I rollerna: Hugo Weaving, Natalie Portman, Stephen Fry, Rubert Graves, John Hurt m fl
Regi: James McTeigue
Filmen utspelar sig i ett futuristiskt, totalitärt Storbritannien och handlar om den unga arbetarklasskvinnan Evey som räddas från en livsfarlig situation av en maskerad man, endast känd som "V".
V är en komplex person, på samma gång litterär, bombastisk, öm och intellektuell - en man som vigt sitt liv åt att befria sina medmänniskor från de som terroriserat dem att foga sig. Men han är också bitter, hämndlysten, ensam och våldsam, och drivs av en personlig vendetta.
Bröderna Wachowski har alltså skrivit manus efter Alan Moores serie, men Moore har tagit bort sitt namn från den här filmen, efter en del usla filmer som byggt på hans verk. I just det är fallet är det väldigt synd, för det här är mycket bra.
V for Vendetta är inte maffig och nyskapande och actionspäckad på samma sätt som Matrix, det här är pampig och storslagen punkanarki som gick rakt in i hjärtat. Jag kände mig uppviglad och demonstrationssugen när jag kom ut ur salongen.
Filosofidravlet från Matrix två och tre är helt bortplockat, här är det enkelt och rakt på sak. Jag är ganska säker på att många kommer att tycka att det är för enkelt för att vara politiskt på riktigt - men jag håller inte med om att politik måste vara högtravande och komplicerat. Man kan utan problem känna igen vår tids terroristnoja, vinklade nyheter och nymoralism. Och när det gäller bilden av framtiden har de på ett väldigt effektivt sätt blandat skrämmande framtid med vardagliga miljöer, tedrickande, grå britter och trötta poliser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar