma hobby. Tillsammans drömmer dessa naiva ungdomar om att bli rika, bo flott och att slippa jobba. Den drömmen ska bli verklighet genom organiserad knarklangning. Sara är Harrys överviktiga mamma. Hon ska få vara med i TV och då ska hon bära sin gamla röda klänning, som hon för länge sedan växt ur. För att komma i kläningen måste Sara gå ned i vikt. Bantningen ska ske med piller.

Om dessa fyra karaktärer handlar Requiem for a dream, deras livsituation, deras drömmar och deras misslyckande att nå dessa. Filmen är uppdelad i tre kapitel: sommar, höst och vinter. Tonen i första kapitlet är ljus, som årstiden den utspelas under och karaktärernas humör, men i slutet av sommaren börjar Sara med sin pillerdiet. Sommaren glider över i höst och tonen mörknar. Efter det kommer vintern och slukar det sista ljuset.

Mörkret. De snabba klippen. Hallucinationerna. Den allt mer tätnande intrigen fångar mig och håller mig fast. Klipp. Klipp. Klipp. Jag vill inte vända bort blicken. Jag vill inte missa en sekund. Klipp. Det som spelas upp framför mig äter sig in i mina ögon och ned i magen. Det som händer på duken äcklar mig. Vrider mina tarmar ut och in. Får mig att vilja vika bort min blick. Får mig att hata knarket och dem som utnyttjar offren. Klipp. Klipp. Klipp. Får mig att undra hur vissa scener spelades in.

En vanlig film innehåller mellan 600 - 700 klipp, Reqium for a dream innehåller 2000. Requiem for a dream innehåller förutom en bra och tänkvärd historia. Ellen Burstyn i en fenomenal roll som Sara Goldfarb, bra soundtrack och fantastisk dramaturgi. Den är ett prov på vilket allkonstverk film kan vara och borde vara. Inte bara en historia berättad med rörliga bilder utan en total upplevelse. Requiem for a dream är stor filmkonst, en karamell för öron och ögon och ett brutalt slag i magen.

Tyärr kommer de flesta människorna inte att gå och se den här filmen p g a den obefintliga marknadsföringen. Var inte en av dem utan gå och se Requiem for a dream, en av bioreportoarens få filmer värda sina pengar.

Filmen "Dag och natt"

Regi: Simon Staho
Skådespelare:Mikael Persbrandt, Sam Kessel, Maria Bonnevie m fl.
Fenomenal resa till mörkrets hjärta
"Dag och natt" är välbyggd och stringent och plockar dessutom fram det bästa som svensk skådespelarelit kan prestera. Gunnar Bergdahl utnämner den 32-årige danske regissören Simon Staho till en av Nordens mest spännande filmskapare.
Den första information som vi får i Simon Stahos fenomenala film Dag och natt är att arkitekten Tomas kommer att ta sitt eget liv när denna dag har tagit slut och natten har kommit. Erland Josephsons röst ger oss lakoniskt filmens förutsättningar. Den unge danske regissören vänder resolut och modigt ryggen åt alla dramaturgiska regelverk.

Det är inte ens frågan om vem som kommer att hålla i pistolen, som i den amerikanska filmen "American beauty" av Sam Mendez som kom häromåret och som också den skildrade en man i sönderfall. Nej, Simon Staho tänder sin svetslåga till berättelse, talar om för oss att det inte är någon långresa som föranleder dessa avsked utan döden, placerar oss som medpassagerare i den bil som under en och en halv timme kommer att vara vår utsiktsplats över livets förgänglighet och det förflutnas obeveklighet och låter Mikael Persbrandts rollgestalt Tomas lägga pistolen till rätta i handskfacket och ta en första slurk ur ginflaskan.

