Kvalitetsfilmens ställning, särskilt utanför storstäderna, hotas genom att distributörerna och biograferna blir allt färre. Mats Sladö, ordförande för Sveriges förenade filmstudios (inkl. Åkersberga Filmstudio) med fler än hundra filmklubbar som medlemmar, oroar sig och kräver att staten kliver in och tar sitt ansvar för kvalitetsfilmens överlevnad fullt ut.
Sveriges Förenade Filmstudios (SFF) organiserar mer än hundra filmklubbar på mindre och medelstora orter runt om i landet. Människor som brinner för filmen som konstart arbetar ideellt för att visa kvalitetsfilm på biograf. Tillsammans med Folkets Hus och Parkers Bio Kontrast håller SFF filmkonsten och biografkulturen levande, fjärran från storstädernas filmutbud. Många av filmerna som visas importeras och distribueras av små filmbolag som äger ett fåtal eller inga biografer alls. Därför är de beroende av biograferna Zita, Sture och Astoria Cinemas för att kunna premiärvisa sina filmer i Stockholm.
Ofta är det festival- och kritikerprisade filmer från olika delar av världen, som med hjälp av ett litet statligt ekonomiskt stöd köps in i ett fåtal kopior. Många filmer lever sedan sitt eget liv på SFF:s och Bio Kontrasts repertoarer ute i landet. De ses av tusentals filmintresserade, men dessa besökare finns inte med i någon officiell statistik. Därmed befästs uppfattningen att den ”smala” filmen sällan har någon stor publik.Nyligen gick Triangelfilm och Astoria Cinema i konkurs. Tillsammans med Folkets bio var Triangelfilm det största av de alternativa filmbolagen, och drev dessutom tre biografer. Triangelfilm köpte 2005 Sandrews Metronomes biografer, som blev Astoria Cinemas med viktiga premiärbiografer för kvalitetsfilm.
Visserligen återstår flera filmimportörer – små men betydelsefulla bolag som Novemberfilm och Starlet Media. Ändå kan konkurserna innebära att filmimporten av icke-anglosaxisk film minskar och att det blir svårare, för att inte säga omöjligt, för ”smal” film att visas på biograf. Och i så fall drabbas alla filmintresserade i hela Sverige. Då utarmas utbudet och Bio Kontrasts och SFF:s möjligheter att visa kvalitetsfilmer i Forsa, Fellingsbro, Gislaved, Hemse, Hjo, Mora, Simrishamn, Varberg, Vilhelmina, Vittangi och Västervik minskar.Om ingenting görs nu, om inte rätt beslut fattas och samhället tar sitt ansvar, väntar en utarmning av en redan tidigare hårt ansatt filmkultur. SF är ingen garant för att biografer inte läggs ner – tvärtom. SF ser inget negativt i att dominera biografkulturen i Sverige och filmer som inte ger god ekonomisk avkastning är SF helt naturligt inte intresserad av.
Förvånande är att debatten i stort sett uteblivet om vad dessa konkurser får för konsekvenser för svenskt filmliv i framtiden. Var håller den kulturelit hus som säger sig slå vakt om filmen som konstart? Var är artiklarna, uppropen och oron över att Sverige i framtiden ska bli ett filmens u-land?
Förutom Triangelfilms ägare Mattias Nohrborg, som själv kommenterat vad som hänt och varför (DN 25/7), har tystnaden i det närmaste varit total. Filminstitutets vd Cissi Elwins svar till Nohrborg (DN 27/7) är optimistiskt och mellan raderna kan man skönja ett starkt patos. Samtidigt är det något som inte stämmer. Varför filmen och biograferna inte, i samma utsträckning som andra konstnärliga verksamheter, får stöd av samhället är höljt i dunkel.
I första hand är det redan befintliga filmbolag, biografer och visningsorganisationer som behöver ett ökat ekonomiskt stöd, som bara kan komma från staten och kommunerna. Folkets Bio vill driva vidare Spegeln i Malmö och Victoria i Stockholm. Utmärkt, man applåderar kämpatakterna, och hoppas att politikerna ger Folkets bio den chansen. Men om det ska fungera måste även offentliga medel till för att garantera verksamheten i framtiden. Varför är det så svårt att få klartecken för det som borde vara en självklarhet?
Nu är det absolut nödvändigt med en förbättring av det rådande filmklimatet! Hylla vår nyligen bortgångne filmdiktare Ingmar Bergman genom att rädda biograferna och öka stödet till de små filmbolagen och visningsorganisationerna! Det skulle filmälskaren Bergman ha uppskattat.
söndag, augusti 26, 2007
tisdag, augusti 21, 2007
lördag, augusti 18, 2007
Är Byggnadsnämndens ordförande/ Kommunalrådets man jävig?
Registrering av lobbyister/beslutsfattare som Jan-Olov Sundström (m) är en fråga om öppenhet och transparens i det demokratiska systemet. Det sker redan i många andra parlament, skriver Lars Lindblad, gruppledare för moderaterna i riksdagen. Han menar att Sverige under lång tid haft ett lätt naivt perspektiv på frågan och inte diskuterat hur lobbying påverkar beslutsprocessen.
Regeringspartierna är överens om att de vill öppna för möjligheten till kommunala extraval, genom den grundlagsutredning som nu arbetar. De säger sig vilja stärka väljarnas inflytande också över den lokala demokratin som behöver vitaliseras och tydliggöras. De vill införa en möjlighet för kommunerna att göra om ett val, om de som valdes inte får ihop ett fungerande majoritetsstyre i kommunen.
Hur har missnöjespartierna Österåkers-och Roslagspartiet vitaliserat och tydliggjort den lokala demokratin i Österåker?
Exempelvis i Byggnadsnämnden genom ledamöterna ; Rolf Granström (öp), vice ordförande och Björn Rapp (rp) samt ersättare Lars-Åke Karlsson (öp)?
Hur många viktiga beslut som för oss medborgare är demokratiska och enligt de kriterier vi gick till val på har egentligen genomförts? Jag känner många som röstade på den borgerliga majoriteten och oppositionen som redan har ångrat sina val.
Dessutom tror jag faktiskt inte att extraval i kommunerna kan stoppa Sverigedemokraterna, tvärtom skulle ett omval av denna orsak få motsatt verkan nämligen att fler skulle röstade på dem.
Opinionssiffrorna talar sitt tydliga språk, det här är inte den politik som människor vill ha. Det ger arbetarrörelsen ett starkt mandat att ta på sig uppgiften att organisera kampen mot alliansen och för ett rättvist solidariskt samhälle.
Läs vidare vad som planeras den 18 september på http://www.18september.se/
De gemensamma huvudparollerna lyder: Ett år räcker; Mot högerpolitiken – för solidaritet och rättvisa; För gemensam välfärd. Den 18 september bli en ny massiv protestdag mot högerpolitiken i stil med 6 oktober 1992, då 200 000 demonstrerade i hela landet.
Regeringspartierna är överens om att de vill öppna för möjligheten till kommunala extraval, genom den grundlagsutredning som nu arbetar. De säger sig vilja stärka väljarnas inflytande också över den lokala demokratin som behöver vitaliseras och tydliggöras. De vill införa en möjlighet för kommunerna att göra om ett val, om de som valdes inte får ihop ett fungerande majoritetsstyre i kommunen.
Hur har missnöjespartierna Österåkers-och Roslagspartiet vitaliserat och tydliggjort den lokala demokratin i Österåker?
Exempelvis i Byggnadsnämnden genom ledamöterna ; Rolf Granström (öp), vice ordförande och Björn Rapp (rp) samt ersättare Lars-Åke Karlsson (öp)?
Hur många viktiga beslut som för oss medborgare är demokratiska och enligt de kriterier vi gick till val på har egentligen genomförts? Jag känner många som röstade på den borgerliga majoriteten och oppositionen som redan har ångrat sina val.
Dessutom tror jag faktiskt inte att extraval i kommunerna kan stoppa Sverigedemokraterna, tvärtom skulle ett omval av denna orsak få motsatt verkan nämligen att fler skulle röstade på dem.
