Arn blir efter att hans mor blir sjuk skickad till ett kloster där han uppfostras av munkar. När han som vuxen återvänder till sitt hem träffar han Cecilia som snabbt blir hans stora kärlek. Men Arn och Cecilia blir åtskilda, hon instängd i ett kloster och han skickas till det heliga landet.
Med Joakim Nätterqvist, Sofia Helin, Michael Nyqvist
Regi Peter Flinth"
onsdag, februari 27, 2008
Solstorm
Rebecka är advokat i Stockholm och får ett telefonsamtal från sin barndomsvän i Kiruna som hittat sin bror Viktor mördad i kyrkan. Motvilligt återvänder Rebecka till sin barndoms stad för att konfrontera församlingen hon en gång tillhört och dess starka ledare som hon gjort sig fri ifrån.
Med Izabella Scorupco, Mikael Persbrandt, Jakob Eklund, Krister Henriksson
Regi Leif Lindblom"
Med Izabella Scorupco, Mikael Persbrandt, Jakob Eklund, Krister Henriksson
Regi Leif Lindblom"
fredag, februari 22, 2008
Vårt dagliga bröd
Filmen visar på olika platser och miljöer där mat produceras och följer de olika processer som våra blivande livsmedel går igenom.
Med Claus Hansen Petz, Arkadiusz Rydellek, Barbara Hinz
Regi Nikolaus Geyrhalter
Med Claus Hansen Petz, Arkadiusz Rydellek, Barbara Hinz
Regi Nikolaus Geyrhalter
torsdag, februari 21, 2008
lördag, februari 16, 2008
Det finns andra (s)tigar att tra(mp)a
Vänsterpartiet är helt rätt ute när de själva vill formulera sina visioner och gå till val på en stark vänsterpolitik. Och mp borde, istället för att fördöma, ta efter och formulera en tydlig och stark grön politik utan att snegla mot vare sig mittenväljarna eller sossetoppen, skriver Lennart Fernström.
Miljöfrågan har troligen aldrig varit så het som nu, åtminstone har den inte varit det under de senaste 20 åren. Då, för 20 år sedan, gav de döda sälarna miljöpartiet fart ända in i riksdagen. Samma effekt går dock inte att läsa av i dag, trots att partiets hjärtefrågor tar allt mer plats i den offentliga debatten. Visst har partiet legat någon procentenhet högre än vid valet i några opinionsmätningar. Men med det utrymme som miljöfrågorna har nu borde de kunna räkna tiotals procent istället för enstaka.
En förklaring till de dåliga siffrorna är att partiet slutat diskutera sakfrågorna, och bara diskuterar makt- och regeringsfrågor. Det politiska maktspelet har i sig blivit viktigare för Peter Eriksson och kompani än politikens innehåll. Istället för att formulera radikala alternativ till den grå-blå-röda sörja som de andra partierna nu försöker sätta lite miljöputs på, ägnar sig Eriksson åt regeringsdrömmar och åt att skälla på Ohly för att han inte vill gå hand i hand med s. Reinfeldts av medierna flitigt uppbackade mantra om vad, hur och med vem verkar helt ha förblindat Eriksson.
Utöver att det är paradoxalt att prata om vikten av en enad front, samtidigt som man göra allt för att smutskasta dem som skulle kunna ingå i fronten, vittnar Peter Erikssons hållning om ett djupt demokratiskt förakt. Ur demokratisk synvinkel kan det aldrig vara en fördel med bara två politiska alternativ. Allra minst två politiska alternativ som tävlar om att ligga närmast mitten. Ju fler politiska alternativ, desto livligare diskussion och ju fler politiska idéer att välja mellan, desto bättre för demokratin. Ingen, mer än makthavarna, visionslösa politiker och förenklingsmedia, skulle vara förtjänt av ett tvåpartisystem. Oavsett om det sker formellt eller genom likriktade alliansbyggen.
Vad politiken och demokratin behöver är stigfinnare med nya idéer och tankar. Rörelser som vågar gå före, som vågar vara alternativ till det rådande, som vågar utmana makthavarnas politik och inte bara försöker ta deras platser. Det är så samhället och demokratin kan utvecklas. Den utmanaren ville mp vara en gång i tiden, men i dag är det bara vänsterpartisterna som pallar att stå emot mediernas önskemål om att slippa bevaka och redovisa flera olika alternativ.
