Filmen:"Tjenare Kungen".

Cecilia Wallin (till vänster) och Josefin Neldén gör det bästa genombrottet sedan "Fucking Åmål" i rollerna som Millan och Abra.

Tjenare kungen är årets svenska glädjepiller

Regi: Ulf Malmros Producent: Lena Rehnberg
I rollerna: Josefin Neldén, Cecilia Wallin, Johanna Strömberg

Året är 1984 och Abra är en tuff punktjej som bor i en inskränkt värmländsk håla. Hon vill spela musik men blir mest tillsagd att hon borde skaffa sig en kille i stället. Eländet kulminerar när årets stora händelse, en konsert med Ebba Grön, ställs in. (Bandet hade ju faktiskt lagt av då.)

I ren desperation försöker Abra njuta av det gästande syntbandet i stället. Där träffar hon Millan, en sprudlande tjej som är ihop med en i bandet. Abra hoppar på turnébussen och följer med Millan till Göteborg för att starta bandet Tjenare kungen.

Det är inledningen på årets svenska glädjepiller på bioduken. Ulf Malmros nostalgiska och musikaliska ungdomshistoria gör precis allt det där jag brukar sakna hos så många svenska filmer. "Tjenare kungen" renodlar sitt koncept och håller distansen utan att falla platt. Här finns inga av de moraliserande Pogo pedagog-aktiga inslag som förstört så många svenska ungdomsfilmer på senare år. Ulf Malmros skäms inte för att sätta underhållningen först. Enkla nostalgiskämt över 80-talets ve och fasor levereras med samma raka ärlighet som intelligenta betraktelser över Abras förvandling från ung till vuxen.

Abra spelas av en helt underbar Josefin Neldén. Tillsammans med Cecilia Wallin i rollen som Millan gör de det bästa genombrottet sedan tjejerna i "Fucking Åmål". Fast det här är på ett sätt bättre, mer gediget. Josefin och Cecilia; jag väntar redan på nästa film.

Josefins Abra känns lite som en modern uppdatering av någon av Jane Austens hjältinnor. En begåvad, vacker tjej som har det lite bekymmersamt och inte märks så mycket, men som man vet kommer att lyckas.

Millan är mer vild och iögonfallande. För er som följer den grymt undangömda serien "Drömmarnas tid" på tv kan jag säga att Millan är som Roxanne. Hon är charmig men balanserar farligt mellan rätt och fel väg.

Två klockrena och trovärdiga karaktärer är det i vilket fall. De ackompanjeras dessutom av utmärkt och rolig musik. Thåström har till och med specialskrivit en ny låt.

Sedan ska man naturligtvis inte ta alla anspelningar på gammalt musikliv på för stort allvar. Inte som den biobesökare i 50-årsåldern som skallade och misshandlade regissören Ulf Malmros på hans egen premiärfest för hans sätt att återskapa den legendariska rockklubben Errols i Göteborg.

Mannen var inte nöjd med hur några av personerna i filmen framställdes. Den kritiken framförde han direkt till Ulf Malmros vid galapremiären på nattklubben Madison i Göteborg. När regissören inte ville prata om det, smällde det utan förvarning. Besökaren skallade regissören. Det sa bara schmack. Många kommer säkert att identifiera sig med människorna i filmen. Men Malmros skiter i om folk blir ledsna, sa 50-åringen. Malmros fick jävligt ont i näsan. Skallningen var så kraftig att en tand slogs ut på Malmros. Efter misshandeln tillkallades polisen. Malmros fick en svart glugg i överkäken där framtanden suttit. Han blev förbannad men var samlad. Han ville inte till jourtandläkaren.
På premiären i Stockholm fick han vara tandlös.

Men som biografbesökare på en biograf nära dig sitt lugnt och njut av en lätt och underhållande resa.

Ulf Malmros är 40 år och har tidigare regisserat fyra långfilmer; "Smala Sussie" (2003), "Bäst i Sverige" (2002), "Den bästa sommaren" (2000) och "Ha ett underbart liv" (1992), samt TV-serierna; "Sally" (1999), "Silvermannen" (1996); "Rapport till himlen" (1994), "Den elake polisen" (1998).

Filmen:"Tjenare Kungen"