1 maj-tal av Kalle Larsson 2005

Kamrater!
Vi är de jordlösa i Brasilien och de fattiga på Indiens landsbyggd. Vi är textilarbeterskorna i Sydkorea och antikrigsrörelsen i USA. Vi är vårdbiträdet i Västerås som kämpar för en minimilön på 15 000 i månaden, ungdomarna i Hammarkullen och i Nacka som försvarar sin fritidsgård och vi är Lisa i Ljusdal som vill att hennes dotter skall tjäna lika mycket som hennes son. Vi är städerskan och långtradarchauffören i Lettland och Polen som kämpar för rätten att organisera sig.

Idag, på arbetarrörelsens internationella högtidsdag, är vi dom. Vi är dom som tar strid för vår rätt och vår värdighet, i hela landet och runt hela denna värld. Dom är vi. Samman sluter vi oss idag, i gemensam styrka. Leva den internationella solidariteten - Länge leve 1 maj!

Kamrater och stockholmare, vår stolta stad är inte till salu.
Storföretagarna och deras politiska företrädare - som numera återfinns också långt in i de socialdemokratiska leden - har ägnat mycket kraft och mycket tid åt att få en lika enkel som idiotisk tanke att få fotfäste i våra medvetanden. Om du inte är med och äger så får du mer att säga till om. Om staten, kommunen eller landstinget säljer allt vi har så får du mer att säga till om, du vet, som kund. Men vi är dom som vet att ägande är makt.

Det räcker förstås inte att säga nej till privatiseringar - vi måste också se till att människor får makt över sitt eget arbete. Men utan vänstern i Stockholms stadshus hade fler fritidsgårdar och äldreboenden nu varit privatiserade, och allmännyttans lägenheter sålda till de rikaste. Utan vänstern i Stockholms läns landsting hade sjukhusen och primärvården varit utsålda till högstbjudande och din hälsa underkastad det krassa vinstintresset. Minns detta; Vänstern har gjort skillnad. För minns också detta; Privat företagsamhet handlar i sista hand om - måste alltid ytterst handla om - privat vinst. Men är det rimligt att nån skall tjäna pengar på att vi blir gamla? Att vi blir sjuka? Att vi behöver en god utbildning och en vettig fritid? Vänsterns svar är tydligt: Vi är dom som avvisar privatiseringar. Vi är dom som sätter människovärdet före marknadsvärdet. Stockholm är inte till salu!

Kamrater,
Årets första maj går under parollen "Rätt till jobb på rättvisa villkor". Det är hög tid. Medan direktörerna lyfter feta löner och fallskärmar, genomförs lönesänkningar och villkoren pressas tillbaka i Sverige. När vi på 80-talet blev förbannade över att en direktör kunde tjäna 20 gånger så mycket som en arbetare, varför skulle vi då inte vara dom som blir ursinniga över att han idag tjänar 54 gånger så mycket? När nästan hälften av alla unga LO-kvinnor har en otrygg anställning, skulle vi då vara dom som slår oss till ro? Vårt svar är nej.

När utländska företag anlitas helt lagligt i Sverige och med löner för sina arbetare långt under de svenska kollegornas är det tid att ta strid. En grå, en svart arbetsmarknad har vuxit fram, där människor utnyttjas hänsynslöst. Vi vill bekämpa den sociala dumpingen och stärka arbetsrätten. Vi vill att heltid skall vara en rättighet och deltid en möjlighet. Dom avkräver oss "flexibilitet" på arbetsmarknaden, men vi är dom som inte böjer oss. Rätten till jobb på rättvisa villkor är för oss en grundläggande mänsklig rättighet. För att citera livsklubben på bageriet Cerealia i Stockholm när de kräver rätten till heltid och trygga anställningar: "Det är rätt att göra uppror".

Kamrater,
Jag är stolt över att kunna säga att landets största försök med arbetstidsförkortning drivits fram av vänstern här i Stockholm. Det påstås ofta att vi inte har råd, att det blir för dyrt. Men det har man sagt varje gång arbetstiden kortats i Sverige genom historien och det har varit fel varje gång tidigare. Hade bakåtstävare fått bestämma allt här i världen hade tiden stått stilla. Vi vet att det går, och vi vet att det ger fler jobb, ökad livskvalité och en möjlighet till ökad jämställdhet mellan könen, att det i längden är samhällsekonomiskt lönsamt. Sjukskrivningarna går ner, arbetsskadorna och olyckorna minskar och folk kommer helt enkelt att må mycket bättre.

