Alexander Payne gjorde för tre år sedan depparfilmenAbout Schmidt. Där är en pensionerad Jack Nicholson nära självmord, men finner i sitt fadderbarn en mening med att leva vidare.
Nya Sideways är också den melankolisk, men utan att vara lika nattsvart. Den handlar om Miles Raymond, en lärare med författarambitioner, och hans kompis Jack som är en misslyckad skådespelare. Tillsammans ger sig de två 40-plus-vännerna ut på en veckas partysemester för att fira att Jack ska gifta sig.
Fast särskilt mycket party blir det inte. Finsmakaren Miles har planerat resan in i minsta detalj och missar inget tillfälle att stanna till på amerikanska vingårdar och gurgla rött.
De två kompisarna utgör tillsammans ett omaka par. Miles är bitter och deprimerad efter skilsmässan medan Jack låter sin sexdrift löpa amok ? även en vecka före sitt eget bröllop. Vänskapen männen emellan är skildrad med stor finess. Samtalen är roliga, överraskande och smarta ? precis som filmen i övrigt.
Paul Giamatti, som spelar Miles, har aldrig fått några stora roller på grund av sitt utseende. Tvärtom har han länge varit en av de pålitligaste birollsskådisarna i Hollywood. Förra året dök Giamatti dock upp i huvudrollen som buttre Harvey Pekar i utmärkta och underhållande American splendor.
Även den här gången är han fantastisk intill fulländning. Det gäller inte minst scenerna där Miles, som länge haft off-knappen intryckt när det gäller kvinnor, motvilligt börjar förstå att han är attraherad av servitrisen och vitexperten Maya (Virginia Madsen). Hon och väninnan Stephanie (Sandra Oh) börjar träffa Miles och Jack regelbundet. Det komplicerar allas tillvaro ? fast på helt olika sätt.
Egentligen innehåller ?Sideways? allt. Här finns gapskratt, igenkännande fniss, åh-vad-pinsamt-måste-titta-mellan-fingrarna-upplevelser, tragik, överraskningar, visdom ?
I händerna på Kjell Sundvall hade det här kunnat bli alldeles bedrövligt. Nu blev det i stället det bästa du kan se på bio just nu.
Filmen Sideways
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar