Filmen:"Vinnare och förlorare"

Regissör: Kjell Sundvall
Manus: Sara Heldt
I rollerna: Frida Hallgren, Daniel Gustavsson, Märta Ferm

"JAG ÖNSKAR att jag och min pappa skulle vara hemma lite mer, och ha tråkigt, det tycker jag skulle vara roligt", säger tioåriga Magda (Märta Ferm) till sin pappa i "Vinnare och förlorare". Och det är snarast det filmen handlar om, inte trav eller spelberoende som trailern och reklamaffischerna trumpetar.

Uppenbara motpoler
Essensen är frånvarande föräldrar, otillräcklighet och hur man söker lycka och värme i helt nya sammanhang. Motpolerna i filmens olika miljöer är uppenbara. Den manliga travvärlden möter den mer kvinnliga, ja, eller tantiga, bingohallen. De gemensamma nämnarna är många men förståelsen mellan spelens utövare är minimal, nästan obefintlig, vilket gör den så intressant.

Bingohallen och travbanan fungerar som en utmärkt kuliss för skildringen av vanliga människor. Men även den privata sfären blottas och man får följa ensamma människor som tittar på "Jeopardy" och jublar för sig själva varje gång de kan svaren. Ganska talande, faktiskt.

Fyndig parallell
I historien löper en fyndig parallell. Pappa Fredriks (Daniel Gustavsson) hårdtränade travhäst och hans dotter Magda lider av samma problem, vilket dilemmat är ska inte avslöjas, men parallellen visar sig vara nyckeln till både det ena och det andra.

Filmens styrka ligger i ett skickligt skådespeleri, med jämna och väl fungerande dialoger. Frida Hallgren gör en fin men lätt slätstruken tolkning av en ung och ensam kvinnas problem. Jag blir engagerad, igenkännande och glad men också stundom sorgsen. Musiken är underbar och publiken sitter andäktigt lyssnande kvar och läser sluttexterna till sista raden.

Regissören Kjell Sundvall har tidigare sagt att han alltid får medelmåttiga recensioner men att det inte spelar någon roll eftersom det är för folket han gör filmerna.

Filmen:"Vinnare och förlorare"