Till skillnad från våra motståndare som istället förespråkar jakt på sjukskrivna och arbetslösa, vill sänka ersättningsnivån i sjukförsäkringen och skapa kontrollsamhällen efter sovjetisk modell vet vi att det lönar sig. Vi påstår: Det är dags att korta arbetstiden. Vi säger: Ge oss rätt till arbete, och vi är dom som kräver; ge oss tid att leva!

Kamrater och antirasister,
Kampen för alla människors lika värde oavsett ursprung är ingen flummig formulering i ett program. Den är konkret, också här, i vårt land. För när den som har fel efternamn kan söka hundra jobb utan att bli kallad till en enda intervju är det rå och öppen diskriminering. När din hudfärg avgör var du har möjlighet att bo är det ingen tillfällighet, ingen slump. Det handlar om systematisk särbehandling.

Det är dags att utmana makten: varför ifrågasätter så många den asylsökandes rätt att bosätta sig där hon vill men så få att den rika överklassen vältrar sig i sina lyxvillor i Djursholm och åttarummare här borta på Strandvägen? Varför påstår så många att invandrade inte vill göra rätt för sig istället för att fråga sig varför storföretagen tillåts beröva människor rätten till arbete?

Därför är vi dom som vågar ställa krav. Vi vill att alla människor - även invandrade kvinnor och män - ska kunna ställa krav på rimliga löner och goda villkor på arbetsplatsen. Därför vill vi stärka - inte avveckla - arbetsrätten. Vi vill att invandrare och infödda svenskar tillsammans ska kunna ställa krav på en social bostadspolitik som bryter segregationen, en skola som utjämnar klassklyftorna.

Vi utmanar idag offentliga och privata arbetsgivare i hela landet. Alla arbetsplatser skall inom tio år ha en sammansättning av de som arbetar som motsvarar befolkningen i stort. Och när vi säger alla menar vi alla. Vartenda kontor, dagis, åkeri, bageri och varenda polisstation, fabrik och affär. Det är dags nu, att sluta göra skillnad på folk och folk.

Vi är dom som tar strid när rasismen öppet visar sitt fula tryne, och vi är dom som aldrig kommer att acceptera att såna som Folkpartiet smygrasisterna eller Socialdemokratiska utvisarepartiet tillåts vrida debatten i främlingsfientlig riktning. Vi har olika hudfärg, och olika ursprung, men vi är dom som som inte viker - inte en milimeter - i kampen mot rasismen. Det kan du lita på.

Kamrater, feminister!
I Sverige misshandlas varje år ett femtiotal kvinnor till döds av sin partner. I Sverige köper män kvinnors kroppar för en halv miljard kronor, sexualiseringen av det offentliga rummet ökar och kvinnor utsätts - i Sverige - dagligen för våldtäkter. Idag förs runt 800 000 kvinnor och barn in i EU för att exploateras i en sexindustri som runt världen omsätter lika mycket pengar som alla länder tillsammans lägger ner på militärutgifter. Men kom ihåg att sexindustrin skulle inte överleva om det inte fanns någon efterfrågan. Kvinnor skulle inte bli slagna om det inte fanns män som slog.

Trots snart hundra år i kamp för kvinnors rättigheter och tio år som feministiskt parti är vi långt ifrån nöjda. Vi är fullt ut en del av den feministiska motståndsrörelsen som nu formerar sig runt om i landet, och kräver förändring. Varenda landsting måste avkrävas en handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor - vilket här i Stockholm redan drivits fram av vänstern. De 135 miljoner som vänsterpartiet erövrat för stöd till kvinnojourerna och rikskvinnocentrum är bara början. Varenda skola måste erbjuda träning i feministiskt självförsvar, precis så som vänstern redan drivit igenom i Sandviken och i Umeå.

Vi är dom som fortsätter att ta striden mot könsförnedrande reklam i tunnelbanan och mot porrbilarna på stan. Vi är också dom som säger nej till lön efter kön. Länge nog har lågavlönade kvinnor fått stå tillbaka för slipsbeklädda mäns fallskärmar. Dom miljarder vi krigade fram förra hösten och det löfte som nu regeringen gett om mer pengar till kommunerna och landstingen att använda till kvinnors löner är också det bara början. Vi vägrar acceptera att det skall ta hundra år till. För oss finns inget alternativ, vi är dom som bjuder patriarkatet motstånd. Varje dag, hela tiden - också när andra backar, tystnar och påstår sig ha gjort sitt - kommer vi att finnas där. Se det som ett löfte, en utmaning eller - om du vill - som ett hot.

