Good Night and Good Luck

I rollerna: David Strathairn, Robert Downey jr, Particia Clarkson, George Clooney, Frank Langella, Jeff Daniels m. fl.
Regi: George Clooney

Good night, and good luck är en dramatisering av den verkliga tvekamp som utkämpades mellan den ökända och antikommunistiske Wisconsinsenatorn Joseph McCarthy och tevelegenden Edward R Murrow i början av 1950-talet. En paranoid era som präglades av svartlistning av halva Hollywood, angiveri och offentliga korsförhör.

Elfte september, Bushadministartionen och The Patriot Act. Det är förstås inget snack om att Good Night and Good Luck drar tydliga paralleller till de senaste årens politiska klimat i USA. Men de händelser som filmen skildrar är i sig också väldigt intressanta, det kalla kriget och hur tusentals människors liv förstördes när den politiske karriäristen Joe McCarthy utnyttjade tidens kommunistskräck för egen vinnings skull.

Var går gränsen för vilka orättvisor vi blundar för innan vi protesterar? Och vad är vi personligen beredda att förlora i samband med det? Det är kärnfrågan i Good Night and Good Luck. Som bioaktuella Caopte tar den upp journalistikens villkor, och på den punkten är den även besläktad med Michael Manns fantastiska tobaksdrama Insider som också utspelar sig på kanalen CBS.
Good night and good luck är en modig film, inte bara politiskt, utan konstnärligt. Som valet att göra filmen i sobert svart-vitt, ofta känns det som om miljöerna tecknats med linjal och grafitstift. Vackert så det förslår, men närmast en garant för låga publiksiffror.

Samma sak med att ge den återhållne birollsskådespelaren David Straithairn huvudrollen, inget kassanamn, men herregud vad bra han är här. Den är inte är ett sprakande mästerverk som biter sig fast i publiken, och det är den helt medveten om. På ytan är den ett stillsamt, nästan tillbakalutat, debattinlägg, men bakom det framträder ett rasande angrepp mot orättvisor och åsiktsförtryck. Och på så sätt speglar den alldeles utmärkt den händelse den beskriver.