Opinionssiffrorna talar sitt tydliga språk, det här är inte den politik som människor vill ha. Det ger arbetarrörelsen ett starkt mandat att ta på sig uppgiften att organisera kampen mot alliansen och för ett rättvist solidariskt samhälle.
Läs vidare vad som planeras den 18 september på http://www.18september.se/
De gemensamma huvudparollerna lyder: Ett år räcker; Mot högerpolitiken – för solidaritet och rättvisa; För gemensam välfärd. Den 18 september bli en ny massiv protestdag mot högerpolitiken i stil med 6 oktober 1992, då 200 000 demonstrerade i hela landet.
torsdag, augusti 16, 2007
Kultur i Österåkers kommun
ÅKERSBERGA FILMSTUDIO HÖSTEN 2007
Välkommen till biografen Facklan onsdagar eller torsdagar kl. 19.00 då vi visar
5.9 DE ANDRAS LIV Tyskland 2006, Henckel von Donnersmarck 137 min
6.9 Plikttrogen tjänsteman inom säkerhetspolisen avlyssnar känt författar- och skådespelarpar i 1980-talets Östtyskland men han drabbas av tvivel. En mästerlig film om civilkurage, moral och konstnärens frihet.
12.9 LITTLE MISS SUNSHINE USA 2006, Dayton/Faris 103 min
13.9 Rörande varm och charmig komedi om den udda familjen Hoover som ger sig iväg i sin gula folkabuss till Kalifornien där sjuåriga Olive ska delta i en skönhetstävling.
26.9 BABEL USA 2006, González Inárritu 142 min
27.9 Fängslande om vår oförmåga att kommunicera, och vilka följder det kan få. Två turister i Marocko, en kvinna i Mexiko och en flicka i Japan dras in i situationer som har anknytning till varandra.
3.10 12:08 ÖSTER OM BUKAREST Rumänien 2006, Porumboiu 89 min
4.10 Ironisk och smått absurd komedi om hur en lokal TV-station utanför Bukarest vill uppmärksamma 16-årsdagen av Ceausescus fall genom att bjuda in två minst sagt tvivelaktiga vittnen till vad som hände.
10.10 FLICKAN FRÅN AUSCHWITZ Sverige 2005, Jarl 78 min
11.10 Om humanisten Cordelia Edvardsson som överlevde förintelselägret, blev journalist och författare, under många år bosatt i Israel, men också en berättelse om den till synes olösliga konflikten i Mellan Östern.
24.10 RED ROAD Storbritannien/Danmark 2006, Arnold 118 min
25.10 Psykologiskt, återhållsamt drama, om en ung kvinna som arbetar vid bevakningsmonitorer i Glasgow. När plötsligt en man dyker upp på skärmen känner hon instinktivt att hon måste konfrontera honom.
7.11 DARLING Sverige 2007, Kling 94 min
8.11 Stilsäker, vemodig och konsekvent nutidsskildring om uttråkade och nollställda östermalmstjejen Eva och sextioplussaren Bernhard, en nyskild arbetslös ingenjör, ute efter vilket jobb som helst.
14.11 HERR LAZARESCUS DÖD Rumänien 2005, Puiu 154 min
15.11 Trovärdigt spel i realistisk svart komedi av moment 22-karaktär där ensam spritdoftande äldre man under en natt transporteras från sjukhus till sjukhus då ingen vill ta sig an den alltmer medtagne patienten.
21.11 EN SMAK AV LIVET Grekland 2003, Boulmetis 107 min
22.11 Ömsint och vackert om matlagning, kärlek och längtan där 40-årige Fanis återvänder till Turkiet, landet hans familj deporterades från när han var sju år, för att söka upp sin gamla morfar och sin första kärlek.
5.12 INFÖDD SOLDAT Algeriet/Belgien/Frankrike/Marocko 2006, Bouchareb 128 min
6.12 Känslostarkt och upprörande drama om hur soldater från de franska nordafrikanska kolonierna offrade livet under 2:a världskriget men behandlades som andra klassens människor både under och efter kriget.
12.12 OR Israel 2004, Yedaya 100 min
13.12 17-åriga Or både arbetar och går i skolan och gör allt hon kan för att förmå sin mamma att sluta gå på gatan, men mamman är motsträvig i hjärtskärande socialrealistiskt drama som fick pris i Cannes 2004.
19.12 ALLT OM MIN PAPPA Italien 2006, Rossi Stuart 108 min
20.12 Välspelat och gripande om barns utsatthet. Om Tommaso och hans syster vilka lever med sin pappa som försöker hålla ihop familjen sedan mamman försvunnit och vad som händer när hon dyker upp igen.
MEDLEMSKORT kostar 280:- (12 filmer) och säljs på BIBLIOTEKET från 25.8 till 5.9 eller före varje visning. Ditt medlemskort gäller för onsdag eller torsdag. Kortet är personligt och får ej över- låtas! Enstaka biljetter säljs inte! Med reservation för ändringar. Se även www.osteraker.se/kultur
UPPLYSNINGAR: Mats Sladö 540 654 36, Eddie Vivenius 540 239 08 ÅLDERSGRÄNS: 15 år
Välkommen till biografen Facklan onsdagar eller torsdagar kl. 19.00 då vi visar
5.9 DE ANDRAS LIV Tyskland 2006, Henckel von Donnersmarck 137 min
6.9 Plikttrogen tjänsteman inom säkerhetspolisen avlyssnar känt författar- och skådespelarpar i 1980-talets Östtyskland men han drabbas av tvivel. En mästerlig film om civilkurage, moral och konstnärens frihet.
12.9 LITTLE MISS SUNSHINE USA 2006, Dayton/Faris 103 min
13.9 Rörande varm och charmig komedi om den udda familjen Hoover som ger sig iväg i sin gula folkabuss till Kalifornien där sjuåriga Olive ska delta i en skönhetstävling.
26.9 BABEL USA 2006, González Inárritu 142 min
27.9 Fängslande om vår oförmåga att kommunicera, och vilka följder det kan få. Två turister i Marocko, en kvinna i Mexiko och en flicka i Japan dras in i situationer som har anknytning till varandra.
3.10 12:08 ÖSTER OM BUKAREST Rumänien 2006, Porumboiu 89 min
4.10 Ironisk och smått absurd komedi om hur en lokal TV-station utanför Bukarest vill uppmärksamma 16-årsdagen av Ceausescus fall genom att bjuda in två minst sagt tvivelaktiga vittnen till vad som hände.
10.10 FLICKAN FRÅN AUSCHWITZ Sverige 2005, Jarl 78 min
11.10 Om humanisten Cordelia Edvardsson som överlevde förintelselägret, blev journalist och författare, under många år bosatt i Israel, men också en berättelse om den till synes olösliga konflikten i Mellan Östern.
24.10 RED ROAD Storbritannien/Danmark 2006, Arnold 118 min
25.10 Psykologiskt, återhållsamt drama, om en ung kvinna som arbetar vid bevakningsmonitorer i Glasgow. När plötsligt en man dyker upp på skärmen känner hon instinktivt att hon måste konfrontera honom.
7.11 DARLING Sverige 2007, Kling 94 min
8.11 Stilsäker, vemodig och konsekvent nutidsskildring om uttråkade och nollställda östermalmstjejen Eva och sextioplussaren Bernhard, en nyskild arbetslös ingenjör, ute efter vilket jobb som helst.
14.11 HERR LAZARESCUS DÖD Rumänien 2005, Puiu 154 min
15.11 Trovärdigt spel i realistisk svart komedi av moment 22-karaktär där ensam spritdoftande äldre man under en natt transporteras från sjukhus till sjukhus då ingen vill ta sig an den alltmer medtagne patienten.
21.11 EN SMAK AV LIVET Grekland 2003, Boulmetis 107 min
22.11 Ömsint och vackert om matlagning, kärlek och längtan där 40-årige Fanis återvänder till Turkiet, landet hans familj deporterades från när han var sju år, för att söka upp sin gamla morfar och sin första kärlek.
5.12 INFÖDD SOLDAT Algeriet/Belgien/Frankrike/Marocko 2006, Bouchareb 128 min
6.12 Känslostarkt och upprörande drama om hur soldater från de franska nordafrikanska kolonierna offrade livet under 2:a världskriget men behandlades som andra klassens människor både under och efter kriget.
12.12 OR Israel 2004, Yedaya 100 min
13.12 17-åriga Or både arbetar och går i skolan och gör allt hon kan för att förmå sin mamma att sluta gå på gatan, men mamman är motsträvig i hjärtskärande socialrealistiskt drama som fick pris i Cannes 2004.
19.12 ALLT OM MIN PAPPA Italien 2006, Rossi Stuart 108 min
20.12 Välspelat och gripande om barns utsatthet. Om Tommaso och hans syster vilka lever med sin pappa som försöker hålla ihop familjen sedan mamman försvunnit och vad som händer när hon dyker upp igen.
MEDLEMSKORT kostar 280:- (12 filmer) och säljs på BIBLIOTEKET från 25.8 till 5.9 eller före varje visning. Ditt medlemskort gäller för onsdag eller torsdag. Kortet är personligt och får ej över- låtas! Enstaka biljetter säljs inte! Med reservation för ändringar. Se även www.osteraker.se/kultur
UPPLYSNINGAR: Mats Sladö 540 654 36, Eddie Vivenius 540 239 08 ÅLDERSGRÄNS: 15 år
söndag, augusti 12, 2007
Direktören för det hele
När Ravn grundade ett IT-företag uppfann han en fiktiv direktör som han kunde gömma sig bakom när impopulära beslut behövde fattas. När han nu vill sälja firman måste han visa upp direktören och anlitar därför en arbetslös skådespelare.
Medverkande: Jens Albinus, Peter Gantzler, Iben Hjelje, Benedikt Erlingsson, Louise Mieritz m fl
Fotograf: Automavision
Regi Lars von Trier
Maaret Koskinen skriver om "Chefen som inte ville fatta beslut
Lars von Trier är tillbaka med en kontorskomedi och en självgående kamera. Hon faller pladask för den danske filmdirektören för det hela.
Fotografen för Lars von Triers senaste film "Direktören för det hele" uppges nämligen heta "Automavision". Que? Jo, det är en kamera som när den väl fastlåsts i ett läge ger ett antal slumpmässiga val för till exempel brännvidd och bildkomposition, allt - enligt regissören själv - för att "begränsa det mänskliga inflytandet och i stället ge tillfälligheterna spelrum".Vad är nu detta? En sentida filmisk motsvarighet till de litterära surrealisternas automatiska skrift: en självgående kamera som "direktör för det hele"? Nja, snarare ett uttryck för denne regissörs ständigt pågående "revitaliseringsplan", som han kallar det själv. Eller, om man så vill, en ytterligare tillspetsning av de vid det här laget institutionaliserade Dogma-reglerna.Kort sagt: Lars von Trier är åter i full färd med att dekonstruera sin egen skicklighet. Eller som Nils Petter Sundgren så träffande uttryckte det om en annan storhet som på sin tid vägrade leva på sina lagrar och i stället sökte ett mer avskalat uttryck: här handlar det om att avstå från den egna virtuositeten. Ja, redan i början av filmen insisterar von Trier själv på (ungefär som i början av "Riket") att i det som följa skall finns "ingen reflexion, ingen pedagogik - bara trivsel". Nå, tillåt oss hysa ett visst tvivel. Här finns både samhällskritisk udd och en allegorisk dimension (inte minst över den egna verksamheten), om än förklädda i ett underhållande divertissement. Filmen, inspelad på fem futtiga veckor, handlar kort och gott om ägaren till ett IT-företag som vill sälja sin