Vänner och EU-motståndare!
Sverige blir inte medlem i EMU. Vi vann. Vi lyckades. Tillsammans är vi dom som gjorde det möjligt. Vi alla är skälet - till att Sverige aldrig blir medlem i EMU!

Så står vi inför nya strider. Ibland är det viktigt med vad man betonar. Hur skall man egentligen uttala den där paragrafen i grundlagen? När makten och eliten gör det låter det "All offentlig makt i Sverige utgår från folket". Vad vi måste kräva är att "All offentlig makt i Sverige utgår från folket! Visst är det uppenbart att etablissemanget är skakat av hur det gick förra gången dom tvingades fråga folket; men vi backar inte.

Den nya EU-konstitutionen måste förkastas. Den öppnar för stora kliv i överstatlig riktning eller, annorlunda uttryckt, för en ytterligare urholkning av demokratin. Vi ser hur bit efter bit nu faller på plats i mönstret när kartan över Europas förenta stater med gemensam militär och en enda utrikespolitik växer fram. Vi ser hur mursten fogas till mursten i bygget av fästning Europa, som stänger ute människor på flykt för sina liv.

Och vi är inte ensamma. I Frankrike skälver etablissemanget nu av rädsla inför nej-sidans styrka. Statsminister Persson har visst sagt att en folkomröstning skulle hota demokratin, men det han egentligen menar är förstås att en folkomröstning hotar socialdemokratin. Idag är vi dom som till maktens män sänder utmaningen - visa att ni inte är ett gäng fegisar. Vi - liksom sex av tio svenskar och med 120 000 namnunderskrifter i ryggen - kräver folkomröstning om EU´s nya grundlag.

Demonstranter och flyktingvänner,
Jag var häromdagen oklok nog att läsa Kristina Axén Olins veckobrev. Jag begriper inte hur jag kunde vara så dum. För det jag läste om de så kallade apatiska flyktingbarnen fick mig att må fysiskt illa. Axén-Olin påstår skamlöst att det "skär i hjärtat" att se hur de behandlas. Och det skall komma från en person vars parti för bara några veckor sedan med berått mod stödde socialdemokraterna i beslutet att de skall kastas ut!

Det har krävts en lång strid innan Utlänningsnämnden slutligen i fredags överlämnade ett av dessa ärenden till regeringen för beslut och avvisningarna stoppades. Men vi är inte dom som glömmer. Moderaterna pöser nu över av högmod över sina senaste opinionssiffror. Men när vi nu blåser till strid så låt oss vara realistiska. Vi kommer förmodligen inte att få egen majoritet i nästa val. Jag är nöjd så länge vi tvingar ner moderaterna under 4-procentsspärren! Det är dags, kamrater, låt oss se till - att ordet moderat åter blir ett skällsord.

Kamrater,
Visst är det en stor seger för rättssäkerheten att utlämningsnämnden kommer att läggas ner den 1 januari 2006 och att asylsökande skall få föra sin egen talan inför vanliga domstolar. De som har försökt förhala, förvrida, förhindra reformen har nu motvilligt tvingas accepterat att utlänningsnämnden läggs ner, fem år efter ett enigt riksdagsbeslut. Men det räcker inte. Vår grundläggande kritik mot regeringens flyktingpolitik står fast.

Statistiken talar sitt tydliga språk:1999 fick 45 procent rätt att stanna av migrationsverket, och förra året var det så få som 8 procent. Tusentals människor lever gömda i Sverige och åter tusentals väntar alltför länge på besked - under ständig rädsla att utvisas till den fasa dom en gång flytt ifrån. Vi ansluter oss till den rörelse som nu växer i hela landet. Ett nollställningsbeslut - det som ibland kallas amnesti - måste ge alla gömda och väntande asylsökande rätt att stanna. Skriv under Påskuppropets listor som cirkulerar här idag, anslut er till demonstrationen för rätten till asyl som hålls nästa lördag och skänk idag pengar till vänsterpartiets fristadsfond.

Tillsammans måste vi nu vara dom som stå upp för de mänskliga rättigheterna. Vi måste kräva det som är självklart - att människor som flyr undan krig, förföljelse och tortyr runt om i världen skall kunna söka och finna en fristad i vårt land. Försvara rätten till asyl! Riv Fästning Europa!

Kamrater,
Israel har kallats "mellanösterns enda demokrati". Det måste ses som en skymf mot demokratibegreppet. För vad är det för stat vi talar om? Det är en stat som leds av en brutal krigsförbrytare med blod från hundratals mord på sina händer. Vi ser hur en ny mur håller på att byggas, och alla vi som välkomnade fallet av den gamla har anledning att vara vaksamma. På alla oss som står upp för mänskliga rättigheter vilar ett ansvar.