Nu hämtar han den första i en rad personer som lever i hans närhet och som påverkar hans liv. Det är sonen som han brutalt skickar ut i livets ensamhet. Sedan följer älskarinnan som han sviker, den bäste vännen som han misstänker, hustrun som han föraktar och så vidare i en infernovandring i ensamhetens labyrinter. Bilen, med pistolen i handskfacket, de betydelsebärande miljöerna som flimrar förbi utanför bilfönstret, de gråa förortskomplexen, de välmående villakvarteren (vår egen "Swedish beauty"), de ödsliga hamnområdena, den ursvenska fotbollsplanen med sina knattelag, allt till bilmotorns hemtama brus. Det är en resa till mörkrets hjärta och en obeveklig skildring av undergångens arkitektur.
Initialt kommer jag på mig med att fundera över huruvida det kommer vara möjligt att filma hela berättelsen på detta minimalistiska vis.

Kommer Mikael Persbrandt någonsin att stiga ut ur bilen som mullrar fram genom dessa hotfullt igenkännbara miljöer? Hur är detta ljussatt? Hur är det fotograferat? Men snart glömmer jag allt sådant. För varje ny scen som ökar intensiteten i denna annorlunda berättelse bryr jag mig allt mindre om annat än vad människorna säger och vad de gör mot varandra. Det är en film med ett starkt oemotståndligt övertryck, likt en kastrull som torrkokar mot katastrofen.

Så välbyggd och konsekvent genomförd är denna film att den i ett slag gör Staho till en av Nordens mest spännande filmskapare. Att något stort skulle kunna komma visade han redan i sin novellfilm "Nu" häromåret, där han lät Mikael Persbrandt och Mads Mikkelsen spela ett homosexuellt par i en svartvit stumfilm i cinemascope!
Men i "Dag och natt" finns inget experiment för experimentets skull, blott intensiv närvaro och ett moget och mångfacetterat manuskript som driver fram berättelsen i dialogburna möten. Jag betraktar en råare och mer uppdaterad version av Bergmans "Enskilda samtal", en berättelse vars intensitet bygger på balansgången vid avgrunden.

Allt detta görs möjligt av att Simon Staho plockar fram något av det bästa svensk skådespelarelit kan prestera. Det är nämligen en bokstavligen pornära film. Mikael Persbrandts ansikte, med små, små medel, uttrycker alla den krackelerande mannens våndor. Det finns bara en sak att säga om hans prestation: Plocka fram Guldbaggen direkt! Och inte sedan "Trolösa" har jag sett Lena Endre, som spelar hustrun, så övertygande i en svensk långfilm, Fares Fares fotbollstränare med sin livsångest, Maria Bonnevies älskarinnas utanförskap, Tuva Novotnys flickprostituerade med sin kamp för självrespekt - alla skjuter de till glimmande mosaikbitar till helheten.

Min enda invändning handlar om sekvensen med Hans Alfredson (och det är inte fel på skådespeleriet där heller). Men denne tvingas brottas med alla våra minnen av oräkneliga komiska Lindemän som desarmerar illusionen. Men när så Pernilla Augusts syster och Marie Göranzons mamma i ett par glimrande och svarta sekvenser öppnar Tomas livshistoria tar filmen ett nytt strupgrepp.
Tomas rattar sin bil rakt mot livets ström och hur han än gasar och kör drivs han ständigt tillbaka mot det förflutna.

"Dag och natt" är en film av samma psykologiska stringens som Clint Eastwoods "Mystic river" och med ett konsekvent fungerande formspråk som aldrig sviker, värdig Michael Haneke.Bilen rullar vidare allt djupare in i mörkret. Natten faller, åskan dånar, regnet smattrar på vindrutan och han som en gång var en liten pojke håller pistolen i sin hand.
Det finns ingen nåd, ingen undanflykt, inget hopp, ingen återvändo. Resan har nått sitt slutmål. Mörkrets hjärta slår sitt sista slag.

