Filmen Carambole

Sven Wollter och Eva Rexed i den svenska thrillern "Carambole" som baserar sig på Håkan Nessers roman med samma namn.

Jag gillar Håkan Nessers romaner om det fiktiva samhället Maardam.
"Carambole" är den sjunde boken i serien och en av de mer tragiska om nu helvetet kan mätas i grader.
Samtidigt är det givetvis svårt att föra över en sådan komplex berättelse till filmens värld. Det måste förkortas. Det måste plockas bort händelser och morden måste klaras ut på mindre än två timmar.

Regissören Daniel Lind Lagerlöf har därför gjort det enda rätta.
Lind Lagerlöf har lagt all tyngdpunkt på den pensionerade polisen Van Veeteren. Hans son är nämligen ett av mordoffren i en härva, som handlar om utpressning och en människas skamkänslor. Händelser som orsakar det besinnigslösa våldet mot oskyldiga människor.
Och spiralen av ondska blir allt värre. Allt för att slippa stå till svars för det som från början utlöser de kriminella handlingarna.

Det är ingen actionhistoria, långt därifrån. Det är en kriminalberättelse i typisk svensk stil där det ges tid till begrundan. Att fundera över hur livet kan gå så snett i ett skede där det för en del inblandade bara borde vara lycka.
Sven Wollter spelar Van Veeteren och han är filmens största behållning. Han uppträder med en sådan värdighet i varje scen. En sådan kontrollerad vrede. En sådan kontrollerad sorg. Ändå känner vi in i minsta por hur frustrerad den gamle polisen är.

Jag gillar också Eva Rexed som spelar komissarie Ewa Moreno. Hon kommer garanterat att får större uppgifter i de kommande filmerna.
För det kommer flera. En till för bio, "Moreno & tystnaden", och fyra direkt för tv.

Filmen Carambole