firma. Problemet är bara att han redan från starten uppfann en fiktiv direktör som personalen aldrig träffat, medan han själv hela tiden arbetat kvar som omtyckt kollega i kollektivet. Varje konflikträdd beslutfattares våta dröm således, och för all del även realpolitisk praktik: när obehagliga beslut ska meddelas hänvisa till osynliga makter uppåt i hierarkin. Men, som sagt, mindre lyckat när en penningstark köpare materialiserar sig och insisterar på att förhandla med direktören för det hele, in person. Vad göra? Direktören får en briljant idé: rekrytera en skådespelare som stand-in, i detta fall den arbetslöse Kristoffer.Och vad kunde vara ett bättre utgångsläge för förvirring, förvecklingar och tragikomisk fars? Gastkramande för Kristoffer som tvingas in i ett förutbestämt, för honom okänt scenario, men med verkliga människor som motspelare. Och för personalen, däribland sekreteraren som direktören tydligen utlovat giftermål per mejl. Men framför allt är det komiskt. Alla dessa gruppkramar för att hålla neurosen stången. Den fjärran och sorgsna blick Kristoffer tar till när han inte kan svara på någon för honom fullständigt obegriplig fråga. Eller när han under första personalmötet framför sin skralt inövade minnesläxa så långsamt och uselt att den uppfattas som meningsdiger. Det är en uppvisning i ren Kremlologi, anbefallt av en tolkningsexercerande gurukultur. Lite faktiskt som i "Life of Brian": ni är individer, tänk själva, ropar den ofrivilligt upphöjde desperat till sina fanatiska anhängare - och bemöts av ett kollektivt, masspsykotiskt skanderande: ja vi är alla individer! Inte tu tal om att den spastiskt ryckiga automavisionen i all sin godtycklighet är kongenial med detta kontorsinferno: den vill se och styra allt - inklusive, som sagt, självaste direktören till "Direktören för det hele". Men så lätt ska man inte låta lura sig. Regissörskontrollen finns där likafullt. Fast nu inte längre med en Dogma-skakig kamera som främsta estetiska kännemärke, utan en klippning med uppseendeväckande jump-cuts. Ingen ordning alls, helt enkelt: ljus, blickriktning, bildvinklar, beskärning, ljud - allt är miserabelt osynkat.Men det fina i kråksången - eller det djävliga, beroende på graden av automavisionstro - är att åskådaren köper och naturaliserar paketet tämligen omgående. Den som såg och gillade von Triers "Dogville" kommer ihåg att det hände också där: snart gav den stora hangarbyggnaden med sina kritstreck på golvet märkvärdig relief åt det egentliga, inre dramat. Så sant: redan gamle Brecht fick bita i det sur(söt)a äpplet när publiken engagerade sig känslomässigt, trots eller kanske ännu mer tack vare det förmodat medvetandegörande förfrämligandet. Och så är det ju detta att så länge Lars von Trier skriver dialog som han gör kan det bara inte bli fel. (Re)vitaliserande var ordet. Kort sagt, låt de ihärdiga sabotagen mot den egna skickligheten pågå - så länge de befäster det auteurskyddade varumärkesnamnet von Trier: direktören, trots allt, för det hele".
Medverkande: Jens Albinus, Peter Gantzler, Iben Hjelje, Benedikt Erlingsson, Louise Mieritz m fl
Fotograf: Automavision
Regi Lars von Trier
Maaret Koskinen skriver om "Chefen som inte ville fatta beslut
Lars von Trier är tillbaka med en kontorskomedi och en självgående kamera. Hon faller pladask för den danske filmdirektören för det hela.