Filmen "Spider-Man 2"

Spider Man-2 bättre än föregångaren
Regi: Sam Raimi. Manus: Alvin Sargent. Foto: Bill Pope. Klippning: Bob Murawsi. Musik: Danny Elfman. I rollerna: Tobey Maguire, Kirsten Dunst, James Franco, Alfred Molina, Rosemary Harris, J.K. Simmons, Donna Murphy, Daniel Gilles m fl
Den i princip enda svagheten i den första filmen om tonåringen Peter Parker som bits av en genmodifierad spindel och får superkrafter var att den ogenerat annonserade en uppföljare. Trådarna som blev löst hängande i luften var kanske metaforiskt passande, men det var inte särskilt tillfredsställande att handlingen så uppenbart lämnades oavslutad.

Reklam för del tre
Samma sak sker i uppföljaren. Efter att filmen egentligen är slut kan Sam Raimi och den uppenbart begåvade manusförfattaren Alvin Sargent inte hålla sig från att börja om och göra reklam för en del tre — vilket inte minst verkar djärvt eftersom Tobey Maguires dåliga rygg höll på att sätta stopp hans för medverkan i tvåan.
Med detta sagt så är Spider-Man 2 inte på något sätt ovälkommen. Den är till och med mer spännande, mer romantisk och framför allt roligare än den första filmen var. Mycket beror det på att filmskaparna håller sig för goda för det vanliga felgreppet i uppföljare: mer, fler, större. I stället tar de god tid på sig med karaktärsutvecklingen.

Utstötthet
De flesta superhjältar får sin dragningskraft på publiken på grund av sin utstötthet (X-Men, Hulken) eller genom olikheten mellan sitt vardagsjag och den trikåklädda personan (Batman, Stålmannen, Daredevil). Hos Spindelmannen är båda delarna dragna till sina extremer. Han lider av en total personlighetsklyvning: lika smidig som han är i sin rödblåa dräkt — lika klumpig är han som Peter Parker, lika beund­rad som Spindelmannen är av tonåringar och barn — lika misslyckad är Peter Parker hos arbetsgivare och lärare.
Länge ägnar sig filmen åt att visa hur trist och ensamt en hjältes liv kan bli. Ingen vågar lita på att man kommer i tid eller kommer alls eftersom man alltid måste rädda någon oskyldig ur skurkars klor på vägen. Man bor i en usel lägenhet med en girig hyresvärd. Man har skuldkänslor. Den stora kärleken Mary Jane (Kirsten Dunst) tröttnar på att vänta och förlovar sig med en astronaut. All vittvätt blir blå- och rödspräcklig av superhjältedräkten.

Lägger av sig dräkten
När allt är som mörkast, när depressionen gjort att han till och med tappat förmågan att skjuta ut sitt klibbiga nät, bestämmer Peter Parker sig för att lägga av sig dräkten och bara vara en vanlig medborgare, en sån som bara tittar på när polisbilarna far förbi.
Men världen behöver honom. Framför allt det storslagna New York av tegel och blänkande glas som Raimi hyllar i de många hisnande scener där Spindelmannen svingar sig mellan skyskrapor behöver honom. Denna gång hotas staden av Doctor Octopus (Alfred Molina), den sympatiske men äregirige fysikern Otto Octavius vars psyke i ett misslyckat experiment tagits över av fyra artificiellt intelligenta tentakler.
Precis som Willem Dafoes gröna troll i den föregående filmen har hans själ förstörts av kombinationen högteknologi och girighet, men till skillnad från Dafoe gör Molina en skurk som har mer av Frankensteins missbildade och sorgsna mons­ter än genuin ondska i sig. Doctor Octopus mekaniska men mycket levande tentakler är filmens bästa specialeffekt, med egna personligheter och inte så lite skrämmande. Molina är fullkomligt trovärdig med sina nya lemmar. Tobey Maguire visade sig redan i Välkommen till Pleasantville (1998) ha komisk talang, nu är han rolig nästan hela tiden utan att synbart anstränga sig det minsta.