Låt det stå klart: Varje lösning av konflikten i mellanöstern måste börja med ett fullständigt och villkorslöst upphävande av den folkrättsvidriga israeliska ockupationen. Varje militärpostering, varje bosättning måste avvecklas. Riv muren nu, länge leve ett fritt Palestina!

Fredsvänner och antiimperialister,
Vi har samlats idag, i fredens och folkrättens tecken. Vi har samlats idag i protest mot USA-imperialismens anspråk på världsherravälde. Vi är motståndare mot USA: s självpåtagna rätt att gå i krig mot för tillfället misshagliga regimer. Vi är motståndare till den nya världsordning som USA försöker skapa. Idag är hyckleriet brutalt uppenbart, och krigshetsarna hoppas nu att vi skall glömma. Att vi skall glömma bomberna mot dom oskyldiga. Att vi skall glömma kulorna mot civila kvinnor, män och barn, att vi plötsligt skall glömma bort brotten mot folkrätten.

Men vi är, som bekant, inte de som glömmer. Vi minns Vietnam, och den seger som det vietnamesiska folket och den antiimperialistiska världsrörelsen vann för 30 år sedan. Vi minns napalm, Agent Orange och hundratusentals människor som bragdes av livet av en hänsynslös krigsmaskin. Men också hur vi var dom som reste motstånd, och fick den internationella solidariteten att växa. Och historien klär sig i nya skepnader. Det måste sägas högt: USA: s syfte har inte varit att befria Irak från Saddam Hussein. USA: s syfte är att förstärka sin egen makt, att demonstrera sin militära överlägsenhet och att kontrollera oljan. Vi såg Falluja, och vi ser det pågående brottet mot folkrätten som ockupationen utgör. För oss är det självklart att det irakiska folket har rätt att göra motstånd. För folkrätt och demokrati! USA ut ur Irak!

Kamrater,
Dessa korta nedslag på den internationella arenan är exempel. Men det är inga enskildheter, utan utgör en del av ett mönster. Det handlar om en ekonomisk världsordning där dom 200 rikaste personerna äger lika mycket som halva jordens befolkning tjänar på ett år. Det är i den världen vår kamp skall ses. En värld av brutal fattigdom och bottenlös nöd, men också en värld av oändligt överflöd och rikedom. Det påstås ibland att socialismen är en vacker tanke men att det inte skulle fungera i praktiken. Det är dumheter. Socialismen är ingen dröm, ingen avlägsen framtidsidyll fri från alla konflikter. Socialismen är ett realistiskt och konkret alternativ, som drastiskt skulle förbättra dom flesta människors liv.

Utan socialism kommer demokratin att fortsätta göra halt vid fabriksportarna, och makten över ekonomin ligga i fåtalets händer.

Utan socialism kommer frihet att för några betyda frihet att utnyttja alla oss andra och leva på vårt arbete, att tjäna pengar på låga löner och ovärdiga anställningsförhållanden.

Utan socialism kommer maktfullkomliga ledningar på företag som Ericsson, Duni eller Saab att ha makt över tusentals liv och sparka sina anställda i det ögonblick det ökar vinsterna och fullkomligt kunna strunta i konsekvenserna för vanliga människor.

Utan socialism kommer tiotusentals barn att dö av sjukdomar och undernäring idag och alla dagar intill tidens ände.

Utan socialism slungas miljoner och åter miljoner människor ut i fattigdom och förnedring, berövade sina grundläggande mänskliga rättigheter - i Colombia, i Palestina, i Iran, i Kina och i Kurdistan - i varje världsdel, i varje hörn av vår värld.

Kamrater och 1-majfirare!
När vi samlas idag på arbetarrörelsens internationella högtidsdag är det för att vi är dom som insett att detta inte är den bästa av alla världar. Vi samlas inte av nostalgiska skäl för att bara minnas det som förflutit, utan vi samlas för att vi vill vidare, vill mer, har bestämt oss för att förändring är nödvändig. Vi säger det som borde vara självklart: Alla människor - i hela världen - är lika värda. Hur enkelt och självklart det än kan låta är det en samhällsomstörtande tanke. Vi är dom som över hela världen idag säger: Vanligt folk duger att styra sig själva! Vi duger att styra oss själva! Makten åt folket!

1 maj Stockholm 2005
Kalle Larsson, partistyrelse- och riksdagsledamot vänsterpartiet

1 maj-tal av Kalle Larsson 2005