Men trots att förenklingsmedia och lata politiska kommentatorer försöker utdefiniera vänsterpartiets strategi som dödsdömd är de helt rätt ute när de själva vill formulera sina visioner och gå till val på en stark vänsterpolitik. Och mp borde, istället för att fördöma, ta efter och formulera en tydlig och stark grön politik utan att snegla mot vare sig mittenväljarna eller sossetoppen.
För en annan förklaring till de, utifrån rådande samhällsklimat, usla opinionssiffrorna för mp är att man som en del i att ingå i tvåpartisystemet mer eller mindre har slutat att föra en egen politik. Åtminstone all politik som kan störa sossetoppen. Således är man helt tyst när det gäller utträde ur EU, trots att det finns ett många gånger större folkligt stöd för det än i riksdagen.
Snart sagt varje gång man tar upp kärnkraftsfrågan utökar man antalet år som man vill driva kärnkraften vidare, trots att en snabb avveckling var vad partiet en gång bildades för. Inför valet såg man höjda bensinskatter som orealistiskt, något som till och med kd och m i dag ser som nödvändigt. På årets kongress vill partitoppen återigen försöka få bort medborgarlön ur partiprogrammet, trots att många numera inser det orimliga i att fler och fler tvingas slita ut sig, bara för en ökad tillväxt som tar kål på planeten.
Listan kan göras hur lång som helst på hur mp bara springer efter de grå istället för att gå före och formulera en grön framtidspolitik.
När alla andra partier sluter upp runt de två stora och därmed konserverar det rådande, ska Ohly ha en eloge för att han orkar söka en annan väg. Man kan ställa sig frågande till vilka stigar han letar efter och vart de leder. Men hellre en politiker som försöker hitta stigar till en ekologisk och solidarisk värld men går vilse ibland, än politiker som bara är intresserade av att gå på trottoarer som leder till Rosenbad.
Källa:Lennart Fernström
Miljöfrågan har troligen aldrig varit så het som nu, åtminstone har den inte varit det under de senaste 20 åren. Då, för 20 år sedan, gav de döda sälarna miljöpartiet fart ända in i riksdagen. Samma effekt går dock inte att läsa av i dag, trots att partiets hjärtefrågor tar allt mer plats i den offentliga debatten. Visst har partiet legat någon procentenhet högre än vid valet i några opinionsmätningar. Men med det utrymme som miljöfrågorna har nu borde de kunna räkna tiotals procent istället för enstaka.
En förklaring till de dåliga siffrorna är att partiet slutat diskutera sakfrågorna, och bara diskuterar makt- och regeringsfrågor. Det politiska maktspelet har i sig blivit viktigare för Peter Eriksson och kompani än politikens innehåll. Istället för att formulera radikala alternativ till den grå-blå-röda sörja som de andra partierna nu försöker sätta lite miljöputs på, ägnar sig Eriksson åt regeringsdrömmar och åt att skälla på Ohly för att han inte vill gå hand i hand med s. Reinfeldts av medierna flitigt uppbackade mantra om vad, hur och med vem verkar helt ha förblindat Eriksson.
Utöver att det är paradoxalt att prata om vikten av en enad front, samtidigt som man göra allt för att smutskasta dem som skulle kunna ingå i fronten, vittnar Peter Erikssons hållning om ett djupt demokratiskt förakt. Ur demokratisk synvinkel kan det aldrig vara en fördel med bara två politiska alternativ. Allra minst två politiska alternativ som tävlar om att ligga närmast mitten. Ju fler politiska alternativ, desto livligare diskussion och ju fler politiska idéer att välja mellan, desto bättre för demokratin. Ingen, mer än makthavarna, visionslösa politiker och förenklingsmedia, skulle vara förtjänt av ett tvåpartisystem. Oavsett om det sker formellt eller genom likriktade alliansbyggen.
Vad politiken och demokratin behöver är stigfinnare med nya idéer och tankar. Rörelser som vågar gå före, som vågar vara alternativ till det rådande, som vågar utmana makthavarnas politik och inte bara försöker ta deras platser. Det är så samhället och demokratin kan utvecklas. Den utmanaren ville mp vara en gång i tiden, men i dag är det bara vänsterpartisterna som pallar att stå emot mediernas önskemål om att slippa bevaka och redovisa flera olika alternativ.
Men trots att förenklingsmedia och lata politiska kommentatorer försöker utdefiniera vänsterpartiets strategi som dödsdömd är de helt rätt ute när de själva vill formulera sina visioner och gå till val på en stark vänsterpolitik. Och mp borde, istället för att fördöma, ta efter och formulera en tydlig och stark grön politik utan att snegla mot vare sig mittenväljarna eller sossetoppen.