Serietidningsestetik
När han har Spindelmannens heltäckande mask på sig utvinner han komik ur sin ganska underliga, målbrottslika röst — och det är egentligen först där som det blir uppenbart att vilken annan skådespelare som helst i dräkten skulle ha tvingat fram en helt annan sorts film.
Allting inleds med förtexter som både tar tillvara den ursprungliga serietidningsestetiken och resumerar hela den föregående filmen i tecknade stillbilder. Ett enda fotografi finns med bland teckningarna, av Kirsten Dunsts ansikte.
Det är ett elegant sätt att markera att Mary Jane trots sin traditionellt passiva roll är navet som hela Spindelmannens existens snurrar kring. Hon är också den som gör att den tonårige Spindelmannen blir mer mänsklig än vuxna, mer okomplicerade trikåhjältar som Stålmannen och Batman. Kanske vågar man hoppas på att hon inte bara får tråna, bli bortrövad och räddad i nästa, oundvikliga uppföljare.

www.bioprogrammet.nu - Filmen "Spider-Man 2"

Filmen "Babylonsjukan".

Maja saknar fast punkt i tillvaron men får bo hos Mattias, som åtminstone har en lägenhet - trots att han drabbats av Babylonsjukan.
Regi:Daniel Espinosa
I rollerna:
Nina Wähä, Kalled Mustonen mfl
Det här är en film om dumma människor som gör dumma saker. När de inte klarar att ta hand om sig själva så är det samhället det är fel på - livsstilen är en protest och den förlamning som gett namn åt filmen.
Skildringen av dessa människors liv är skicklig - men helt intetsägande. Stjärnskottet Nina Wähä blir den enda
behållningen.

www.bioprogrammet.nu -Filmen "Babylonsjukan"

Filmen "Helens små underverk".

Välbekant tema som berör
Helens små underverk (Raising Helen).Regi: Garry MarshalI. Manus: Patrick J. Clifton & Beth Rigazio. Foto: Charles Minsky. Klippning: Bruce Green & Tara Timpone. rollerna: Kate Hudson, John Corbett, Joan Cusack, Hayden Panettiere, Spencer Breslin, Abigail Breslin, Helen Mirren, Paris Hilton m fl.

Helen Harris (Kate Hudson) är en kvinna med en spirande karriär mitt i New Yorks ytliga, kindpussande modeindustri. Hon flackar hemtamt mellan visningar och innekrogar där de rika och vackra går omkring med påklistrade leenden och berömmer varandras klädsmak.
En dag kommer dock ett telefonsamtal som ställer Helens tillvaro på ända. Hennes syster har omkommit i en trafik­olycka tillsammans med sin man. Efter sig har de lämnat tre barn — och det är Helen som ska ta hand om dem.
Den coola, världsvana partytjejen ska plötsligt knyta skor, torka snor och tillrättavisa tonårsflickan när hon vill ut och festa.
Mitt i kaoset dyker det förstås också upp en stilig, lång och mörk man, en pastor som ser något speciellt hos den tafatta fostermamman.

Ont om överraskningar
Klichéerna är många i Helens små underverk och det är på inget sätt överraskningarnas film. Förmodligen är det meningen att man ska känna samma tillfredsställelse som ett barn när det får höra samma saga om och om igen. Det är tryggt och behagligt bekant.
Trots förutsägbarheten så lyckas dock filmen beröra ända fram till Hollywoodslutet, delvis på grund av fina skådespelarinsatser från Kate Hudson, men framför allt tack vare barnen som genomgående är trovärdigt gestaltade.
Dessutom är historien kryddad med ett flertal färgstarka biroller. Här finns den sliskiga bilhandlaren med illasittande toupé, den indiska kvinnan som sprider skräck med ett basebollträ och ärkemamman som börjar uppfostra sitt barn redan när det ligger i magen.
Kanske kan filmen också fungera som terapi för alla runt 30- strecket som står i begrepp att lämna det bekymmersfria singellivet bakom sig.

www.bioprogrammet.nu -Filmen Helens små underverk

Independent Media Center | www.indymedia.org | ((( i )))

Independent Media Center | www.indymedia.org | ((( i )))

Indymedia's hardware is returned, but many questions
remain. On ... FBI seize Indymedia for Italian Judge? It ...

FBI beslagtar två imc-servrar i Storbritannien

Sedan torsdag morgon är två av indymedias europeiska servrar offline sedan Rackspace, det företag som de varit placerat hos på begäran överlämnat dem till ej specificerade amerikanska myndigheter. Trots att maskinerna varit fysiskt placerade utanför London så hävdar Rackspace att de som amerikanskt företag måste följa amerikansk lagstiftning.
Ingen amerikansk myndighet har hört av sig till någon kontaktperson för någon IMC, den brittiska polisen förnekar all kännedom - samtidigt påstår sig Rackspace blivit erlagda tystnadsplikt och vägrar lämna någon mer information.

På servrarna fanns bland annat hemsidor för ett tjugotal IMC's världen över, serverprogramvara för utbyte av krypteringsnycklar inom indymedianatverket samt streamad radio. Vi återkommer med mer information så fort den finns tillgänglig.


PRESSMEDDELANDE
I torsdags morse utfärdade amerikanska myndigheter ett federalt åläggande till Rackspace, där de beordrades att överlämna information som hostas på Indymedianätverket, till FBI. Rackspace, som tillhandahåller hosting tjänster för över 20 Indymediasajter vid sin anläggning i London, åtlydde FBI och överlämnade två servrar till de federala myndigheterna. Vilket resulterade i att dessa 20 Indymediasajter försvann från nätet.
Indymedia, ett globalt nätverk för oberoende, icke-kommersiella media, fick förra månaden påstötningar från FBI om att plocka bort en artikel om Schweiziska hemliga poliser. Denna artikel låg på en av de servrar som befann
sig på Rackspace. Det är dock oklart huruvida torsdagens händelser är relaterade till den incidenten eftersom åläggandet var riktat till Rackspace, och inte till Indymedia. Enligt Rackspace kan man "inte förse Indymedia med någon information om det åläggandet". ISPs har vid liknande tillfällen försetts med munkavel i
syfte att förhindra dem att informera berörda parter om vad som händer.


Det är omöjligt för Indymedia att förstå hur och varför en server, som befinner sig utanför USAs jurisdiktion, kan beslagtas av amerikanska myndigheter.

Under de senaste månaderna har den amerikanska regeringen riktat ett flertal attacker mot Indymedia. I augusti försökte Secret Service att stoppa New York City Independent Media Center, i samband (före) det republikanska nationella konventet. Secret Service försökte komma åt ip-loggar från ISPs i USA och Nederländerna. Under de senaste månaderna har amerikanska myndigheter
stängt ett flertal communitybaseade radiostationer över hela USA.

Listan över de lokala mediekollektiv som drabbats genom FBI:s ingripande inkluderar:
Ambazonia, Uruguay, Andorra, Polen, Västra Massachusetts, Nice, Nantes, Lilles, Marseille, Euskal Herria (Basque Country), Liege, Öst- och VästVlaanderen, Antwerpen (hela Belgien), Belgrad, Portugal, Prag, Galiza, Italien, Brasilien, Storbritannien, och Tyskland.
Dessutom drabbades ett flertal nät-radiostationer, en av Linux distributionssajter
samt andra tjänster som hostades på de beslagtagna servrarna.
Se även:
http://www.indymedia.org/en/2004/10/111999.shtml
http://jebba.blagblagblag.org/index.php?p=107

Filmen "Att vara och ha - en lovsång till livet"

I BERTRAND TAVERNIERS film "Allt börjar i dag" finns en oerhört gripande scen där en pappa får sin självkänsla återställd när han stolt förevisar sin lastbil för sin sons klasskamrater. Det är fantastiskt att se hur Tavernier lyckas sätta bilder till ordet mänsklighet.

