Filmen Återkomsten

Tonårsbröderna Vanjas och Andrejs möte med fadern, som återvänt efter 12 års frånvaro, visar sig att bli allt mer komplicerat.
Helgjutet ryskt mästerverk
Regi: Andrej Zvjagintsev
I rollerna: Konstantin Lavronjenko, Vladimir Garin, Ivan Dobronravov med flera

Den mångprisade ryska debutfilmen Återkomsten belönades mycket välförtjänt med en Guldbagge som 2004 års bästa utländska film i Sverige. Den är ett helgjutet mästerverk med starkt trovärdiga förankringar i en nutida mörk rysk verklighet och med många direkta referenser till lysande filmkonst i det förflutna.
Två tonårsbröder, den både räddhågsne och ilskne Vanja och hans beskyddande storebror Andrej, har växt upp i en ödslig hamnstad, hos sin mamma, men utan en far. Bröderna är varandra djupt tillgivna.
De lever ett både trist och ungdomsrituellt prövande liv i dystra hamnar och på tomma byggarbetsplatser. Helt plötsligt en dag återvänder deras försvunne far efter tolv års frånvaro. Självklart fylls bröderna av existentiella frågor kring denne verklige far som de länge drömt om och längtat efter.
Efter viss tvekan ger mamman sönerna tillåtelse att åka på fisketur tillsammans med sin far. De blir överlyckliga inför allt det positivt nya som de förväntar sig. Men snart uppenbaras brutalt mörka sidor hos deras far, som under resans gång utsätter sina söner för allt plågsammare prövningar. Ju längre bort de kommer från civilisationen, desto större blir avståndet mellan bröderna. Andrej vill gärna lära känna och älska sin far, medan Ivan börjar tvivla på honom och i trots vänder sig mot honom.
Den uppenbart filmsäkre regissören Andrej Zvjagintsev återger dramat i ett långsamt, eftertänksamt tempo, med en mångfaldigt laddad detaljsäkerhet i det filmiska berättandet. Varje enskildhet för det tragiska händelseförloppet obönhörligt framåt; varje replik, varje bild, inte minst varje ansiktsbild, och varje liten situation.
De två barnskådespelarna Vladimir Garin och Ivan Dobronravov är märkligt uttrycksfulla, och i rollen som den komplicerade fadern är Konstantin Lavronjenko kusligt övertygande. Med små, exakt avvägda medel ger han gestalt åt en far, som av någon dunkel anledning inte märker att han är brutal och skrämmer bort sina söner.Zvjagintsev är i sitt strama, spänningsfyllda och mystiskt laddade bildberättande tydligt påverkad av mästare som Polanski och Antonioni. Särskilt i början finns här också mycket som kan sägas vara direkt inspirerat av ryske stormästaren Tarkovskij.
Men allt som är "lånat" av andra stör inte ett dugg utan förstärker bilden av Zvjagintsev som en djupt medveten filmkonstnär att förvänta sig mycket av de närmaste åren.

Filmen Återkomsten