För en annan förklaring till de, utifrån rådande samhällsklimat, usla opinionssiffrorna för mp är att man som en del i att ingå i tvåpartisystemet mer eller mindre har slutat att föra en egen politik. Åtminstone all politik som kan störa sossetoppen. Således är man helt tyst när det gäller utträde ur EU, trots att det finns ett många gånger större folkligt stöd för det än i riksdagen.
Snart sagt varje gång man tar upp kärnkraftsfrågan utökar man antalet år som man vill driva kärnkraften vidare, trots att en snabb avveckling var vad partiet en gång bildades för. Inför valet såg man höjda bensinskatter som orealistiskt, något som till och med kd och m i dag ser som nödvändigt. På årets kongress vill partitoppen återigen försöka få bort medborgarlön ur partiprogrammet, trots att många numera inser det orimliga i att fler och fler tvingas slita ut sig, bara för en ökad tillväxt som tar kål på planeten.
Listan kan göras hur lång som helst på hur mp bara springer efter de grå istället för att gå före och formulera en grön framtidspolitik.
När alla andra partier sluter upp runt de två stora och därmed konserverar det rådande, ska Ohly ha en eloge för att han orkar söka en annan väg. Man kan ställa sig frågande till vilka stigar han letar efter och vart de leder. Men hellre en politiker som försöker hitta stigar till en ekologisk och solidarisk värld men går vilse ibland, än politiker som bara är intresserade av att gå på trottoarer som leder till Rosenbad.
Källa:Lennart Fernström
fredag, februari 15, 2008
Vänsterpartiet flirtar med pensionärerna.
Vänsterpartiet flirtar med pensionärerna
Nässjö. Vänsterpartiet hoppas nu vinna pensionärernas röster genom att satsa på äldrefrågor. Höjda pensioner för de sämst ställda, mer personal i äldreomsorgen och en stopplag mot vinst i äldrevården är några av kraven.
;
Läs mer
•
Vänsterpartiet ska bli gladare
•
V vill folkomrösta om EU-fördrag
Förslagen finns i en ny äldrerapport från vänsterpartiets välfärdsgrupp, klar lagom till partiets kommun- och landstingsdagar som avslutades i Nässjö på söndagen.
Verklig valfrihet handlar alls inte om att välja bland privata vårdföretag, enligt vänsterpartiet.
- Valfrihet handlar om att kunna påverka vad man ska få hjälp med, när och av vilken person, sade Eva Olofsson, riksdagsledamot och äldreansvarig i partiet.
Oron är stor i vänsterleden över privatiseringarna av vård och omsorg. Bland annat pekar man på risken för att meddelarskydd ofta inte garanteras för de anställda och att alla privata företag inte har kollektivavtal.
Få pensionärer röstar på vänsterpartiet, bara runt två procent, något Lars Ohly är missnöjd med.
- Vi vill visa att vi är ett pålitligt parti för de äldre, sade han.
Lars Wettergren, ordförande i PRO, Pensionärernas riksorganisation, hade bjudits in och både han och Lars Ohly konstaterade att de låg nära varandra i synen på äldrefrågor.
Tio frågor har mejslats fram av PRO som viktigast att driva just nu. Först och främst kommer en höjning av pensionen för alla med tusen kronor per månad - det räcker inte att höja garantipensionerna, anser PRO.
Pensionärerna är djupt upprörda över jobbskatteavdragen som innebär att de nu får skatta mer än dem som arbetar. PRO kräver därför höjda grundavdrag. Till det kommer en rad krav på bättre äldreomsorg och på ökat politiskt inflytande för pensionärerna.
Vänsterpartiet, som vill höja garantipensionerna med 500 kronor till 2010, är också öppet för att höja pensionerna allmänt. Både vänstern och PRO vill också höja bostadstilläggen.
Att bygga allianser med organisationer som PRO, att lyssna på brukare och på anställda ingår i vänsterpartiets nya giv.
Carin Högstedt från Växjö, som tidigare övervägt att lämna partiet, ser nu ljusare på framtiden.
- Det känns som om det kan vända. Nu talar man om att gå ut och prata med och inte till folk och att lyssna, precis så som vi gör i Växjö, sade hon.