Det är talande för styrkan i "Att vara och ha" att Taverniers scen dyker upp i minnesbanken. Även här är slagordet mänsklighet. Denna enkla dokumentär om en liten landsortsskola har tagit hela Frankrike med storm och publiken har gjort den till en kassasuccé. Vi borde göra likadant. Det är inte varje dag som man bjuds på livsinspirerande underhållning.

Vi möter ett lantligt samhälle, en liten skola och läraren monsieur Lopez och hans elever. Utbildningsnivån är låg och uppfostringen inte riktigt vad vi är vana vid i Sverige. Det känns omtumlande att se hur en mamma slår sin son när han slarvar med skolan. Mitt i allt härskar monsieur Lopez, en klassiskt sofistikerad gentleman som flyttade till den lilla orten och blev kvar.

Han är en lärare av det gamla gardet och bjuder inte på några pedagogiska mirakelkurer, det sitter i ryggraden. Vad som gör honom, och filmen, speciell är hans enastående tilltro till samtalet som produktiv kraft. Men Lopez är långt ifrån perfekt. Han bråkar till exempel med regissören om ekonomisk ersättning för sin roll i filmen, ett efterspel som passar filmens tema, vilket, som sagt, inte handlar om perfektion utan om mänsklighet. Med andra ord får vi även se att det är mänskligt att fela.

Regissören Nicolas Philiberts enkla och tillbakadragna upplägg känns befriande som motvikt till alla hafsiga och exploaterande tv-dokumentärer. Philibert vinner på att göra så lite som möjligt. Där Michael Moore basunerar ut sig själv undviker Philibert egna kommentarer och ställningstaganden. Ändå fungerar hans film utmärkt i debatten om skolsystem och utbildningsnivåer. Som publik är det omöjligt att inte ta ställning, och det måste bli FÖR mer pengar till skolan.

http://www.bioprogrammet.nu/filmsida.asp?filmnr=2214

www.bioprogrammet.nu - Info om filmen Shrek 2 (sv. tal)

www.bioprogrammet.nu - Info om filmen Shrek 2 (sv. tal)

Skämten med sagofigurer och populärkultur är än mer respektlösa - och kanske också mer riktade till en äldre publik. Få småbarn känner väl igen vågskvalpspussen från Härifrån till evigheten (en filmklassiker från 1953) som Shrek och Fiona härmar under sin smekmånad. Det är bara ett exempel av myriader av referenser till andra filmer och vår kändisfixerade nutid som bakats in i nästan varje scen.
Det såta trollparet har alltså gift sig och nya prövningar tornar upp sig. Prinsessan Fiona vill nämligen att Shrek ska träffa hennes föräldrar som är kung och drottning i ett rike långt, långt borta. Så med åsnan gnällande i baksätet ger de sig i väg.

Riket långt, långt bort påminner om Los Angeles där sagofigurer lever ett stjärnliv. Kungen har svårt att acceptera dotterns val av man och engagerar en yrkesmördare, Mästerkatten i stövlar, för att på något sätt få bort Shrek till förmån för den oljiga Drömprinsen.
Mästerkattens sanna Zorrokaraktär - en underbar ny bekanskap - gör att han i stället blir kompis med sitt tilltänkta offer och tillsammans med åsnan och Shrek bildas en dynamisk trio som röjer vidare bland trolldrycker och sagodrömmar.

