Moolaadé - fristaden

Onsdagen den 4 och torsdagen den 5 Oktober visade vi MOOLAADÈ FRISTADEN Senegal/Frankrike 2004, Sembene 117 min
En glödande och medryckande berättelse om kvinnor som slåss mot könsstympning. Collé, en kvinna som själv stympats, ger unga flickor skydd medan byrådet tror att revolten beror på påverkan från omvärlden.
Fyra vettskrämda flickor kommer inspringande på mamma Collés innergård, där hon bor tillsammans med sin dotter, sin mans två andra hustrur och deras barn. Flickorna har just undsluppit omskärerskornas hårda grepp och deras slöa moraknivar med vilka de utför den traditionella stympningen av barnens könsorgan. Collé (Coulibaly), själv på detta vis könsstympad, har efter två dödfödda barn fått läkarhjälp att förlösa sitt tredje. Den älskade dottern Amasatou, nu giftasvuxen, har hon envist - och med sin mans tillåtelse - skyddat från omskärelse. Ryktet om hennes unika protest har spritt sig. Därför springer de desperata flickorna till henne för hjälp - och hon utfärdar moolaadé, en magisk besvärjelse som gör innergården till en fristad.
Detta är den intensiva upptakten till Moolaadé, Ousmane Sembenes gripande, upprörande - och ibland rent thrilleraktigt spännande - uppgörelse med könsstympning och dess konsekvenser. Kvinnlig omskärelse som traditionell - och av det patriarkala bysamhället omhuldad - religiös ritual för flickor från fyra år och uppåt är fortfarande en utbredd företeelse i många afrikanska länder. Illvilliga rykten sprids om att flickor som vägrar göra ingreppet börjar lukta illa och förblir ogifta.
Moolaadé blir en motvikt - en trösterik film om kvinnors mod, systerskap, upprättelse och vägran att acceptera ingreppet. Vändpunkterna är många och laddade. I en nyckelscen blir Collé offentligt förnedrad då hennes man - hetsad av sin konservative storebror - piskar henne inför byarådet för att förmå henne att upphäva flickornas skydd. I det längsta svävar vi i ovisshet om hur hårt förtrycket slutligen ska slå - och mot vilka. Dramat bjuder inte heller något försonande och lyckligt slut för samtliga inblandade.
Afrikas mest namnkunnige regissör har komponerat en stark historia där kunskap är makt och tanken inte kan beslagtas. Han lyckas införliva symbolism, magi och dans enligt den afrikanska filmtraditionen utan att göra det mindre lättillgängligt för den västerländska publiken. Det är vackert, angeläget, proffsigt filmat och välspelat. Rollfigurerna tillåts en komplexitet som ytterligare höjer trovärdigheten och skyddar berättelsen från att bli alltför predikande eller övertydlig.