I sitt sluttal angav Lars Ohly tonen för hur partiet ska förhålla sig till den övriga oppositionen. Något gemensamt valmanifest blir det inte med socialdemokraterna och miljöpartiet, men i vissa frågor ska besked ges före valet.
- Vi ska vara det radikala vänsteralternativet, sade Lars Ohly.
Om det blir regeringsskifte vill vänsterpartiet delta i regeringen. Först då kan det bli tal om några kompromisser.
Källa DN gm. Kari Molin
Nässjö. Vänsterpartiet hoppas nu vinna pensionärernas röster genom att satsa på äldrefrågor. Höjda pensioner för de sämst ställda, mer personal i äldreomsorgen och en stopplag mot vinst i äldrevården är några av kraven.
;
Läs mer
•
Vänsterpartiet ska bli gladare
•
V vill folkomrösta om EU-fördrag
Förslagen finns i en ny äldrerapport från vänsterpartiets välfärdsgrupp, klar lagom till partiets kommun- och landstingsdagar som avslutades i Nässjö på söndagen.
Verklig valfrihet handlar alls inte om att välja bland privata vårdföretag, enligt vänsterpartiet.
- Valfrihet handlar om att kunna påverka vad man ska få hjälp med, när och av vilken person, sade Eva Olofsson, riksdagsledamot och äldreansvarig i partiet.
Oron är stor i vänsterleden över privatiseringarna av vård och omsorg. Bland annat pekar man på risken för att meddelarskydd ofta inte garanteras för de anställda och att alla privata företag inte har kollektivavtal.
Få pensionärer röstar på vänsterpartiet, bara runt två procent, något Lars Ohly är missnöjd med.
- Vi vill visa att vi är ett pålitligt parti för de äldre, sade han.
Lars Wettergren, ordförande i PRO, Pensionärernas riksorganisation, hade bjudits in och både han och Lars Ohly konstaterade att de låg nära varandra i synen på äldrefrågor.
Tio frågor har mejslats fram av PRO som viktigast att driva just nu. Först och främst kommer en höjning av pensionen för alla med tusen kronor per månad - det räcker inte att höja garantipensionerna, anser PRO.
Pensionärerna är djupt upprörda över jobbskatteavdragen som innebär att de nu får skatta mer än dem som arbetar. PRO kräver därför höjda grundavdrag. Till det kommer en rad krav på bättre äldreomsorg och på ökat politiskt inflytande för pensionärerna.
Vänsterpartiet, som vill höja garantipensionerna med 500 kronor till 2010, är också öppet för att höja pensionerna allmänt. Både vänstern och PRO vill också höja bostadstilläggen.
Att bygga allianser med organisationer som PRO, att lyssna på brukare och på anställda ingår i vänsterpartiets nya giv.
Carin Högstedt från Växjö, som tidigare övervägt att lämna partiet, ser nu ljusare på framtiden.
- Det känns som om det kan vända. Nu talar man om att gå ut och prata med och inte till folk och att lyssna, precis så som vi gör i Växjö, sade hon.
I sitt sluttal angav Lars Ohly tonen för hur partiet ska förhålla sig till den övriga oppositionen. Något gemensamt valmanifest blir det inte med socialdemokraterna och miljöpartiet, men i vissa frågor ska besked ges före valet.
- Vi ska vara det radikala vänsteralternativet, sade Lars Ohly.
Om det blir regeringsskifte vill vänsterpartiet delta i regeringen. Först då kan det bli tal om några kompromisser.
Källa DN gm. Kari Molin
En såpa
32-åriga Charlotte flyttar ifrån sin pojkvän och blir granne med den transsexuella Veronika. Veronika prostituerar sig och tittar på såpor i tv. Charlotte ägnar sig åt sitt ex och tillfälliga sexuella förbindelser. Charlotte och Veronika blir vänner och finner att de attraheras av varandras.
Med Trine Dyrholm, David Densik,Frank Thiel
Regi Pernille Fischer Christensen
Med Trine Dyrholm, David Densik,Frank Thiel
Regi Pernille Fischer Christensen
torsdag, februari 07, 2008
Från grav till grav
Pero bor i en liten slovensk by tillsammans med sina systrar, brorson och självmordsbenägna pappa. Han använder sin begåvning till att skriva mycket personliga begravningstal.
Med Gregor Bakovic, Drago Milinovic, Sonja Savic
Regi Jan Cvitkovic
Med Gregor Bakovic, Drago Milinovic, Sonja Savic
Regi Jan Cvitkovic
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)