Filmens mesta förtjänst - precis som med ettan - är att förväntningar ställs på ända och att begreppet skönhet vrängs ut och in. Lite gapigt och actiongrabbigt blir det allt ibland. Men både liten och stor har en hel del underhållning att hämta i sagoäventyret Shrek 2

www.bioprogrammet.nu - Info om filmen Kog�nget (sv. tal)

www.bioprogrammet.nu - Info om filmen Kogänget (sv. tal)

När den gigantiska filmmaskinen Walt Disney Animation skulle göra den här filmen skickades filmmakarna ut på läger och levde cowboyliv, föste boskap och sov under stjärnorna.

Kanske är det förklaringen till att "Kogänget" har blivit en riktigt hyfsad film, som tilltalar både små och stora.

Utställningskossan Maggie tvingas flytta till en ny bondgård, hennes gamla har sålts på auktion. Ankomsten väcker liv i den slumrande gården Paradiset, som även den dras med stora skulder.

Korna fru Caloway, som är kräsen och butter, och naiva, storögda Grace får veta att även Paradiset hotas av auktion. Maggie får veta att man kan tjäna pengar om man tjänar storskurken och boskapstjuven Slim.

Hon lyckas få med sig fru Caloway och Grace i jakten på Slim och belöningen. Det blir en fartfylld och festlig jakt på den ondskefulle Slim.

Disney har lyckats väl denna gång. Temat med västernmiljö och djur som jagar vettet ur människor är en lyckad kombination.

Disney kommer nu att satsa enbart på datoranimationer när det bjuds på tecknad film. Här blandas de digitala bilderna med traditionellt tecknade bilder, och det bidrar nog till att vita duken får mer liv. Datoranimationer har en tendens att bli för perfekta, för stelbenta.

Sång och dansnummer, festliga kommentarer och en skurk som joddlar bidrar förstås till den lyckade resultatet. Den fjärde NV-bollen är inte långt borta.

Dessutom kryllar det av så kallade on-liners (vitsar), hela tiden på temat kor. Vi snackar om kofångare, Kossanova, surmjölk, ja, ni förstår vinkeln.

De svenska rösterna fungerar okej - med Charlott Strandberg som klar etta i röstrollen som Maggie - och för en gångs skull känns dubbningen inte irriterande. Då är det betydligt värre med spelfilmer där skådespelare läggs på svenska röster. Munrörelserna och rösterna brukar ju tyvärr inte stämma särskilt bra.

www.bioprogrammet.nu - Info om filmen Pianisten

www.bioprogrammet.nu - Info om filmen Pianisten

Ett brutalt mästerverk
"Lieben Sie Elfriede Jelinek , Claus Peyman - oder Kunst und Kultur?" (Gillar ni Elfriede Jelinek, Claus Peyman - eller konst och kultur?") stod det på FPÖ:s valaffischer när Haider gick i mål med kulturfrågor i den österrikiska politiken. Och jag kan tänka mig att Haider just inte skulle gilla Michael Hanekes filmatisering av Elfriede Jelineks roman "Pianolärarinnan", som gestaltar vad Alice Miller kallar "den svarta pedagogiken" i Österrike.
Filmen "Pianisten" - som inte skall förväxlas med Roman Polanskis "Pianisten" som vann Guldpalmen på årets Cannesfestival - handlar om den vackra, drygt fyrtiåriga Erika Kohut som är pianolärare vid konservatoriet i Wien. Hon har misslyckats i ambitionerna att bli konsertpianist, något som den ständigt sura mamman (Anne Girardot) har som undertext i sina klagomål mot dottern. De delar hem trots att dottern är vuxen.
Isabelle Huppert i rollen som Erika har ett stängt, förstenat ansikte, som då och då öppnas då hon talar om Schubert, hans brist på sentimentalitet, hans starka känslor. Den unge begåvade eleven Walter (Benoit Magimel) förälskar sig i henne, mot alla odds. Hon värjer sig.