Fotografen för Lars von Triers senaste film "Direktören för det hele" uppges nämligen heta "Automavision". Que? Jo, det är en kamera som när den väl fastlåsts i ett läge ger ett antal slumpmässiga val för till exempel brännvidd och bildkomposition, allt - enligt regissören själv - för att "begränsa det mänskliga inflytandet och i stället ge tillfälligheterna spelrum".Vad är nu detta? En sentida filmisk motsvarighet till de litterära surrealisternas automatiska skrift: en självgående kamera som "direktör för det hele"? Nja, snarare ett uttryck för denne regissörs ständigt pågående "revitaliseringsplan", som han kallar det själv. Eller, om man så vill, en ytterligare tillspetsning av de vid det här laget institutionaliserade Dogma-reglerna.Kort sagt: Lars von Trier är åter i full färd med att dekonstruera sin egen skicklighet. Eller som Nils Petter Sundgren så träffande uttryckte det om en annan storhet som på sin tid vägrade leva på sina lagrar och i stället sökte ett mer avskalat uttryck: här handlar det om att avstå från den egna virtuositeten. Ja, redan i början av filmen insisterar von Trier själv på (ungefär som i början av "Riket") att i det som följa skall finns "ingen reflexion, ingen pedagogik - bara trivsel". Nå, tillåt oss hysa ett visst tvivel. Här finns både samhällskritisk udd och en allegorisk dimension (inte minst över den egna verksamheten), om än förklädda i ett underhållande divertissement. Filmen, inspelad på fem futtiga veckor, handlar kort och gott om ägaren till ett IT-företag som vill sälja sin firma. Problemet är bara att han redan från starten uppfann en fiktiv direktör som personalen aldrig träffat, medan han själv hela tiden arbetat kvar som omtyckt kollega i kollektivet. Varje konflikträdd beslutfattares våta dröm således, och för all del även realpolitisk praktik: när obehagliga beslut ska meddelas hänvisa till osynliga makter uppåt i hierarkin. Men, som sagt, mindre lyckat när en penningstark köpare materialiserar sig och insisterar på att förhandla med direktören för det hele, in person. Vad göra? Direktören får en briljant idé: rekrytera en skådespelare som stand-in, i detta fall den arbetslöse Kristoffer.Och vad kunde vara ett bättre utgångsläge för förvirring, förvecklingar och tragikomisk fars? Gastkramande för Kristoffer som tvingas in i ett förutbestämt, för honom okänt scenario, men med verkliga människor som motspelare. Och för personalen, däribland sekreteraren som direktören tydligen utlovat giftermål per mejl. Men framför allt är det komiskt. Alla dessa gruppkramar för att hålla neurosen stången. Den fjärran och sorgsna blick Kristoffer tar till när han inte kan svara på någon för honom fullständigt obegriplig fråga. Eller när han under första personalmötet framför sin skralt inövade minnesläxa så långsamt och uselt att den uppfattas som meningsdiger. Det är en uppvisning i ren Kremlologi, anbefallt av en tolkningsexercerande gurukultur. Lite faktiskt som i "Life of Brian": ni är individer, tänk själva, ropar den ofrivilligt upphöjde desperat till sina fanatiska anhängare - och bemöts av ett kollektivt, masspsykotiskt skanderande: ja vi är alla individer! Inte tu tal om att den spastiskt ryckiga automavisionen i all sin godtycklighet är kongenial med detta kontorsinferno: den vill se och styra allt - inklusive, som sagt, självaste direktören till "Direktören för det hele". Men så lätt ska man inte låta lura sig. Regissörskontrollen finns där likafullt. Fast nu inte längre med en Dogma-skakig kamera som främsta estetiska kännemärke, utan en klippning med uppseendeväckande jump-cuts. Ingen ordning alls, helt enkelt: ljus, blickriktning, bildvinklar, beskärning, ljud - allt är miserabelt osynkat.Men det fina i kråksången - eller det djävliga, beroende på graden av automavisionstro - är att åskådaren köper och naturaliserar paketet tämligen omgående. Den som såg och gillade von Triers "Dogville" kommer ihåg att det hände också där: snart gav den stora hangarbyggnaden med sina kritstreck på golvet märkvärdig relief åt det egentliga, inre dramat. Så sant: redan gamle Brecht fick bita i det sur(söt)a äpplet när publiken engagerade sig känslomässigt, trots eller kanske ännu mer tack vare det förmodat medvetandegörande förfrämligandet. Och så är det ju detta att så länge Lars von Trier skriver dialog som han gör kan det bara inte bli fel. (Re)vitaliserande var ordet. Kort sagt, låt de ihärdiga sabotagen mot den egna skickligheten pågå - så länge de befäster det auteurskyddade varumärkesnamnet von Trier: direktören, trots allt, för det hele".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)