I filmen blir Erika en gåta. Strikt, iskall och tuff mot eleverna. Eventuella försök till all slags kontakt undviks. Efter jobbet går hon på peepshows eller ser porrfilm i eget litet bås, spionerar på älskande par i bilar, köper snygga kläder hon aldrig tänker använda. Hon tycks inte ha kul en endaste sekund i sitt borgerliga liv, trots statusfyllt arbete på konservatoriet och hyfsad ekonomi. Hon och hennes mamma har ett symbiotiskt, hatfyllt förhållande, sover till och med i samma sovrum. Hennes drömmar om sexualitet tar sig sado-masochistiska uttryck. Hon är en känslomässig bomb på väg att brisera. Då möter hon Walter, och allt ställs på sin spets.

Isabelle Huppert spelar ut mesta möjliga minimalism under en stenhård yta, hon gör en absolut briljant rollkaraktär av Erika, i det Österrike som uppfann både Freud och Hitler. Svart pedagogik är bara förnamnet i detta mentala rum.
Benoit Magimels Walter är en ganska normal ung man, medveten om sin begåvning och sitt stiliga utseende. I scenen där de båda första gången möts, slutar det avbrutna kärleksmötet som ett skämt, en lek, när Walter börjar studsa runt och skoja över hela den absurda situationen. Bara denna enda scen visar Hanekes position som en av de verkligt stora moderna filmarna i Europa. Hans brutalitet och hans oförutsägbarhet gör "Pianisten" till ett mästerverk.
"Pianisten" är dock inte Hanekes mest våldsamma film, men det inre våld som filmen gestaltar är starkt nog. Men först och främst är det Isabelle Hupperts film, från början till slut. Så sliten, så spröd - så fruktansvärt intensiv och så oerhört skicklig.
Filmen vann juryns stora pris och de två skådespelarprisen vid förra årets Cannesfilmfestival.
Helt rättvist.

Österåkers kommun - 1000 vägar till kunskap

Igår torsdagen den 7 oktober kl. 14-16 var jag på föreläsning om miljö och jämställdhet.
Lärande för hållbar utveckling och digitala verktyg, Per Olov Ottosson, Håll Sverige Rent, Miljöinspektör, geovetare och lärare, sedan 1996 utbildningschef på HSR med ansvar för miljöutbildningar mot skola och näringsliv, ansvarig för Grön Flagg i Sverige.
Han berättade bl a om distansutbildningar (5 p).
Du kan även besöka Håll Sverige Rent för att läsa mer...............

Österåkers kommun - 1000 vägar till kunskap

Österåkers kommun - 1000 vägar till kunskap

Tisdagen den 5 oktober
Kl 12.00 - 13.00 var jag på "Titta! Nyheter! Titta! Reklam!"
Bo Bergström, art director. Har arbetat med både nyheter och reklam. Numera utbildar han i ämnet visuell kommunikation i olika sammanhang när han nu inte sitter och skriver böcker. Tre läromedel och två fackböcker har producerats och nu har hans senast alster just kommit. Det är en populärfackbok om bilder, former, färger och budskap enligt retorikens och dramaturgins regelverk.
Kom och lyssna när han samtalar om och kring sin bok Titta!

DN - Debatt - "Hat kan inte bombas bort"

DN - Debatt - "Hat kan inte bombas bort"

Även vår nutidshistoria visar att hat inte kan bombas bort som statsterrorister önskar och enfaldigt fortfarande tycks tro.

"Hat kan inte bombas bort"

När muslimska kvinnor blir självmordsbombare kan det vara för att de sett sina egna barn mördas, för att de själva våldtagits och fått sina hem sprängda i luften. Deras hat är fruktansvärt och deras hämnd fasansfull. Men att ta till eskalerat våld mot motståndet i arabvärlden är ingen lösning för Bush och Sharon - eller för Putin i Tjetjenien. Man kan inte bomba fram demokrati eller hålla allmänna val i kulregn. Man måste försöka "krypa in under skinnet" på motståndarna för att förstå vad som verkligen driver dem. Det skriver Stig Ramel, författare och tidigare vd för Nobelstiftelsen.